läs skrivbordsversionen istället

Krönika

Thomas Juneborg

Utredning av huvudmannaskapet måste resultera i att all personlig assistans förstatligas


Thomas Juneborg är assistans-
användare, talesperson för VIMPA
Vi med personlig assistans i
Jönköpings län samt
talesperson för STIL i Jönköping.

Efter regeringskrisen i somras var många oroliga för att det inte ens skulle bli en utredning om huvudmannaskapet. Nu kom den, direktiven är tyvärr inte glasklara men utredningen måste landa i att ett statligt huvudmannaskap är det enda alternativet.

Efter regeringskrisen i somras lämnade Liberalerna januariöverenskommelsen som därmed gick i graven. Därmed skapades också osäkerhet om vad som skulle hända med den del av punkt 64 som handlade om en kommande utredning om det framtida huvudmannaskapet för personlig assistans.

Strax efter att regeringen meddelade att förslagen i Stärkt personlig assistans ska genomföras fick vi också veta att regeringen kommer att tillsätta en utredning som ska vara klar 1 mars 2023. Ansvarig utredare blir Lars Lööw. Ett bra val tycker jag eftersom han har ett förflutet med tunga förtroendeposter i funktionsrättsrörelsen.

I sociala medier framgick det snabbt att det fanns en oro för att utredningen kommer leda fram till ett förslag om kommunalisering av assistansreformen – jag vet inte en enda assistansanvändare eller anhörig som är för en kommunalisering. Orsaken till oron var att enligt punkt 64 skulle utredningen fokusera på hur ett förstatligande ska gå till men när direktiven till utredningen presenterades var det inte självklart längre. Det fanns en öppning för att utredningen kommer föreslå en kommunalisering.

Lars Lööw har intervjuats av Assistanskoll och enligt utredaren är det i första hand förstatligande som gäller. I intervjun säger han bland annat följande:

Det finns många olika skäl till att assistansreformen inte ska ha kommunalt huvudmannaskap som jag skrivit om tidigare. Med tanke på hur svårt kommunerna har haft och fortfarande har att fullt ut acceptera att LSS är en rättighetslag kan jag faktiskt inte komma på ett enda argument till att kommunalisering skulle gynna assistansanvändarna. Tittar vi på Funktionsrättskonventionen finns det i den allmänna kommentaren till den centrala artikel 19 formuleringar som inte uttryckligen förbjuder men starkt avråder från att, till lokal eller regional nivå, decentralisera beslut för att förverkliga ett självständigt/självbestämt liv. Anledning enligt Funktionsrättskonventionen? En decentralisering av beslut, vilket kommunalisering de facto är leder till ojämlika möjligheter till ett självständigt/självbestämt liv och är därför inte förenligt med artikel 19.

På en fråga från Assistanskoll angående Funktionsrättskonventionens betydelse när utredningen lämnar sina förslag svarar Lars Lööw:

Jag tror sannolikheten är mycket låg för att utredningen faktiskt föreslår ett kommunalt huvudmannaskap för personlig assistans. Och även om det mot förmodan ändå sker är det Riksdagen som fattar det slutgiltiga beslutet. Och där finns ingen majoritet för ett så drastiskt steg. När Assistanskoll undersökt hur samtliga riksdagspartier ställer sig i en så viktig fråga är det bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet som svävar på svaret.

I utredningens direktiv sägs det att ingen person med personlig assistans beviljad av hemkommunen ska trilla mellan stolarna vid övergången till staten vilket är mycket positivt. Det betyder inte att det finns andra problem som måste åtgärdas innan förstatligande genomförs. Ett stort problem i direktiven – om inte oväntat för mig är att det inte finns skrivelser om att i grunden göra om behovsbedömningarna och ta bort begreppet ”integritetsnära hjälpbehov”. Regeringen har visserligen gett Försäkringskassan i uppdrag att ta fram kunskap för att göra behovsbedömningarna mer värdiga och ta bort integritetskränkande inslag. God intention kan tyckas men det håller ändå inte.

Huvudorsaken till att behovsbedömningarna är så integritetskränkande är att hjälpbehoven bedöms i småbitar. Det är därför i praktiken omöjligt att genomföra en markant förändring utan att hjälpbehoven bedöms i sin helhet och sådana planer har inte regeringen i dagsläget. Tanken är inte att fler ska beviljas personlig assistans heller. Menar regeringen verkligen allvar med att återupprätta assistansreformens ursprungliga intentioner är det helt centralt att hela behovet av stöd och hjälp bedöms.

Det var givetvis positivt att regeringen meddelade att Stärkt personlig assistans ska genomföras i sin helhet men kort därefter kom en riktigt dålig nyhet. Efter många års underfinansiering från finansdepartementet höjdes timschablonen förra året med så pass mycket som 3,5 %. Nu fick vi det beska beskedet att schablonen återigen höjs med endast 1,5 % 2022 och där ska den årliga höjningen ligga i flera år till, enligt regeringen. När socialminister Lena Hallengren försvarade den magra höjningen tyckte hon att det inte var konstigt och gjorde en jämförelse med anslagen till myndigheter. En mycket märklig jämförelse.

Det var också dyster läsning när Assistanskoll visade hur mycket riksdagspartierna vill höja timschablonen 2022. Av åtta partier vill endast tre partier höja schablonen så att det åtminstone täcker våra assistenters avtalade löneökningar (2,2 % per år). Att Moderaterna är lika snåla som regeringen överraskar inte, däremot förväntar jag mig mer av Vänsterpartiet som jag annars betraktar som en allierad. Vp vill inte anslå mer pengar än regeringen, d v s höjning på 1,5 % 2022. Jag köper inte Maj Karlssons förklaring heller (pengarna går ändå bara till vinster i privata bolag…).

Jag är väl medveten om att det finns oseriösa och t.om kriminella privata anordnare. Jag diskuterar gärna med våra politiker hur vi ska få bort avarterna. Hos den stora majoriteten privata anordnare och kooperativ är emellertid vinstmarginalerna låga, det finns helt enkelt inte utrymme för stora vinstmarginaler. Något som borde vara självklart för ett arbetareparti är att lönerna för våra assistenter måste höjas.

Maj Karlsson försöker reperara en del när hon säger att 1,5 % inte räcker för små anordnare. Frågan är då, hur definieras ” små anordnare”? Veterligen är det absoluta flertalet av alla assistansbolag och kooperativ (totalt ungefär 1000 anordnare) små mätt efter hur många assistansanvändare som finns i verksamheten.

Istället för att regeringen år efter år bestämmer höjningen av schablonen borde den istället höjas utifrån ett index där minimiökningen följer löneökningarna i kollektivavtalen, Då skulle både assistansanvändarna och anordnarna få en förutsägbarhet vilka belopp man har att röra sig med i lönesamtalen. Detta oberoende av vem som har regeringsmakten.

Thomas Juneborg 2021-11-10

Skicka sidan till: