Grekland - Stelios lever självständigt med hjälp av familjen

I Grekland tar familjen ett stort ansvar, även för assistansen. Men samhället förändras snabbt. Det har inte minst synts på gator och torg den senaste tiden.

1970-talets demokratiska konstitution talade om "människor med speciella behov". Det var en bred term som innefattade till exempel alkoholister. När konstitutionen reviderades år 2001 tillkom termen "människor med funktionshinder". Samma konstitution garanterar människor med funktionshinder rätt till självbestämmande, inkludering i arbetslivet och delaktighet i samhällslivet. Men för en ung grek som Stelios Kimbouropoulos är detta mest ord på papper. Han besöker ILI:s 25-årsjubileum, men säger sig inte känna till lagarna på funktionshinderområdet och tycker heller inte det spelar någon roll.
- De efterlevs ändå inte.

Ska bli läkare

Stelios bor i Athens södra förorter och läser sista terminen på läkarutbildningen. Efter examen kommer han att bygga på med en femårig specialistutbildning till psykiater.
Stelios bor som så många andra grekiska ungdomar kvar hemma. Där får han också den assistans han behöver. Hans mor och framförallt bror assisterar med hygien och ätning, men också med hjälp att ta sig till universitetet och träffa vänner.
- De är mina händer och ben, säger Stelios.
Detta är förstås inte oproblematiskt, tycker Stelios. Han får anpassa sitt liv till de andra familjemedlemmarnas arbeten och åtaganden, och även deras lust att ställa upp kan variera.

Privata företag

Det finns vissa privata assistenttjänster i Grekland, men Stelios använder dem inte i nuläget.
- Det är för dyrt, och så vill inte vi ha främlingar i huset, säger han. Vi känner oss obekväma med det.
Och om man inte har pengar eller familj som ställer upp, undrar jag.
- Då får man vända sig till någon institution, säger Stelios. Men tillägger samtidigt att det är en värld som han inte känner till någonting om.

Assistansföretagen har han lite mer kunskap om via bekanta. Det positiva är att vad som ska utföras - städning, påklädning eller vad det nu än är - görs upp mellan företaget och kunden. Ingen lägger sig i. Ett dilemma, tycker Stelios, är att de företag som säljer denna service nästan bara har kvinnor anställda. Stelios har hört om mycket problem för assistansanvändare. Personalen byts ofta, kanske var tredje månad, och även om man själv bestämmer vad som ska utföras kan man inte styra över vilka personer som företaget "skickar". En månads assistans kan kosta 700 till 800 euro. Då räknar man in tre till fyra dagars ledighet för assistenten.

Det går att få ett kontaktstöd från staten på 500 euro för sådana tjänster, men det är alltså inte tillräckligt. Ett annat problem är att det tar lång tid att få ut pengarna. Ansökningsprocessen är komplicerad med två kommittéer av läkare som ska bedöma behoven. Man får inte träffa kommittén, om de inte kallar upp den sökande särskilt. Dessutom måste beslutet omprövas vartannat år, enligt Stelios. Enligt vad Eirini-Maria Gourani skriver i International Disability Rights Monitor för år 2007 görs omprövning varje år av en kommitté bestående av tre läkare. Den andra kommittén bevakar och tar emot överklaganden gällande den första kommittén. Dessa instanser inryms på sjukhusen och gör att det hela ses som en del av vården.

Annat man får veta i IDRM:s rapport är att den som har ett funktionshinder som beräknas till större än 67 procent - oklart hur denna beräkning görs - kan erhålla ett särskilt handikappkort som ger vissa förmåner som bilskattelättnader, fri eller rabatterad kollektivtrafik och även 50 procents rabatt på mobiltelefonernas textmeddelande. Allt det där kan låta bra, men Stelios suckar.
- Det är väldigt komplicerat. Man måste springa mellan väldigt många olika kontor.

Umgås via nätet

Stelios umgås inte mycket med andra som har funktionsnedsättningar och är inte aktiv i någon organisation. På frågan vilken organisation han företräder på konferensen i Stockholm blir svaret ett uppriktigt och ungdomligt:
- Jag företräder bara mig själv.
Fast han är medlem i MDA Hellas som organiserar personer med neuromuskulära funktionsnedsättningar. Och han har en del kontakter med andra i liknande situation genom internetportalen www.disabled.gr och andra grupper på internet. Det var också på Internet som han hittade 25-årsjubileet för svenska Independent Living.
- Jag sökte på Adolf Ratzka och hittade den här konferensen.
Stelios vill lyssna och samla idéer till ett liknande arbete i Grekland.
- Handikapporganisationerna är inte så intresserande av Independent Livning-rörelsen, säger han. Men nu ska vi starta något som är viktigt för oss.
- Om vi hade personlig assistans som i Sverige hade vi inte behövt bidrag. Ni kan göra allt - studera, jobba, säger Stelios.

I Grekland ser man inte personer med funktionshinder ute på bio och teater.

Stelios ondgör sig också över den fysiska tillgängligheten i sitt hemland.
- Det är så trångt överallt.
Offentliga byggnader saknar hissar. Trottoarerna är alldeles för smala för att man ska kunna ta sig fram. Dessutom är det ofta träd planterade i trottoarerna och bland annat motorcyklar parkeras där.
Vad värre är, för Stelios del, så är inte klubbar och uteställen tillgängliga.
Han tror ändå på framtiden och ser fram emot ett aktivt yrkesliv som psykiater.
- Jag tycker om att prata med människor och hjälpa dem till ett bättre liv.
Kanske får han också göra en och annan biståndsbedömning i sin egenskap av grekisk läkare.