”Assistansen och miljardmyten” – hur gissningar blev sanning
Larmen om kriminellas miljardfusk i personlig assistans bygger på osäkra antaganden snarare än konkreta bevis. Den konstaterade kriminaliteten har legat stabilt på runt 100 miljoner per år. Detta hävdar STIL i en ny rapport.
I rapporten Assistansen och miljardmyten, har STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige), granskat hur den personliga assistansen på tjugo år förvandlats från en mänsklig rättighet till att beskrivas som en motor för organiserad kriminalitet.
Läkaren på studentmottagningen: När STIL:s ordförande berättar på en mottagning att han arbetar med personlig assistans, svarar en medverkande läkare direkt: "Då arbetar du mot kriminaliteten?" Läkaren förknippade LSS med brottsbekämpning i stället för mänskliga rättigheter.
Medpassageraren på tåget: Efter ett möte med en person som förlorat sin assistans och blivit sängbunden, möter en företrädare för STIL en medpassagerare som säger: "Har ni inte förstått att den personliga assistansen har tagits över av kriminella då har ni inte förstått någonting. Personer med funktionsnedsättning behöver omvårdnad, inte LSS".
Metoderna som STIL kritiserar
STIL anser att statliga utredningar och myndigheter har konstruerat en "miljardmyt" genom tveksamma metoder och godtyckliga antaganden:
Metoden "Expert Elicitation" (Experters uppskattningar): I FUT-delegationen (2007), ESV (2011) och KUT-delegationen (2018) användes metoden Expert Elicitation. Eftersom det saknades empiriska data lät man grupper av myndighetsexperter i seminarier uppskatta hur stort mörkertalet kunde vara.
Mittpunkten i ett osäkerhetsintervall blir "fakta": När ESV (2011) uppskattade felaktiga utbetalningar till 2,1 miljarder kronor, var detta i själva verket mittpunkten i ett gigantiskt osäkerhetsintervall från 309 miljoner upp till 4,9 miljarder kr. Trots detta presenterades mittpunktsskattningen på 2,1 miljarder som en etablerad sanning.
Anekdoter i stället för riktiga domar: Underrättelserapporter som NUC:s Olle och RUC MGS-Väst påstod att 70 % av assistansbolagen drivs av kriminella. Dessa slutsatser byggde på vaga underrättelser, enstaka SMS från en polisintervju eller osäkra journalanteckningar. Dessa overifierade fall har sedan återanvänts och målats upp som systemomfattande gängkriminalitet.
Konstaterad kriminalitet, cirka 100 miljoner per år
STIL har ställt myndigheternas skattade mörkertal mot vad som faktiskt har kunnat bevisas i form av rättsliga domar, polisanmälningar och fastställda återkrav. Då hamnar den rättsligt konstaterade omfattningen stabilt på runt 100 miljoner kr/år.
Trots att staten skärpt lagarna, infört tillståndsplikt, hävt sekretess och byggt ut kontrollen har den konstaterade brottsligheten inte ökat utan legat på cirka 100 miljoner per år. STIL anser att i en normal vetenskaplig analys borde detta ha lett till slutsatsen att mörkertalen var kraftigt överskattade från början. I stället har myndigheterna vänt på logiken: bristen på bevis har använts som bevis på att fusket är så raffinerat att det inte syns, vilket kräver ännu mer kontroll.
Varför har denna bild tillåtits växa fram?
STIL identifierar i rapporten flera faktorer bakom utvecklingen:
Behovet av att dölja statens egna felräkningar: När LSS infördes underskattade staten det obetalda omsorgsarbetet av anhöriga och det enorma behovet av självbestämmande. När kostnaderna steg var det politiskt enklare att skylla kostnadsökningen på "fusk, fel och överutnyttjande".
Politisk poängplockning i kriminaldebatten: Genom att koppla assistansen till kriminella gäng, invandring och välfärdsbrottslighet har politiker haft ett tacksamt och färgstarkt exempel att använda i den allmänna kriminaldebatten för att visa sig "hårda mot brott".
En självförsörjande kontrollindustri: Det har byggts upp en enorm statlig infrastruktur (Utbetalningsmyndigheten, OB-satsningen, A-krim, MUR). Enbart de registrerade samverkansprojekten sysselsätter över 500 årsarbetskrafter till en årlig kostnad av ca 2,1 miljarder kronor. Denna kontrollapparat behöver motivera sin egen existens med att ständigt producera nya riskrapporter.
Larmen om kriminellas miljardfusk i personlig assistans bygger på osäkra antaganden snarare än konkreta bevis. Den konstaterade kriminaliteten har legat stabilt på runt 100 miljoner per år. Detta hävdar STIL i en ny rapport.