Margareta Persson, författare – ”Många är inte medvetna om att synen på personer med funktionsnedsättning förändrats”
Personlig assistans kunde införas på nittiotalet eftersom tidsandan var i exakt rätt läge, säger Margareta Persson. I dagens tidsanda tror hon inte assistansen hade kunnat införas som en helt ny stödform.
– Idag gäller bensinpriser och elpriser och matpriser – för ”vanligt” folk.
Att den internationellt sätt unika lagstiftningen i LSS med personlig assistans kunde införas i Sverige 1994 har flera olika orsaker, tror Margareta Persson, som är aktuell med boken Demokratins styvbarn, Funktionshinderrörelsen under 150 år.
– Tidsandan under 70-och 80-talen var progressiv när det gällde sociala reformer och det fanns en solidarisk grundsyn, samtidigt som handikapprörelsen hade vuxit sig stark och krävde politiska reformer. Det hade samtidigt gjorts avslöjanden, bland annat initierat av handikapputredningen, om hur människor levde på långvårdssjukhus och institutioner.
Mycket kompetent utredning
Margareta Persson som tidigare varit Ordförande i Handikappförbunden (Funktionsrätt) säger att Handikapputredningen som föreslog införandet av LSS-lagstiftningen var mycket kompetent, flera av de politiska ledamöterna, var själva aktiva i handikapprörelsen, sekretariatet var kunnigt och de sakkunniga från handikapprörelsen samlade en skugg-grupp från hela rörelsen.
– Det var en god dialog mellan alla berörda. Den typen av statliga utredningar finns inte längre.
Tidsandan i exakt rätt läge
Den tidsanda som under 70-och 80-talen var vad Margareta Persson betecknar som mer solidarisk, gjorde att reformen kunde genomföras trots en ekonomisk kris.
– Samtidigt hade den politiska tidsandan börjat kräva att den offentliga verksamheten skulle ha fler privata aktörer, vilket gynnade själva grundidén med att man själv skulle få välja sin assistans. Alltså: solidaritetstanken levde kvar politiskt samtidigt som fler utförare av offentliga tjänster började genomföras. Sedan försvann solidaritetstanken, vilket lett fram till dagens utveckling vilket vi kommer till senare.
Independent Livingrörelsen avgörande
IL-rörelsen och Adolf Ratzkas betydelse för att personlig assistans infördes i Sverige var mycket stor, säger Margareta Persson. Handikapprörelsen var trög i starten, men efter några år tog man till sig idéerna, säger hon.
– Utan Adolf och IL hade det tagit mycket längre tid. Jag tycker att de mycket skickligt utnyttjade det politiska klimatet under 80-talet. Dels fick man med sig Folkpartiet och Bengt Westerberg, som gärna ville ha fler aktörer än de offentliga utförarna. Dels bröt man ner arbetarrörelsens motstånd, som var rädda för privatiseringar, genom att man betonade en kooperativ modell.
Vad anser du att IL-rörelsen har för grundvärderingar?
– Att människan ska få vara självständig och bestämma över sitt eget liv. Och därmed också bestämma över vem som ska utföra de tjänster man behöver.
Ett årtionde senare hade LSS inte kunnat införas
Vilken lagstiftning som är möjlig att införa hänger på den för tillfället rådande tidsandan och synen på funktionsnedsättning, anser Margareta Persson.
– När LSS genomfördes så var det som jag beskrivit tidigare i exakt rätt ögonblick. Något årtionde innan hade det inte gått, då var motståndet mot privata lösningar inom ramen för det offentliga för stort. Något årtionde senare hade mer egoistiska, nyliberala stämningar börjat prägla samhällsdebatten och det hade kanske inte funnits samma känsla för att solidariskt genomföra en reform som man ser som dyr.
Tror du LSS-lagstiftningen kunnat införas i dagens tidsanda/människosyn?
– Nej, det tror jag inte. Idag finns inget tryck på att vara solidarisk, nu gäller bensinpriser och elpriser och matpriser – för ”vanligt” folk.
Egoistiska stämningar tar över…
Människosynen gentemot människor med funktionsnedsättning har förändrats sedan 90-talet, säger Margareta Persson.
– Människosynen har utvecklats till att ”nu räcker det”, mer än så här ska inte människor med funktionsnedsättningar kunna kräva. Jag är också rädd för att den utbredda fosterdiagnostiken med efterföljande abort om något anses ”fel” inte gynnar synen på alla människors lika värde.
Ska vi kanske vara glada att personlig assistans fortfarande finns kvar?
– Ja det ska vi nog…
Hårdare rättspraxis kommer ur tidsandan
Sedan 2007 har en allt hårdare rättspraxis gjort det svårare att beviljas personlig assistans. Försäkringskassan har förändrat sina bedömningar och domar från Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, har tolkats restriktivt av Försäkringskassan. Jag frågar Margareta Persson hur hon ser på detta.
– Detta kan bero på tidsandan. Det kan också ha bidragit att LSS som lag varit otydlig så att rättssystemet tolkat efter vad det står, inte efter lagens intentioner.
Men lagstiftning ska väl vara objektiv och inte påverkas av tidsandan?
– Självklart, i stort så tror jag det är så, men även de som ska döma och politiker är människor som påverkas.
Hur har den situationen kunnat uppstå?
– Politikerna som ska ändra lagen om den tolkas för snävt, har varit passiva, eftersom det saknats ett politiskt tryck.
Varför har det saknats ett politiskt tryck?
– Tidsandan har blivit mer egoistisk, ingen pratar längre om solidaritet.
Behov och kriminalitet har blandats ihop
Politikerna har heller inte förmått se skillnaden på att kriminella utnyttjat assistansen och människors behov av assistans. Kriminella har tillåtits styra agendan, vilket lett till åtstramningar, säger Margareta Persson.
– Det har inte varit samma sak i synen på äldreomsorg. För ett antal år sedan uppdagades att en del privata aktörer inom äldreomsorgen skulle spara pengar genom att väga blöjor, så att man inte bytte i onödan. Strålkastarljuset kom då på de koncerner som ägde äldreboendena, inte på att de äldre skulle ha för bra vård.
Många inte medvetna om tidsandan
Margareta Persson tror att många människor idag inte är medvetna om att tidsandan och synen på personer med funktionsnedsättning förändrats.
– Man tror vi har bra värderingar och ett humanistiskt agerande. Då ser man inte det som håller på att bli fel. Typ: "Men de funktionshindrade har det väl ganska bra, om man jämför med andra länder?"
Tidigare kunde man visa på det brutala i att människor fick leva sina liv på institutioner och långvårdssjukhus, det var tydligt att det var inhumant, fortsätter Margareta Persson.
– Nu är det mer subtilt. Man inser inte att "vanligt folk" fått det så otroligt mycket bättre de sista 30 åren, vilket borde leda till att personer med funktionsnedsättning också får det bättre istället för sämre. Man mäter med olika måttstockar.
Stärkt rätt till assistans 1 jan 2023 kom ur protesterna
1 jan 2023 infördes ändå lagändringar med stärkt rätt till assistans, Margareta Persson tror att det är helt och hållet funktionshinderrörelsens förtjänst.
– Utan de aktiva kampanjer, uppvaktningar och aktioner som genomförts hade det inte hänt. Det var likadant bara något år efter att assistansreformen genomförts 1994, då kom också förslag på neddragningar, vilket stoppades genom aktioner utanför socialdepartementet mitt i vintern.
Är detta en kamp som alltid kommer att pågå tror du?
– Jag tror tyvärr att alla sociala reformer ständigt måste försvaras, det finns inget som varar för evigt.
Rörelsen borde kritiserat kriminaliteten mer
Vilka metoder från funktionsrättsrörelsens sida har varit bra och vilka har varit mindre bra? Margareta Persson tror att en kombination av sedvanliga uppvaktningar och skrivelser och mer utåtriktade aktioner gjort att man lyckats påverka.
– Om jag ska vara kritisk så har man kanske inte vågat ta i den heta potatisen kring kriminalitet. Man skulle varit tydligare i sin egen kritik av den, för att med full kraft kunna försvara assistansens betydelse. Och kanske vara mer öppen för diskussion kring vilka delar av assistansen som ev. behöver ändras för att förhindra kriminalitet. Men samtidigt vet jag för lite om detta, kanske har man gjort det utan att det synts så mycket utåt.
Idag är invandrarna ”dom” som förstör samhället
I dagens politiska utveckling finns en växande nationalistisk och socialkonservativ kraft i tex Tidöavtalet. Margareta Persson tror inte den är avgörande just nu för funktionshinderpolitiken men att den i förlängningen kan påverka synen på alla människors lika värde.
– På 30-40-talen var det människor med funktionsnedsättningar som betraktades som mindervärdiga och skulle bort, när man byggde det friska och sunda samhället. De var den tidens "dom". Idag är det invandrare som betraktas som "dom", som kan förstöra vår kultur. Om man har en sådan inställning smittar det av sig på alla som inte tillhör "normaliteten", vi behöver vara ytterst vaksamma mot sådana värderingar, säger Margareta Persson.