Brukarorganisationer sågar LSS-utredningen och ställer krav på regeringen

Vi anser att förslagen är mycket illa underbyggda. Väl fungerande insatser problematiseras, nya insatser föreslås men beskrivs knappt alls, och det är mycket oklart hur de ska utformas och fungera. Betänkandet innehåller mycket bristfälliga konsekvensanalyser. När det gäller personlig assistans visar utredaren en djup okunskap om hur insatsen fungerar, vilka slags behov den tillgodoser och vilka orättvisor personlig assistans en gång infördes för att komma tillrätta med. Likaså visas okunskap om vilka personer reformen ursprungligen var till för. LSS skulle omfatta personer med omfattande funktionsnedsättning som behöver ett personligt utformat stöd – praktiskt eller ej - för att klara sin vardag. Förslagen att barn och personer som behöver annan hjälp än rent praktisk inte ska ha rätt till personlig assistans är djupt diskriminerande och katastrofala för alla de som berörs. Den föreslagna 15-timmarsschablonen för andra personliga behov skulle vara förödande, då hela behovet måste täckas för att assistansen ska möjliggöra ett självständigt liv. Luckor i assistansen kan göra det omöjligt att bo självständigt och tvinga personen till institutionsboende. För den som behöver det ska assistansen kunna vara kontinuerlig och innefatta tid då assistenten är till förfogande för att kunna assistera närhelst det behövs. Assistans ska inte bara beviljas för avgränsade aktiviteter. Syftet är att möjliggöra ett fritt liv, ett liv som liksom för andra innehåller både planerade och spontana händelser. I korthet – vi ser att förslagen om de genomfördes skulle rasera den personliga assistansen.

• De mest betydelsefulla förslagen från utredningen är förödande. Utredningen har vissa förslag som kunde vara värda att prova, men de dåliga förslagen överväger, därför förkastar vi utredningen i dess helhet.

Övervägande delen av förslagen är mycket dåliga och kan om de genomförs ge stora konsekvenser för såväl individen som för samhället i stort. Några exempel är förslagen att ta bort insatsen personlig assistans och ersätta dem med nya insatser för barn under 16 år och människor som har stödbehöv pga psykiska funktionsnedsättningar. Ett annat skrämmande exempel är 15-timmarschablonen för övriga behov. Att ta bort ledsagning som en egen insats och låta den ingå i det nya stödet personlig service och boendestöd är ytterligare ett exempel.

Vi anser att utredningens förslag skulle, om de förverkligades, till största delar vara förödande för den ursprungliga tanken med LSS, nämligen att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer med omfattande funktionsnedsättningar med målet att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Förslagen skulle ge långtgående negativa konsekvenser för personer i behov av personlig assistans eller annat personligt stöd i vardagen. Utredningen har gjort en hygglig problembeskrivning av dagens situation, men de lösningar som föreslås saknar totalt förankring i den vardag personer med omfattande funktionsnedsättningar lever i och hur de önskar leva i framtiden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utredningen har föreslagit oacceptabla försämringar för barn under 16 år och personer med psykiska funktionsnedsättningar. Med stöd i utredningens analyserande delar och av tidigare genomförda utredningar förväntar vi oss att den nya regeringen tar krafttag för att förbättra den akuta bristen i personlig assistans och förbättra LSS i sin helhet. Utredningen är ett stort misslyckande. De få positiva förslag som finns med kompenserar inte för försämringarna och avsaknaden av förbättringsåtgärder.

Länk till FUB:s kommentar av utredningens förslag

Det skulle vara det statliga huvudmannaskapet, men då finns en osäkerhet om vem som får rätt till assistans och vem som ska få den nya LSS-insatsen personlig service med boendestöd.
Sedan vore det även positivt om sjuklönerna finansieras via schablonbeloppet, förutsatt att det kompenseras med en tillräcklig höjning.

Mycket lite. Vi anser att det är bra att hejda urholkningen genom att återgå till en årlig uppräkning av schablonbeloppet utifrån reella kostnadsökningar, liksom att lägga in utrymme för sjuklöneersättning i schablonen. Värt att lyfta är också att utredaren finner att fusk och överutnyttjande inte är/har varit av så stor omfattning som tidigare förts fram. Vi håller också med utredaren om att tryggheten och rättssäkerheten för assistansberättigade personer behöver ökas, genom att positiva assistansbeslut inte ska få ändras till nackdel för enskilda annat än om behovet minskat eller lagen ändrats, och att LSS-beslut inte ska få tidsbegränsas utan särskild anledning.

• Ja, det finns en del förtydliganden som är användbara. T.ex. att det inte går att begränsa personers möjlighet att ta hjälp av jurister från assistansanordnare när man söker om personlig assistans. Även att personlig assistans skulle kunna ses som en kontantförmån som strider mot EU:s regler om sociala förmåner (tilläggsdirektiv). Några av utredningens förslag skulle kunna vara värda att prova, t.ex. förslaget om obligatorisk individuell plan för alla som beviljas daglig verksamhet. Även den nya insatsen ”personlig omvårdnad i hemmet” kunde vara en bra insats mellan hemtjänst och personlig assistans.

Förslaget att staten ska vara ensam huvudman för den personliga assistansen är bra, eftersom detta torde leda till att 20-timmarsgränsen för grundläggande behov förlorar sin betydelse, samtidigt som folkbokföringsadressen inte kommer att avgöra vilken hjälp en kommun har råd att ge.

Vårt korta svar är nej. Möjligen kan förslaget om ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen vara användbart. Vi anser dock att ett statligt huvudmannaskap då det gäller behovsbedömningen och beviljandet av all personlig assistans ska kombineras med en delad finansieringen där förutom staten och kommunerna även regionerna bidrar.

Mycket av kartläggningen som har gjorts av utredningen är användbar.
Det är t.o.m. förbryllande att vissa stycken av kartläggningen är riktigt bra, men ändå blir utredningens slutsatser och förslag allt annat än bra.

I stort tycker vi att den ska kasseras. Pappersinsamlingen är en lämplig plats.

Vi är står eniga med övriga rörelsen om att Regeringen bör förkasta utredningen i sin helhet. Istället ska önskemål från de som är i behov av hjälp ligga till grund för en ny lag som återupprättar den frihetsreform som LSS en gång var.

Det enda vettiga är att gömma utredningen djupt nere i någon byrålåda. Vi tycker inte att utredningen ens ska sändas ut på remiss eftersom den är så undermålig att det kommer att vara omöjligt att ge något vettigt remissvar. Vi förordar att regeringen i stället gör ett omtag för att utveckla LSS i dialog med funktionshinderrörelsen.

I punkt 64 i januariöverenskommelsen står det att det ska tillsättas en ny utredning. Vi tolkar detta som att även regeringen förkastar LSS-utredningens förslag som berör personer som har rätt till personlig assistans.

Men en ny utredning måste givetvis få tydligt formulerade direktiv som är helt och hållet fokuserade på att presentera konkreta förslag som utgår från LSS ursprungliga intentioner gällande personlig assistans.

FUB välkomnar utredningens förslag om boendestöd enligt LSS. FUB har länge efterfrågat en insats för de av våra medlemmar som bor i egen bostad men som ändå behöver stöd och idag är hänvisade till boendestöd enligt socialtjänstlagen. Det är viktigt att framhålla att införandet av den nya insatsen inte ytterligare får begränsa utbudet av gruppbostäder och andra bostäder med service såsom servicebostad. Det är också viktigt att betona att insatsen bör vara styrd utifrån den enskilde individens behov. FUB motsätter sig dock att den nya insatsen införs på bekostnad av att ledsagarservice försvinner som självständig insats.

FUB instämmer i utredningens bedömning och välkomnar namnändringen på insatsen som handlar om avlösarservice. Man föreslår att man helt enkelt ta bort ”i hemmet.” För att möjliggöra en individanpassning av denna insats är det viktigt att det framgår att avlösarservice kan utföras även utanför bostaden. Detta är nödvändigt för att syskonen ska kunna få umgås med sina föräldrar utifrån sina egna behov.

Vi väntar oss ett förtydligande att endast sådant som av legitimerad yrkesutövare inom vården har bedömts utgöra sjukvård ska undantas från rätten till personlig assistans och assistansersättning. Egenvårdsinsatser ska således vara assistansgrundande, vare sig de hör till de grundläggande behoven eller till andra personliga behov. Vi förväntar oss att därmed det stöd en kan behöva för att genomföra en måltid via sond, övervaka andningshjälpmedel, upptäcka och åtgärda syrebrist, frigöra luftvägar, upptäcka och hantera epilepsianfall med mera ska räknas in i assistansbeslutet, förutsatt att det inte bedömts som sjukvård.

Att regeringen gör en snabbremiss för lagändring och att den nya lydelsen blir så pass tydlig att Försäkringskassan inte kan misstolka den.

Självfallet skall både sondmatning och andning vara grundläggande behov eftersom det är precis vad de är. Vi förväntar oss en skyndsam hantering av detta.

En snabb åtgärd som återställer sondmatning/andning som grundläggande behov. Denna åtgärd löser dock inte andra existerande problem i dagens tolkning och tillämpning av lagstiftningen som har lett till att människor blir av med assistanstimmar, förlorar sin assistans helt eller inte blir beviljade personlig assistans överhuvudtaget.

Självklart måste behovet av egenvård inklusive andning och sondmatning ge rätt till personlig assistans. Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt i en dom som kom i april 2018 (HFD Mål nr 682–17) att sondmatning ska räknas som ett grundläggande behov och ge rätt till personlig assistans. I december i år blev det klart att kravet på en lagändring gällande ersättning för hjälp med andning och sondmatning är något som har stöd i hela riksdagen, vilket FUB tycker är mycket positivt. Med den nya regeringen på plats, borde en lagändring vara genomförd före halvårsskiftet.

Vi vill att definitionen av grundläggande behov ska återställas så att det framgår av lagen att alla grundläggande behov per definition är integritetskänsliga. Förslag till en sådan lagändring ges i KFOs Skuggproposition för LSS 9a§. JAG vill också se en rätt till personlig assistans i barnomsorg, skola och daglig verksamhet, för en helhet i stödet. Vidare menar vi att valfrihet och självbestämmande ska ökas i andra LSS-insatser, t.ex. bör det införas en rätt att välja daglig verksamhet. En annan angelägen lagändring är införande av en differentierad schablon i det förhöjda timbeloppet.

• Ja, vi vill se liknande lagjusteringar som motverkar alla de domar som fått en prejudicerande verkan i strid mot lagens intentioner. Inom personlig assistans, men också ett fåtal domar som påverkat andra LSS-insatser negativt, exempelvis kring kommuners rätt till hyressättning i gruppbostäder.

Vi anser att åldersgränsen på 65 år för att ansöka om personlig assistans eller för att ansöka om fler timmar skall tas bort. LSS skall gälla hela livet utan diskriminerande åldersgränser.

Vi vill också att personlig assistans ska medges efter behov och inte förenas med olika typer av begränsningar om assistansen ges av en anhörig. Det är inte rimligt att funktionsnedsatta inte får vara med bara sin familj i sitt eget hem. Valfriheten måste förtydligas och stärkas

Vi anser att uppdelningen i grundläggande behov och andra personliga behov samt kravet att ha minst 20 timmar grundläggande behov i veckan för att få statlig assistansersättning är de största problemen i lagstiftningen då det gäller den personliga assistansen. Kravet på 20 timmar samt uppdelningen av behoven bör slopas. Låt oss i stället endast tala om omfattande personliga behov av stöd och service som ett krav för att få assistansersättning. Behovet kan bedömas utifrån hur kvalitativt, kvantitativt eller kontinuerligt omfattande det är, enligt det förslag STIL presenterar i sin skrift ”LSS 2.0”.

Vi anser också det vara fullständigt orimligt att personer som har ett dokumenterat oförändrat behov av personlig assistans ska behöva utsättas för ständiga omprövningar. Vi vill slopa tvåårsomprövningarna och införa omprövningar endast vid förändrade behov hos den enskilde.

Vi vill även se en personlig assistans utan åldersbegränsningar där det ska vara möjligt att bli beviljad personlig assistans när man är barn men även efter man fyllt 65 år.

Sedan lagens tillkomst 1994 har ett antal domar från Högsta förvaltningsdomstolen, tillsammans med begränsande kommunala riktlinjer, urholkat LSS. FUB vill se ett antal lagändringar och riktlinjer för att återgå till lagens intentioner. FUB vill bl.a. se att insatsen bostad med särskild service delas upp i tre olika boendeformer i tre olika insatser: servicebostad, gruppbostad och särskilt anpassad bostad. Detta för att öka möjligheten till inflytande över hur man vill bo. Vi anser också att utredningen - utifrån de problem som deras egen kartläggning identifierar – borde ha gett Socialstyrelsen i uppdrag att utfärda bindande föreskrifter om boendeformerna, inklusive föreskrifter om bemanning i LSS-boenden. FUB hade också velat se robusta förslag som skulle motverka trenden mot stordriftstänk och centralisering av daglig verksamhet som pågår i många kommuner, problematiken kring stora grupper där man blandar personer med olika typ och grad av funktionsnedsättning och den låga ambitionsnivå som präglar alltför många verksamheter där det handlar mer om förvaring än meningsfull sysselsättning. Läs mer av FUB:s kommentarer insats för insats här: http://www.fub.se/sites/www.fub.se/files/bilagor/fubs_rapport_500_roster_om_lss_2018.pdf

Hjärnkraft anser att definitionen om personkrets 2 ska moderniseras enligt idag gängse medicinska formuleringar för bestående kognitiva funktionsnedsättningar. Vi anser vidare att det bör betonas kvalitets- och utvecklingsmål för den enskilde och även verksamheterna inom LSS-insatserna.

Efter lagändringar om alla HFD-domar inklusive 2009 års dom behövs en utveckling av lagen. LSS behöver skrivas så att den ligger i linje med Artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sedan behöver 65 årsgränsen tas bort så att alla oavsett ålder kan beviljas personlig assistans. Vi vill även ersätta dagens behovsbedömning med grundläggande behov med kontinuerliga, kvalitativa och kvantitativa behov vilket vi beskriver i vår vårt förslag till en modern LSS-lagstiftning LSS 2.0.

Ja, genomföra de ändringar som är nämnda under frågan ovan, samt stå upp för den personliga assistansen som en självklarhet för personer som har behov av den, inte bara rätt till den utifrån dagens tillämpning, utan har behov av personlig assistans. Det måste också vara tydligt att assistansanvändaren ska kunna välja vem som ska utföra den personliga assistansen, dvs även anhöriga och att anhöriga ska ha samma villkor som andra anställda, allt annat får orimliga konsekvenser. Och nivån på assistansersättningen måste ligga på en bra nivå så att en som assistansanvändare kan köpa assistans av bra kvalitet.

Regeringen bör snabbt ändra förordningen om assistansersättningen så att föräldraansvar inte ska beaktas i enskilda delar av barnets assistansbehov, utan att tidsavdrag för föräldraansvar görs först vid beräkningen av den totala assistanstiden. Sedan vill vi förstås också att regeringen ska jobba snabbt med nya utredningsdirektiv gällande LSS.

• I första hand måste regeringen göra de lagändringar som återställer rättstillämpningen i linje med lagens intentioner. Det är då ett fåtal domar som behöver fokuseras. Detta kan regeringen göra omedelbart och snabbt. Dessa lagändringar måste sedan följas upp för att säkerställa att de får effekt i praktiken. Viktigt med en tydlig politisk signal om att regeringen gör ”en kursändring” och vill återställa lagens intentioner. Därutöver behöver timschablonen höjas för att ligga i nivå med löneutvecklingen.

Det behövs göras mer för att stärka och utveckla assistansen. Öka statusen på yrket. Få bort minuträknandet och se mer på faktiskt behov för att nämna några områden.

Regeringen behöver se över Försäkringskassans roll i handläggningen av den statliga assistansersättningen. Försäkringskassan har idag i allt högre utsträckning gett sig själv en normerande ställning i handläggningen, där myndighetens egna direktiv och vägledningar fått större betydelse än lagens intentioner vid myndighetens tillämpning av lagstiftningen. Försäkringskassans benägenhet att vilja tidsbestämma och schablonisera de olika personliga behoven och därmed frångå principen om att handläggningen ska utgå från de individuella behoven, behöver också ses över av regeringen.

Rätten till assistans för det grundläggande behovet kommunikation behöver förstärkas. Trots att kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för delaktighet och inflytande har det inte samma tyngd som fysiska behov i bedömningen av rätt till personlig assistans.

Markera att även anhöriga har rätt att arbeta som personliga assistenter.

Det är välkommet att egenvård och föräldraansvar lyfts, vilket kan komma att påverka barnens situation. Förhoppningsvis avses också med ”tillsyn” assistansrätten för personer med nödvändigt behov av ingående kunskap. Men vi anser att överenskommelsen i övrigt kunde ha varit mer konkret. Det fullständigt innehållslösa uttalandet ”Alla som har rätt till stöd ska få det” känner vi igen från Regnérs tid. Vi känner osäkerhet i om denna överenskommelse räcker till.

• Den uttrycker en förändrad och förbättrad politisk vilja, i strid mot förra regeringsperiodens politiska signaler. Ett steg i rätt riktning, men mycket mer konkreta förslag behövs. Skrivningen om framtida översyn av huvudmannaskap kan vara oroande, eftersom det återigen kan öppna upp för en kommunalisering av den personliga assistansen.

Den behöver förstärkas och förtydligas på flera punkter. Vad menas till exempel med ”alla som har rätt till stöd ska få det?” Det är också viktigt att göra snabba insatser. Exempelvis gäller det stärkt rätt till behov av tillsyn.

Det är en bra början men räcker inte. Det man kommit överens om åtgärdar bara de mest akuta problemen. Enbart detta blir dock ingen hållbar lösning på längre sikt (se vårt svar på fråga 4). I överenskommelsen skriver man ”Alla som har rätt till stöd ska få det”. Med tanke på vårt svar på fråga 6, blir vår fråga följaktligen, vem ges rätt att tolka betydelsen av denna skrivning och därmed bestämma om vem som har rätt till assistans.

Det s.k. beredningskravet innebär att ett nytt lagförslag måste utredas. Men vi anser att det finns så pass mycket underlag redan framtaget som genomlyser insatsen personlig assistans, att en eventuell ny assistansutredning måste få tydligt formulerade direktiv som är helt och hållet fokuserade på att presentera konkreta förslag som utgår från lagens ursprungliga intentioner. Vi tycker det är positivt att utredningen är tänkt att komma igång snabbt, med ambitionen att få en ny lagstiftning på plats från 2021.

FUB har kommenterat varje mening i punkt 64 i överenskommelsen, läs hela kommentaren här: http://www.fub.se/sites/www.fub.se/files/bilagor/riksforbundet_fub_punkt_64_jan2019.pdf

Den räcker för att återställa rätten till personlig assistans för personer med de största funktionsnedsättningarna.

IfA anser att det behövs en ny utredning för att komma tillrätta med det som blivit skevt i tillämpningen. LSS intentioner och de mänskliga rättigheterna för personer i behov av assistans måste säkerställas och den personliga assistansen ska var en trygg insats för personer i behov av den. Det ska vara en självklarhet att leva utifrån sitt eget självbestämmande och lagstiftningen ska motsvara detta.

• Mycket kan och bör göras av regeringen utan ytterligare utredning, för att säkerställa att de som blivit av med sin personliga assistans på grund av Försäkringskassans allt mer restriktiva tolkning. Först när de lagändringarna kommit på plats, tycker vi man kan börja diskutera nya utredningar och inriktningen på dessa.

Vi anser att det stora antalet utredningar som redan genomförts borde ha givit nog med underlag. Detta gäller även förslaget om huvudmannaskap. Men vi är samtidigt medvetna om att grundlagarna kräver utredningar för att kunna genomföra lagändringar.

Eftersom den nyss avslutade utredningen inte lyckats prestera välbetänkta förslag utifrån den problembeskrivning den framställt och de frågeställningar funktionshinderrörelsen lyft, tror vi att det behövs tillsättas en ny utredning med syfte att utveckla och modernisera LSS. För att få till en bred parlamentarisk samsyn då det gäller framtidens LSS behöver utredningen vara parlamentarisk med ett stort inflytande från funktionshinderrörelsen. Nackdelen med en ny utredning är att det tar flera år innan riksdagen kan ta ställning skarpa lagförslag.

Det s.k. beredningskravet innebär att ett nytt lagförslag måste utredas. Men vi anser att det finns så pass mycket underlag redan framtaget som genomlyser insatsen personlig assistans, att en eventuell ny assistansutredning måste få tydligt formulerade direktiv som är helt och hållet fokuserade på att presentera konkreta förslag som utgår från lagens ursprungliga intentioner. Vi tycker det är positivt att utredningen är tänkt att komma igång snabbt, med ambitionen att få en ny lagstiftning på plats från 2021.

Hjärnkraft anser att en eventuell ny utredning ska utgå ifrån kunskap från forskningen, resultat från tillsyns- och kunskapsmyndigheter och framförallt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt anser Hjärnkraft att LSS och personlig assistans varit utsatt för tillräckligt många utredningar under årens lopp. Med utgångspunkt från de reaktioner som senaste direktiven gav, den utredning som presenterats och tidigare förvaltningsdomar borde det finnas tillräckligt underlag för att stärka och förtydliga lagstiftningen för att värna denna rättighetslagstiftning.

Den behöver lägga förslag på hur LSS ska stämma med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artikel 19, göra om behovsbedömningarna och ta bort diskriminering i lagstiftning med tex 65-årsgränsen.

Den ska utgå från den enskildes självbestämmande och hur den personliga assistansen kan stärkas så den blir en stabil insats för de som behöver den. LSS-intentioner ska levas upp till. Insatsen ska vara genomförbar i realiteten och på riktigt ge möjlighet att leva med full delaktighet och jämlikhet för alla. Assistansen ska vara en flexibel insats som anpassas efter behoven, vilket innebär att den ska kunna utföras på det sätt som assistansanvändaren har behov av för att livet ska fungera och det kan medföra stor variation både utförande och kompetens för de personliga assistenterna, beroende på det enskilda assistansuppdraget. Istället för att skapa många olika insatser som gränsar till varandra och skapar byråkratiskt kaos, kan vi ha en insats som kan utformas som det behövs utifrån individen. Det ifrågasätts ibland hur den personliga assistansen utförs, om den har kommit att omfatta fler än som avsetts från början eller täcker behov som man inte avsett. Istället för att skapa en uppsjö av insatser är det bättre att låta assistansen ta den form som den behöver för att den enskildes liv ska fungera. Personlig assistans behöver uppdateras till dagens behov, krav och standard för att alla ska kunna vara fullvärdiga medborgare.

En ny utredning bör fokusera på att förverkliga FNs funktionshinderkonvention enligt Sveriges åtagande. Rätten till personlig assistans måste återställas och utvecklas:

- Förtydliga att de grundläggande behoven i sig är integritetskänsliga och därför ska räknas i sin helhet vid bedömning av 20-timmarströskeln

• - Förtydliga att all den hjälp personen behöver i grundläggande och andra situationer ska räknas med, vare sig den är av praktisk eller annan karaktär. Egenvårdsuppgifter ska räknas med.
• - Kommunikationsbehovet ska bedömas utifrån syftet som ska uppnås med kommunikationen
• - Vid aktiv tillsyn och andra situationer som kräver ingående kunskap måste beaktas vilken följden skulle bli utan det personligt anpassade stödet.
• - Integritetskränkande minuträkning ska slopas. För den som uppenbart inte kan vara ensam ska enskilda aktiviteter inte tidsberäknas alls, då det är meningslöst.
• - Säkerställa barns rätt att växa upp i en familj
• - Säkerställa trygghet och rättssäkerhet för enskilda assistansberättigade i att assistansbeslutet gäller så länge behovet består.

• Mycket kan och bör göras av regeringen utan ytterligare utredning, för att säkerställa att de som blivit av med sin personliga assistans på grund av Försäkringskassans allt mer restriktiva tolkning. Först när de lagändringarna kommit på plats, tycker vi man kan börja diskutera nya utredningar och inriktningen på dessa.

Se punkt 6. Det är en svår fråga eftersom vi som lever med assistans har levt med vår frihet en längre tid. Det finns en rädsla i att lagen feltolkas och att eventuella förbättringar riskerar att bli försämringar. Många av intentionerna som finns med i förarbetet inför befintlig lagtext har ju gott förlorade. En ny utredning måste göras i nära samverkan med berörda parter och ha direktiv som säkrar att LSS återställs till sina ursprungliga intentioner.

Det övergripande direktivet bör vara att utveckla LSS och tydligt koppla målsättningen med lagstiftningen till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 19 i konventionen som handlar om rätten att leva ett självbestämt liv och om rätten till delaktighet i samhällsgemenskapen måste vara vägledande. För övrigt, se våra tidigare svar.

En eventuell ny assistansutredning måste få tydligt formulerade direktiv som är helt och hållet fokuserade på att presentera konkreta förslag som utgår från lagens ursprungliga intentioner.

Huvudmannaskapet anser IfA vara klarlagt hur det bäst kan hanteras, genom tidigare utredningar och att det är statligt huvudmannaskap som är det bästa. En ny utredning om personlig assistans bör bygga på utgångspunkten statligt huvudmannaskap.

JAG anser att det viktigaste är att undvika att kommunen blir ensam huvudman för personer med stora behov. Om kostnadsansvaret låg i kommunens budget skulle det ofelbart leda till att assistansbehov inte skulle tillgodoses. Det skulle drabba personer med omfattande assistansbehov hårdast. JAG anser att fördelarna med nuvarande delade huvudmannaskap överväger nackdelarna.

• Oklart vad syftet med en sådan utredning är. Frågan har utretts både av den senaste LSS-utredningen och av LSS-kommittén 2008. Är den politiska viljan att förstatliga assistansen, tror jag det finns tillräcklig grund för att göra detta i de utredningar som redan hanterat frågan. Risken är att en ny utredning kommer aktualisera en kommunalisering.

Se Punkt 8 Förslaget om ett statligt huvudmannaskap var dessutom i princip det enda i utredningen där vi var överens.

Se vårt svar på fråga 2.

Vi tycker det är positivt med det klara beskedet kring huvudmannaskap som lämnades av Bengt Eliasson (L) i en intervju i Assistanskoll den 16 januari:

”Nej, den frågan behöver inte utredas igen eftersom vi är överens om ett statligt huvudmannaskap.

IfA välkomnar de förändringar som Bengt Eliasson nämner. Redan innan 2015 hade neddragningar börjat ske och de grundläggande behoven har länge bedömts alltför restriktivt. Dessutom har de andra personliga behoven börjat ifrågasättas alltmer, vilket begränsar folks liv mycket. Barn i behov av personlig assistans ska beviljas assistans och i sådan utsträckning att den täcker assistansbehoven. Det ingår inte i ”normalt” föräldraansvar att tillgodose assistansbehov. Det utökade ansvar som föräldrar till barn i behov av assistans har blivit tvungna att ta ska återgå till samma ansvar som andra föräldrar har för sina barn. Vi vill se att den personliga assistansen ger möjlighet till den frihet som lagstiftningen ska säkerställa för människor i alla åldrar.

Heja Bengt! Hans uttalanden väcker stora förhoppningar hos JAGs medlemmar och vi ser fram emot att hjälpa till i arbetet.

Nja. Endast att domen om integritetskänsliga delar från 2009 inte ska skjutas på en framtida utredning. Den lagjusteringen kan och bör en regering göra direkt.

Vi ser positivt på de uttalat mycket starka ambitionerna att återställa, modernisera och utveckla LSS. Viktigt också att skyndsamt se till att de drabbade som fått avslag efter 2015 med hänvisning till ny praxis, ska få sina avslag omprövade.

Vi har inga direkta kommentarer på detta, men vi är övertygade om att det behövs en bred överenskommelse som inte är partibunden för att utveckla LSS.

Vi tycker det är positivt med det klara beskedet kring huvudmannaskap som lämnades av Bengt Eliasson (L) i en intervju i Assistanskoll den 16 januari:

”Nej, den frågan behöver inte utredas igen eftersom vi är överens om ett statligt huvudmannaskap.

Trycket måste hållas uppe hela tiden. För det första hindra att riksdagen går vidare med förslagen från LSS-utredningen. För det andra ligga på för snabba lagändringar för grundläggande behov sondmatning/andning men även för domen om integritetsnära delar av grundläggande behov från 2009. Och slutligen ligga på om en större förändring av LSS vilket en kommande utredning kan ta tag i.

IfA bokar för närvarande in möten och gör skrivelser till både regeringen och riksdagen. Dessutom håller IfA sitt 50:e Debattforum i maj, och då kommer politikerna att få redogöra hur de kommer att arbeta för att stärka assistansen.

Vi ska fortsätta våra kontakter med ansvarigt statsråd, socialutskottets ledamöter och andra engagerade personer i regering och riksdag, och erbjuda JAGs medlemmars kunskaper och erfarenheter av personlig assistans och annat samhällsstöd. Inte minst kan vi tillföra mycket kunskap om vilka konsekvenserna skulle bli av olika förändringar av stödet.

Vi fortsätter driva hårt att tillämpningen måste återställas till lagens intentioner, det gäller i hög grad LSS övriga nio insatser likaså.

Genom att fortsätta informera och utbilda beslutsfattare, politiker och allmänhet om vad personlig assistans innebär. Genom att skapa opinion, debattera och argumentera för allas lika värde och rätt till delaktighet. Det är också oerhört viktigt med fortsatt samverkan med övriga rörelsen. Enade kan vi göra stor skillnad.

Vi kommer att fortsätta att agera blåslampa gentemot regeringen. Vårt perspektiv är och kommer att vara att LSS och den personliga assistansen framförallt är en rättighetslag. Utan kompromisser.

Även framöver kommer FUB att arbeta tillsammans med övriga funktionsrättsrörelsen för att säkerställa att de som har rätt till personlig assistans får det stöd de behöver.
Rörelsen är enig i sin analys att dagens tillämpning av LSS – inte minst insatsen personlig assistans - står i strid med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Då konventionen lyfts fram som utgångspunkten för regeringens funktionshinderpolitik gäller det att se till att regeringen lever som de lär!

Hjärnkraft arbetar för att personlig assistans ska vara en fortsatt rättighet i LSS, grundläggande behov ska omfatta sondmatning, andningshjälp, egenvård och tillsyn. Anhöriga ska kunna arbeta som personliga assistenter och personkrets 2 ska få en moderniserad definition.

LSS-utredningens förslag att hjälpbehov måste vara praktiska för att berättiga till personlig assistans är ett flagrant exempel på IQ-diskriminering. Generellt anser vi att Funktionhinderkonventionens rättigheter måste tas på allvar, exempelvis artikel 19 om att ingen ska tvingas att bo i särskilda boendeformer.

• Det är glädjande att LSS-utredningen förslag har förkastats från så många håll och att signalerna från de politiska partierna nu verkar vara att fokusera på att säkerställa människors rätt till stöd. Debatten har därmed svängt från kostnader och fusk till att bli mer konstruktiv, men resan är fortfarande lång för att faktiskt återställa LSS intentioner (som är vårt politiska mål). De senaste årens smutskastning av den personliga assistansen och LSS har fått långtgående konsekvenser och uttolkningen av lagen är fortfarande emellanåt ”i fritt fall”, särskilt när man tittar på alla tio LSS-insatser och hur kommunerna gör sina egna tolkningar.

Vi vill se en utveckling av kommunala stödinsatser både inom Socialtjänsten och LSS med krav på hög kvalitet utifrån individens perspektiv med utgångspunkten i ett större och tydligare självbestämmande för den enskilde. Med en sådan utveckling tror vi också att trycket på insatsen personlig assistans kan minska.

LSS är en oerhört viktig rättighetslag. Trots detta har det skett en mycket oroande förändring av tillämpningen, framförallt inom den personliga assistansen. Hjärnkraft kräver att lagen ska förtydligas och de viktiga principerna stärkas.