Lyssna

KRÖNIKA

Thomas Juneborg

LSS är en förebild om lagen tillämpas som det var tänkt

Thomas Juneborg
Thomas Juneborg är assistansanvändare, talesperson för
VIMPA, Vi med personlig assistans i Jönköpings län samt
talesperson för STIL i Jönköping.

Inför EU-valet ställde Assistanskoll en rad frågor till alla riksdagspartier om LSS. En fråga var om assistansreformen är ett föredöme för övriga EU-länder? Självklart är den det – om den tillämpas enligt intentionerna.

Det har nu gått 30 år sedan LSS lagen trädde kraft med personlig assistans som en av 10 insatser. Assistansreformen är en frihetsreform som inneburit en enorm höjning i livskvalitet och större frihet för vi som berörs inklusive anhöriga. Senaste 10-15 åren har tyvärr de ursprungliga intentionerna fått stå tillbaka för besparingar i assistansreformen vilket resulterat i att tusentals personer förlorat sin assistans.

LSS skiljer sig mot SoL (Socialtjänstlagen) på flera viktiga punkter. Den allra viktigaste skillnaden tycker jag är att LSS är en rättighetslag medan SoL är en s.k. ramlag. LSS, vi har rätt till den här insatsen, behoven ska styra inte statens och kommunernas ekonomi.

Ramlag -”ungefär så här ska det fungera” vilket lämnar en hel del utrymme för tolkning för kommunerna som är ansvariga huvudmän. Att ambitionsnivån i LSS är mycket högre än SoL framgår av att SoL talar om ”skäliga levnadsvillkor” medan LSS mål är att leva som andra, ha ett självständigt liv samt ”goda levnadsvillkor” som beskrivs i § 5 till 7.

Ibland har åsikter framförts i debatten att målet med LSS-lagstiftningen är otydlig. Detta avfärdar jag helt och hållet. Det råder inte minsta tvekan om vad syftet med rättighetslagen är i § 5 till 7 om man har en generös inställning och verklig vilja att förverkliga intentionerna.

När Riksdagen antog lagen 1993 var det med en mycket bred blocköverskridande majoritet. Tittar vi på samtliga riksdagspartiers partiprogram råder enighet om att vi ska värna frihetsreformen. Inställningen har enligt partiprogrammen inte ändrats jämfört med omröstningen i Riksdagen 1993 men att förverkliga det man säger sig stå för har däremot visat sig vara mycket svårt efter 2010. I synnerhet gäller det de s.k. statsbärande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna.

Hur har det kunnat gå så illa att vi på papperet har en rättighetslag men som ändå inte säkerställer behoven för personer med stora funktionsnedsättningar? I debatten om förfallet i tillämpningen av personlig assistans framförs ofta det ökända regleringsbrevet till Försäkringskassan för 2016 som huvudorsak. Det är odiskutabelt att läget försämrades snabbt 2016-2017 och att dåvarande S-MP regeringen har ett mycket stort ansvar. Förutsättningarna för det som skedde efter regleringsbrevet var emellertid på plats många år tidigare.

Beslut som ledde fram till regleringsbrevet och krisen 2016-2017.

Vad krävs för att lagen ska fungera som det var tänkt?

Slutligen, är rättighetslagen LSS år 2024 är en förebild för omvärlden?

Mitt svar både nej och ja. Nej därför att tillämpningen av lagen har fjärmat sig så mycket från de verkliga intentionerna att lagen f.t. är dysfunktionell. En lag som inte fungerar kan inte vara en bra förebild försommaren 2024. Däremot blir svaret utan tvekan ja om vi ser till de verkliga ambitionerna och vad målparagraferna faktiskt vill uppnå. Veterligen har inget annat land i världen en lag och lagtext med så höga ambitioner vad gäller livskvalitet och frihet för personer med stora funktionsnedsättningar. Och de är verkligen en förebild för omvärlden.

Thomas Juneborg 2024-06-16

Skicka sidan till: