läs skrivbordsversionen istället
Våra uppfattningar om personlig assistans är mer formbara än vi tror. Politiska budskap kan utformas så att assistansberättigade ses som fuskare och kriminella i stället för rättighetsbärare. Det anser specialistpsykologen Charlotte Akterin.
Charlotte Akterin använder beteendeekonomisk forskning för att beskriva hur våra hjärnor fungerar när vi bildar oss uppfattningar i samhällsfrågor som personlig assistans.
– Det går att förstå hur uppfattningar om personlig assistans kan styras, så att vi riskerar att börja se assistansberättigade som kostnader i stället för personer med rätt till ett tryggt och fritt liv som alla andra. Det här behöver uppmärksammas. Just nu verkar det passera helt under radar i samhällsdebatten och det är fritt fram att behandla assistansberättigade på ett sätt som faktiskt är mycket diskriminerande.
Charlotte Akterin är legitimerad specialistpsykolog med vidareutbildning i beteendeekonomi och skriver nu på en bok där hon vill visa hur komplexa samhällsfrågor ibland presenteras på sätt som spelar på våra kognitiva begränsningar.
– I sin sämsta form kan ett politiskt budskap, som utformas (avsiktligt eller oavsiktligt) med hjälp av tumregler som vädjar till tankemässiga snedvridningar (bias) få en effekt som kraftigt försvagar vårt tänkande. Då tror vi att vi har tänkt efter när vi egentligen bara följer information skapad av andra. Som till exempel att assistansberättigade beskrivs som kriminella fuskare. Det gör både skattebetalare och politiker mindre benägna att värna om reformen och tonen i det offentliga samtalet blir cynisk och förråad.
Charlotte Akterin beskriver att vårt tänkande är speciellt påverkbart när vi bildar oss en uppfattning om personer från mindre grupper i samhället.
– När ett budskap inte har konsekvenser, direkt för dig själv som person, är det lättare, att ett förenklat och utarmat budskap "slinker igenom".
Charlotte Akterin anser att personlig assistans idag på ett onyanserat sätt kopplats ihop med kriminalitet, fusk och ”överutnyttjande”.
– Det får effekten att assistansberättigade blir misstänkliggjorda som bedragare. Forskning om välfärdsstater visar att misstänkliggörande narrativ ofta används i perioder av åtstramning, oaktat politisk färg hos de som styr.
Beteendeekonomi är ett tvärvetenskapligt forskningsfält som studerar hur människor faktiskt processar information, gör bedömningar och fattar beslut i verkligheten, inte bara enligt rationella modeller, säger Charlotte Akterin.
– Psykologisk grundforskning har givit upphov till en ny syn på hur åsikter formas och hur vi fattar beslut. Det har förändrat teoribildningen inom nationalekonomi.
Charlotte Akterin använder tre beteendeekonomiska begrepp för att beskriva dessa processer ”dual-process teori”, ”debasing” och ”sludge”. Dual-process teori beskriver hur större delen av vårt mänskliga tänkande sköts automatiskt och intuitivt i det så kallade ”system 1”, så att vi människor kan processa och reagera på stora mängder information, säger Charlotte Akterin.
– Vad ska vi välja för mat i cafeterian? Kan man lita på den här personen? Det ger beslut som använder enkla tumregler men riskerar att leda till fördomsfulla och oreflekterade beslut.
Hjärnans system 2 är ett mer intelligent, reflekterande och kritiskt tänkande. Det tar lång tid och kan bara processa en sak i taget.
– Mycket information vi ”kör” i ”system 2” är dock redan ”förberett” i system 1. Annars skulle våra hjärnor inte hinna med.
När våra hjärnor processar automatiskt öppnar det upp för en sårbarhet som Charlotte Akterin beskriver med begreppet ”debasing”, ett begrepp som används inom statsvetenskap, kunskapsfilosofi och kognitionsvetenskap.
– I princip innebär det att vi upplever oss resonera rationellt, men att grunden för vårt resonemang har försvagats utan att vi märker det. Vi bygger våra slutsatser på skäl som framstår som goda, men som i själva verket vilar på en bristfällig grund som till och med kan vara fördomsfull.
Vad innebär det konkret?
– Att informationen styrs i en viss riktning när vi formar vår uppfattning. Vi upplever oss tänka självständigt, men gör det i en slags förorenad tankemiljö där utgångspunkterna redan har begränsats.
Hur sådana psykologiska mekanismer kan påverka våra beslut kan visas med en liknelse från restaurangvärlden, säger Charlotte Akterin. Det handlar om att påverka hur mycket dricks du betalar genom att använda en tumregel som kallas ankring.
– När du ska betala med kort på krogen idag får du ofta förvalda alternativ för dricks, 10 %, 15 % eller 25 %. Eftersom vi är sociala varelser som vill göra rätt för oss och inte verka snåla, väljer vi ofta mittenalternativet. Vi tror att vi väljer fritt, men vårt beslut är ”ankrat” i de alternativ som presenterats för oss. Vi behöver ju egentligen inte ge någon dricks överhuvudtaget, men när beslutet om dricks ankras så här ger vi mer än vi annars skulle ha gjort och det utan att vi märker att vårt beslut är styrt.
Samma psykologiska mekanism går också att se i assistanspolitiken där diskussionen har kommit att ankras i begreppet grundläggande behov (att kissa, äta, tvätta sig).
– Vi diskuterar hur vi ska mäta dessa behov, till exempel om det ska ta två eller fem minuter att tvätta håret. Vi diskuterar sällan om grundläggande behov är rätt ankare. Så var inte LSS och personlig assistans tänkt i lagens ursprungliga intention.
Vad skulle vara rätt ankare?
Personlig assistans är en frihetsreform som ska säkra rätten för personer med funktionsnedsättningar att leva som andra. Det handlar ytterst om mänskliga rättigheter. När rätten till assistans i stället knyts till om någon kan ”föra skeden till munnen”, reduceras reformen till ett sätt att administrera hjälp. Då har debatten ankrats i en mycket snäv fråga som på tvivelaktig grund stänger ute människor från livsnödvändig assistans.
Fokuset på grundläggande behov tränger undan andra sätt att förstå rätten till assistans, anser Charlotte Akterin.
– Precis som i exemplet med dricks ovan börjar vi uppleva att alternativen är färre än de faktiskt är. Ankaret styr vårt tänkande utan att vi märker det.
Människor reflekterar, väger alternativ mot varandra och upplever att man tänker själv när ens åsikter om personlig assistans och funktionsrätt formas. Men idag har på många sätt de möjliga problemformuleringarna, perspektiven redan sorterats av någon annan, säger Charlotte Akterin.
– Det innebär att människors uppfattningar formas på en grund som någon annan förberett. På så vis går det att skapa en glidning som leder bort från rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I stället fokuseras uppmärksamheten på att bekämpa brottslighet eller att räkna minuter för ett toabesök.
Ett konkret exempel på hur ”debasing” används för att koppla ihop personlig assistans med kriminalitet är rapporten ”Bolag som brottsverktyg i assistansbranschen” från 13 myndigheter som hävdade att hälften av alla assistansbolag drivs i kriminellt syfte, säger Charlotte Akterin.
– Det var en rapport med en snygg och proffsig framsida, men den saknade namngivna författare. I stället för faktiska domar presenterade Polisen misstankar och underrättelseinformation som ju är uppslag och indikationer som om det vore fakta. Kan vara bra hypoteser i en pågående utredning men det är inte att blanda samman med fakta. Utredningen beskrev inte heller hur man hade tagit fram uppgifterna. När min man, som själv är polis, kontaktade en av de ansvariga fick han svaret att de sett indikationer och att mörkertalet kunde vara så högt som 70 %.
Att presentera underrättelsebedömningar som fakta för allmänheten är att blanda ihop äpplen och päron, säger Charlotte Akterin.
– Genom att göra det skapar man en ”sanning” om att assistansbranschen är korrupt, vilket kan ge politiker argument för nedskärningar. ”Debasing” blir här att bidra till en bild som kan urholka stödet för assistansreformen.
Hur extremt det kan bli när experter, politiker och media, springer åt ett håll samtidigt kan vi se i till exempel Thomas Quick-skandalen, säger Charlotte Akterin.
– Där såg vi hur experter i psykologi och juridik klev över sina kompetensområden, arbetade med planterade ”falska minnen” och plötsligt trodde alla på något som var falskt. Samma mekanismer fast i en annan grad och ett annat sammanhang ser vi i assistansfrågan. När ordet ”fusk” upprepas tillräckligt ofta blir det en sanning som ingen vågar ifrågasätta och framför allt inte nyansera. I de flesta fall av kriminalitet är det assistansberättigade som blir utsatta eller är brickor i ett spel.
Ett annat sätt att rama in det som händer på är att det är en fantastisk frihetsreform som har administrerats på ett bristfälligt sätt, fortsätter Charlotte Akterin.
– Då riktas uppmärksamhet mot politiker och ansvariga myndigheter. Det är kanske dit kritiken ska riktas?
I en intervju på Assistanskoll säger författaren Margareta Persson att tidsandan och synen på personer med funktionsnedsättning har förändrats och att många människor inte är medvetna om det. Charlotte Akterin håller med och menar att det går att använda begreppet ”debasing” här.
– Det är svårt att ”vrida tillbaka” en debatt om personlig assistans till att återigen handla om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt forskningen är det mest effektiva att envist lyfta vår egen ram – den som handlar om mänskliga rättigheter och rätten att leva ett tryggt och fritt liv som andra. Det är en helt annan berättelse. Vår berättelse.
Slutligen talar Charlotte Akterin om det beteendeekonomiska begreppet ”sludge” som direkt översatt är ”tjockt slam”. Det beskriver hur våra hjärnor överväldigas med krångliga eller känslomässigt påfrestande processer.
– Tänk på det orangea kuvertet, från Pensionsmyndigheten fast multiplicera det med tusen. Det handlar här om hur byråkrati på ett effektivt sätt kan avskräcka människor och få dem att ge upp när de ska ta del av sina rättigheter.
Kan du ge ett exempel på sludge inom personlig assistans?
– De oerhört komplicerade bedömningarna av personlig assistans eller att år efter år tvingas söka om sin LSS-insats och dessutom behöva överklaga beslutet. Att utredningar och lag är så krångliga är dessutom ett demokratiskt problem. Jag är psykolog och sysslade i början av mitt arbetsliv med barnutredningar. Inte ens jag förstår grunderna för den tidsberäkning, av det som kallas grundläggande behov. När en lagstiftning blir så ogenomtränglig så försvagas demokratisk kontroll.
Sludge slår hårdare för den som har en påfrestande vardag, dåliga språkkunskaper, eller där det påverkar en stor del av ens liv, fortsätter Charlotte Akterin.
– Jag kallar detta i den kommande boken för att ”att neka, fördröja och krångla så mycket som möjligt med allt som det är möjligt att neka, fördröja och krångla med”.
Det var inte ett enskilt beslut, utan en serie juridiska förskjutningar som ledde fram till hårdare tolkningar i assistansbedömningarna i Sverige. Begreppet "integritetsnära delar" av grundläggande behov introducerades i ett internmeddelande på Försäkringskassan i november 2007, vilket bekräftades i en regeringsrättsdom 2009 (nuvarande Högsta Förvaltningsrätten).Sedan kom en rad domar och efter regleringsbrevet till Försäkringskassan 2016 om att ”bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar” accelererade det.
– 2015 uppfattades kostnaderna för personlig assistans som ett budgetproblem av den dåvarande S-MP-regeringen. Då vände definitivt en positiv samhällsutveckling för personer med funktionsnedsättningar, menar Charlotte Akterin.
Charlotte Akterin anser att politiker från både S och M har använt domstolarna och myndigheten som en sköld.
– De har kunnat säga "vi har inte ändrat lagen", samtidigt som de via regleringsbrev signalerat att kostnaderna måste ner. Ett cyniskt spel där politiken tvår sina händer medan rättspraxis äter upp reformen inifrån.
Hur har så många politiker gått med i detta?
– Politiker både kan skapa och själva dras med av ”debasing”. Det är nog också viktigt att tänka på att politiker också är människor, vars hjärnor har samma begränsningar som alla andras. Hur får stressade politiker den information de behöver för att bilda sig en uppfattning.
Om utarmad och fördomsfull information har ”halkat in” i statliga granskningar och utredningar, så får politikern ett utarmat underlag, säger Charlotte Akterin.
– Därför är sammansättningen i statliga granskningar och utredningar otroligt viktig, det vore värdefullt med doktorerad forskarkompetens med avseende på att tolka och förstå statistik, kompetens om handikappvetenskap och vetenskaplig kunskap om hur fördomar kan upprepas trots goda avsikter. OCH det kanske viktigaste av allt kunskaper från personer som själva har funktionsnedsättningar.
Charlotte Akterin tar ett aktuellt exempel där nuvarande socialtjänstminister, Camilla Waltersson Grönvall i en intervju i "Funktionsrättspodden" uttryckte stor oro för LSS men svor sig fri från ansvar.
– Hon sa att ”inget bekymrar mig mer än LSS”, men lade till att hon inte kan göra så mycket eftersom det är en ”kommunal lagstiftning”. Det gjorde mig konfunderad. Det är uppenbart felaktigt, staten har ett enormt ansvar. Här planteras felaktiga uppgifter som påverkar hur människor ser på personlig assistans.
Charlotte Akterin menar att journalister har ett särskilt ansvar att hjälpa till att nyansera och ifrågasätta den här sortens retorik.
– En del av problemet är att LSS har blivit så komplext att journalister på till exempel DN och SVT får svårt att granska på djupet. Därför rapporterar media bara om två saker: antingen enskilda fall där någon förlorat sin assistans med drastiska konsekvenser, eller stora rubriker om fusk. Jag är otroligt tacksam för att media rapporterar om enskilda fall, men det är nödvändigt att också beskriva den systematiska förflyttningen av rättspraxis eller den politiska styrningen i till exempel regleringsbrev som behöver förstås i sitt sammanhang. När ingen förstår helheten är det lättare att påverka människor och föra in ”en sanning” människor börjar tro på.
Det går inte att kommunicera utan att aktivera vårt snabba och förenklade tänkande. Frågan är inte om vi gör det, utan hur och i vilket syfte, säger Charlotte Akterin.
– Att använda en bild eller en metafor för att göra en komplex poäng begriplig är att aktivera system 1 tänkande, men det är inte manipulation. Detta så länge man är beredd att utveckla resonemanget vidare i ett mer reflekterande. Det är snarare vad ett gott politiskt tal gör.
Manipulation uppstår först när en bild används för att skapa en uppfattning som inte tål närmare granskning, eller när en retorik frammanar rädsla och förenkling ersätter saklig analys, fortsätter Charlotte Akterin.
*Det betyder att det inte räcker med att vi har goda skäl för att komma fram till något. Vi måste förstå hur vi kom fram till dessa skäl. Tänk om skälen är baserade på fördomar?
Charlotte Akterin talar om "present bias" vilket innebär att människor är fångade i nuet, och ser det som självklart. Det gör att man har svårt att föreställa sig hur personlig assistans sågs som en frihetsreform på 90-talet.
– Man har svårt att minnas "känslan" av en annan tid, utan accepterar dagens förhållanden som en naturlag. Vi tror att det "alltid har varit så här", eller att det "måste vara så här". Därför är det viktigt att påminna om att utvecklingen är resultatet av politiska val och att det hela tiden sker en förändring.
Vilka risker ser du här?
– De gamla fördomarna om att funktionsnedsatta är "misslyckade exemplar" ligger grundare än vi tror, detta kan komma tillbaka.
Vad kan vi göra för att motverka det?
– Det är oerhört viktigt att ankra rätten till personlig assistans i mänskliga rättigheter, inte i samhällsekonomisk nytta.
Finns det något som du skulle vilja säga som avslutning?
– Det är stor skillnad på den verklighet politiker, utredningar och myndigheter beskriver jämfört med hur verkligheten faktiskt ser ut för de som förlorar sina rättigheter och sitt stöd. Ramen för vad som anses som acceptabelt i myndighetsutövande har förflyttats, men det har gått gradvis och är därför svårare att upptäcka. Jag skulle säga att det är ett demokratiskt hot. Demokrati är inte bara fria val. Det är en fråga om kvaliteten på den gemensamma verklighetsuppfattningen, säger Charlotte Akterin.
Det finns olika typer av tumregler. En av dem är tillgänglighetstumregeln: vi bedömer hur vanligt något är utifrån hur lätt vi kan komma på exempel.
Om medier ofta rapporterar på ett onyanserat sätt om kriminalitet i assistans kan människor få intrycket att fusk och kriminalitet är vanligare än det faktiskt är. På så sätt kan en hel grupp med människor riskera att bli felaktigt misstänkliggjord.
En bias är en systematisk snedvridning i hur vi bedömer information eller drar slutsatser. Den kan uppstå som en effekt när våra mentala tumregler leder oss fel.
Bias betyder att vårt snabba och effektiva tänkande ibland kan leda till felaktiga slutsatser.
Den här sortens mänsklig irrationalitet är väl studerad i beteendeekonomi. Det gör att den går att förstå på ett förutsägbart sätt.
Debasing innebär att grunden för vårt resonemang har försvagats utan att vi märker det. Vi upplever att vi tänker rationellt, men de skäl vi bygger våra slutsatser på är snedvridna eller ofullständiga.
Det kan till exempel ske när information presenteras på ett sätt som styr vilka frågor vi börjar diskutera. I debatten om personlig assistans har fokus ofta flyttats till minuter för grundläggande behov eller misstankar om fusk, i stället för till de rättigheter och livsvillkor som lagen ursprungligen handlade om.
När utgångspunkterna för resonemanget förskjuts på det här sättet kan människor uppleva att de tänker självständigt och tar ställning i en fråga, men problemformuleringen har begränsat hur det är möjligt att tänka.
Hansen, P. G., & Jespersen, A. M. (2013). Nudge and the Manipulation of Choice: A Framework for the Responsible Use of the Nudge Approach to Behaviour Change in Public Policy. European Journal of Risk Regulation, 4(1), 3–28. doi:10.1017/S1867299X00002762
*Janvid, M. (2024) The Debasing Demon Resurrected. International Journal for the Study of Skepticism, (14) 28–50
Kahneman,D., (2017). Tänka snabbt och långsamt. Volante, Stockholm.
O’Neill, O. (2012). Making laws better or making better laws? The Jurisprudence Annual Lecture 2012, Faculty of Laws, University College London.
Soman,D., Cowen,D., Kannan,N., Feng.B., (2019) Seeing Sludge. Towards a Dashboard to Help Organisations Recognize Impedance to End-User Decisions and Action. Behavioural Economics in Action at Rotman.
Sunstein,C.R., (2020). Sludge Audits. Behavioural Public Policy, 1-20. doi:10.1017/bpp.2019.32
Thaler,R.H.,Sunstein,C.R.,(2021). Nudge, The final edition. Penguin Random House, New York.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.