Jonna Bornemark, professor i filosofi – ”Minuträknandet i personlig assistans visar på en problematisk människosyn”
Dagens assistansbedömningar är så styrda av manualer och minuträkning att handläggaren och den sökande blir som fjärrstyrda marionetter. Det säger Jonna Bornemark som är mycket kritisk till neddragningarna i personlig assistans.
– Det är inte värdigt ett av de rikaste samhällen som funnits.
I vår fjärde intervju i Assistanskolls TEMA–serie ”Varför har personer med funktionsnedsättning rätt till goda levnadsvillkor och att leva som andra” intervjuas Jonna Bornemark, professor i filosofi och lektor på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Hon talade bland annat vid riksmötets öppnande 10 sep 2019.
LSS viktigt för demokratin
I LSS och personlig assistans är målet är att stödet ska ge ”goda levnadsvillkor” till personer med funktionsnedsättning och att de ska ”kunna leva som andra” i samhället. Införandet av LSS–lagstiftningen är historiskt sett ett mycket viktigt beslut säger Jonna Bornemark.
– Det har funnits så många förtryckande sätt att hantera personer med funktionsvariation. LSS har högt ställda ideal som är mycket viktiga i en demokrati. Men formuleringen att ”kunna leva som andra” är också knepig, eftersom det utgår ifrån att det funktionstypiska är en självklar norm som alla funktionsvariationer ska pressas in i
Vad vinner vi på att personer med funktionsvariation får ett stöd till goda levnadsvillkor?
– Det blir ett djupare demokratiskt samhälle, som använder människors olika erfarenheter, och ser det som en tillgång. Det ger oss människor möjlighet att tänka över vad som är viktigt, vart vi är på väg och vilka ”vi” är.
I grunden ett val hos människan
I vilket tankesystem eller etisk teori grundas då tankarna att personer med funktionsvariation ska få stöd till goda levnadsvillkor och ”leva som andra”. Jonna Bornemark vill gå tillbaka till upplysningen och förnuftstanken på 1700-talet.
– Det kommer ur upplysningen och franska revolutionen med frihet, jämlikhet, broderskap. Där startar den moderna demokratin och tanken att alla människor är lika mycket värda.
Vad legitimerar den grunden?
– Det är i grunden ett val hos oss människor. Jag tror inte på en naturrätt där det är inbyggt i oss. Det är istället ett val om vilken människosyn vi vill ha, vilka människor vi vill vara och om vi vill ha demokratin som styrsystem. Vår kultur kan se ut på många olika sätt, vi har ett val och ett ansvar att forma den situation vi har fått i vårt kulturella arv.
Men om människor inte har den information de behöver för att göra fria val?
– En förutsättning är att samhället är organiserat för att kunna ge den möjligheten.
Har kristendomen eller andra religioner haft någon roll i den här grunden?
– Visst har det vi kallar religioner påverkat den här grunden, funderingar kring vad en människa är och hur vi ska bete oss gentemot varandra har historiskt sätt tagit plats i det vi kallar religion.
Egenintresse av vilken människosyn som råder
Varför ska individen då bry sig om rättigheter för personer med funktionsvariation? För att själv bli friare, svarar Jonna Bornemark.
– Det vi gör mot andra slår tillbaka mot oss själva. Du har ett egenintresse av vilken människosyn som finns i samhället. Du är själv en människa som behöver ta ut ramarna och undersöka hur du vill leva.
Så det finns ett egenintresse?
– Ja, alla mår bättre i ett samhälle där inte är hårt bestämt hur människorna ska leva. Det blir ett rikare, mer tolerant och lyssnande samhälle.
Kan inte människorna välja utifrån altruism istället för egenintresse?
– Jag vill inte argumentera för att något är antingen egoistiskt eller altruistiskt, det som är bra för andra är bra för mig. Vi är delar av samma samhälle.
Vad skulle du säga till en person som säger att jag vinner inget personligen på att personer med funktionsvariation får stöd att ”kunna leva som andra”?
– Att du har fel, du vinner kanske kronor och ören om du tex betalar lägre skatt när det sparas in på LSS. Men du ser inte vad du förlorar, du ser inte heller vilket samhälle du är med och formar.
Inte värdigt ett rikt samhälle
De senaste åren har det blivit svårare att få personlig assistans på grund av domar i Förvaltningsdomstolarna och hårdare bedömningar på Försäkringskassan. Jonna Bornemark beskriver detta som en skandal.
– Det är inte värdigt ett av de rikaste samhällen som funnits att vi inte kan ta hand om dessa människor på ett bra sätt. Det pågår en sorts nedmontering av välfärdssamhället utan att det riktigt diskuterats. Vi lägger oerhörda summor på tex julhandel och semesterresor. Att det då är just utsatta människor som vi inte har råd med, det säger något om samhället.
Vad tror du detta beror på?
– Jag ser en oerhörd tro på effektiviseringar och att med hjälp av public managementmodeller i den offentliga sektorn få ut så mycket som möjligt för minsta möjliga peng.
Men ser du någon gräns för hur mycket resurser samhället kan bör lägga på stöd till personer med funktionsvariation?
– Klart det finns en gräns, och klart att vi ska använda pengarna på ett så bra sätt som möjligt. Men vi behöver prata mer om vad detta ”bra” är.
Fjärrstyrda marionetter i behovsbedömningen
Inom personlig assistans räknas det minutrar för olika behov, du kan tex få fem minuter för toalettbesök, 10 minuter för duschning osv. Rätt till assistans utgår från grundläggande behov som har snävats in de senaste åren. Nyligen kom en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen som säger att tid för sminkning inte ingår i de grundläggande behov som berättigar till personlig assistans. Detta är ett helt obehagligt system säger Jonna Bornemark
– Ur en demokratisk aspekt finns det ingen som helst möjlighet i biståndsbesluten för den sökande eller handläggaren att påverka. De blir som två fjärrstyrda marionetter i ett system som bestämmer hur livet ska ordnas för den som söker stöd. Det är omänskligt och odemokratiskt.
Det försvaras ju med att det ska vara rättvist och lika för alla.
– Alla personer med funktionsvariationer är olika. Då blir det inte rättvist att behandla alla likadant.
Men hur ska man ha beredskap för personer som försöker lura systemet och kanske luras om vilka behov de har?
– Självklart måste det finnas en kontroll, men det nuvarande systemet som är byggt på misstro och granskning har inte levererat så bra resultat. Bland det viktigaste för att komma tillrätta med oegentligheter är att de som är anställda kan visselblåsa eller att folk som får misstankar på oegentligheter kan lyfta det, och idag finns en växande tystnadskultur som motverkar detta.
På vilket sätt finns det en tystnadskultur?
– Därför att det är viktigare att visa upp en snygg fasad utåt, när verksamheterna är konkurrensutsatta, och för att kvalitetsarbetet sker i pappren, vilket gör att det behöver se snyggt ut där.
”Sanning” pressas på människorna
Vilket filosofiskt tänkande kan man då spåra i minuträknandet och en strävan att nå en rättvisa där alla behandlas lika. Jonna Bornemark ser en djupt problematisk filosofisk grundposition, där kunskapen finns i manualer istället för i människan själv.
– I minutstyrning tror man på en rättvis objektivitet som ska pressas på människorna. Det blir en dators rationalitet där det mänskliga och subjektiva är något som stör.
Tror man att det finns en ”sanning” om människan?
– Ja, en neutral sanning som är rätt oavsett vilka människorna är och hur situationen är. Det är ju tvärtom så att ett bra arbete i vård och omsorg sker i känsligheten inför just den personen i just den situationen.
”Mekanistiskt” samhälle
Ett samhälle där stödet kontrolleras i minuträkning kan utvecklas till ett mekanistiskt samhälle där de sociala normerna blir mycket hårda och svåra att rubba på, säger Jonna Bornemark.
– Ett mekanistiskt samhälle följer man manualen oavsett vad som händer, det finns inte utrymme för mänskliga möten utan det ska vara rättvist utifrån objektiva kriterier.
Det kan också utvecklas mot ett fascistiskt samhälle varnar Jonna Bornemark.
– Med fascistiskt menar jag ett samhälle där alla människor ska leva på ETT sätt, ha samma kultur, och alla ska vara likadana. De ska inte vara HBTQ, inte vara funktionsvarierade, inte från en annan kultur.
”Leva som andra” problematiskt begrepp
Begreppet ”leva som andra” är dock problematiskt anser Jonna Bornemark, om det blir en norm där det förutsätts att alla ska och bör leva på ett visst sätt.
– ”Att leva som andra” öppnar för en stark entydig norm om att så här ska du leva istället för att tala om hur du vill leva. Är det viktiga verkligen att leva som andra? När vi idag talar om att vi måste förändra vårt sätt att leva på.
Torbjörn Tännsjö ansåg att ”leva som andra” är problematiskt eftersom inte alla kan nå upp dit…
– Jag vill snarare fokusera på att man tar för givet att man vet vad som är normen och det sätt man ska leva på.
Behöver vara med och forma normerna
Jonna Bornemark saknar att personer med funktionsvariation också kan vara med och besluta i den demokratiska processen utifrån sina egna villkor. Då menar hon inte bara i den representativa demokratin.
– Vi behöver tala mer om inkludering och demokrati och tillsammans diskutera om vad som är ett gott liv för alla. Idag handlar det mest om att vi som är neurotypiska ska ge de som ”fungerar fel” de här möjligheterna. Personer med funktionsvariation behöver ta ett kliv och även vara med och forma normerna.
Fusket ska bort men assistans ska inte bort
Assistansen har gett många möjligheter att leva rika liv. Assistanskoll frågar Jonna Bornemark om hon tror att detta väckt tankar hos människor i samhället att det ges för mycket stöd.
– Jag tror faktiskt inte att det skulle vara en allmän känsla, jag träffar ändå väldigt många olika sorters människor. Det finns en stark känsla av att ta hand om varandra och vilja varandra väl, det behöver vi bygga på. Men det finns en irritation på att det förekommer en massa fusk. Och det gör det säkert men man ska ju inte slänga ut barnet med badvattnet, det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Fusket ska bort men personlig assistans ska inte bort.
Rikedom med människor i olika sorter
Att personer med funktionsvariation får ett bra stöd är viktigt för att samhället inte ska bli likriktat och i förlängningen fascistiskt. Människor med funktionsvariationer kan tvärtom hjälpa oss alla att förstå vad som är viktigt i livet, säger Jonna Bornemark.
– Det är en rikedom att människor kommer i olika sorter. Jag menar då inte att romantisera kring funktionsvariation för det kan vara svårt att leva med svåra funktionsvariationer. Men likafullt, så behöver vi ett samhälle där människor är olika, är mänskliga, och utifrån det kan reflektera över vad som är viktigt. Där kan även de normalvarierade ta ut svängarna, och inte fastna i färdiga normer.
Har du något slutord?
– Många har svårt att möta personer med funktionsvariationer, de vet inte vad de ska säga, därför är det viktigt att dessa människor inkluderas så att vi ska kunna möta dem och inte sitta fast i sociala spelregler där vi blir helt handfallna när någon bryter mot normerna. Vi behöver lära oss möta och vara i sådana situationer, där vi tex måste fråga. Vi blir bättre människor av att möta våra osäkerheter, säger Jonna Bornemark.