Öppet brev till Rapport-redaktionen

Så har det åter hänt - Rapport har återigen lyckats med konststycket att sända ett inslag om assistansreformen utan att intervjua en enda assistansanvändare. Detta görs samtidigt som SVT driver speciella projekt i vilka man säger sig vilja förändra den syn på funktionshindrade som man förmedlar. Omfattar inte dessa projekt nyhetsbevakningen? Eller är projektet som man driver tillsammans med handikapporganisationerna bara ett spel för galleriet?

Denna gång handlade reportaget om den certifiering av assistansbolag som LSS-kommittén kommer att föreslå. I påannonsen aviserades att Nu föreslås hårdare krav på dem som vårdar funktionshindrade. SVT:s journalister envisas alltså med att betrakta funktionshindrade som sjuka. Man förstår fortfarande inte att det finns en avgörande skillnad på vård och assistans.

Detta innebär att man även betraktar den som arbetar med hjälp av personlig assistans som sjuk. Man väljer även att se den som reser jorden runt med hjälp av assistans som ett vårdoffer. Och man klassar även familjeförsörjare med funktionshinder som sjuka.

I påannonsen talades det alltså om dem som vårdar funktionshindrade. Förutom att klassa alla personer med funktionshinder som sjuka innebär detta också ett tydligt sätt att objektifiera oss som har behov av assistans. Uppenbarligen behöver vi någon som vårdar och ser efter oss. Vi kan alltså inte ta hand om oss själva. I och med att man sprider ett sådant synsätt så bidrar man till att befästa en helt felaktig föreställning som tyvärr är den förhärskande hos allmänheten.

Politiker har i allmänhet förstått skillnaden mellan vård och assistans - tjänstemän likaså, varför är det då så svårt för er journalister att betrakta oss funktionshindrade som friska och jämbördiga medborgare? Förstår ni inte att ni medverkar till att befästa gamla fördomar och förlegade tankesätt genom att tala om "vård av funktionshindrade" på bästa tänkbara sändningstid?

Jag tror aldrig att någon Rapport-medarbetare skulle tillåtas använda ordet "fruntimmer" eller "neger". På dessa områden är det självklart att man ska medverka till att bekämpa fördomar. Varför tar ni inte samma ansvar när det gäller personer med funktionshinder?

I LSS som reportaget handlade om nämns inte ens ordet "vård". Ni ligger alltså efter er tid. Lagen kom 1994. Ni är fjorton år efter.

Inslaget handlade alltså om förslaget till certifiering av assistansbolag. Men kommer det verkligen leda till att assistansen blir bättre? Vad tycker de som berörs? Finns det kanske assistansanvändare som rentav skulle motsätta sig det förslaget? Och vad tycker handikapporganisationerna? Är inte förslaget ytterligare ett tecken på att samhället vill agera som förmyndare?

Ingen av dessa frågor ställdes i reportaget. Istället fick LSS-kommitténs ordförande stå oemotsagd. Det vanliga är annars när ett utredningsförslag presenteras att man försöker spegla olika ståndpunkter, men det görs sällan på det här området. Vill man ha någon form av debatt så vänder man sig kanske till Bengt Westerberg, men aldrig till assistansanvändarna själva. Kan det vara så bedrövligt att man helt enkelt utgår ifrån att vi inte kan uttala oss? På något konstigt sätt tycks man ta för givet att politiker alltid vill väl när det gäller handikappfrågor.

Istället innehöll reportaget intervjuer med två personliga assistenter som hade fått jobba övertid och enligt reportern blivit utnyttjade. Men deras historia stämmer inte. Samtidigt som de hävdar att deras arbetsgivare hade personalbrist så hävdar de att arbetsmarknaden var så tuff att de inte kunde hitta några andra jobb. Dessutom måste man ta med i beräkningen att de måste anses ha haft ett visst eget ansvar för den uppkomna situationen. Säger man ja till arbetspass efter arbetspass så finns det kanske andra drivkrafter som också bör belysas.

Dessutom måste man givetvis fråga sig om det verkligen finns ett större behov av certifiering just på det här området. Lider personliga assistenter extra mycket? Och vad är det i så fall som gör att de allmänna arbetsrättsliga reglerna inte är tillräckliga för just den här gruppen? Skulle de ha det värre än exempelvis restaurang- eller städpersonal?

Reportaget handlade alltså mer om vad personliga assistenter skulle kunna tjäna på en certifiering. Därför tycker jag att det är fel att ge sken av att reportaget skulle handla om förbättringar för oss funktionshindrade.

Fagersjö den 22 juli 2008

Bengt Elmén
socionom

Skicka sidan till: