läs skrivbordsversionen istället

DEBATT

Kommer kommunen att ersätta övertidskostnader inom personlig assistans?

Mikael Frisk
Mikael Frisk, verksamhetschef och jurist
Levanda Personlig Assistans AB

Från och med oktober 2026 står personlig assistans inför en av de största kostnadsförändringarna branschen upplevt på decennier. Diskussionen har hittills främst handlat om övertidsregler, dygnsvila och kollektivavtalet Bransch G. Men mitt i allt detta finns en fråga som nästan ingen ännu verkar vilja diskutera öppet:

Vem ska egentligen bära kostnaden när sjukfrånvaro leder till övertid och mertid för att assistansen överhuvudtaget ska kunna verkställas?

I dagens assistansverklighet löses korttidssjukfrånvaro ofta genom flexibilitet. En assistent stannar kvar några timmar extra, någon hoppar in på ledig dag och deltidsanställda fyller luckor med mertid. Det har länge varit ett slags informellt smörjmedel i ett system där små personalgrupper, kontinuitetskrav och akuta behov är vardag.

Problemet är att samma lösningar från och med 2026 riskerar att bli betydligt dyrare. När mertid i praktiken börjar likställas med övertid och kostnaderna förstärks av OB, arbetsgivaravgifter, semesteravsättningar och arbetsmiljökrav uppstår en helt ny ekonomisk verklighet för assistansanordnare.

Då kommer den juridiska kärnfrågan:

Om övertiden är en direkt följd av sjukfrånvaro och samtidigt den enda realistiska möjligheten att säkerställa att assistansen utförs är det då verkligen rimligt att hela kostnaden ensidigt ska bäras av anordnaren?

Kommuner ersätter redan idag vissa merkostnader vid ordinarie assistents sjukdom, främst sjuklönekostnader. Men det nya kollektivavtalsläget förändrar spelplanen. I många assistansärenden kommer den verkliga merkostnaden framöver inte primärt bestå av sjuklönen i sig, utan av kostnaden för att täcka upp luckan.

Särskilt tydligt blir detta i små personalgrupper, på landsbygden, i medicinskt komplexa ärenden och i uppdrag där kontinuitet är avgörande. I praktiken kan en akut sjuklucka innebära att den enda möjliga lösningen är att en redan arbetande assistent stannar kvar och arbetar övertid.

Frågan är då om detta ska betraktas som en normal arbetsgivarkostnad eller som en nödvändig merkostnad för att verkställa ett LSS-beslut. Det är en avgörande skillnad.

Personlig assistans handlar ytterst inte om bemanningsoptimering. LSS är fortfarande en rättighetslag vars syfte är att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva med goda levnadsvillkor. Kommunen kan därför inte nöja sig med att säga åt anordnare att ”lösa det billigare”.

För vad händer när ingen vikarie finns att tillgå, när kundens hälsotillstånd kräver kontinuitet eller när geografiska förutsättningar gör det omöjligt att snabbt få in ny personal? Assistansen måste fortfarande utföras.

Det är här konflikten mellan arbetsrätt, kollektivavtal och schablonfinansiering börjar bli tydlig. Personlig assistans har historiskt fungerat tack vare en hög grad av flexibilitet. Akuta situationer har lösts snabbt och pragmatiskt genom att personal ställt upp för varandra och för kunden. Men när samma flexibilitet nu blir kraftigt kostnadsdrivande riskerar hela systemet att hamna i obalans.

För många mindre och medelstora assistansanordnare handlar det inte längre om minskade marginaler. Det handlar om huruvida verksamheten överhuvudtaget går att bedriva.

Samtidigt fortsätter staten och kommunerna att förutsätta att kollektivavtal ska följas, arbetsmiljöregler upprätthållas, kontinuitet säkerställas och assistansen fungera dygnet runt – utan att frågan om de faktiska merkostnaderna ännu verkar ha analyserats fullt ut.

Det är därför inte osannolikt att vi under de kommande åren kommer få se tvister mellan anordnare och kommuner, överklaganden till förvaltningsrätt och kanske till och med prejudicerande avgöranden kring just frågan om övertidskostnader vid sjukfrånvaro.

För om övertiden varit nödvändig, proportionerlig, dokumenterad och direkt kopplad till verkställigheten av assistansen är det långt ifrån självklart att kostnaden utan vidare kan avfärdas som enbart arbetsgivarens problem.

Det som idag framstår som en teknisk kostnadsfråga kan därför mycket väl utvecklas till en av de viktigaste rättsliga och ekonomiska frågorna för personlig assistans efter 2026.

Mikael Frisk

Verksamhetschef och jurist, Levanda Personlig Assistans AB - Göteborg

Skicka sidan till: