VAL 2014: Socialdemokraterna – ”Regeringen har kört sitt eget race”
Lena Hallengren, Socialdemokraternas gruppledare i Socialutskottet, säger att den sittande regeringen har varit dålig på att skapa en dialog med oppositionen och att de inte sökt breda lösningar. Men vilka förändringar som ska prioriteras efter en eventuell valseger vill hon ännu inte uttala sig om.
– Efter åtta borgerliga år finns ganska mycket på önskelistan, säger hon.
Vill söka breda överenskommelser
Vid en eventuell valseger i höst skulle en Socialdemokratisk regering söka breda uppgörelser i viktiga frågor. Det menar Lena Hallengren, Socialdemokraternas gruppledare och vice ordförande i Socialutskottet.
– Till skillnad från den regering vi har i dag som inte tillfrågat oss utan kört sitt eget race i åtta år. Först när Sverigedemokraterna, som är vågmästare, inte har gett dem stöd har de inlett en dialog med oss. Det är inget bra sätt om man vill ha breda överenskommelser.
Vänsterpartiets Eva Olofsson utrycker frustration över de ”snabbutredningar” som har varit under den här regeringen. Hon vill ha parlamentariska utredningar, just för att söka breda lösningar. Vad säger du om det?
– Man kan inte vara kategorisk i det. Det beror ju på hur snabbt man vill ha en lösning. Jag tycker man ska ha parlamentariska utredningar ibland, när det gäller långsiktiga frågor. De tar ofta lång tid, vi har ju olika uppfattningar och alla partier kan knappast komma överens ”på två månader”. Och ska jag vara ärlig så har de tidigare stora assistansutredningarna haft svårt att komma till bra kraftfulla slutsatser. Sen är det klart att vi vill se till att det blir en socialdemokratisk prägel på politiken och att det ska bli en annan färdriktning för Sverige.
Socialdemokratisk politik och inte rödgrön
När det gäller sammarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet poängterar Lena Hallengren att Socialdemokraterna under de här fyra åren ”varit väldigt tydliga med att säga att man driver en socialdemokratisk politik och ingen rödgrön”.
– Men i grund och botten så har vi inte så himla svårt att samarbeta, det kan jag inte säga. Vi har gemensamma möten när vi resonerar och är överens om det mesta. Det kan skilja sig lite grann men då har det inte funnits något egenvärde för de olika partierna att kompromissa utan det får vänta tills vi vet vilket stöd vi har fått av väljarna.
Juridiskt beslut som ändrat förutsättningarna
Lena Hallengren är oroad över utvecklingen att alltfler förlorar sin assistansersättning och att så många får avslag vid en nyansökan nu jämfört med tidigare.
– Vi är väldigt bekymrade över Försäkringskassans förändring av bedömningen av grundläggande behov, att de så dramatiskt har kunnat försämra människors förutsättningar för att få livet att fungera i vardagen. Det är ett politiskt beslut som ändrats genom kammarrättens dom 2009 och det är väldigt olyckligt att juridiken får ta den platsen. Det är vi inte vana vid i Sverige.
Regeringen har varit saktfärdig
När utfallet av kammarrättsdomen och Försäkringskassans förändringar kommit i sin dager tycker hon inte att regeringen tagit sitt ansvar och gjort något för att ingripa.
– Här tycker vi att regeringen har varit otroligt saktfärdig. När något sådant händer är det viktigt att man som politiker frågar sig ”vad gör vi nu? Är det verkligen rätt och riktigt med så stora nerdragningar?” Vi har själva ingen exakt lösning på problemet men har vid flera tillfällen tagit upp det, i interpellationsdebatter och i budgetdebatter och också kallat in både Isf, Inspektionen för socialförsäkringen, och Försäkringskassan till utskottet för att få fram underlag. Men inget har hänt. Däremot har det varit lätt att få fram underlag och utredningsdirektiv i andra frågor, till exempel om fusk. Då har det gått hur fort som helst.
Rapporten från Isf kommer i oktober. Vad kommer en eventuell rödgrön regering att göra? Tänker ni starta en ny utredning?
– Det är klart att efter åtta borgerliga år finns det ganska mycket på önskelistan men frågor som vilken utredning som kommer först eller vilka underlag som redan finns är inte lätt att överblicka i nuläget. Vi får, i så fall, göra en övervägning vilka utredningar som det brådskar med allra mest.
Gott och ont med bedömningsstödet
Lena Hallengren har å ena sidan en viss förståelse för minuträknandet och försvarar Försäkringskassans bedömningsstöd (tidigare bedömningsinstrument). Hon menar att det i grund och botten är ett sätt att få en likvärdig bedömning, att det inte ska spela roll vem som är handläggare. Å andra sidan är hon kritisk.
– Att räkna minuter bidrar till att göra personlig assistans ”hemtjänstliknande” – att det kommer personal några gånger varje dag och ”hjälper till”. Det är inte det som är assistans. Att räkna hur många minuter varje litet moment tar och sen sitta och räkna ihop för att se hur många timmar det blir är inte sjyst. Det handlar om att se det samlade behovet.
Förstatligandet en komplex fråga
Lena Hallenberg tycker det är ”absurt” att personer med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar ska behöva få Försäkringskassans beslut omprövat vartannat år, ”när det är så uppenbart att alla kan se att det inte kan ske någon förändring”. Ett annat problem menar hon är att det saknas uppföljning i de fall där personerna inte kommer upp till den 20-timmarsgräns som krävs för att beviljas assistans från Försäkringskassan.
– Det är ingen självklarhet att kommunerna tar vid där Försäkringskassan slutar. När någon får mindre timmar, kanske 19 timmar istället för 20, ska kommunen ta över. Men kommunen gör sen en egen utredning och inget säger att assistansanvändaren verkligen får den assistans han eller hon borde vara berättigad.
Innebär det att du tycker att staten borde vara ensam huvudman för personlig assistans, så att gränsen kan tas bort?
– Å ena sidan kan jag verkligen sympatisera med tanken att förstatliga eftersom man får bort gränsen och det kan bli en mer lika bedömning i hela landet. Men jag är också medveten om att frågan har sin historia och är mer komplex än så. Kommunerna ska ta ansvar för sina medborgare. Det gör också att kommunerna tvingas engagera sig och till exempel se över möjligheterna till arbete och utbildning som skiljer sig mycket i olika kommuner.
Assistansanvändarna utpekas som fuskare
Lena Hallengren är mycket kritisk till att debatten om fusk i assistansbranschen har haft fokus på de assistansberättigade och i liten utsträckning på anordnarna. Detta menar hon också avspeglas i de kontrollåtgärder som har genomförts efter Susanne Billums utredning.
– Det är många åtgärder som sätts in mot den enskilde och som på det viset pekas ut som fuskare. Det borde lägga mer tyngd på de som är anordnare, att de är seriösa och verkligen gör det de ska. Det är viktigt att vi håller de oseriösa borta från branschen så att vi använder pengarna på rätt sätt och att de som verkligen är berättigade till assistans verkligen får det utan att misstänkliggöras.
Taktiskt att lägga in det i budgetpropositionen
Hon är dessutom besviken på det ”taktiska” sätt på regeringen införde kontrollåtgärderna på.
– Det var inte en enskild proposition som vi fick motionera på utan förslagen på kontrollåtgärderna lades in i budgetpropositionen. Hade de gjort en vanlig proposition hade alla partier kunnat skriva motioner om förändringar. Men de var smarta och la in det i budgetpropositionen och visste att alla partier i oppositionen inte skulle kunna enas om alla budgettexter.
Efterskottsutbetalning inte en politisk fråga
Försäkringskassan vill betala ut assistansersättningen i efterskott istället för som idag, i förskott. Förändringen kommer att ske under 2015. Fredric Käll, Vårdföretagarna och Björn Jidéus, KFO menar att det kan innebära mycket stora problem för mindre aktörer i branschen. Lena Hallengren tycker dock inte det ”känns som en politisk fråga”.
– Men jag förstår att det måste bli svårt för en del anordnare att först betala ut löner och sen få betalt, för det är ju löner som är kostnaden. Däremot är det Försäkringskassan som bestämmer när de ska sköta sina utbetalningar. Jag vet inte riktigt hur Försäkringskassan tänker där. Man har ju inte rätt att av administrativa skäl försvåra för assistansanordnare och i slutänden för den assistansberättigade.
Schablonutredningens syfte att spara pengar
Under våren 2014 kom Agneta Rönns utredning om schablonbeloppet. Hon hade bland annat kommit fram till att assistansersättningen låg 22 kr för högt 2013. Lena Hallengren menar att utredningen var beställd av regeringen och att syftet inte bara var att åstadkomma en schablon utan också att spara pengar.
– Jag förstår poängen med att ha en schablon förutsatt att man ha en tilläggsschablon för kvällar eller helger eftersom det kostar mer. Men om man bara sänker schablonbeloppet tar man inte hänsyn till helheten. Man behöver få svar på vilka konsekvenser en sänkning av schablonbeloppet skulle få. För att få assistenterna att stanna i yrket krävs en löneutveckling och det har utredningen inte tagit hänsyn till.
Generella uttalanden om vinster i välfärden
När det gäller frågorna om privata vinstdrivande företag, begränsningar på vinstuttag och riskkapitalbolag inom assistans svarar Lena Hallengren i generella termer.
– Vi har inte sagt att vi ska reglera på ett specifikt sätt men vi är angelägna om god kvalité och att få ut så mycket som möjligt av våra skattemedel. Alla aktörer i välfärden ska verka långsiktigt. Vi vill att skattemedel går till det de är avsedda för. Det är jätteviktigt för oss. Men till skillnad från Vänsterpartiet vill vi inte förbjuda vinstdrivande företag. Vissa företag som är konstruerade som aktiebolag tycker vi gör goda insatser men politiken måste ställa tydliga krav på att de levererar god kvalité.
Det är svårt att förbjuda vinster, säger hon.
– De som håller på med det här är avancerade de har redan en alternativ plan. Man kan alltid se till att det står rätt siffror på sista raden. Man kan ha tagit ut höga löner eller tagit vinst när man säljer. Men det är min övertygelse att de allra flesta är seriösa och drivs av att ha en bra assistansverksamhet.
Personlig assistans över 65
Lena Hallengren poängterar att det var en socialdemokratisk regering som gjorde det möjligt för personer över 65 år att behålla sin personliga assistans. Men hon tvekar vid frågan om att ge rätt till nybeviljanden efter 65 års ålder.
– Vi lovar inget. Jag förstår verkligen att man tycker att det behövs. Men jag ser också att det kan bli en situation som inte är helt enkel. Det är egentligen en diskussion om personlig assistans kontra hemtjänst, kvalité kontra kostnaden för ett individuellt stöd.
Assistans vid sjukvårdsvistelse
Däremot är hon säker på att de assistansberättigade ska få behålla assistansen även under en sjukvårdsvistelse.
– Det finns redan speciella fall då man får behålla assistansen. Att detta inte gäller mer generellt skapar en otrygghet. Det finns naturligtvis fall i andra änden där det kanske inte går att försvara, när det blir mycket långa sjukhusvistelser. Men den gråskalan borde man verkligen titta på.
”Ingen” gräns för hur mycket personlig assistans får kosta
På frågan om det finns en gräns för hur mycket personlig assistans får kosta trots att det är en rättighetslagstiftning svarar Lena Hallengren att det ”så klart” inte finns det, men lägger sedan till:
– Vi har förstås behov av att förutse kostnader och att se till att skattemedel räcker till många olika behov i samhället och att det måste finnas en rimlig kostnadsutveckling på de offentliga utgifterna så att vi klarar det. Man kommer ju aldrig ifrån att det här med att plus och minus ska gå ihop i statens budget.
Hur kommer det sig att kostnaderna hela tiden ökar?
– För det första fylls det ju på eftersom fler fyller ju 65 och kan leva med sin assistans i många år efter det. Sedan ökar ju förväntningarna med vad man ska kunna göra; man levde ett annat liv för femtio år sedan jämfört med idag, oavsett om man hade assistans eller inte.
Kristdemokraten Anders Andersson sa i en debatt, LSS 20 år – och sen? att han skulle vilja se en utredning om alla kostnaderna som rör assistans, för att visa att den förhindrar andra kostnader.
– Det skulle bli en väldigt stor utredning i så fall. Riksrevisionen borde kunna räkna ut det. Att göra något proaktivt, förebyggande, så att man slipper kostnader längre fram, är ju alltid svårt att beräkna. Vi testar ju aldrig alternativet, vad som skull hända om vi inte skulle ha personlig assistans i fem år… Men det finns ingen som tvivlar på att den personliga assistansen förhindrar andra kostnader, säger Lena Hallengren.