läs skrivbordsversionen istället

Anna Karlsson, LSS-handläggare – ”Den alltmer restriktiva rättspraxisen är frustrerande”

Även inom kommunerna blir personer av med sin assistans, rättspraxisen där har förändrats på ett liknande sätt som på Försäkringskassan säger Anna Karlsson, LSS-handläggare i Trelleborg. Hon tycker även att minuträknandet lett till alltför närgångna frågor i assistansutredningarna.

Även kommunen har skärpt sina bedömningar

År 2009 stödde Högsta Förvaltningsdomstolen Försäkringskassans hållning att enbart integritetsnära delar av grundläggande behov skulle räknas som grund för assistansersättning. Sedan dess har alltfler förlorat sin assistansersättning. Anna Karlsson är sedan 2005 LSS-handläggare i Trelleborgs kommun. Hon säger att även kommunernas bedömning av personlig assistans blivit striktare.
– Kommunen ska ju följa samma rättspraxis. Trots att vi tycker att vi gör generösare tolkningar än Försäkringskassan så har även vi blivit mer restriktiva. Den som kan föra maten till munnen har inte ett grundläggande behov i matsituationen idag.
Har ni en gräns motsvarande Försäkringskassans 20-timmarsgräns för grundläggande behov?
– Det finns ingen exakt gräns, men det finns en dom i Kammarrätten som säger att det inte räcker med ett par timmar grundläggande behov per vecka för att ha rätt till personlig assistans. Hjälpen ska vara av viss karaktär för att räknas in i de grundläggande behoven. Vi utgår från ca 8-10 timmar per vecka.
Vilken insats blir det om man inte når upp dit?
– Det blir hemtjänst enligt SoL, Socialtjänstlagen, men vi är på gång att skapa en ny boendestödsinsats i Socialtjänstlagen. Den skiljer sig från hemtjänst genom att hjälpen är mer generös och anpassad till yngre personer med funktionsnedsättningar.
Hur ofta omprövas de som har kommunalt beviljad assistans?
– Normalt vartannat år.
Finns det personer som förlorat sin kommunalt beviljade assistans pga av de striktare bedömningarna?
– De finns några personer som förlorat sin kommunalt beviljade assistans.
Tar ni emot många som förlorat sin assistansersättning på kassan?
– Det kommer en del.
Vilket stöd får de jämfört med vad de haft tidigare?
– Någon har fått personlig assistans i kommunen, en annan fick avslag och omfattas inte längre av LSS utan får idag hemtjänst via SoL.

Restriktiv rättspraxis frustrerande

Anna Karlsson beskriver den alltmer restriktiva hållningen som frustrerande.
– Försäkringskassan kan bevilja 19,65 timmar grundläggande behov vid en omprövning, alltså strax under 20-timmarsgränsen och skicka ärendet till oss.
Om Försäkringskassan gjort en bedömning där en person hamnat under 20 timmar, gör ni då en ny egen bedömning?
– Vi gör en ny bedömning men oftast använder vi en del av Försäkringskassans utredning och handlingar som de har fått in som t.ex. läkarutlåtanden.
Vad tycker du om att en person då utreds flera gånger om?
– Det är mycket jobbigt för individen och ett slöseri med samhällsresurser, detta borde egentligen skötas av en huvudman.
Hur utreder ni behovet?
– Vi träffar nästan alltid den enskilde, med undantag ibland av små barn men vi träffar alltid deras vårdnadshavare. Vi använder oss även av ADL-utredningar. Vid bedömning av hur många timmar den enskilde ska beviljas väger vi in uppgifter vi fått i samtalet, ADL-utredningen och eventuella läkarintyg.
Anser du att intentionerna i LSS följs i kommunens bedömningar?
– Vi kan nog inte alltid ge jämlikhet och ett självständigt liv fullt ut. Ibland ges vi inte möjligheten att fullt ut följa intentionerna i LSS, det är också svårt att hitta insatser som passar den sökande eller att utföra insatsen utifrån hur det är tänkt i lagen. Vi är tre handläggare som ständigt diskuterar kring vad som är goda levnadsvillkor och lagens intentioner för att få så bra beslut möjligt. Jag tycker att kommunen ständigt jobbar aktivt för att intentionerna i LSS ska följas.
Hur reagerar de som förlorar sina insatser?
– De blir upprörda, arga och besvikna, särskilt om de inte längre har rätt till samma stöd som vid förra bedömningen.
Camilla Sköld på Akademikerförbundet SSR är kritisk till att någon som har en oförändrad funktionsnedsättning förlorar sin insats när rättspraxis förändras, hur ser du på det?
– Vi följer den nya rättspraxisen och de förändringar som gjorts i LSS. I den bästa av världar borde det inte vara så här, det blir ofta en svår situation för den enskilde som förlorar sin insats. Sedan vill jag tillägga att det även finns rättspraxis som blivit mer generös, tex innefattas personer med Alzheimer sedan ett par år tillbaka i personkrets 2 i LSS.

Frågorna har blivit för närgångna

Anna Karlsson upplever att LSS-ärendena blir alltmer avancerade och är kritisk till att frågorna blivit alltför närgångna.
– Lagen är skriven så att man måste räkna timmar och minuter, vilket gjort att frågorna blivit alltför ingående och personliga. Jag hade önskat att slippa fråga hur många minuter någon sitter på toaletten. Vi försöker förbereda på att det blir personliga frågor, både innan vi träffar personen och innan vi ställer frågorna när vi träffas. Vi försöker vara lyhörda mot den enskilde så att man inte går för långt, men det är hela tiden en balansgång.
Hur var det när du började 2005?
– Det var personliga frågor då också, men då fanns det inte samma tidsfokus på hur många minuter olika saker tar.
Använder ni samma frågor som Försäkringskassan?
– Nej, vi har ganska nyligen arbetat fram en egen mall i kommunen, med färre frågor. Vi tyckte Försäkringskassans mall är för tungrodd, nu kan vi själva styra materialet.

Vill se en huvudman för assistans

Anna Karlsson vill se en översyn av LSS och de insatser som ges. Vissa personer som omfattas av personkrets tre anser hon bör ha rätt till daglig verksamhet och få en meningsfull sysselsättning. Hon vill att det skapas en boendestödsinsats i LSS för personer som behöver hjälp med bl.a. städ, tvätt, inköp, tillsyn och ledsagning.
– Det är svårt att hitta rätt stöd till personer med psykiska funktionshinder. Personer som har någon form av högfungerande autism hamnar ibland mellan stolarna, de behöver en annan form av stöd än vad som finns idag.
I riksdagen driver Vänsterpartiet och Miljöpartiet och vissa folkpartister att LSS-lagstiftningen ska ändras med en omdefiniering av grundläggande behov så att hela det grundläggande behovet (och inte enbart de sk integritetsnära delarna) ska räknas vid en bedömning om en person ska få assistans. Anna Karlsson vill hellre se att ansvaret för assistans läggs på en huvudman.
– Då behövs inte gränsen på 20 timmar grundläggande behov för att få assistansersättning, och många sökande slipper utredas av två olika myndigheter, säger Anna Karlsson.

Anna Karlsson intervjuades av Kenneth Westberg 2013-11-24

Skicka sidan till: