Anna Strimbold, Föreningen JAG – ”Goda levnadsvillkor gäller enbart insatsernas kvalitet”

Det är en missuppfattning att goda levnadsvillkor ska vara bedömningsgrund för antalet assistanstimmar menar Anna Strimbold, jurist på Föreningen JAG.
– Goda levnadsvillkor avser kvalitetsnivån på insatserna.

Antal timmar ska inte avgöras utifrån Goda levnadsvillkor

Försäkringskassan gjorde nyligen ett rättsligt ställningstagande med definiering av goda levnadsvillkor. Anna Strimbold anser att det bygger på det felaktiga antagandet att goda levnadsvillkor ska vara en måttstock i bedömningen antalet assistanstimmar.
– Det stämmer inte med lagens innebörd. Begreppet Goda levnadsvillkor i 7 § i LSS ska inte vara måttstock i prövningen av rätten till LSS–insatser, tex vad man har rätt till assistans för och vad man inte har rätt till assistans för.
När anser du att Goda levnadsvillkor ska tillämpas?
– Först när en insats beviljats och det ska avgöras hur den ska vara beskaffad. Enligt andra stycket i 7 § i LSS är goda levnadsvillkor en kvalitetsnivå på insatserna, där flera kvalitetsaspekter räknas upp: varaktighet, samordning, anpassning till det individuella behovet, lättillgänglighet och att stärkande av förmågan att leva ett självständigt liv.
Sophie Karlsson på IfA vill att begreppet goda levnadsvillkor används vid bedömningen av grundläggande behov…
– Jag ser behov av att föra in en annan syn på begreppet ”goda levnadsvillkor, att det gäller utförandet av LSS–insatserna.
Och om det visar sig att goda levnadsvillkor inte kan uppfyllas med det timantalet som getts vid bedömningen?
– Om en person har otillräckligt med timmar för att tillgodose sina behov har den rätt att söka fler timmar.
Finns det inte en risk att det beviljas för få assistanstimmar om goda levnadsvillkor inte ses som en bedömningsgrund?
– Nej, LSS ska ge garanti för ett tillräckligt timantal, där stadgas rätten att få sitt assistansbehov i livsföringen tillgodosett utifrån målen jämlikhet i levnadsvillkor, full delaktighet i samhällslivet och möjlighet att leva som andra.

Prioritering mellan behov ”oroväckande”

Anna Strimbold ser tvärtom en risk att personer beviljas för få timmar om ”goda levnadsvillkor” används som bedömningsgrund, med tanke vad Försäkringskassan skriver i sitt rättsliga ställningstagande och den nya vägledningen. Hon tycker att uttalandet ”Vid bedömningen ska det beaktas att även personer med funktionsnedsättning måste prioritera mellan sina behov” är oroväckande.
– Det tyder på att Försäkringskassan vill se ”goda levnadsvillkor” som ett tak, som ska hindra att den enskilde beviljas assistanstid för sådant som kassan tycker är onödigt. Jag ser en uppenbar risk att det synsättet leder till godtyckliga bedömningar och bort från LSS grundläggande syfte. Uttalandet visar också bristande verklighetsförankring. Det faktum att olika göromål ofta tar längre tid för personer med funktionsvariation än för andra gör att det också krävs betydligt hårdare prioriteringar för att få vardagen att gå ihop.

Hänvisar till domar i HFD

Anna Strimbold hänvisar till domar i Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, som tagit upp goda levnadsvillkor. Till exempel HFD 2011 ref. 8 som handlade om omkostnader i samband med ledsagarservice.
– Där står det att Här kan anmärkas att 7 § andra stycket LSS anger en kvalitetsnivå på de insatser en enskild har rätt till enligt lagen och Bestämmelsen saknar alltså betydelse för bedömningen av någons rätt till insats enligt lagen liksom för frågan om vad som ryms inom respektive insats enligt 9 § LSS.
Kammarrätterna har tvärtom använt ”goda levnadsvillkor” som en parameter i bedömningen av antalet timmar säger Anna Strimbold.
– Goda levnadsvillkor ska inte heller in i resonemanget när en person ska beviljas tillfälligt utökad assistans för resor, men det görs alltför ofta.

Anna Strimbold intervjuades av Kenneth Westberg 2016–11–30

Vidare läsning

Nedan lag och domstolstexter som Anna Strimbold hänvisar till.....

7 § i LSS, Lagen m särskilt stöd till vissa funktionshindrade

Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1–9 om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10.

Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

LSS förarbeten (prop. 1992/93:159) specialmotiveringen till § 7 sid. 172:

”Andra stycket, som handlar om de allmänna krav som ställs på insatser enligt lagen, anger som en kvalitetsnivå på insatserna att den enskilde genom insatserna skall tillförsäkras goda levnadsvillkor. I enlighet med vad Lagrådet förordat har även vad som står i lagrådsremissens lydelse av 6 § om att insatserna skall vara varaktiga och samordnade flyttats till detta stycke. Den enskilde måste kunna lita på att insatser ges så länge behov föreligger. Kontinuiteten skall garanteras. Insatserna skall vidare vara samordnade, dvs. inte ses isolerade från varandra. Av 6 § framgår att samarbete även skall ske med andra samhällsorgan och myndigheter.

Till kvalitetsaspekterna hör också att insatserna enligt samma stycke skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas enligt närhetsprincipen, dvs. så att de är lätt tillgängliga för de människor som behöver dem. Insatserna skall utformas så att de ökar den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Insatserna får inte ges formen av ett beskyddande omhändertagande där den enskilde själv spelar en passiv roll. Det bör eftersträvas att den enskilde själv tar aktiv del i beslut om olika insatser. Såsom framhållits i motiven till 6 § skall sålunda den enskildes eller den enskildes familjs önskemål om t.ex. vem som skall utses till kontaktperson eller hur korttidsvård skall utformas, tillgodoses i största möjliga utsträckning. Alla insatser bör i övrigt ha en aktiverande prägel med yttersta syfte att även den som har omfattande funktionshinder i största möjliga utsträckning skall kunna bo självständigt och arbeta som andra.”

Att LSS 7 § andra stycket – till skillnad från första stycket – handlar om utformningen av insatserna och inte om rätten till insatser har tydligt bekräftats av HFD:

HFD 2011 ref. 8 som handlade om omkostnader i samband med ledsagarservice: HFD uttalar ”Här kan anmärkas att 7 § andra stycket LSS anger en kvalitetsnivå på de insatser en enskild har rätt till enligt lagen (1992/93:159) s. 172). Bestämmelsen saknar alltså betydelse för bedömningen av någons rätt till insats enligt lagen liksom för frågan om vad som ryms inom respektive insats enligt 9 § LSS.”

HFD 2011 ref. 47 som handlade om tillstånd att bedriva enskild verksamhet i form av bostad med särskild service, resonemang om bostadens standard och LSS grundläggande kvalitetskriterier. HFD uttalar: ”Enligt 7 § andra stycket ska den enskilde genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. Bestämmelsen i 7 § andra stycket LSS ger uttryck för en kvalitetsnivå på insatser enligt lagen (prop. 1992/93:159 s. 172 f.). Bl.a. får inte insatserna ges formen av ett beskyddande omhändertagande där den enskilde själv spelar en passiv roll. Det bör eftersträvas att den enskilde själv tar aktiv del i beslut om olika insatser.”