läs skrivbordsversionen istället
En fadäs – en missad post i beräkningsmodellen för assistansersättningen, kan vara orsaken till den låga uppräkningen. I en tidigare utredning saknas assistenternas arbetstid för bland annat möten och fortbildning. Det menade Cecilia Blanck på KFO:s seminarium om assistansanordnarnas bekymmersamma situation. Men ingen från regeringen fanns på plats och lyssnade.
I ljuset av en rad ekonomiska bakslag för anordnarna av personlig assistans hade KFO arrangerat ett seminarium med rubriken Hur säkrar vi framtiden för personlig assistans? den 30 september. Moderatorn Hanna Kauppi, KFO, inledde med att säga att huvudmålet för seminariet egentligen var att på ett ”pedagogiskt sätt öka kunskaperna hos politiker och att lämna utrymme för dem att ställa frågor”.
– Åsa Regner och en rad representanter för regeringen var inbjudna. Men ingen av dem är här idag. Så därför har vi helt enkelt bestämt att kameran är dagens kanal till Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Ardalan Shekarabi, Åsa Regner, med flera. Guy Lööw lät sig för övrigt intervjuas av Assistanskoll samma dag.
Hanna Kauppi beskrev bakgrunden; att regeringen endast gett fyra kronor/timme i schablonjustering, en förordningsförändring som låser justeringen till 1,4 % under hela mandatperioden och att det utesluts att Försäkringskassan kan lämna förslag till schablon. Och dessutom att Försäkringskassan kommer att införa efterskottsutbetalning av assistansersättning.
– En katastrof för assistansanordnare utan marginaler, sa hon.
Fredrik Borelius näringspolitisk expert och Peter Söderman projektledare på Vårdföretagarna bekräftade med hjälp av statistik det bekymmersamma läget. De motsatte sig också den mediala bilden av assistansanordnare som fuskare och att vinsterna var höga. De beskrev istället en bransch i kris. De hade tagit hjälp av Upplysningscentralen och fått utdrag från alla privata utförare.
– Branschen är hotad sa Fredrik Borelius, när vi frågar medlemmarna säger nästan sju av tio att de inte når positivt resultat. Den genomsnittliga vinstmarginalen 3,7 % vilket är förhållandevis låg. 78 % anger att de är oroliga för framtiden. Detta är 2013 års siffror och det finns anledning att tro att det är värre idag.
Cecilia Blanck, bland annat styrelseledamot KFO och ordförande för branschorganisationen Assistansanordnarna, menar att den låga uppräkningen av assistansersättningen och den frysta schablonen på 1,4 procent i själva verket bygger på en felräkning. Den orsak som brukar anges - att schablonen tidigare varit för hög anser hon beror på att man missat att ta med kostnader för bland annat utbildning och mötestid i lönekostnaden för assistenter. Det är pengar som inte inkluderas i assistansersättningen men som är en del av lönekostnaden. Hon menar att lönekostnaden för en assistent i själva verket är 10 procent utöver assistentens lön.
– Det innebär cirka 20 kronor per timme som inte betalas av assistansersättningen. Om man räknar ihop den nya uppräkningstakten och jämför med hur den gamla skulle ha varit så blir skillnaden ungefär 21 kronor. Det är alltså de pengarna som försvinner.
Felet bottnar enligt Cecilia Blanck i utredningen Förändrad ass-ersättning – en översyn av ersättningssystemet (SOU 2014:9) som sedan förts vidare. I utredningen menade utredaren Agneta Rönn att 22 kronor utbetalades i överkompensation, men i själva verket saknades ovan nämnda post. Cecilia Blanck berättar att hon vid ett tidigare seminarium ställt frågan till Agneta Rönn: ”var har du lagt kostnaderna för utbildning i din utredning? Vi hittar inte det…”
– Hon blev alldeles perplex, det finns på film om man vill bevittna detta. Hon sa till sist ”nej jag vet inte vad du pratar om”.
Cecilia Blanck menar att de är tjugo viktiga kronor.
– Varför förstår man inte hur viktigt det här är? Det är värderingar som står i lagen och som det var meningen att den skulle uppfylla. Men ”värdering” är kanske ett ord som är omodernt nu. Värderingar har blivit ointressanta, man skriker efter regler.
– Men med alla professionella människor, utredare, tjänstemän… hur kan det bli så här, undrade Hanna Kauppi?
– Jättebra fråga. Kan inte svara på den. Det är väl som det är i alla möjliga sammanhang, att man sitter där mad sin egen pusselbit och inte ser helheten och vad det man själv gör tar vägen. Det är säkert mänskligt. Men icke desto mindre så måste man lyfta fram det och ta tag i det.
Anledningen till att anordnarna klarat sig under de senaste åren, trots den låga uppräkningen, menar Cecilia Blanck delvis är de pengar som de haft i form av den så kallade arbetsgivarrabatten, att ungdomar varit befriade från arbetsgivaravgifter.
– Man använder ju de pengar man har, säger Cecilia Blanck.
En annan orsak till oro är efterskottsutbetalning av assistansersättningen som Försäkringskassan just fattat beslut om att införa den 1 oktober 2016. Övergång från förskottsbetalning till efterskottsbetalning kommer att innebära likviditetsproblem för framför allt små assistansanordnare. Monika Svanholm, enhetschef på Försäkringskassan, var på plats i publiken och kunde svara på frågor. Hon sa att de ”tittat mycket på frågan” och vägt fördelar mot nackdelar. Viktigaste orsaken är ett kontrollperspektiv, sade hon.
– Avsikten är att få bättre kontroll och då ligger det i sakens natur när man inte betalar ut det i förskott. Det sparar administration att man slipper stämma av och det sparar administration även för er, tror jag, eftersom ni ju måste ha koll på hur mycket ni har utbetalt under tiden.
Cecilia Ekholm, Särnmark, satt i publiken. Hon menade att efterskottsutbetalning kommer att innebära att bankerna kommer att ligga ute med de pengar som Försäkringskassan inte vill ligga ute med. Varför skulle bankerna ha bättre kontroll än Försäkringskassan, undrade hon?
– Försäkringskassan anser att de inte kan göra efterskottsbetalningar eftersom de inte litar på de beslut de själva har tagit. Det är ju besluten som är själva underlaget. Hur ska bankerna kunna ha bättre insyn i validiteten än vad Försäkringskassan kan ha? Och vad kommer det då att kosta – bankerna kommer att ta en risk och de kommer att ta ut en riskpremie. Vilka ska stå för den? Kommer assistansanordnarna kompenseras för den?
Något svar på den frågan fick hon dock inte.
Katarina Bergvall, STIL, beskrev konsekvenserna för kooperativen. På STIL har man redan gjort kraftiga beskärningar, dels bytt till billigare lokaler och sagt upp stora delar av kontorspersonalen. Hon säger också att de blivit tvungna att sänka ingångslönerna för assistenterna och att nästa steg kan bli att de tvingas sänka de redan anställdas löner.
– Jag vet inte hur vi ska göra, vi kan ju inte bara peka ut några assistenter här och där och säga att vi ska teckna om anställningsavtalet. Vi blir tvungna att förhandla med kommunal om hur vi ska göra och eventuellt säga upp personal och anställa de på nytt med lägre löner.
Hanna Kauppi vände sig till Margareta Johansson, Kommunal, som satt i publiken.
– Vad säger ni om det?
– Kan inte svara på det så här direkt. Det är olyckligt att vi hamnar i de här situationerna. Vi försöker att jobba för att fler ska jobba som personliga assistenter och att de ska stanna kvar. Men de måste också ha löner att försörja sig på. Så tyvärr så kommer vi nog att sitta på varsin sida av bordet och stånga oss blodiga i de förhandlingarna, sa Margaretha Johansson.
Allan Sundberg är dels aktiv i brukarkollektivet JAG men också pappa till ett barn med personlig assistans. Han berättade om hur hans barn, född 2005, fick möjlighet att med hjälp av assistansen växa upp som vilket barn som helst i sin familj. Men trots LSS har förutsättningarna försämrats, och riskerar nu att försämras ännu mer. Bland annat ersätts den personliga assistansen med elevassistenter, knutna till skolan, vilket innebär svåra konsekvenser för barnen och deras familjer.
– Man säger ofta att samhällen är dömda att upprepa gamla fatala misstag – att det är oundvikligt. Jag tror att de som författade LSS var medvetna om det och gjorde allt som stod i deras makt för att den här rättigheten skulle vara beständig oavsett hur samhällsklimatet ser ut. Nu känns det som att väldigt många personer lägger ner mycket tid på att granska varenda punkt och komma i lagtexten för att ändå kunna upprepa de misstag som redan gjorts.
Sist upp på ”scenen” var Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig på IfA, som beskrev frustrationen över det svala intresset från politikerna.
– Vi ropar vargen kommer, men ingen lyssnar. Vad beror det på?
Hon räknade upp en rad tänkbara alternativ; att det är för tekniskt komplicerade frågor, att lagstiftningen är för luddig etc. Till sist ställde hon frågan:
– Eller är man beredd att göra det offret? Att de är medvetna om vad de gör och tänker ”vi gör så här och vi är beredda att ta konsekvenserna av det”. Man skulle kunna tro det för de förstår nog att 284 kr/timmen egentligen inte är särskilt mycket för en tjänst. Vad jag vet finns bara en annan så billig tjänst, och jag vill knappt ens säga det: hunddagis. Men förstår de konsekvensen för de assistansberättigade då?
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.