Gör inte våra assistenter till angivare (Debatt)

I det forna Östtyskland var nästan den ena hälften av befolkningen sysselsatt med att spionera på den andra.

Den svenska Regeringen är nu på väg att i all tysthet införa ett liknande system här i Sverige. Men det kommer bara att omfatta en utvald grupp som politikerna vill hålla särskild koll på. 80.000 personliga assistenter ska få i uppdrag att spionera på 20.000 assistansanvändare.

Förslaget bygger på en missuppfattning om att det finns ett allmänt utbrett fusk med assistansersättningen. För att stävja detta påstådda fusk vill Regeringen nu göra våra assistenter till spioner och informationslämnare.

Bl.a. menar man att det är fusk att låta sina assistenter dammsuga, gå och handla och sköta tvätten. Maria Larsson (KD) menar att vi assistansanvändare måste delta i varje arbetsmoment. Ska min assistent dammsuga så ska jag vara med och hålla i slangen. Vill jag ha potatis till maten så ska jag vara med och hålla i potatisen när den skalas. Frågan är om ministern också menar att jag ska vara med och hålla i ratten när mina assistenter kör min bil, trots att jag inte har körkort.

Hon inser inte det opraktiska i allt detta och att det innebär att jag skulle behöva väsentligt många fler assistanstimmar, med högre kostnader som följd.

Istället för att angripa det reella fusket har Regeringen lagt förslag i budgeten som på punkt efter punkt kommer att inskränka den frihet som en gång uppnåddes med den personliga assistansen.

Bl.a. ska det inte längre gå att anställa assistenter utanför EES-området. Ska jag plugga i USA så måste jag ta med mig mina assistenter från Sverige. Det blir onödiga kostnader i form av resa, traktamente och logi. Man måste fråga sig varför det är just vi som inte ska få anställa utanför EES. Ska i så fall inte samma regler även gälla för våra ambassader och SIDA?

Men värst av allt är ändå förslaget om att alla företag som anställer assistenter ska vara skyldiga att rapportera till Försäkringskassan om ändrade förhållanden i vår vardag. Att ha assistans innebär i sig att min integritet är i fara. Det är inte så många andra som har folk så nära inpå livet.

Det säger sig själv att ett så nära samarbete måste bygga på förtroende. Det är detta förtroende som Regeringen nu är på väg att rasera.

I Sverige har vi vant oss vid att det är polisen och våra domstolar som skipar rättvisa. Regeringen vill lägga ut detta på entreprenad, men inte för alla, utan bara för en liten grupp människor. Detta strider inte minst mot principen om allas likhet inför lagen. Det är inte rimligt att ha ett system där mina assistenter har till uppgift att rapportera till myndigheterna vad jag har för mig i sovrummet och på toaletten.

Bengt Elmén, socionom och en av grundarna av kooperativet STIL som introducerade personlig assistans i Sverige