Kroatien - Kroaterna är stolta över sin handikappolitik

Kroaterna är stolta över sin funktionshinderpolitik. En handikappombudsman med egen funktionsnedsättning är tillsatt och tillgänglighet och lagstiftning är på rätt väg. En lag om personlig assistans ska börja gälla år 2010.

Stark handikapprörelse

Marica Miric arbetar som senior advisor vid den nationella paraplyorganisationen SOIH med tio nationella medlemsorganisationer och 300 lokala avdelningar.

Manda och Marica är i stort sett nöjda och glada över den senaste tidens utveckling i hemlandet.
- Vi är stolta över vårt land. Handikapprörelsen hos oss är stark.

Organisationshistorien följer den gängse i världen, från bildande på 60-talet över 80-talets FN-år fram till övergången från en medicinsk till en social syn på funktionshinder.

Enligt en rapport från EDF (European Disability Forum) från år 2005 är språkbruket i den kroatiska handikapprörelsen helt modernt, men situationen beskrivs som motsägelsefull. Få av ledarna har egna funktionsnedsättningar och SOIH:s kontor är otillgängligt. Ordförande Zorislaw Bobus är en medicine doktor utan egen funktionsnedsättning. EDF:s ansvarige för Kroatien var 2006 till 2007 svenske Ingemar Färm som begärde in uppgifter inom många samhällsområden och argumenterade för en generell välfärdspolitik. Projektet Cards drevs av EDF och Handicap International och arbetade med utbildning och organisationsutveckling inom den kroatiska handikapprörelsen.

Tillgänglighetsarbetet har enligt Manda Knezevic varit framgångsrikt. I Zagreb rullar låggolvbussar och även tillgängliga kroatisktillverkade spårvagnar. I tre andra städer finns låga bussar, men vissa problem återstår i trafiken mellan städerna. I nuläget sätts fungerande vagnar in när någon beställer, men de tåg som nu köps in kommer att vara helt tillgängliga. Även bygglagarna är nu bra, säger Marica.
- Men implementeringen kan bli bättre.

Till och medierna sköter sitt arbete ganska bra i Kroatien, tycker Manda och Marica.
- Vi har goda relationer till vissa medier och det är inte bara sensationsskriverier utan verkliga situationer som skildra, säger Manda.

Ingen spänning kring assistansen

Tillgänglighet till byggnader och trafik var förutsättningar för ett självbestämt liv, det var en grund att bygga vidare på, förklarar Manda. Nu, när detta är på rätt väg, har arbetet för personlig assistans tagit fart. I Kroatien finns ingen spänning mellan handikapprörelse och de idéer som finns inom Independent Living-rörelsen.
- Independent Living-tanken har funnits med länge, säger Marica. Vi har inkorporerat den i de olika organisationerna.

En försöksverksamhet utvecklades efter studiebesök i Bremen där bland annat Horst Frehe varit med och lett arbetet. I Heidelberg träffade man flera personer med funktionsnedsättning och fick upp ögonen för att värnpliktiga kan fungera som assistenter. Närmare bestämt är det vapenvägrare som ges möjlighet att arbeta som personliga assistenter. Det kroatiska försöket pågick under fem år, men är nu avslutat, bland annat på grund av att armén inte rekryterar på samma sätt längre.

År 2006 startade ett nytt pilotprojekt genom familjeministeriet. 76 användare växte år 2007 till 178 och var år 2008 uppe i 338 - en hundraprocentig ökning varje år med andra ord.

Handikapporganisationernas paraplyorganisation har varit en viktig part och har stått för utbildning till assistansanvändarna. Det handlar bland annat om att bli en bättre arbetsgivare, manager och utbildare av assistenter.
- Men utbildning är inte det viktigaste, utan hur man uppför sig, menar Manda och Marica. Assistansanvändarna rekryterar ofta själva, meden det sedan är handikapporganisationerna som anställer. Ofta är assistenterna studenter eller kvinnor över 40 som annars har svårt att få jobb.

Motstånd mot assistans

Från början var en del anhöriga motståndare till att assistenter rörde sig i hemmen, men efter några månader upptäckte de att de fick mer fritid för sig själva till följd av assistansen.
- Mer frihet för alla parter, säger Manda.

Men för att assistansen ska fungera och accepteras måste två barriärer brytas ner, menar Manda och Marica. Först måste man acceptera att någon okänd person kommer in i ens liv och sedan måste ens familj acceptera den främmande personen i hemmet.

En assistanslag förbereds nu och nästa år kommer parlamentet att rösta. År 2010 kan den träda i kraft. Även här känner sig Manda och Marica lugna.
- Vi har ett gott förhållande till politikerna, de lyssnar till oss, säger de. Det är ett slags partnerskap.

En regeringskommitté, som liknar Sveriges handikappdelegation, träffas fyra gånger om året. Till den nuvarande premiärministern byggde man upp en relation långt innan hon blir regeringsmedlem. Vilken färg regeringen har spelar inte så stor roll, tycker Manda och Marica. Den nuvarande karaktäriserar de som mitten med dragning åt höger.
Vad är då de viktigaste prioriteringarna idag?
- Nu ska vi implementera FN-konventionen och verka för en nationell antidiskrimineringslag, säger Manda Knezevic och Marica Miric och skyndar in till nästa seminarium. De vill inte missa att tillvarata goda erfarenheter från andra håll.

Manda Knezevic och Marica Miric intervjuades av Emil Erdtman 2008-11-29


Skicka sidan till: