"Spekulationerna om miljardfusk i assistansen saknar grund”

Under två decennier har bilden av en assistansbransch genomsyrad av kriminalitet präglat den allmänna debatten. Men var är bevisen? Jonas Franksson, ordförande i STIL anser att en obevisad "miljardmyt" har skapat en gigantisk kontrollindustri.
– Kontrollerna kostar minst två miljarder per år samtidigt som bevisad kriminalitet legat stabilt runt 100 miljoner per år.

Jonas Franksson minns när fuskdebatten tog fart på allvar. Det började med att FUT-delegationen år 2007 påstod att 1,2 miljarder gick till felaktiga utbetalningar. Sedan satt han själv med i referensgruppen för Billum-utredningen ”Fusk och felaktigheter” (SOU 2012:6).
– Den påstod att 2,8 miljarder gick till fusk och felaktigheter och sedan startade fuskdebatten på allvar. KUT-delegationen sade 3,3 miljarder år 2018 och ESV 2023:22 sade 2 miljarder år 2021. I rapporten lyfter vi att dessa påstådda belopp aldrig har verifierats.
Vilka uppgifter redovisar ni i rapporten?
– Rapporten utgår från vad utredarna och myndigheterna själva skriver. Det är inte STIL som påstår något utan vi har gått till källorna och redogjort för vad som står där.

Bevisad kriminalitet bara 100 miljoner per år

STIL skriver i sin rapport ”Assistansen och miljardmyten” att de i domar konstaterade bidragsbrotten sedan 2007 legat på runt 100 miljoner kr/år och att man aldrig hittat de påstådda miljarderna av kriminalitet. Jonas Franksson säger att han är häpen över siffrorna.
– Antingen använder man felaktiga metoder, eller så är kriminaliteten inte av den omfattning man påstår. I slutändan blir det ett demokratiskt problem när man säger: "Vi måste göra de här kontrollåtgärderna, men vi kan inte lägga fram bevis för varför."

Antingen stämmer det inte eller så har man misslyckats

Man kan dra två slutsatser av rapporten ”Assistansen och miljardmyten” säger Jonas Franksson. Antingen stämmer inte påståendena om mångmiljardfusk och då måste man sluta driva en politik som bygger på spekulationer.
– Den andra slutsatsen är att om de här underrättelseuppgifterna stämmer, och man inte lyckas lagföra detta i verkligheten, så innebär det ett totalt misslyckande. Då måste myndigheterna sätta sig ner och inse att nuvarande metoder inte fungerar.
Varför ser då inte politikerna igenom det här?
– Det krävs mod, man blir lätt misstänkliggjord och framställd som oseriös eftersom motståndarna är snabba med att påstå att man inte tar kriminaliteten på allvar.

”Spekulationer tar över politik och myndigheter”

Vilka aktörer och intressegrupper bär då ansvaret för den här bilden av assistansen som kriminell? Handlar det om att spara pengar, om makt, eller en ovilja mot rättighetslagstiftningen? Jonas Franksson vill inte spekulera för mycket.
– Jag tror att de som skriver och spekulerar om de här sakerna ofta tror på sina egna spekulationer, till exempel Anna Dahlberg som spekulerar i sina krönikor. Man får spekulera, jag har själv en journalistisk bakgrund och har själv spekulerat. Problemet uppstår när spekulationerna blir en del av politiken och utredningsväsendet.

LSS-kommittén skulle ”dämpa kostnadsutvecklingen”

Men utan att spekulera så finns vissa saker vi vet, säger Jonas Franksson, till exempel att för drygt 20 år sedan, 2004, startades LSS-kommittén med direktiv att hålla nere kostnaderna för den personliga assistansen eftersom de ansåg att kostnaderna ökat för mycket.
De ville dämpa kostnadsutvecklingen…
– Just det, dämpa kostnadsutvecklingen, hette det då. Vi för ett resonemang i rapporten om att där började assistansen misstänkliggöras.
Jonas Franksson säger också att politiken lärde sig att det var känsligt att gå in och göra direkta nedskärningar i den personliga assistansen. Därför behöver de som vill skära ner placera reformen i en negativ kontext.
– Man märkte att det fanns en stark legitimitet för reformen hos allmänheten. Och ungefär samtidigt kom en rad domar i Högsta förvaltningsdomstolen som ledde till en hårdare rättspraxis. Och samtidigt kom diskussionen om kriminalitet i assistansen.

Det började med sjukersättningen…

Jakten på fusk och kriminalitet gällde dock inte bara assistansen, den var en del i ett större sammanhang. Alliansregeringen som tillträdde 2006 började med sjukersättningen, säger Jonas Franksson.
– Sedan kom den personliga assistansen efter det, med ett enormt fokus på fusk, felaktigheter och spekulationer om att det betalades ut för mycket pengar.

Frihetsperspektivet ersatt av kriminalitetsperspektiv

Jonas Franksson anser att när LSS och den personliga assistansen infördes 1994 bars den fram av ett starkt frihetsperspektiv.
– Inspirerade av vad som hände i Östeuropa, där människor som levt under förtryck blev fria, talade både den borgerliga sidan och vänstern om frihet och rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Men runt 2010 stannade den utvecklingen av.
– När vi i STIL talar om vikten av frihet märker vi att det inte slår an som tidigare. Nu är fokus på kriminalitet, ordning och reda.
Vad tänker du att det beror på?
– Samhällsutvecklingen går ofta i cykler. Vi har haft perioder med fokus på jämlikhet och frihet. Nu är det en mer konservativ period med fokus på ordning och reda, där man också blir skeptisk till reformer som kostar mycket pengar och tänker att familjen kan sköta mer av omsorgen.
Hur ska man få människor att höja blicken och se att olika paradigm styr?
– Som gammal journalist är jag förtjust i att tända en lampa i mörkret och fråga: "Hur ser det egentligen ut? Vad kan vi faktiskt bevisa?
Jonas Franksson hoppas dock på en vändning…
– När pendeln slår extremt hårt åt ett håll brukar det ofta falla samman. Vi såg det med vänstervågen på 70-talet som kulminerade med löntagarfonderna och föll ihop, varpå något helt nytt kom. De senaste åren har det varit en ovanligt kraftig högervåg.

En kontrollindustri som vill motivera sin existens

I rapporten talas det om att det vuxit fram en kontrollindustri och byråkratisk apparat som behöver motivera sin egen existens. Jonas Franksson minns när han var ny på STIL och sade till en äldre medlem att han inte förstod varför vi inte bara kan få våra rättigheter och lämnas i fred.
– Han svarade "Men Jonas, du måste förstå hur många människor du anställer bara genom att ha din funktionsnedsättning." Jag tänkte först på mina personliga assistenter. Han fortsatte: "Nej, du anställer även handläggare på kassan, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och de som kontrollerar om det finns fusk, det är ett enormt system av experter runt omkring oss."

Kontrollerna kostar över 2 miljarder per år

Det intressanta med kontrollerna är att man aldrig diskuterar vad de faktiskt kostar, utan bara hur viktiga de är, säger Jonas Franksson.
– Vi kan visa att resurserna som läggs på att kontrollera fusk uppgår till minst två miljarder kronor per år, troligen mer. Samtidigt som schablonen för assistentlöner inte höjts som den borde på många år, ifrågasätts inte pengarna till kontrollapparaten med anställda som har medelklassjobb och högre löner.

Positiva reaktioner från funktionshinderrörelsen

”Assistansen och miljardmyten” har tagits emot mycket positivt av funktionshinderrörelsen, säger Jonas Franksson.
– Många som arbetar med frågan har sett den här utvecklingen av retoriken samtidigt som väldigt lite presenteras för att backa upp det man påstår.

”Man vågar inte försvara oss”

STIL gick ut med ”Assistansen och miljardmyten” i TV4 och debattartikeln ”Nej – vi är inte bidragsfuskare” i Expressen. Jonas Franksson är förvånad över att de enda som därefter tagit upp rapporten är nischade medier som Assistanskoll och Heja Olika.
– Ingen har angripit rapporten, men ingen har heller tagit tag i den och sagt: "Det här är ju förfärligt, vi måste agera." Man hade kunnat tro att Timbro skulle reagera på myndigheters slöseri med skattemedel, eller att vänstern skulle uppröras över att det saknas pengar till assistenternas löner samtidigt som det finns miljarder till kontroller.
Vad kan det bero på tänker du?
– Man vågar inte sticka ut huvudet och hålla med oss. Den som försvarar rapporten är medveten om att man konfronterar hela myndighets- och regeringssverige.

Stark tilltro till myndigheter gör människor lättare att påverka

Jonas Franksson anser att en sak som gör allmänheten i Sverige lättare att påverka är att det finns en stark tillit till politiker och myndigheter.
– Om det bara hade handlat om en enskild, dålig utredning hade den glömts bort. Men när det kommer utredning efter utredning som upprepar samma sak...
Psykologen Charlotte Akterin sade i en intervju på Assistanskoll att människor kan manipuleras till att koppla ihop assistans med kriminalitet. Jonas håller med.
– Ja, och sedan förstärks detta av krönikörer och journalister som inte kontrollerar källorna. Till slut blir det en etablerad sanning, särskilt för de som saknar personlig erfarenhet av personlig assistans och inte har några andra källor att gå till.

Anpassa kontrollen efter det vi faktiskt vet

Skräckexempel med kriminalitet från Södertälje och andra ställen gör att folk drar sig för att ifrågasätta kontrollerna, fortsätter Jonas Franksson.
– Det är självklart rimligt att lägga resurser på att motverka de felaktiga utbetalningar som konstaterats ligga på runt 100 miljoner kronor per år. Men vi ska inte bygga upp en jätteapparat utifrån antagandet att det handlar om mångmiljardbelopp.
Hur vill du angripa den kriminalitet som faktiskt finns?
– Tillit och dialog är en del. Vi har till exempel kunnat visa att det är betydligt mindre felaktigheter inom kooperativen. Den kooperativa idén bygger på en mycket nära dialog med medlemmarna, då kan man själva identifiera när något inte står rätt till.

”Varför kan man fortfarande köpa assistansföretag på Blocket?”

En annan del är att fokuset i brottsbekämpningen måste skifta från assistansanvändarna till bolagen, säger Jonas Franksson som tycker att tillståndskontrollen brister.
– Varför är det fortfarande möjligt att köpa rätten att bedriva assistans, vilket kan ske på Blocket idag? En ny restaurangägare måste alltid söka ett nytt alkoholtillstånd. Om jag köper ett assistansbolag behöver jag inte bevisa mycket, det är helt galet.
När jag pratar med polisen brukar de säga att marknaden är uppdelad mellan de aktörer som sköter sig och de som är rent kriminella.
– Även jag, som har begränsad information jämfört med polisen, kan se att det handlar om specifika kluster av bolag på vissa geografiska platser som återkommer. Fokusera på de tvivelaktiga bolagen och sluta misstänkliggöra assistansanvändarna, som förmodligen är den mest skötsamma gruppen i hela socialförsäkringssystemet eftersom de är så rädda för att göra fel.

Enorm rädsla hos assistansanvändare

När människor ständigt pekas ut som potentiella fuskare och kriminella skapas en enorm rädsla. Idag är många assistansanvändare rädda för att över huvud taget kontakta Försäkringskassan, säger Jonas Franksson.
– Man är orolig för att om man påtalar att något inte fungerar i assistansen, så leder det till en fullständig omprövning av hela ens beslut utifrån den senaste, hårdare rättspraxisen eller återkrav i mångmiljonklassen. Det har gjort människor väldigt skötsamma, vilket man kan tycka är bra, men priset i form av oro och stress är mycket högt, säger Jonas Franksson.

Jonas Franksson intervjuades av Kenneth Westberg 2026-08-27

Vidare läsning

Fakta från STILs rapport om konstaterad kriminalitet/fusk och mörkertal