Island - Få har beviljats assistans på Island

Islands befolkning är inte mer än 300 000. På små ställen, och även i staden Reykjavik, känner man till varandra. De personer som har assistans kan än så länge räknas på ena handen.

LSS är ganska bra

Guðmundur Magnusson från den isländska paraplyorganisationen Öryrkjabandalag Islands berättar mer vid ILI:s 25-årsjubileum. Han är vice ordförande och arbetar mestadels med tillgänglighetsfrågor. Hans egna firma granskar bland annat arkitektritningar. Nu är han i Sverige för att lära sig mer om personlig assistans, även om han själv inte har assistans. Han har tittat på LSS och tycker att den lagen är ganska bra. Men han tror inte att något är perfekt.
- Det måste finnas några fel. Och vi vill göra rätt från början.
Och i samma filosofiska anda påpekar han att det inte finns bara en sanning.
- Men Independent Living är en stor sanning, säger Guðmundur.
En sådan sanning är att arbetet måste komma nerifrån. De som har assistansbehov måste själva organisera det.
- Men vi från handikapporganisationerna ger gärna stöd och inspiration, säger Guðmundur. Vi försöker få igång dem.
En sådan inspiration var en konferens för hösten 2008. Den väckte stort intresse inom fackföreningsrörelsen, men inte tillräckligt inom handikapprörelsen.

En handfull använder assistans

Hur många assistansanvändare finns det då på Island? Guðmundur ser osäker ut och konferensdeltagaren Theodor Karlsson, som själv varit assistent börjar räkna på fingrarna. Han och hon och han... Två har dygnet runt. Två har deltid. Island är inte större än att de som är i branschen känner till vilka personer det gäller. Det kan låta gemytligt, men om problem uppstår kring en person sprids ryktena snabbt, säger Theodor.

Theodor började arbeta som assistent åt en vän med utvecklingsstörning medan denne gick i skolan och var då anställd av staten genom svædisskrifstofa, ett slags kontor för socialt stöd. Sedan gjorde han upp ett eget kontrakt hos svædisskrifstofa med hjälp av brukarens mor. På så sätt har han fortsatt och fått inblick i alla turer kring den isländska assistansen.

Theodor tror att det är många som skulle behöva assistans, men att de inte vet vart de ska vända sig och de får heller ingen information. På Island finns åtta så kallade svædisskrifstofa, där socialarbetare och specialpedagoger arbetar. Där har man tidigare kunnat få ett slags assistans, men det har varit administrativt komplicerat att få tillgång till den.

Tredelat system

Kommunen beslutar på sitt håll om det som närmast liknar svensk hemtjänst, staten beslutar om påklädning och annat som räknas till vården. Slutligen finns särskilda geografiska distrikt, som bara handlägger vissa handikappfrågor. Dessa beslutar om till exempel ledsagning. Det komplicerade systemet har lett till godtycklighet.
- För den ene blir det en sak, för den andre helt annorlunda, säger Guðmundur.
Akureyri i norr har i och för sig redan tagit över hela förfarandet och Reykjaviks kommun gör det vid årsskiftet 08/09. Det är ändå mycket förhandlande och det gäller att ha bra kontakter, särskilt om man bor i en liten kommun.
- De fräckaste får hjälp, säger Guðmundur och tänker på dem som har starka familjemedlemmar eller någon annan som kämpar för en.
- Och så gäller det att känna någon politiker, säger han.
Guðmundur är i grunden skådespelare och har jobbat på Islands Nationalteater. Jag undrar om han verkligen menar allvar med personliga kontakter i politiken och han omformulerar sig då lite mer diplomatiskt:
- Det går alldeles för sakta om man inte har goda kontakter.

Nytt system på gång

Det finns en tröghet i förändringsarbetet. De som har kämpat sig igenom och idag får stöd genom det tredelade systemet har vant sig, tror Theodor. De ser inte alltid nyttan med något nytt. Men en principsak är att i det framtida systemet anställer man själv med kontantbidrag. En annan fördel, som Guðmundur ser i ett kommande assistanssystem, är att kostnaden läggs på staten. Idag delar kommun och stat på kostnaden. Staten står idag för två tredjedelar, men många isländska kommuner är mycket små och har svårt med alla typer av utgifter.

Samtidigt ska man inte bara se negativt på assistansreformer på kommunal nivå, säger Guðmundur. Det skapar i sig arbetstillfällen, där det tidigare inte fanns så många. Theodor lutar också åt att staten är bäst. Kommunerna har inte tillräcklig kompetens och staten skulle säkert inte skjuta till nödvändiga pengar, funderar han. Andra tror att staten är för stor, att man måste underhålla för många kontakter för att assistansen ska fungera.

Ett viktigt argument såhär efter Islands ekonomiska kollaps är att övertyga politikerna om att assistans inte är mer kostsamt än andra insatser.
- Här kommer vi att hänvisa till den studie som gjorts i Sverige, säger Guðmundur.

Island är ju av hävd lagarnas land, men det är inte alltid lagen som styr i små isländska kommuner. År 1979 lagstiftades till exempel om offentliga byggnaders tillgänglighet, men mycket återstår fortfarande. Guðmundur Magnusson är trots allt optimistisk inför en ny assistanslag och tror att politikerna vill låta användarna själva styra assistansen genom ett kontantstöd.

Guðmundur Magnusson och Theodor Karlsson intervjuades av Emil Erdtman 2008-11-28