läs skrivbordsversionen istället
På Ifa.s andra seminarium i Almedalen satt LSS-utredningens huvudsekreterare, Anders Viklund, med i panelen. Det var hans sjunde arbetsdag på nya jobbet och han ville inte gå in i några detaljer. Men han bemötte kritiken mot att direktiven bara handlar om besparingar.
– Vi kommer ägna mycket åt kvalitet och att få ut så mycket som möjligt av resurserna, sade han.
Det var tänkt att utredaren Desirée Petrus skulle närvara men eftersom hon hade insjuknat kom istället utredningens huvudsekreterare Anders Viklund. I panelen satt också två politiker: Sofia Fölster, moderaterna och Eva Olofsson, vänsterpartiet.
Efter nästan en halvtimmes lång inledning med historiken bakom personlig assistans, fick Anders Viklund ordet. Han sade att detta var hans sjunde arbetsdag i utredningen och han deklarerade att han inte kunde gå in i några detaljer.
– Vi håller på att fundera på hur vi ska ta oss an uppgiften. En viktig del i början är att hämta in kloka åsikter, synpunkter, fakta och farhågor från alla som har det.
Han fortsatte med att delvis bemöta den kritik som finns om att utredningsdirektiven bara handlar om besparingar.
– Direktiven är tjugofem sidor långa och det handlar om många olika saker.
Han läste några citat ur direktivens sammanfattning för att visa att utredningen har flera sidor och att kvaliteten ska upprätthållas.
– Å ena sidan är syftet att skapa ekonomiskt långsiktig hållbar utveckling för assistansen, men samtidigt står det att man ska få till stånd ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja full delaktighet i samhället. Längre ner står det att målet är att de som ingår i lagens personkrets ska få del av funktionella insatser utifrån sitt behov samtidigt som kostnadsutvecklingen för hela det offentliga åtagandet på området ska vara långsiktigt hållbar.
Han sammanfattade:
– Så vi kommer att ägna mycket tid åt kvalitet och få ut så mycket som möjligt av resurserna.
Anders Viklund nämnde ett exempel på hur kvalitén ska upprätthållas samtidigt som de ska gå att spara på utgifterna:
– Om det finns det stuprör så kan det styra på ett olyckligt sätt, att olika aktörer, det kan lätt bli så, inte tycker att ”där är vårt bord”. Det ska vi lägga manken till att angripa.
Han passade också på att deklarera att det inte är utredningen som styr över hur mycket resurser som kommer att finnas till hands:
– Det styr riksdag och regering över och inte den här utredningen. Vi har inte fått frågan att bedöma hur mycket allting borde få kosta. Det står ingenstans i direktiven att färre ska få assistansersättning.
Anders Vikman pratade även om att han ville ha en dialog med funktionshinderrörelsen. En man i publiken undrade vilka ska vara med i dialogen.
– Det första vi ska göra - jag och Desirée Petrus har hittills bara talats vid i några timmar - är att bemanna och strukturera upp hur vi ska fånga kunskaper från alla berörda parter. Vi kan till exempel ha experter, referensgrupper eller hearingar men det är för tidigt att säga vilket just nu. Men snart kommer vi med ett besked och då kommer vi att kontakta alla som kan vara aktuella.
Trots att Eva Olofsson tyckte att det lät som ”en bra utgångspunkt om man jobbar utifrån vad du säger” höll hon fast vid kritiken mot direktivens krav på besparingar. Eva Olofsson satt i socialutskottet under mellan åren 2006 och 2014 och jämförde med samtalen i socialutskottet då:
– Då pågick en kamp om att få till en utredning för att komma tillrätta med att så många förlorade sin assistans på grund av juridiska domar som gjort att man snävat åt bedömningar så det skär verkligen i hjärtat när man läser de här direktiven. Hon fortsatte:
– Det finns mycket inom LSS som kan förbättras men att det ska bekostas av assistansen känns obehagligt. Det står även att ”på grund av de senaste årens kostnadsökningar så behöver besparingar göras av statsfinansiella skäl”… Det finns också ett resonemang om att gruppen som har personlig assistans är för stor men å andra sidan står inget om att så många tappat assistansen. Det finns också många skrivningar att antalet timmar ökat alldeles för mycket utan att det finns någon större analys om varför.
Sofia Fölster sade däremot att hon nästan var helt positiv till utredningsdirektiven.
– Att man ska titta på kvaliteten och att vi också får besked om varför kostnaderna ökar, om det är fusk eller inte.
Det Sofia Fölster däremot inte var nöjd med är att direktiven inte nämner något om valfrihet.
– Det handlar ju om den person som dygnet runt är närmast och ska utföra de mest intima behoven och då måste man få välja utförare.
Det fick henne att ta upp den andra pågående utredningen, den om vinster i välfärden.
– Jag är betydligt mer orolig för den utredningen, att benen ska slås undan för de privata aktörerna som utgör 60 procent av assistansbranschen idag.
På talet om vinstutredningen svarade Eva Olofsson att hon också tycker att valfriheten är viktig.
– För mig handlar inte valfrihet om att stora företag med hjälp av skattepengar ska ha möjlighet att köpa upp små bolag och sälja de vidare igen för att ta ut stora vinster. Idag försvinner mycket skattepengar till riskkapitalbolag. Pengarna måste gå till kvalité för de assistansberättigade om man vill få en långsiktig acceptans i samhället.
Sofia Fölster var mycket kritiskt till hur regeringen hanterat funktionshinderspolitiken. Hon hänvisade till Bengt Westerberg och hans beskrivning av att det sker en smygavveckling av personlig assistans och hon nämner det hon kallar ”signalpolitik”, till exempel att Magdalena Anderson sagt att pengar från personlig assistans ska användas till att bekosta flyktingmottagning.
– Det jag är mest orolig för är vad regeringen hinner göra innan utredningen är klar. Att de har så bråttom med att strama in så att de inte hinner lyssna på vad utredningen kommer fram till.
En person i publiken påpekade att många av försämringarna påbörjades långt tidigare, under alliansregeringens tid, och att inget till exempel gjordes för att rätta till ”den lagstiftningen som gjort att det gått fel”.
– Finns inte något mått av självkritik?
– Vi skulle kunna ha gjort många saker bättre, absolut. Vi hade ett gäng utredningar som kom till ganska tandlösa slutsatser och det är tråkigt kan man tycka så här i efterhand, svarade Sofia Fölster.
Hon hävdade ändå att det finns en gradskillnad mellan den här regeringen och den förra och tar upp regleringsbrevet till försäkringskassan:
– Där är en betydligt hårdare ton när som skriver att man ska bryta kostnadsutvecklingen.
Lisa Eriksson, vice förbundsordförande i Förbundet Sveriges dövblinda, satt i publiken och passade på att lämna ett ”medskick” till utredningens huvudsekreterare. Apropå riskerna att personer som tidigare haft personlig assistans istället ska ”gå tillbaka till” att ha hemtjänst ville hon att man skulle jämföra olika kostnader och olika verksamheter.
– Titta på helheten. Titta på de som har assistans för att ha möjlighet att komma ut i arbetslivet. Förlorar de assistansen förlorar de även möjligheten att arbeta. Det glöms ofta bort i de här sammanhangen. Så ta med helhetsperspektivet. Det var mitt budskap.
Sophie Karlsson, Ifa, fortsatte:
– När man pratar om kvalité så måste man koppla det till individen. För oss som har assistans så måste den fungera för fungerar inte assistansen fungerar inget annat i övrigt heller. För oss är det väldigt konkret och handfast.
Text: Erik Tillander
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.