läs skrivbordsversionen istället

Dags att få syn på oss

Vi är många som genom åren med uppskattning tagit del av Gunnar Wetterbergs författarskap, inte minst det imponerande lärda verket om Axel Oxenstierna. det finns ofta en fascinerande storslagenhet i hans framställning, nya fängslande linjer och perspektiv dras upp.

Denna Wetterbergska storslagenhet kan vara en njutning att få intellektuellt uppmålad för sig. Men när man som i hans artikel i Expressen 3/12 blir ett av objekten i hans målning känns det långtifrån lika bra. Då blir det oerhört tydligt från vilken förfärande hög höjd han betraktar oss.

I sin artikel beskriver han oss med stora assistansbehov som stackare med 24 timmars kostsam "passning". I stället för den assistansrättighet som i dag ger oss möjlighet att leva som andra vill han bryta vår förmenta isolering och bygga institutioner där vi ska få var sitt rum där vi kan odla våra intressen, och vi får tillfälle att träffa varandra.

Jag går inte in på vilket makabert steg tillbaka det vore att återföra oss till de institutioner vi befriat oss ifrån, jag går inte in på att den assistansreform han förkastar är samhällsekonomiskt lönsam, jag går inte in på de jämlikhetsvärden den representerar; jag vänder mig bestämt mot den generaliserande okunnighet och fördomsfullhet som Gunnar Wetterberg visar gentemot mig och alla andra assistansberättigade som enskilda mänskliga individer och samhällsmedborgare. Hur små, hur otroligt små, vi blir i hans perspektiv. Hur man kan hantera oss hur som helst.

Ja, jag är blind och jag är rullstolsburen, och jag har "passning" dygnet runt. Med personlig assistans lever jag liksom andra assistansberättigade som subjekt i mitt eget liv, inte som objekt i Wetterbergs. Jag skriver, jag publicerar mig, jag företräder assistansberättigade intressepolitiskt. Jag lever mitt liv, som de andra sina. Du är välkommen hem till mitt hus i Lund, Gunnar. Lund känner du väl. Och om du inte glömt mig så vet du vem jag är. Min dotter läser på universitetet här. Det är inte synd om mig, det är inte synd om assistansberättigade. Tack vare assistansreformen. Det är dags att du kommer ner och får syn på oss.

Vilhelm Ekensteen

Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA


Gunnar Wetterbergs artikel: Passning dygnet runt blir för dyrt

Övriga reaktioner på Gunnar Wetterbergs artikel

Cecilia Blanck: Institutioner är inget alternativ till personlig assistans

Jessica Smalaand och Adolf Ratzka: Gunnar, här är researchen du borde gjort i förrgår!

Bloggen Anybody´s Place: Nämenvaf..?

Skicka sidan till: