Krönika

Adolf Ratzka

Sitter integriteten i skinnet?

Är hjälp för att gå på toaletten mer integritetskänsligt än ett familjegräl? Begreppet integritetskänsligt har fått ett totalt grepp om dagens personliga assistans där bara kroppsliga funktioner ses som integritetskänsliga.

Jag har ofta förvånats över begreppet "integritetskänsligt". Begreppet dök oförväntat upp något decennium efter reformens tillkomst. Bara “integritetskänsliga” delar av grundläggande behov räknas när man ska beviljas assistansersättning. Hjälp med underkläder men inte ytterkläder, hjälp att föra mat till munnen men inte att laga eller skära upp maten. Hjälp med att gå på toaletten men inte att tvätta håret.

Begreppet kom till för att göra det svårare att nå 20 tim/vecka för grundläggande behov och få den statliga assistansersättningen. Det var säkerligen en jurist som kom på idén. Någon utan egna erfarenheter av personlig assistans, som enbart utgick från den gängse föreställningen om att personlig assistans handlar enbart om våra kroppar som ska hållas mätta, varma och torra. Som om vi vore människor med enbart kroppar utan personliga egenskaper, utan andra behov än kroppsliga. Alltså motsatsen till den syn på funktionsnedsättning som Artikel 19 i Funktionsrättskonventionen förordar.

Ännu viktigare än respekten för min kropp, min nakenhet, mina kroppsfunktioner som jag har gemensam med hela mänskligheten, är respekten för min personlighet, särart, privatliv, mina relationer till mina närmaste, mina aspirationer och drömmar. Då är det inte självklart för mig att låta vem som helst ha insyn.

Att vara tvungen att låta någon utomstående person bevittna ett familjegräl är - för mig i alla fall - mer kränkande än att behöva be någon hjälpa mig på toaletten.

När vi lanserade personlig assistans på 80-talet sa vi att den personlig assistansen skulle möjliggöra att se våra liv som helhet. Personlig assistans skulle ersätta det kommunala lapptäcket av tjänster som hemtjänst, boendeservice, hemsjukvård, färdtjänst, ledsagarservice m m. - tjänster som splittrade våra dagliga liv i olika huvudmän, olika myndigheter, regelverk, handläggare, telefontider m m. De hindrade oss från att ha ett samlat grepp om de olika delarna av vår vardag.

Bengt Westerberg och framför allt hans dåvarande politiskt sakkunnig Inger Claesson Wästberg som skrev förarbetena till LSS hade tagit intryck av våra krav redan 1987 och förstod vad personlig assistans gick ut på. Därför sa Bengt Westerberg i en intervju på Assistanskoll nyligen att det inte fanns någon avsikt att begränsa personlig assistans till vissa situationer. Han är mycket kritisk till begreppet integritetskänsligt.

En av de viktiga dimensionerna av det "personliga" inom personlig assistans för mig är att individer som arbetar som assistenter inte är utbytbara. Bankkassörer, eller servitörer får en standardiserad introduktion och utbildning innan de börjar sitt arbete. Efter godkänd utbildning antas de kunna utföra ett antal definierade och förväntade funktioner som krävs för deras position.

Personliga assistenter förväntas å andra sidan utföra en mängd funktioner, i många helt olika och oväntade situationer: i användarens hem, på gatan, i nödsituationer som olyckor, strömavbrott i hissen, förlorade nycklar, en trasig ventilator, en missad anslutning på en resa etc. Sådana situationer och vad som krävs för att lösa dem är omöjliga att förutse i förväg.

Tillsammans med mig måste mina personliga assistenter ofta improvisera genom att förlita sig på sin intuition baserat på allt jag har lärt dem om mina speciella krav, personliga omständigheter, min kropp, mina hjälpmedel och de rutiner jag förväntar mig att de ska använda när de arbetar för mig. Ju längre mina assistenter arbetar med mig, desto mer kunskap och insikt i mitt liv förvärvar de. De blir enorma databanker med information om mig som tar tid att bygga upp, som inte lätt kan ersättas. Att bygga upp dessa kunskapsbaser erfordrar mycket tid - framför allt förtroende från min sida och respekt för mitt privatliv från mina assistenters sida.

Att ge någon annan person så mycket inblick i mitt privatliv kräver mycket mer förtroende och tillit av mig än att be någon att torka mig i rumpan.

Hela den personliga assistansen är integritetskänslig.

Adolf Ratzka 2022-05-23