läs skrivbordsversionen istället

Maria – ”Arbetet som samordnare blev ohållbart”

På en arbetsplats med många sjukskrivningar och uppsägningar kan arbetet som samordnare för en arbetsgrupp assistenter bli tufft. Läs om ”Maria” som var nästan ny på arbetsmarknaden och kom till ett arbete där hon fick jobba mycket mer än hon kunnat föreställa sig.

Arbetade ca 2-3 timmar om dagen som samordnare

I nästan två år var Maria, som egentligen heter något annat, anställd på deltid som personlig assistent. Hon var samtidigt samordnare för arbetsgruppen hos den assistansberättigade. Som samordnare rekryterade hon assistenter, lade schema, introducerade nyanställda, hade medarbetarsamtal, lönesamtal, skötte arbetsmiljöfrågor, kallade till möten osv. Idag anser hon att arbetsvillkoren var orimliga.
– Ersättningen för samordnarjobbet var drygt 2 500 kr/månad. På grund av alla sjukskrivningar och uppsägningar var arbetet mycket omfattande.
Hur mycket tid lade du ner på samordnarjobbet?
– I genomsnitt 2-3 timmar/dag, ibland var det hela arbetsdagar med tex rekrytering av nya assistenter.
Ytterligare en person gjorde vissa samordnaruppgifter, men Maria hade större delen av tjänsten.
– Alla kontaktade mig eftersom jag höll i alla andra trådar. Vid en nyanställning var det två veckors heltidsintroduktion. Då skulle jag arbeta tillsammans med den nya assistenten. Första året hade jag ingen semester, andra året tog jag tre veckor men fick avbryta semestern då jag var tvungen att rekrytera eftersom flera personer sade upp sig samtidigt.
Tog ingen annan över under din semester?
– Den andra samordnaren jobbade så lite i vanliga fall och tyckte sig inte klara det. Personalen på anordnarens kontor gjorde en del, de ringde tex in sökande för intervjuer, men jag skulle alltid träffa de som sökte arbetet.

Många uppsägningar pga arbetssituationen

Att assistenterna sjukskrev sig och sade upp sig ofta berodde till stor del på arbetssituationen, säger Maria. På grund av alla sjukskrivningar och uppsägningar ändrades schemat hela tiden.
– Assistenterna kunde bli tillsagda att de inte fick äta eller dricka kaffe på arbetsplatsen för att någon spillt. Det hände att familjemedlemmar visade att de inte tyckte om vissa assistenter genom att tala illa om dem eller inte låtsas se dem.
Försökte du ändra på detta?
– Hela tiden, jag pratade med min arbetsgivare men det var jättekänsligt att ta upp detta.
Agerade inte företaget?
– Nej, de ville inte stöta sig, de var rädda för att förlora en kund.
Varför stannade du så länge?
– Det var för brukarens skull i första hand, jag ville inte svika.

Fungerar om ingen utnyttjar systemet

Maria turades även om att ha bemanningsansvar med andra assistenter, vilket innebar att arbeta om ingen annan kan. Det skulle kunnat fungera om inte folk sjukskrev sig eller sade upp sig så ofta säger Maria.
– Folk kunde sjukskriva sig några timmar innan arbetspasset med ett sms. Jag klarade inte av att beordra in folk eftersom stämningen var sådan att de kunde säga upp sig. Jag tog istället många av passen själv. När någon med bemanning sade upp sig fick jag täcka upp för den personen också.
Hur ofta sade folk upp sig?
– I genomsnitt en var tredje månad, oftast assistenter som hade bemanningsansvar.
Bemanningsuppdraget hade tre månaders uppsägningstid men Maria kände inte att hon kunde beordra in de som sagt upp sig.
– Jag kunde oftast inte kräva att de skulle hoppa in. Ibland flyttade de till en annan del av landet och vädjade till mig och sade att de inte kunde.
Agerade inte arbetsgivaren här?
– Nej, de sade att antingen tar du det eller så beordrar du in de som har uppsägningstid kvar.

Tidrapporter justerades i efterhand

Maria var anställd på deltid som assistent, men det blev alltid mer, ofta heltid, ibland mer än tillåtet.
– Det kunde hända att jag jobbade dagligen som assistent i 13-14 dagar. Ibland ringde personalen på anordnaren och sade att jag har jobbat för mycket, sedan var det inte mer med det. Sedan måste de lägga om de timmarna så att de gick igenom systemet, det var ju inte tillåtet.
Hur gjordes det?
– De skrev ett schema i efterhand som stämde med vad som var tillåtet. Var det för mycket timmar totalt kunde en del flyttas över till månaden efter. Jag signerade rapporterna digitalt.
Vad kände du om detta?
– Jag kände att jag behövde göra det för att få ut mina pengar. Det var ju inget de tyckte var bra, de var lika irriterade varje gång.

Stöddes inte när hon tog upp problem

Till slut tog dock Maria upp problemen med den assistansberättigades familj, och slutade i samband med det.
– Anordnaren medgav att mycket på arbetsplatsen inte var bra, men de backade inte upp mig när jag tog upp problemen, de ville inte stöta sig med familjen. Jag borde ha sagt ifrån tidigare men är lojal och vill göra ett bra jobb.
Maria tycker att hon fick en felaktig bild av uppdraget från början.
– Jag fick det beskrivet som att jag skulle ha lite extra koll, men det var så oerhört mycket mer och hade inget tak.
Maria hade två veckors uppsägningstid som assistent, men för bemannings-uppdraget var uppsägningstiden tre månader.
– När jag avslutade mitt uppdrag hade jag 3 månader på mig att hitta en ny samordnare. Detta gjordes relativt smidigt. Även om denne kunde ta över uppdraget hade jag bemanningsansvar i 3 månader. Problemet då var att flera personer sade upp sig bara någon vecka efter mig. Så den resterande gruppen blev genast underbemannad igen och jag blev ålagd att ha min bemanning hela tiden ut. Samtidigt började jag arbeta på mitt nya jobb, vilket man förstår blev en ohållbar situation, säger Maria.

Maria intervjuades av Kenneth Westberg 2013-12-10

Skicka sidan till: