LSS-utredningens förslag - Vad säger de politiska partierna och regeringen?

Förståeligt nog har en del av en utredning om LSS väckt stor oro. Därför vill jag poängtera att det INTE är ett politiskt förslag utan en del ur ett arbetsmaterial från LSS-utredningen. Att utkast med oklar status sprids ut från en utredning bidrar bara till att skapa oro. Det är olyckligt.

Vi tycker att de förslag som läckt ut är fullständigt hårresande. Att vissa barn och äldre inte skulle ha samma rätt att leva sina liv som andra är ju fullständigt oacceptabelt. Men i en utredning där man redan i direktiven säger att man vill skära ner i den personliga assistansen så kan det inte bli något annat än mycket dåliga förslag. Vänsterpartiet anser att det förslag som läckt från utredningen skulle innebära stora inskränkningar inom LSS och att förslaget därför är helt oacceptabelt. Vi ville ha en utredning som skulle fokusera på att lagstiftningen skulle gå tillbaka till det som är grundintentionen. Men istället fick vi en utredning som fokuserar på kostnader istället för våra rättigheter.

Det arbetsmaterial som blivit känt från utredningen har av förklarliga skäl lett till stor oro för många personer, men det är viktigt att poängtera att det inte är ett utkast till förslag, utan ett internt diskussionsmaterial inom utredningen. Inom en utredning av denna storlek är det nödvändigt att diskutera en mängd olika scenarier och dess konsekvenser, det innebär inte att det är färdiga förslag som sedan kommer att presenteras. När internt material läcker ut på detta sätt är det inte konstigt att många reagerar starkt mot det och vad det skulle innebära i form av inskränkningar i människors liv, men det är alltså viktigt att inte se det som färdiga förslag.

Det mesta vi tagit del av hittills är oroväckande, och bör inte komma med i utredningens slutgiltiga förslag. Det är fult av regeringen att de nu försöker ta avstånd från det som kommit ut från utredningen, för den har faktiskt gjort precis det regeringen har sagt åt den att göra. Utredningens uttryckliga uppdrag från regeringen är att föreslå nedskärningar.

Förslagen om att assistansen för barn och gamla ska avskaffas är i linje med regeringens direktiv om att ta fram förslag på besparingar i reformen. Det är hårresande förslag som drabbar de allra svagaste i vårt samhälle.

En socialdemokratiskt ledd regering kommer inte att försämra möjligheterna för barn eller äldre att få stöd. Vi ska se till att människor som behöver stöd ska kunna leva ett fritt och oberoende liv och vara delaktiga i samhällslivet. LSS är en rättighetslagstiftning och ska så förbli.

Förslaget skulle, om det blev verklighet, slå sönder hela intentionen och avsikten med LSS. Det finns ingen anledning att godtyckligt sätta åldersgränser i en rättighetsbaserad lagstiftning. Vänsterpartiet avvisar bestämt förslaget.

Det är ett mycket dåligt förslag. Det skulle innebära ett hårt slag mot en liten grupp människor för en mycket liten besparing – om ens någon. Dels finns det mycket få 80-åringar som har assistans, dels kommer ju de att behöva andra omfattande insatser i stället.

En socialdemokratiskt ledd regering kommer inte att försämra möjligheterna för barn eller äldre att få stöd. Vi ska se till att människor som behöver stöd ska kunna leva ett fritt och oberoende liv och vara delaktiga i samhällslivet. LSS är en rättighetslagstiftning och ska så förbli.

Samma svar på fråga 3 och 6:
Båda de nya stödformer som beskrivs, ”omvårdnad och stöd för barn” samt ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär” blir ju i praktiken ganska lika personlig assistans, men med mer kvalificerad personal. Om det ska rymmas i utredningens uppdrag – att totalt sett minska kostnader – så måste det antingen innebära färre timmar för dessa grupper, eller mycket kraftiga nedskärningar någon annanstans.

Vi säger nej till nedskärningar på dessa grupper, och förstår inte riktigt poängen med att dela upp personlig assistans i flera ganska snarlika men skilda insatser. Det ligger en del i att personlig assistans får lite annan karaktär när den ges till personer som själva har begränsad möjlighet att leda och kontrollera den. Men vår slutsats av det är att det då är extra viktigt med personlig assistans av hög kvalitet – inte att det ska vara något helt annat stöd. Behovet av kontinuitet, självständighet och delaktighet blir inte mindre för att man behöver mycket stöd – tvärtom, då är det extra viktigt att det finns människor som kan tolka och respektera ens vilja!

Den nya insatsen för barn kallas ”omvårdnad och stöd för barn i hemmet”. Vi hoppas att det där ”i hemmet” bara är ett sätt att markera att det inte är fråga om institutionsvård – och att det inte betyder att stödet bara ska ges i den egna bostaden. Det vore helt oacceptabelt! Barn och deras familjer måste få ett stöd som gör det möjligt att leva ett aktivt liv som andra.

Regeringen har tillsatt den här utredningen för att få svar på frågeställningar som berör problem och svårigheter med dagens lagstiftning. Syftet är att få en moderniserad rättighetslagstiftning som fungerar bättre för både brukare, kommuner och Försäkringskassan. Mot den bakgrunden är det inte möjligt att idag kommentera vissa idéer eller förslagsutkast som rimligtvis inte kan utgöra ett slutligt förslag. Ordningen måste vara den att först kommer utredningen med sina förslag. Sedan lyssnar man på remisskritiken och för dialog med berörda, både brukarorganisationer, myndigheter osv. Därefter kan regeringen lägga sitt förslag som sedan riksdagens partier får möjlighet att diskutera innan riksdagen fattar sina beslut. Det är med andra ord inte meningsfullt att ha bestämda uppfattningar om enskilda delar i ett arbetsmaterial som vi inte vet om det överhuvudtaget överlever fram till ett färdigt förslag.

Gemensamt svar för fråga 4-7:
Miljöpartiet har länge drivit på för att LSS ska förtydligas, så att alla fullt ut kan delta i samhället. Lagens intentioner måste säkras i praktiken och de individuella rättigheterna förtydligas för att möjliggöra ett oberoende liv med goda levnadsvillkor, precis så som avsikten var med lagen innan den otillräckliga lagtexten prövades av domstolarna. Därför tillsattes utredningen av regeringen, med ett brett uppdrag att se över lagstiftningen och komma med förslag om hur den på bättre sätt kan säkra rätten till goda levnadsvillkor. Det är viktigt att få ta ställning till utredningens förslag i sin helhet, när dessa förslag lämnas istället för att recensera enskilda idéer som förekommit under utredningens gång. När utredningen lämnat sina förslag, kommer dessa sedan att skickas ut på remiss där alla berörda parter får komma med input.

Det är ytterligare ett mycket dåligt förslag. Vi vill snarare gå i rakt motsatt riktning! Gränserna mellan de olika insatserna enligt LSS bör suddas ut och även hemtjänst och boendestöd ska kunna ingå. Alla typer av stöd som handlar om att en person hjälper en annan bör kunna ges i assistansliknande form så att den som behöver stödet får stort självbestämmande.

Regeringen har tillsatt den här utredningen för att få svar på frågeställningar som berör problem och svårigheter med dagens lagstiftning. Syftet är att få en moderniserad rättighetslagstiftning som fungerar bättre för både brukare, kommuner och Försäkringskassan. Mot den bakgrunden är det inte möjligt att idag kommentera vissa idéer eller förslagsutkast som rimligtvis inte kan utgöra ett slutligt förslag. Ordningen måste vara den att först kommer utredningen med sina förslag. Sedan lyssnar man på remisskritiken och för dialog med berörda, både brukarorganisationer, myndigheter osv. Därefter kan regeringen lägga sitt förslag som sedan riksdagens partier får möjlighet att diskutera innan riksdagen fattar sina beslut. Det är med andra ord inte meningsfullt att ha bestämda uppfattningar om enskilda delar i ett arbetsmaterial som vi inte vet om det överhuvudtaget överlever fram till ett färdigt förslag.

Gemensamt svar för fråga 4-7:
Miljöpartiet har länge drivit på för att LSS ska förtydligas, så att alla fullt ut kan delta i samhället. Lagens intentioner måste säkras i praktiken och de individuella rättigheterna förtydligas för att möjliggöra ett oberoende liv med goda levnadsvillkor, precis så som avsikten var med lagen innan den otillräckliga lagtexten prövades av domstolarna. Därför tillsattes utredningen av regeringen, med ett brett uppdrag att se över lagstiftningen och komma med förslag om hur den på bättre sätt kan säkra rätten till goda levnadsvillkor. Det är viktigt att få ta ställning till utredningens förslag i sin helhet, när dessa förslag lämnas istället för att recensera enskilda idéer som förekommit under utredningens gång. När utredningen lämnat sina förslag, kommer dessa sedan att skickas ut på remiss där alla berörda parter får komma med input.

För det första är det en dålig idé att över huvud taget försöka skapa en schablon för människors behov. Personlig assistans ska ge möjlighet att leva som andra – och andra lever på olika sätt! En del vill fylla sin fritid med olika aktiviteter, andra trivs bäst med ett stillsamt liv i sitt hem.

För det andra verkar 15 timmar i veckan för alla de behov som nämns ovan väldigt lite till och med för den som vill leva stillsamt och klarar en del aktiviteter utan assistans.

Inte tagit ställning ännu

Regeringen har tillsatt den här utredningen för att få svar på frågeställningar som berör problem och svårigheter med dagens lagstiftning. Syftet är att få en moderniserad rättighetslagstiftning som fungerar bättre för både brukare, kommuner och Försäkringskassan. Mot den bakgrunden är det inte möjligt att idag kommentera vissa idéer eller förslagsutkast som rimligtvis inte kan utgöra ett slutligt förslag. Ordningen måste vara den att först kommer utredningen med sina förslag. Sedan lyssnar man på remisskritiken och för dialog med berörda, både brukarorganisationer, myndigheter osv. Därefter kan regeringen lägga sitt förslag som sedan riksdagens partier får möjlighet att diskutera innan riksdagen fattar sina beslut. Det är med andra ord inte meningsfullt att ha bestämda uppfattningar om enskilda delar i ett arbetsmaterial som vi inte vet om det överhuvudtaget överlever fram till ett färdigt förslag.

Gemensamt svar för fråga 4-7:
Miljöpartiet har länge drivit på för att LSS ska förtydligas, så att alla fullt ut kan delta i samhället. Lagens intentioner måste säkras i praktiken och de individuella rättigheterna förtydligas för att möjliggöra ett oberoende liv med goda levnadsvillkor, precis så som avsikten var med lagen innan den otillräckliga lagtexten prövades av domstolarna. Därför tillsattes utredningen av regeringen, med ett brett uppdrag att se över lagstiftningen och komma med förslag om hur den på bättre sätt kan säkra rätten till goda levnadsvillkor. Det är viktigt att få ta ställning till utredningens förslag i sin helhet, när dessa förslag lämnas istället för att recensera enskilda idéer som förekommit under utredningens gång. När utredningen lämnat sina förslag, kommer dessa sedan att skickas ut på remiss där alla berörda parter får komma med input.

Samma svar på fråga 3 och 6:
Båda de nya stödformer som beskrivs, ”omvårdnad och stöd för barn” samt ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär” blir ju i praktiken ganska lika personlig assistans, men med mer kvalificerad personal. Om det ska rymmas i utredningens uppdrag – att totalt sett minska kostnader – så måste det antingen innebära färre timmar för dessa grupper, eller mycket kraftiga nedskärningar någon annanstans.

Vi säger nej till nedskärningar på dessa grupper, och förstår inte riktigt poängen med att dela upp personlig assistans i flera ganska snarlika men skilda insatser. Det ligger en del i att personlig assistans får lite annan karaktär när den ges till personer som själva har begränsad möjlighet att leda och kontrollera den. Men vår slutsats av det är att det då är extra viktigt med personlig assistans av hög kvalitet – inte att det ska vara något helt annat stöd. Behovet av kontinuitet, självständighet och delaktighet blir inte mindre för att man behöver mycket stöd – tvärtom, då är det extra viktigt att det finns människor som kan tolka och respektera ens vilja!

Den nya insatsen för barn kallas ”omvårdnad och stöd för barn i hemmet”. Vi hoppas att det där ”i hemmet” bara är ett sätt att markera att det inte är fråga om institutionsvård – och att det inte betyder att stödet bara ska ges i den egna bostaden. Det vore helt oacceptabelt! Barn och deras familjer måste få ett stöd som gör det möjligt att leva ett aktivt liv som andra.

Redan idag ser vi konsekvenserna av den dom i HFD som handlar om just detta. Det är exempelvis om barn med behov av avancerad vård i hemmet, som inte längre garanterade assistenter betalda av Försäkringskassan utan hänvisas till sjukvården. Centerpartiet har påtalat att regeringen måste återkomma med förslag på hur assistans ska kunna beviljas för behov av hjälp med egenvård eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den assistansberättigade personen.

Regeringen har tillsatt den här utredningen för att få svar på frågeställningar som berör problem och svårigheter med dagens lagstiftning. Syftet är att få en moderniserad rättighetslagstiftning som fungerar bättre för både brukare, kommuner och Försäkringskassan. Mot den bakgrunden är det inte möjligt att idag kommentera vissa idéer eller förslagsutkast som rimligtvis inte kan utgöra ett slutligt förslag. Ordningen måste vara den att först kommer utredningen med sina förslag. Sedan lyssnar man på remisskritiken och för dialog med berörda, både brukarorganisationer, myndigheter osv. Därefter kan regeringen lägga sitt förslag som sedan riksdagens partier får möjlighet att diskutera innan riksdagen fattar sina beslut. Det är med andra ord inte meningsfullt att ha bestämda uppfattningar om enskilda delar i ett arbetsmaterial som vi inte vet om det överhuvudtaget överlever fram till ett färdigt förslag.

Hur kommunerna sköter den personliga assistansen är en fråga som just nu undersöks av Socialstyrelsen på regeringens uppdrag. Vi menar emellertid att bilden redan nu är tydlig och att nuvarande ordning har stora brister. Det finns en motsättning i att staten har antagit en tydlig individuell rättighetslagstiftning, medan kommunerna har en stor del av kostnadsansvaret. Vänsterpartiet välkomnar därför att LSS-utredningen har getts i uppdrag att se över ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. I debatten finns en oro att utredningen kommer att landa i att huvudmannaskapet ska övergå till kommunen vilket skulle kunna riskera att rätten till personlig assistans blir en fråga om ekonomi. Vänsterpartiets syn är att huvudmannaskapet ska vara statligt.

Gemensamt svar för fråga 4-7:
Miljöpartiet har länge drivit på för att LSS ska förtydligas, så att alla fullt ut kan delta i samhället. Lagens intentioner måste säkras i praktiken och de individuella rättigheterna förtydligas för att möjliggöra ett oberoende liv med goda levnadsvillkor, precis så som avsikten var med lagen innan den otillräckliga lagtexten prövades av domstolarna. Därför tillsattes utredningen av regeringen, med ett brett uppdrag att se över lagstiftningen och komma med förslag om hur den på bättre sätt kan säkra rätten till goda levnadsvillkor. Det är viktigt att få ta ställning till utredningens förslag i sin helhet, när dessa förslag lämnas istället för att recensera enskilda idéer som förekommit under utredningens gång. När utredningen lämnat sina förslag, kommer dessa sedan att skickas ut på remiss där alla berörda parter får komma med input.

Vi vill ha statligt huvudmannaskap, för likvärdighetens skull. Men vi tror inte att det är någon sorts trollspö som automatiskt löser alla problem. Hur man än fördelar ansvaret så finns det risk att människor hamnar i kläm just där ansvaret delas. Vi vill att flexibiliteten mellan olika typer av stöd ska öka, och då måste de olika huvudmännen samarbeta bättre än idag, oavsett hur ansvaret fördelas.

På sikt ser vi fördelar med ett statligt huvudmannaskap. Det skulle sannolikt bidra till ett enklare system och ökad likvärdighet. Det skulle också ge bättre förutsättningar för ökad valfrihet för den som får sin assistans från kommunen idag.

LSS och assistansersättningen måste i högre utsträckning leva upp till ambitionerna om jämlikhet och delaktighet i samhällslivet. Vi vet att den också har gjort att många personer har blivit mer delaktiga samhället än innan lagen tillkom, men den har också stora brister. Otydligheten i lagstiftningen har exempelvis lett till att lagen tillämpats olika i olika delar av landet samt att olika prejudicerande domar haft mycket stora effekter för människors livsvillkor. Vi pratar ofta om utvecklingen inom assistansen men även inom ledsagningen finns samma typ av problem. Där måste en ny lag bli bättre.

Först och främst så måste lagen justeras så att den lever upp till det som är grundintentionen med lagstiftningen. Sedan 2007 har det kommit ett antal domar som lett till rättspraxis som helt urholkat reformen. Idag står vi inför det faktum att över 80% av de som söker assistans får avslag. Innan vi ens kan börja prata om utveckling så måste vi stoppa den avveckling vi nu ser.

(svar på 8-9 samt 11) Ja! I de nuvarande direktiven nämns ordet kostnader 41 gånger, valfrihet inte någon gång, och det enda resonemanget om goda levnadsvillkor handlar om hur man ska kunna snäva in och begränsa vad det innebär. Sparbetinget måste bort. Det är ju helt galet att utredningen är tvingad att föreslå nedskärningar på personlig assistans, alldeles oavsett vad de kommer fram till i övrigt. Det är klart att man behöver analysera kostnader. Men regeringen och de nuvarande direktiven är ju dels alltför inriktade på statens kostnader (och blinda för ökade kostnader för enskilda människor och för kommunerna), dels får inte kostnader vara överordnat precis allt annat, de måste ju ställas i relation till vad LSS och personlig assistans kan betyda för människors livsvillkor.

Liberalerna motsätter sig inte en utredning av LSS-reformen, tvärtom. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Den behöver moderniseras – men den ska utvecklas, inte avvecklas.

Utöver det vi nämnt i svaren på andra frågor här, vill vi att utredningen ska titta på hur rätten till personlig assistans ska kunna utgå från en helhetsbedömning av behovet, i stället för den ganska konstiga katalog som idag anses vara grundläggande behov. Vi vill också att rätten till LSS i stort mer ska utgå från behov, så att t ex personer med grav synnedsättning kan omfattas.

Tvåårsomprövningarna är ju tillfälligt stoppade, men regeringen vill att de ska återinföras när det finns nya regler på plats. Vi vill istället utreda ett system där man dels inte prövar behoven i grunden utan bara om de förändrats, och att det bör utgå från den enskilde hur ofta det prövas (vanligen mer sällan än vartannat år).

Idag finns det både i vissa lagar och i myndigheternas attityd att de skyfflar ansvar mellan varandra. Vi vill att de istället ska vara skyldiga att samarbeta så att varje person får bästa möjliga stöd.

Med nya och utvidgade direktiv kommer utredningen att behöva mer tid. Då måste möjligheten att få assistans vid behov av egenvård och vid det s k femte behovet lösas med förtur, för de som nu blivit av med assistans (eller inte fått det) kan inte vänta längre.

Vi behöver först och främst återgå till det som är grundtanken i LSS och assistansreformen – möjligheten att leva som andra. Det förutsätter bland annat det vi nämnt i fråga 6.

När assistansreformen kom 1994 revolutionerade den livet för människor som tidigare var hänvisade till ett liv på institution, men i grunden handlar det om allas lika värde och att samhället ställer upp för dem av oss som drabbas av olycka eller allvarlig sjukdom. Reformen gjorde Sverige till ett land med värdighet där alla människor oavsett funktionalitet gavs möjlighet att bestämma över sina egna liv och få vara stolta över vad de kan åstadkomma. Vänsterpartiet har varit, och är fortsatt kritiska till de direktiv som utredningen tilldelades. Vänsterpartiet uppfattning är att regeringen skyndsamt bör presentera ett tilläggsdirektiv till den pågående LSS-utredningen som innebär att grundintentionen i lagen säkras samt att besparingskraven dras tillbaka. Det fokus Åsa Regner och regeringen valt när de tillsatt sin utredning är dessvärre inte hur människor med normbrytande funktionalitet ska få sina eftersatta behov tillgodosedda, utan ett ensidigt kostnadsfokus.

(svar på 8-9 samt 11) Ja! I de nuvarande direktiven nämns ordet kostnader 41 gånger, valfrihet inte någon gång, och det enda resonemanget om goda levnadsvillkor handlar om hur man ska kunna snäva in och begränsa vad det innebär. Sparbetinget måste bort. Det är ju helt galet att utredningen är tvingad att föreslå nedskärningar på personlig assistans, alldeles oavsett vad de kommer fram till i övrigt. Det är klart att man behöver analysera kostnader. Men regeringen och de nuvarande direktiven är ju dels alltför inriktade på statens kostnader (och blinda för ökade kostnader för enskilda människor och för kommunerna), dels får inte kostnader vara överordnat precis allt annat, de måste ju ställas i relation till vad LSS och personlig assistans kan betyda för människors livsvillkor.

Liberalerna motsätter sig inte en utredning av LSS-reformen, tvärtom. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Den behöver moderniseras – men den ska utvecklas, inte avvecklas.

Utöver det vi nämnt i svaren på andra frågor här, vill vi att utredningen ska titta på hur rätten till personlig assistans ska kunna utgå från en helhetsbedömning av behovet, i stället för den ganska konstiga katalog som idag anses vara grundläggande behov. Vi vill också att rätten till LSS i stort mer ska utgå från behov, så att t ex personer med grav synnedsättning kan omfattas.

Tvåårsomprövningarna är ju tillfälligt stoppade, men regeringen vill att de ska återinföras när det finns nya regler på plats. Vi vill istället utreda ett system där man dels inte prövar behoven i grunden utan bara om de förändrats, och att det bör utgå från den enskilde hur ofta det prövas (vanligen mer sällan än vartannat år).

Idag finns det både i vissa lagar och i myndigheternas attityd att de skyfflar ansvar mellan varandra. Vi vill att de istället ska vara skyldiga att samarbeta så att varje person får bästa möjliga stöd.

Med nya och utvidgade direktiv kommer utredningen att behöva mer tid. Då måste möjligheten att få assistans vid behov av egenvård och vid det s k femte behovet lösas med förtur, för de som nu blivit av med assistans (eller inte fått det) kan inte vänta längre.

Förutom att Centerpartiet är kritiska mot att utredningen har som direktiv att ta fram förslag på besparingar, har vi också lyft att vi vill se ett tilläggsdirektiv om att se över hur tvåårsomprövningarna av assistansersättning kan förändras. Då tvåårsomprövningarna ofta är en mentalt påfrestande process för berörda, anser Centerpartiet att systemet bör förenklas. Det bör ses över huruvida det är möjligt att göra en schablonbedömning för de fall då hälsotillståndet inte förändrats till det bättre.

Vi anser att regeringen bör ge ett tilläggsdirektiv till LSS-utredningen om att se över hur tvåårsomprövningarna av rätten till assistansersättning kan förändras. Dessutom borde fokus i utredningen inte ligga på besparing och neddragning utan utveckling och förbättring.

Personlig assistans kommer naturligtvis bli en valfråga, precis som frågan om hur mycket resurser välfärden ska få eller frågan om skattesänkningar också kommer att vara frågor som diskuteras i valrörelsen.

Ja, och det tänker vi se till.

(svar på 8-9 samt 11) Ja! I de nuvarande direktiven nämns ordet kostnader 41 gånger, valfrihet inte någon gång, och det enda resonemanget om goda levnadsvillkor handlar om hur man ska kunna snäva in och begränsa vad det innebär. Sparbetinget måste bort. Det är ju helt galet att utredningen är tvingad att föreslå nedskärningar på personlig assistans, alldeles oavsett vad de kommer fram till i övrigt. Det är klart att man behöver analysera kostnader. Men regeringen och de nuvarande direktiven är ju dels alltför inriktade på statens kostnader (och blinda för ökade kostnader för enskilda människor och för kommunerna), dels får inte kostnader vara överordnat precis allt annat, de måste ju ställas i relation till vad LSS och personlig assistans kan betyda för människors livsvillkor.

Liberalerna motsätter sig inte en utredning av LSS-reformen, tvärtom. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Den behöver moderniseras – men den ska utvecklas, inte avvecklas.

Utöver det vi nämnt i svaren på andra frågor här, vill vi att utredningen ska titta på hur rätten till personlig assistans ska kunna utgå från en helhetsbedömning av behovet, i stället för den ganska konstiga katalog som idag anses vara grundläggande behov. Vi vill också att rätten till LSS i stort mer ska utgå från behov, så att t ex personer med grav synnedsättning kan omfattas.

Tvåårsomprövningarna är ju tillfälligt stoppade, men regeringen vill att de ska återinföras när det finns nya regler på plats. Vi vill istället utreda ett system där man dels inte prövar behoven i grunden utan bara om de förändrats, och att det bör utgå från den enskilde hur ofta det prövas (vanligen mer sällan än vartannat år).

Idag finns det både i vissa lagar och i myndigheternas attityd att de skyfflar ansvar mellan varandra. Vi vill att de istället ska vara skyldiga att samarbeta så att varje person får bästa möjliga stöd.

Med nya och utvidgade direktiv kommer utredningen att behöva mer tid. Då måste möjligheten att få assistans vid behov av egenvård och vid det s k femte behovet lösas med förtur, för de som nu blivit av med assistans (eller inte fått det) kan inte vänta längre.

Viktigast just nu är att ta fram förslag på hur personer med avancerat vårdbehov kan garanteras assistans.

LSS är en av de största frihetsreformerna vi har. Med den utveckling vi sett under de senaste 10 åren så är vi på väg att förlora den. Det är verkligen allvarligt för vårt välfärdssamhälle. Nu har två regeringar eftervarandra använt en retorik om fusk och överutnyttjande som möjliggjort att urholkningen. Att undergräva en reforms legitimitet är ett välkänt sätt för att kunna avveckla välfärdsinsatser. Det finns flera exempel från tex Storbritannien och Frankrike på hur man attackerat rättigheter för personer med normbrytande funktionalitet för ekonomisk vinning. Det är exakt vad vi ser att regeringen gör just nu.

Läs gärna våra riksdagsmotioner http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/funktionshinderspolitik_H5022899 och http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-20171878-vissa-forslag_H5023971 samt vårt nya funktionshinderpolitiska program https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/funktionshinder-2.pdf

Även om dessa förslag enligt utredaren ska ses som ett arbetsmaterial så är blotta tanken skrämmande och inget vi med den vetskap vi har nu kan ställa oss bakom.

• 26 693 300 000 kr (26,69 miljarder)
• Se Liberalernas budget för 2018

• 26 283 300 0000 (26,28 miljarder)
• Se Kristdemokraternas budget för 2018

• 25 743 300 0000 (25,74 miljarder)
• Se Sverigedemokraternas budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Se Regeringens budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Se Regeringens budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Stod bakom Regeringens budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Se Centerns budget för 2018

• 25 693 300 000 (25,69 miljarder)
• Se Moderaternas budget för 2018

• 25 693 300 000 (25,69 miljarder)
• Se FI:s budget för 2018
• (FI ger däremot 2 miljarder kr extra för LSS och personlig assistans i kommunerna)