Jonas Franksson, STIL – ”Utan behovsbedömningarna blir det en halv utredning”
Jonas Franksson beklagar att behovsbedömningarna inte är med i utredningen om huvudmannaskapet. Han är dock glad att Lars Lööw leder utredningen eftersom han ser honom som grundad i frågor om mänskliga rättigheter.
– Det hade varit mycket farligt om det varit en utredare som inte är så kunnig.
Blir en halv utredning
STILs ordförande Jonas Franksson, liksom många andra, hade hoppats att den nya utredningen om huvudmannaskapet också skulle ta upp hur rätten till personlig assistans räknas ut, vilket idag sker med grundläggande behov.
– Jag är besviken på att man inte ser problematiken och tar tillfället i akt att ta tag i detta. Det är fullständigt uppenbart att det måste till. Vi har en lagstiftning som gör det oerhört svårt att få personlig assistans och där folk trots stoppet förlorar den på grund av dagens stenhårda rättspraxis.
Nu blir det som en halv utredning, säger Jonas Franksson.
– Det hade varit klockrent att Lars Lööw hade den frågan i sitt uppdrag. Jag hoppas man förstår det och att det kommer som ett tilläggsdirektiv medan utredningen pågår.
”För komplex fråga”
I grund och botten tror Jonas Franksson att regeringen ännu inte förstått hur viktig frågan är och inte riktigt vill ta i den.
– Det är en komplex fråga och komplexa frågor upplevs alltid som farliga frågor i politiken och man vet inte vad en utredning skulle leda till. Jag tror jag de inte förstår alternativen till grundläggande behov och att man kan göra behovsbedömningarna på ett annat sätt. Den polletten har inte trillat ner än.
Jonas Franksson hänvisar till förarbetena till LSS:
– Bengt Westerberg skrev inget om det och han har alltid varit kritisk mot grundläggande behov och den här konstruktionen.
Skeptisk till regeringens uppdrag till kassan
Lena Hallengren intervjuades nyligen på Assistanskoll om att Försäkringskassan har fått i uppdrag att till den juni 2022 ta fram ett kunskapsstöd om hur bedömningar av assistans ska bli mindre integritetskränkande. Dock utan att förändra bedömningarna av grundläggande behov. Jonas Franksson undrar hur det ska gå till och om regeringen verkligen förstår komplexiteten i detta.
– Bedömningarna handlar om behov som är mycket integritetsnära, hur ska de beräknas utan att det är integritetskränkande?
Kanske med schablontider för tex toalettbesök?
– Ja, då kommer vi bort från en individuell bedömning. Det behövs andra lösningar, vi på STIL kommer att presentera en modell för hur man kan göra efter årsskiftet.
Positiv till Lars Lööw som utredare
Den hårdaste kritiken mot direktiven i utredningen om huvudmannaskapet har handlat om att man, som kritikerna säger, fortfarande har dörren på glänt för ett kommunalt huvudmannaskap. Utredaren Lars Lööw har dock i en intervju på Assistanskoll sagt att utredningen i första hand ska beskriva hur ett statligt huvudmannaskap ska införas och det inte är säkert att utredningen ens kommer att ta upp ett kommunalt som ett alternativ. Jonas Franksson är nöjd med att det är Lars Lööw som är utredaren, som enligt direktiven ska ”överväga förslag till alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap”.
– Vi hade förstås hoppats på att den dörren varit stängd. Det hade varit mycket farligt om det varit en utredare som inte är så kunnig. Lars Lööw gjorde dock en bra utredning om yrket assistans, har varit handikappombudsman och är grundad i MR-frågor och förstår grunden i rättighetslagstiftning. Det gör att vi inte är så oroliga.
Glad att dörren inte står på vid gavel
Att ställa dörren på glänt beskriver Jonas Franksson som en kompromiss.
– Vi får vara glada av att dörren inte står på vid gavel. Jag tror att de ville utreda frågan förutsättningslöst, det vill säga med kommunalt huvudmannaskap som ett likvärdigt alternativ, men fick inte med sig januaripartierna. Man kunde inte stänga dörren men genom att lägga det på Lars Lööw kunde de istället ställa den lite på glänt.
Mycket nöjd med att ingen ska förlora assistans
Jonas Franksson är nöjd med löftet om att ingen som har kommunal assistans ska bli av med den om och när ett statligt huvudmannaskap införs.
– Jag är väldigt nöjd med vilken emfas det står att kommunala assistansbeslut ska in. Jag minns hur LSS- kommittén 2004 - 2008 föreslog ett statligt huvudmannaskap men då bara för de som redan hade statliga beslut. De med kommunala beslut skulle bli av med assistansen och erbjudas andra typer av insatser. Därifrån är det ett stort steg att det är tydligt skrivet att ingen ska förlora sin assistans. Det gör mig glad och det känns som vi lyckats nå ut med vårt budskap.
Folk vågar inte förändra sin livssituation
Lena Hallengren har sagt att omprövningsstoppet ska vara kvar tills vidare, det är långt ifrån tillräckligt säger Jonas Franksson. Försäkringskassan gör idag omprövningar vid en förändrad livssituation. Statistik från Försäkringskassan visar att ca 200 personer per år får sin assistansersättning indragen pga ”väsentligt ändrade förhållanden. Även om siffrorna även innefattar personer som frivilligt väljer att tex flytta till en gruppbostad understryker detta behovet av förändrade behovsbedömningar, säger Jonas Franksson.
– Situationen är rättsosäker. Idag har vi en situation där folk inte vågar förändra sin livssituation genom att tex flytta ihop, ta ett arbete, börja en utbildning eller flytta. Jag har exempel på personer som haft hund och som när de blivit av med den tvingats ompröva hela beslutet och med den hårda praxisen som råder blivit av med hela assistansen.
Höjer bara 1,5 %
Något som däremot gör Jonas Franksson mycket besviken, framför allt på den politiska vänstern, är att schablonbeloppet föreslås höjas med bara 1,5 %.
– Det är konstigt att (S) som är ett arbetarparti med stark bas i Kommunal inte höjer lika mycket som de årliga lönehöjningarna. Det visar hur styvmoderligt de ser på de över 100 000 som arbetar som personliga assistenter.
Att hänvisa till ”vinster i välfärden” som Vänsterpartiet gör håller inte, säger Jonas Franksson.
– Det är tråkigt att Maj Karlsson uttrycker sig som hon gjorde när frågan togs upp i intervjun med Assistanskoll. Det handlar i grund och botten om att assistenternas löner ligger alldeles för lågt idag med tanke på det viktiga arbete de utför. Det är bara de oseriösa aktörerna som kan ta ut vinst. De seriösa aktörerna, vare sig de är privata, kooperativa eller kommunala kan inte plocka ut stora vinster.
Jonas Franksson menar att (V) och (S) skulle kunna anstränga sig mer för att hitta smartare lösningar.
– V skulle kunna driva att ha en specificerad schablon, till exempel efter den modell som Försäkringskassan tidigare rekommenderade, att 87 % ska gå till lönekostnader och att si och så mycket ska gå till utbildning, arbetsmiljö och övriga utgifter. Det hade varit ett bättre sätt att täppa till för oseriösa aktörer.
Kampen mot finansdepartementet
Jonas Franksson återkommer då och då till konflikten mellan regeringspartiernas sociala och finansiella falang. Som förklaring på att de inte höjer schablonbeloppet med mer eller att de inte utreder grundläggande behov misstänker Jonas Franksson att finansdepartementet sätter klackarna i backen.
– Man säger att nu har vi rättat till andning och sondmatning och vi genomför Stärkt assistans-utredningen – nu orkar vi inte ta hela den biten också. Som jag sade i förra Assistanskollsintervjun är det uppenbart att taket behöver ramla ner innan det blir en förändring. Det måste visas i många konkreta exempel hur ohållbart läget är, som när andning och sondmatning som kom upp i förra valrörelsen.
(S) har gjort bort sig men räddat ansiktet
Jonas Franksson tror dock att (S) känner sig ganska nöjda efter den här mandatperioden.
– De har gjort bort sig i assistansfrågan tidigare men nu har de räddat ansiktet och kan säga kolla vad vi har gjort! Samtidigt kan de inte ha allt för hög svansföring eftersom de själva ställt till det från början. De kan säga att de tagit oss upp ur gropen, men inte så högljutt eftersom de själva har grävt den.
Uppförsbacke för Magdalena Andersson
Jonas Franksson vill inte döma Magdalena Andersson på förhand, trots att hon i en TV-intervju 2015 sade att det fanns pengar att spara i personlig assistans.
– Såklart hon har en uppförsbacke. Hon har en stor tilltro bland socialdemokrater och kanske bland folk i allmänhet men inte i funktionsrättsrörelsen. Ska hon få tilltro hos oss så är det upp till bevis, driva frågorna och få in funktionshinderperspektivet. Då duger det inte att bara lite surt vifta bort det hon sa. Den nonchalanta och lite irriterade attityden håller inte som stadsminister och partiledare. Men jag är inte den som dömer utan tror att man kan lära sig och bli bättre.
Får inte mjäka till sig mot (M)
På frågan om hur en moderatledd regering skulle agera säger Jonas Franksson att utsikterna för att assistansfrågan handlar mycket om hur (Kd) och (L) kan stå upp mot (M). Jonas Franksson har inte särskilt hög tilltro till Moderaternas löften när de väl är i regeringsställning.
– (M) vill alltid hålla nere de statliga utgifterna och för dem handlar assistansfrågan främst om lag och ordning och att få stopp för fusket. Då vill det till att (Kd) och (L) inte mjäkar till sig utan kan stå upp mot den moderata finansministern, kanske Elisabeth Svantesson.
Annorlunda i regeringsställning
Jonas Franksson säger att det är stor skillnad mellan att vara i opposition och i regeringsställning och beskriver det med Gustav Fridolin (Mp) som exempel. Innan valet 2014 hade han lovat att göra något åt 2009 års dom om (Mp) fick chansen att sitta i regeringen.
– Efter en någorlunda bra regeringsförklaring blev det helt tyst. Det går bra att tuffa till sig som oppositionsparti men det är en helt annan sak att regera. Vi ser ju hur (Kd) och (L) styr i stockholmsregionen, där folk får betala för sina hjälpmedel. När man sitter och styr låter det plötsligt annorlunda.
Varnar för (Sd)
Jonas Franksson varnar för (Sd) och han förstår inte alls Liberalernas omsvängning att gå in i samarbete med ett parti som säger att liberalismen är huvudmotståndaren. Han kallar (Sd) för ett ”radikalnationalistiskt parti som inte har stor tilltro till mänskliga rättigheter”.
– Man behöver inte vifta med några nazistflaggor, det räcker att se på Donald Trump och den skeptiska inställningen han och hans anhängare har till konventioner, mänskliga rättigheter och minoriteter. Sedan har jag viss respekt för Carina Herrstedts sätt att driva assistansfrågan, att hon får upp frågan på den politiska dagordningen, men jag tror inte assistansfrågan är en prioriterad fråga i (Sd) utan något de lätt kan släppa, när de gör upp med (M).