Krönika

Thomas Juneborg

Statens dolda besparingar på assistansersättningen

Efter ett decennium med kraftigt underfinansierade höjningar av schablonersättningen talar det allra mesta nu för att vi får en indexerad årlig höjning från 2026. Senaste decenniet har staten sparat enorma belopp på assistansersättningen genom dolda besparingar.

Höjningen av schablonersättningen för 2025 blev högre än befarat. 3,0 % höjning är fortfarande långt från tillräckligt men ändå ett steg i rätt riktning. Och det finns ännu positivare tecken nu om framtidens höjningar av schablonersättningen. Mycket tyder faktiskt nu på att vi får en indexerad höjning från och med 2026. Så här säger regeringen själv till Arbetsgivarorganisationen Fremia:

Under hösten ska en arbetsgrupp tillsättas med bemanning från socialdepartementet och finansdepartementet. Arbetet kommer att påbörjas i början av nästa år för att kunna vara klart i tid till nästa års budgetproposition.

Här är jag optimist. Såvida det inte inträffar nya riktigt allvarliga kriser som är helt utanför Ulf Kristerssons kontroll kommer indexeringen att genomföras. Vad skulle det kunna vara som ändå sätter stopp i så fall? Två exempel – stormaktskrig i Mellanöstern eller ny pandemi som skulle påverka hela världen med mycket stora följder för världsekonomin. Bortsett från globala kriser tror jag vi kan vara lugna att en indexering verkligen införs. Blir det verklighet med en bra utformad modell som följer löneutvecklingen blir den nyheten det bästa som hänt i assistansvärlden på många, många år.

Dolda besparingar i välfärden

Jag har i många år sagt att det finns ett nära samband mellan besparingarna på vår frihetsreform och diverse besparingar i övriga delar av välfärdsstaten. Nyligen läste jag Niklas Altermarks och Åsa Plesners bok Konsten att avveckla en välfärdsstat som beskriver mekanismerna bakom de ständiga besparingarna som sker – trots att det råder bred blocköverskridande enighet i riksdagen att välfärdsstaten ska värnas.

Besparingarna är mycket utbredda inom såväl den statliga sektorn av välfärden och de delar som kommuner och regioner ansvarar för. Att en regering så tydligt talar om att pengar ska sparas på vissa grupper som Magdalena Andersson gjorde 2015 är emellertid ganska ovanligt. Istället sker större delen av besparingarna i ”smyg” med mycket lite insyn från allmänheten. Besparingar kan handla om allt från mycket låga höjningar av sjukpenning och assistansersättning till minskad budget för skolkök i valfri kommun.

Dolda besparingar i personlig assistans

Oftast handlar debatten om nedmonteringen av assistansreformens intentioner om de ca 3000 personer som sedan 2015 förlorat statlig assistansersättning, konsekvenserna för de drabbade och orimlig bedömning av de faktiska behoven. Det är först senaste 2-3 åren som det på allvar blivit tydliga krav från vår sida vad gäller slut på underfinansieringen av frihetsreformen. I resten av krönikan fokuserar jag på de dolda eller indirekta besparingarna.

De dolda besparingarna i assistansersättningen sker framför allt på två sätt

• Otillräcklig höjning av schablonersättningen
• Hårdare behovsbedömningar gör i förlängningen att Försäkringskassan inte använder alla anslagna medel från finansdepartementet.

Det handlar om svindlande belopp

Vad gäller statistik för timschabloner och anslag från staten, (inte utbetald assistansersättning och kommunernas utgifter) som jag hänvisar till är den hämtad från Assistanskoll.

1997-2009 höjdes schablonersättningen stadigt med 3-4 % varje år. Underfinansieringen inleddes på allvar 2014. Bortsett från 2021 (3,5 % höjning) får vi gå tillbaka ända till 2012 för att hitta en höjning på över 3,0 %. Flertalet år var den årliga höjningen endast 1,5 %, vilket inte ens var nära att täcka de årliga löneökningarna.

2013 låg timschablonen på 275 kr/timme, 2024 var den 332,6 kr.

Låt oss anta att schablonen årligen höjts med 3,5 %. Efter 2013, Hur hög hade timersättningen varit idag? Lätt att räkna ut. Svaret är 401 kr =hela 20 % högre.

Försäkringskassan hade 2024 24,6 miljarder kr till förfogande men beloppet hade med 3,5 % höjning varje år varit 20 % högre, ca 29,5 miljarder kr. Den dolda besparingen enbart för 2024 blir därmed närmare 5 miljarder kr. Det är oerhört mycket pengar. Den totala besparingen för hela perioden 2014-2024 blir naturligtvis mycket större än så.

Anslagna belopp används inte

Hur stora är besparingarna för ersättning som inte betalats ut, hur mycket lägre blev utgifterna jämfört med anslaget belopp från regeringen? Även det handlar om mycket stora belopp men varierar mycket från år till år. Från ”bara” 45 miljoner kr 2021 upp till hela 1,6 miljarder kr 2017 och 1,3 miljarder kr 2018.

Tittar vi på regeringens prognoser framåt i budgeten kommer besparingarna att fortsätta. 2024 beräknas utgifterna bli 730 miljoner kr lägre än beräknat. 2025-2026 sammantaget cirka 1,8 miljarder lägre än beräknat jämfört med regeringens tidigare prognos för bara ett år sedan

Även kommunerna sparar in

Hur mycket har kommunerna sammantaget sparat på kommunal assistansersättning på motsvarande sätt? Det är mycket svårare att räkna ut men några exempel på vad vi faktiskt känner till ger en åtminstone någorlunda bra uppfattning av verkligheten.

• Sedan 2014 har kommunernas utgifter för personlig assistans sjunkit från ca 4,78 miljarder kr till 4,38 miljarder kr 2023. En minskning med drygt 9 %.
• Linköpings kommun sänkte nyligen sin schablonersättning med ungefär 10 % per timme.
• Utöver besparingarna på personlig assistans sker besparingar även i andra LSS verksamheter runt om i landet. Stockholms Stad fattade nyligen beslut om stora dolda besparingar för olika LSS insatser för 2025, Här handlar det om att en blygsam ökning i anlaget för LSS till Socialtjänsten inte är i närheten av att täcka väntade utgiftsökningar kommande år. Enligt Konsten att avveckla en välfärdsstat är det en mycket vanlig metod kommuner använder när besparingar görs i olika delar av välfärden.

Nätsajten Hejaolika har uppmärksammat detta utförligt

Jag vill visa är att besparingarna genom att underfinansiera schablonen är oerhört stora. Besparingarna är betydligt större än jag uppskattade när jag började gå igenom statistiken och göra några enkla uträkningar. Hårdare behovsbedömningar leder inte bara till oerhört allvarliga konsekvenser för berörda personer utan även stora dolda/indirekta besparingar för staten som ”hamnar under radarn”.

Viktigt och komma ihåg. Även efter att indexeringen genomförts har regeringen hittills inte presenterat planer på att genom en hög engångshöjning kompensera assistansutförarna och i förlängningen även vi som är beroende av personlig assistans för tidigare besparingar. Sker inte det kommer därmed redan gjorda besparingar att kvarstå.

Vad gäller kommunerna är de också utsatta för ett hårt besparingstryck från flera håll som naturligtvis får svåra konsekvenser även för kommunal assistansersättning. Kanske blir det ett ämne för nästa blogginlägg.

Thomas Juneborg 2024-11-15