Bengt Westerberg, författare till LSS förarbeten – ”I förarbetena fanns inte ens grundläggande behov”
Som försvar för att dela upp grundläggande behov i integritetskänsliga delar hänvisas det ibland till förarbetena i LSS-propositionen. Men vad säger den som skrev propositionen? Assistanskoll har talat med Bengt Westerberg som är mycket kritisk till begreppet "mycket privat eller integritetskänslig karaktär".
Skrev förarbetena till LSS-lagstiftningen
Bengt Westerberg var socialminister i den dåvarande borgerliga regeringen och den som skrev förarbetena till LSS-lagstiftningen i form av LSS-propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Kritisk till de ”orimliga kriterier” som används
I dagens rättspraxis ska bara delar av grundläggande behov som är av "mycket privat eller integritetskänslig karaktär" räknas när det bedöms om en person ska få assistansersättning? Bengt Westerberg är mycket kritisk mot de i hans ögon orimliga kriterier som idag används för att bedöma grundläggande behov. Han är dessutom kritisk mot att överhuvudtaget använda sig av begreppet grundläggande behov.
– Hela den paragraf som anger kriterier för att vara assistansberättigad – den som räknar upp de grundläggande behoven – bör slopas. Assistans bör alltid kunna ges när det är den mest träffsäkra insatsen.
”Det behövs en lagändring som ändrar praxis”
Regeringen har i en promemoria föreslagit att andning och sondmatning som ingår i det grundläggande behovet måltider, ska räknas som grundläggande i sin helhet från 1 juli 2020. Promemorian föreslår samtidigt att det ska skrivas i LSS lagtext att grundläggande behov som ger rätt till personlig assistans ska vara av ”mycket privat och integritetskänslig karaktär". Brukarorganisationer som STIL, JAG, IfA, KFO och Funktionsrätt är mycket kritiska till detta och anser att dagens restriktiva tillämpning permanentas om detta skrivs in i LSS. Som försvar säger Lena Hallengren i en intervju på Assistanskoll att regeringen ändrar ingen praxis utan att lagändringen bekräftar bara det som redan gäller. Bengt Westerberg vill vända på resonemanget.
– Om en lagändring bekräftar en praxis som finns behövs den inte. Vad som behövs är en lagändring som ändrar praxis.
Grundläggande behov fanns inte i LSS-propositionen
Försäkringskassan började använda begreppet "mycket personlig karaktär" för de grundläggande behoven i ett internmeddelande i nov 2007. Försäkringskassan hänvisade till bl a sid 64 i LSS–propositionen 1993/94, där det står att "Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär". En formulering som författades av just Bengt Westerberg.
Vad var avsikten med den formuleringen?
– Begreppet grundläggande behov fanns inte i den propositionen så det blir orimligt när man försöker tolka begreppet genom att gå tillbaka till den. När det står ”i regel av mycket personlig karaktär” i propositionen är det tydligt att det också gäller vissa andra situationer. I propositionen nämns också ”omfattande” behov vilka inte nödvändigtvis behöver vara av ”mycket personlig karaktär”.
Fanns ingen avsikt att begränsa
I den ursprungliga LSS-propositionen fanns det ingen avsikt att begränsa personlig assistans till vissa situationer, enligt Bengt Westerberg.
– Personlig assistans bör alltid kunna ges när det är den mest träffsäkra insatsen. Socialstyrelsen har i en utredning gjord på regeringens uppdrag konstaterat att det ofta inte finns något alternativ. Det är orimligt att i sådana situationer inte kunna ge assistans bara för att de inte räknas upp i en lagparagraf.
Starkt kritisk till Regeringsrättens tolkning
Begreppet integritetsnära delar av grundläggande behov fastställdes i Regeringsrättsdomen 2009:57 från juni 2009 där det sägs att grundläggande behov ska vara av "mycket privat eller integritetskänslig karaktär".
Hur ser du på det?
– Regeringsrätten försökte tolka begreppet grundläggande behov som infördes 1996 genom att gå tillbaka till en proposition där begreppet inte finns. Det finns skäl att vara starkt kritisk mot det tillvägagångssättet.
Mycket negativa konsekvenser
Begreppet integritetsnära delar av grundläggande behov har fått stora negativa konsekvenser för personlig assistans, fortsätter Bengt Westerberg.
– Det har lett till att många som har haft assistans blivit av med den trots att deras behov inte har ändrats det allra minsta och att många som sökt första gången fått nej trots att det inte finns något bra alternativ.
Har dessa konsekvenser gått emot de ursprungliga intentionerna i LSS?
– Många individer som rimligen borde tillhöra LSS personkrets, men för vilka assistans är den enda tänkbara insatsen, räknas i dag inte dit. Det är en viktig förklaring till att antalet personer i personkrets 3 är så mycket mindre än vad vi räknade med i propositionen, ungefär 15 000 jämfört med 45 000. Socialstyrelsen har gång på gång påtalat att många hamnat utanför.
Delar inte regeringens uppfattning
Regeringen vill nu skriva in i LSS-lagen att grundläggande behov ska vara av "mycket privat eller integritetskänslig karaktär" när de samtidigt vill undanta andning och sondmatning som ska räknas i sin helhet?
Hur ser du på att Lena Hallengren säger att de måste skriva in detta i lagen för att kunna undanta andning och sondmatning?
– Jag delar inte den uppfattningen. Det är naturligtvis bra att de som behöver hjälp med andning och sondmatning ska kunna få assistans men hela angreppssättet att räkna upp vilka som ska kunna få det är fel. Varför ska t ex dövblinda inte kunna få assistans? Deras behov är stora även om de kan klä sig och äta själva. Jag tycker som sagt att hela den paragraf som anger särskilda kriterier för att kunna få assistans ska slopas – de som tillhör LSS personkrets bör ha rätt till insatsen om det är den insats som ger dem bäst förutsättningar att leva som andra.
Grundproblemet att grundläggande behov infördes 1996
Hittills har varje regering sagt att det som sker i personlig assistans inte beror på lagändringar utan på förändrad rättspraxis. Nu tar regeringen faktiskt ställning genom att fastställa den förändrade rättspraxisen från 2009 i lagen. Bengt Westerberg anser dock att huvudproblemet är lagändringen 1996.
– Boven i dramat är just den lagändring som gjordes 1996 när begreppet grundläggande behov infördes. Den rättspraxis som utvecklats beror på den. Slopa den lagändringen – LSS § 9 a – så löser vi många problem.
Men vad ska då sätta gränsen för när personlig assistans ska beviljas?
– Det finns redan kriterier. För att tillhöra LSS personkrets ska man ha omfattande funktionsnedsättningar och stora behov av hjälp som inte tillgodoses på annat sätt. Då har man rätt till goda levnadsvillkor och att kunna leva som andra. Vilka insatser som är lämpliga ska avgöras i samråd mellan den berörda och handläggaren. När personlig assistans är den bästa insatsen bör den alltid kunna beviljas.
Här finns det en rädsla för överutnyttjande…
– Ja, det finns en oro får att den assistansberättigade ska ställa orimliga krav på omfattningen, men jag tror att de flesta av dem ser insatsen som ett "nödvändigt ont". Om myndigheten och den enskilde har olika uppfattningar om omfattningen är det alltid myndigheten som till sist bestämmer, eventuellt efter prövning i domstol.
Personlig assistans ska alltid kunna beviljas när det är en lämplig insats
Vad borde då regeringen göra istället? Bengt Westerberg säger att om han vore socialminister idag skulle han skicka ut LSS–utredningen på remiss och tillsätta en arbetsgrupp inom departementet.
– Arbetsgruppen skulle kanske bestå av representanter för de fyra partierna bakom januariöverenskommelsen – med tydliga direktiv att ta fram förslag som innebär att assistans ska kunna beviljas när det är den lämpligaste insatsen. Det skulle sannolikt innebära att några tusen personer ytterligare skulle få assistans, också en del med mindre omfattande behov men behov av just assistans.
Varför ska LSS-utredningen gå ut på remiss?
– Det finns förslag och resonemang som det vore bra att få synpunkter på, t ex ”personlig service och boendestöd” - ett slags ”personlig assistans light”, möjligheten att få fler assistanstimmar efter 65 år vilket utredningen menade kan vara motiverat men ansåg sig förhindrad att föreslå, ett förstatligande av personlig assistans mm. Om en intern arbetsgrupp tillsätts samtidigt kan den få direktiv att vissa av LSS-utredningens förslag inte är aktuella, t ex att ta bort assistans för barn och personer med utåtagerande beteende, säger Bengt Westerberg.