”Utan personlig assistans skulle jag inte fungera som människa”
Det är omänskligt att redan vid sexton års ålder få hjälp med intima behov och vara totalt beroende av andra människor, säger Yasmin Nilson. Idag driver hon podden Soluret för att riva fördomar och ge positiva exempel av personlig assistans.
Yasmin Nilson har personlig assistans 16 tim/dag och två journätter i veckan sedan år 2000. Hon har fyra personliga assistenter på rullande schema. När jag möter henne på Café Pumphuset nära Järla Station berättar hon hur hon fick personlig assistans.
– Jag bröt nacken i en dykolycka 1999 och fick en ryggmärgsskada när jag var 15 år. Det innebär att jag är förlamad ovanför bröstet och ned, har nedsatt funktion i armarna och ingen funktion i händerna.
Visste inte att personlig assistans fanns
Strax efter olyckan visste Yasmin Nilson inte ens att personlig assistans fanns.
– Jag tänkte, ska min familj ta hand om mig nu, när jag inte kan det själv, just då ville jag inte leva. Sedan sade de att du kommer få personliga assistenter som hjälper dig i vardagen, och jag tänkte vilken lyx.
Hur gick det till när du fick assistans?
– Ansökningsprocessen för att få assistanstimmar påbörjades redan på rehab med hjälp av en kurator. Assistenterna blev inskolade på rehabcentret innan jag fick komma hem.
Hur delaktig var du i det?
– Jag var med i rekryteringen av assistenterna, men var inte medveten om att det fanns olika assistansbolag att välja mellan, utan blev tilldelad bolaget som var kopplat till rehabcentret.
Assistansen avgörande i mitt liv
Yasmin Nilson säger att personlig assistans varit avgörande för att hon ska kunna leva ett självständigt och rikt liv.
– Jag skulle inte ens kunna ta mig ur sängen utan assistans. Jag har kunnat arbeta som journalist och föreläsare, studera på University of California San Diego, starta och driva poddarna Timglaset och Soluret. Jag kan leva med min man, bidra till hushållet och vara bonusmamma och gå på promenad med min hund Saga.
De kommer se mig naken efter intervjun…
Yasmin Nilson berättar att hon precis anställt en ny assistent som kommer på intro nästa vecka, vilket är en jättestor sak för henne och hela familjen.
– Det handlar så mycket om personkemi, jag lever också med min man som det ska funka med, det är hans hem också. Jag blottar mig både fysiskt och psykiskt, när jag sitter och intervjuar en assistent vet jag att hen snart kommer se mig naken, det är egentligen helt absurt, folk fattar inte vad det innebär.
Är det något du vänjer dig vid?
– Nej det är det inte, men man tvingas till det, jag måste göra det för att klara mig.
Omänsklig situation
Det är omänskligt att redan vid sexton års ålder tvingas säga till vuxna människor vad de ska göra, att få hjälp med intima behov och att vara så totalt beroende av andra människor, berättar Yasmin Nilson.
– Personlig assistans var helt nytt för mig och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig igenom vardagen. Okända människor fick inblick i det mest privata i mitt liv. Det var en omställning som det tog många år att hitta en acceptans till.
Vad var viktigast för att hitta en acceptans?
– Dels läkte tiden en del, dels hade jag mycket problematik med sår och skolios, så i början var det fokus på det akuta och att jag skulle fungera överhuvudtaget.
Vem är jag med personlig assistans?
Eftersom Yasmin Nilson var minderårig när hon fick assistans, fick hennes mamma inledningsvis ta huvudansvaret som arbetsledare. Hon säger att hon i början var så tacksam att hon underminerade sig själv genom att hela tiden tacka för den hjälp hon fick.
– Det gjorde att man talade över huvudet på mig.
När förändrades det?
– Jag blev mer självständig när jag gått ur gymnasiet, fixat boende och börjat plugga. Då kunde jag själv arbetsleda mina assistenter, ta makten över mitt liv och låta mamma vara mamma.
Bättre självkänsla vid utlandsstudier
Att studera i USA 2005–2006 beskriver Yasmin Nilson som ett undermedvetet sätt att frigöra sig från nätverket hemma. Hon hade med sig sina svenska assistenter varav några anställdes för USA-vistelsen.
– Där började jag inse att jag har makten över mitt liv och måste styra över mina assistenter. Ju bättre självkänsla jag fick desto tydligare visade jag vad jag ville, tex att jag talar högt och tydligt när jag betalar vid kassan medan assistenten står diskret och hjälper mig med betalningen. Idag talar man inte längre över huvudet på mig.
Därför att du tar själv plats…
– Precis, det var en process att frigöra mig.
Stiftelsen Spinalis och Timglaset
När Yasmin Nilson kom hem från sina studier i USA fick hon arbete som webbredaktör på Stiftelsen Spinalis, som leds av Claes Hultling. Där kunde hon kombinera media och journalistik med att bygga hemsidan och samtidigt stötta andra nyskadade med erfarenheten av sin skada.
– Där stannade jag i 11 år, de sista åren gjorde jag intervjuer med Max Arehn i podden Timglaset, vilket var det mest meningsfulla jag någonsin gjort, där hittade jag äntligen mitt rätta element.
Vad var tanken med Timglaset?
– Att spränga fördomar och bygga broar genom att skapa förståelse för varandra. Vi intervjuade människor med olika funktionsnedsättningar och livserfarenheter.
Soluret
När poddpartnern Max Arehn slutade 2016, startade Yasmin Nilson podden Soluret som hon producerar via egen firma, vilket hon gör än idag.
– Jag har enorm respekt för hur alla jag möter vågar öppna upp sig för mig.
Reagerar de på att du sitter i rullstol?
– Ibland frågar de varför jag sitter i rullstol och ibland inte. När jag mötte upp en kille en gång, som jag skulle intervjua, tittade han över huvudet på mig som om han letade efter den han skulle möta. När jag högt sade hej och hans namn, utbrast han ”hej! Va! - sitter du i rullstol, vad har hänt?!”
Han hade fått en annan bild av dig…
– Ja, och det öppnande snarare upp honom jättemycket.
Har du sett vad personlig assistans ger andra när du intervjuat?
– Ja, jag har sett hur avgörande personlig assistans kan vara för att människor ska kunna leva sina liv fullt ut. Jag har intervjuat personer som, trots svåra funktionsnedsättningar, kunnat bli föräldrar, arbeta och resa tack vare assistansen.
Yasmin och assistenten blir ett positivt exempel
Yasmin Nilson säger att det händer något i personerna hon möter när de ser henne med sin assistent och att hon på det sättet vill förändra synen på personlig assistans.
– Jag presenterar alltid min assistent och visar att tack vare denna assistent kan jag arbeta idag. Vi blir tillsammans ett gott exempel som motverkar fördomar.
De kan se värdet i den personliga assistansen…
– Ja, och därför är det viktigt att min personliga assistent inte är en skugga utan en egen individ som jag alltid presenterar, som jag gjorde när du kom idag. Jag är ju stolt över de som jobbar hos mig.
Har de jobbat länge hos dig?
– Det är jag lite bortskämd med, en assistent arbetade hos mig i 13 år. Veronika som assisterar idag har jobbat hos mig i över 4 år och det är faktiskt hennes sista dag idag, så vi ska ha avtackningsmiddag efter att du intervjuat mig.
Soluret ger konkreta exempel
Yasmin Nilson säger att utan personlig assistans vore hon helt beroende av sina närstående och skulle känna sig som en belastning.
– Nu har jag tvärtom ett värde och kan bidra till samhället. Soluret handlar om att lyfta detta värde ur en individs perspektiv och ge konkreta positiva exempel som kan ge en motvikt mot negativa bilder av personlig assistans som finns, tex att den kopplas ihop med kriminalitet.
Soluret del av livet
Idag har intervjuerna i Soluret blivit en del av Yasmin Nilsons liv, men för två år sedan blev hon utbränd efter att ha arbetat för mycket.
– Jag hade tackat ja till för mycket, men jag slutade inte jobba helt, och min man sade att ”du behöver inte sjukanmäla dig, vi fixar detta”. Sedan dess har jag koncentrerat mig på Soluret, förutom att jag även programleder podden Omtänkt av Tidningskvarteren vid DN-skrapan. Jag fick jobbet tack vare att Kristoffer Triumf, som driver podden Värvet, rekommenderade mig.
Stress över att friheten en dag kan tas bort
Yasmin Nilson läser och hör om att det blir allt svårare att få personlig assistans och att kommuner tar bort eller minskar assistans eller ledsagning, så att människor inte kan jobba eller bo kvar hemma, utan tvingas flytta till ett gruppboende.
– Jag frågar mig, ser man inte konsekvenserna, bryr man sig inte och varför bryr man sig isåfall inte?
Yasmin Nilson upplever en enorm stress över att hennes frihet skulle kunna tas ifrån henne.
– Nu har jag assistans via Försäkringskassan så omprövningarna är på paus, vilket är skönt, men med tanke på att det blivit en allt hårdare rättspraxis de senaste tio åren kan jag inte känna mig trygg.
Nu kom det precis en utredning som ska utreda nya omprövningar…
– Precis, jag har ju min bestående ryggmärgsskada, det kommer inte att ske något mirakel som gör att jag kan gå igen. Då tänker jag, av respekt för min integritet, kan man inte bara säga att ok du kommer behöva denna hjälp resten av ditt liv, vi låter det rulla på. Utan den här hjälpen kan jag inte fungera som människa, säger Yasmin Nilson.
Yasmin Nilson intervjuades av Kenneth Westberg 2025-06-25
Vidare läsning