Åsa Strahlemo, ordförande, DHR – ”Förslagen i LSS-utredningen går emot Funktionsrättskonventionen”

Åsa Strahlemo
Åsa Strahlemo, Foto: Mats Staméus

Ett statligt huvudmannaskap kan ha sina fördelar men det är ingen lösning på dagens problem i personlig assistans, säger Åsa Strahlemo. DHR förkastar praktiskt taget hela LSS-utredningen och är besvikna att den skickats på remiss.

Regeringen har inte tagit till sig vår kritik

DHR har lämnat sin remiss på förslagen i LSS-utredningen. Utredningen borde aldrig ha skickats på remiss, säger Åsa Strahlemo. Hon anser att regeringen inte har tagit till sig kritiken från den samlade funktionsrättsrörelsen.
– Funktionsrättsrörelsen har varit enig om att utredningen borde ha slängts i papperskorgen. Utredningens direktiv hade fokus på kostnadsbegränsningar för den statliga assistansersättningen istället för att ha en målsättning att leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Betänkandet innehåller många förödande förslag som, om de förverkligas, leder till minskad självständighet, frihet och delaktighet för personer i behov av assistans.
På vilket sätt går det emot Funktionsrättskonventionen?
– Enligt konventionen ska Sverige vidta åtgärder och använda alla tillgängliga resurser för att se till att rättigheterna i konventionen förverkligas. Detta innebär att försämringar av redan genomförda rättigheter inte ska kunna göras, individens rätt att leva självständigt och delta i samhället ska inte kunna försvagas.

Viktigt markera mot strukna förslag

När utredningen skickades på remiss, sade regeringen att remissinstanserna skulle bortse från de största besparingsförslagen som borttagen assistans för barn och för femte grundläggande behovet samt en schablon på 15 timmar för andra personliga behov. Åsa Strahlemo tycker visserligen det är positivt men säger att det trots detta är viktigt att tydligt markera mot dessa förslag.
– Visserligen har det framgått att remissinstanserna kan bortse från dessa förslag, det är ändå viktigt att markera kraftigt ifall de tas upp i liknande form längre fram.

”Skulle ersätta personlig assistans”

Ett av de mest bekymmersamma förslagen i LSS-utredningen är enligt Åsa Strahlemo den föreslagna LSS-insatsen ”Personlig service och boendestöd” med tex praktisk hjälp i hemmet, ledsagning eller stöd vid föräldraskap.
– Vi befarar en maktförskjutning där individen kommer få bestämma mindre över den föreslagna insatsen än inom insatsen personlig assistans, säger Åsa Strahlemo som fruktar att den skulle ersätta delar av den personliga assistansen ute i kommunerna.
– Personlig service och boendestöd kan låta bra, men DHR fruktar att insatsen kan komma att ses som ett billigare alternativ till personlig assistans, med följden att individens frihet och autonomi minskar.

Omprövning ska ske vid förändrade förhållanden

LSS–utredningen föreslår omprövningar vart tredje år. Om det införs idag befarar Åsa Strahlemo att många personer med oförändrade behov som idag har assistansersättning kommer att förlora den på grund av dagens mycket hårda rättspraxis där enbart integritetsnära delar av grundläggande behov räknas som grund för assistansersättning.
– Vi fruktar att många i ännu större utsträckning skulle förlora möjligheten att leva självständigt och aktivt delta i samhället. Utgångspunkten för uppföljningar bör vara att om den assistansberättigades behov inte har förändrats så ska assistansbeslutet inte ändras.

”Riskerar fjättra människor till bostaden”

LSS–utredningen föreslår att dubbelassistans ska beviljas först när hjälpmedel eller bostadsanpassning utretts. Men dubbelassistans är viktigt även utanför hemmets väggar, säger Åsa Strahlemo. Hon anser att detta riskerar leda till att personer med behov av flera assistenter kommer att bli allt mer bundna till hemmet och ha färre möjligheter att delta i samhället.
– Det innebär neddragningar som riskerar att fjättra människor till bostaden. I den utsträckning som personer har behov av assistans riskerar många att gå miste om frihet utanför hemmets väggar och får därmed sämre möjligheter att delta i samhället på lika villkor.

Går emot en likvärdig assistans

Förslaget på en lägre schablon på 93,5 % för assistenter som lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade går emot en likvärdig assistans, säger Åsa Strahlemo.
– Det är den enskilde som väljer vem som ska anlitas och assistansen ska vara likvärdig oavsett vem som utför den. Därmed finns inga skäl för en differentierad schablon.

Enstaka positiva förslag…

Det finns några positiva förslag i utredningen säger Åsa Strahlemo, tex att högre krav på assistansanordnarna och krav på att anställdas löner, försäkringar och pensioner ska följa ett centralt kollektivavtal.
– DHR stödjer också förslaget att Socialstyrelsen ska ta fram kunskapsunderlag om hur daglig verksamhet kan utformas för att bättre passa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Statligt huvudmannaskap skulle kunna lösa vissa saker…

LSS-utredningen föreslår införande av ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Det finns en del som talar för att införa det, säger Åsa Strahlemo, som anser att ansökningar om personlig assistans handläggs felaktigt på kommunal nivå.
– Många människor får inte alltid de insatser som de har rätt till och det råder ojämlika villkor och stora brister i rättssäkerhet, beroende på var en individ bor. Dessutom väljer många kommuner att hänvisa individer till andra LSS–insatser eller till SOL–insatser, trots att personlig assistans är ett möjligt alternativ. Dessa problem skulle eventuellt delvis kunna förbättras om staten får ansvar för personlig assistans.

men det är ingen hållbar lösning idag…

Men ett statligt huvudmannaskap skulle idag i sig inte att leda till att assistansberättigade får sina behov tillgodosedda, säger Åsa Strahlemo. Om Försäkringskassan skulle gå efter den rättspraxis de tillämpar just nu skulle inte många som har kommunalt beviljad personlig assistans få behålla den.
– Enligt den praxis som gäller idag så blir nära 9 av 10 inte beviljade personlig assistans även om behoven uppenbarligen finns hos individen. Det skulle då, i ett värsta scenario, innebära att nära 9 av 10 personer som har assistans idag inte skulle få någon rätt till personlig assistans alls.

Rättsosäkerheten måste analyseras

Innan ett statligt huvudmannaskap införs måste den hårda rättspraxis som råder i personlig assistans förändras. Åsa Strahlemo vill här se en analys om varför insatserna kunnat bli rättsosäkra och frångått kraven i FN– konventionen som Sverige ratificerat.
– Rättsosäkerheten ett större systemfel som sannolikt går att hitta även i andra insatser än LSS–insatser.

Utgångspunkten bör vara personens egen uppskattning

Var bör då gränsen vara för att beviljas assistansersättning om ett statligt huvudmannaskap införs? Åsa Strahlemo anser att utgångspunkten bör vara att personen i behov av assistans får möjlighet att själv uppskatta i vilken utsträckning denne behöver insatsen.
– En viktig utgångspunkt är tilliten till personens egen uppskattning av behovet då människor inte brukar begära mer assistans än vad de behöver. Vi anser att personer ska beviljas den insats de själva efterfrågar och har rätt till mot bakgrund av FN–konventionen.
Hur ska man här skydda systemet mot ansökningar görs som har kopplingar till organiserad brottslighet?
– DHR:s utgångspunkt som intresseorganisation är att arbeta för att alla som är i behov av assistans ska få det. När det gäller frågan om kriminellt utnyttjande av socialförsäkringssystemet så finns andra funktioner i samhället som bättre kan hantera den frågan. Generellt kan sägas att kontrollmekanismer givetvis ska finnas och bidragsbrott inom assistansen ska motverkas på samma sätt som annan ekonomisk brottslighet. DHR har inga lösningar på problemet i detalj men förutsätter att myndigheternas interna kontrollsystem ska fånga upp brottslig verksamhet.

Slopa grundläggande och andra personliga behov

Idag är behovsbedömningen vid ansökan om personlig assistans uppdelad i så kallade ”grundläggande behov” och ”andra personliga behov”. DHR vill slopa den uppdelningen, säger Åsa Strahlemo.
– Att dela in människors behov på det här sättet är oacceptabelt. Kravet på att människor ska rangordna sina behov innebär en objektifiering av personer med rätt till assistans. Det är något som människor utan funktionsnedsättning aldrig behöver göra. Försäkringskassan och kommunerna måste sluta att hacka upp assistanstid i minuter och sekunder, och istället se individens assistansbehov i sin helhet.
Ett exempel på avhumaniseringen är enligt Åsa Strahlemo avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen att hjälp med tex sminkning inte ingår i det grundläggande behovet ”personlig hygien”.
– Hur många människor sminkar sig inte varje dag eller stajlar håret, som en självklar och återkommande del av morgonrutinerna? Att nekas hjälp med detta betyder att du inte kan leva som andra, säger Åsa Strahlemo.

Åsa Strahlemo intervjuades av Kenneth Westberg 2020-11-15

Vidare läsning

DHRs remissvar till LSS-utredningen


Skicka sidan till: