Krönika

Bengt Elmén

Reaktionära reformister

Bengt Elmén är socionom och
assistansanvändare. Han driver videokanalen
www.cp-assistenten.se

Det bildades nyligen en förening inom det socialdemokratiska partiet som fick namnet Reformisterna. De vill vrida partiet åt vänster och har ett omfattande reformprogram utan ett enda ord om funkispolitik, förutom att de av någon anledning vill ”att antalet specialbostäder för äldre och funktionsvarierade ökas kraftigt". Vad innebär detta?

Frågan är om de är inspirerade av Röda Fjädern-insamlingen från 60-talet som just samlade in pengar för "specialbostäder för handikappade", bl.a. med hjälp av Lions och Lennart Hyland i TV-programmet Hylands hörna.

Med tanke på den förödande funkispolitik som socialdemokraterna förde under den senaste mandatperioden, är det oförståeligt varför Reformisterna inte tar tillfället i akt att positionera sig i den här frågan. Under den senaste mandatperioden såg ju socialdemokraterna till att riva alla broar till funkisrörelsen. Detta gjordes på tre sätt:

• De la fram nedskärningar i olika ersättningssystem som t.ex. i handikappersättningen och bilstödet.
• De ignorerade Funktionsrättskonventionen och den omfattande kritik Sverige fick av FNs övervakningskommitté, se också det här blogginlägget av riksdagsledamot Thomas Hammarberg (s).
• De arbetade målinriktat för att rasera den personliga assistansen.

Av dessa tre punkter är det den sista som har uppmärksammats mest i media. Det kan finnas anledning att beskriva den mer i detalj. Deras nedmontering av den personliga assistansen har bestått av flera delmoment. Här är några exempel:

• De gav Försäkringskassan uttryckliga direktiv att skära ner på timtilldelningen.
• De tillsatte LSS-utredningen med långtgående spardirektiv.
• De gjorde inget åt deras eget kongressbeslut om att återställa LSS till de ursprungliga intentionerna.
• De gjorde inget åt de starkt kritiserade HFD-domarna som har begränsat rätten till assistans.
• De fortsatte att konsekvent sänka assistansersättningen år efter år i reella tal.

Eftersom samhällsstödet för oss funkisar ofta berör grundläggande mänskliga behov som att kunna äta, kommunicera och förflytta sig, så får det också stora konsekvenser när stödet havererar. Konsekvenserna av attackerna mot assistansen blev:

• Fler än 2.000 personer miste sin rätt till statlig assistansersättning, varav flertalet enligt Socialstyrelsens egen undersökning fått en väsentligt sämre livskvalitet.
• Föräldrar till barn med assistansbehov kan inte längre förvärvsarbeta när barnens assistans dras in.
• Det byggs idag barnboenden i flera kommuner eftersom föräldrar inte orkar ta hand om sina barn när assistansen dras in.
• De flesta assistansanvändare upplever idag allvarliga rekryteringsproblem eftersom urholkningen av assistansersättningen gör att det inte längre går att betala konkurrensmässiga löner till assistenterna.
• Det ekonomiska utrymmet för personalutbildning och arbetsmiljöåtgärder för personliga assistenter är i princip noll.
• De små kooperativa anordnarna i branschen har fått stryka på foten till förmån för de större aktörerna som ofta ägs av riskkapitalister. Den enskilde får färre och färre anordnare att välja mellan.
• Hela branschen utmålas fortfarande som en fifflarbransch och varje assistansanvändare klassas som en överutnyttjare av systemet, trots att forskning visar att fusket inom assistansen troligtvis inte är större än i andra delar av vårt socialförsäkringssystem.

Socialdemokraterna har alltså med all tydlighet visat att man är ett parti som inte drar sig för att sparka på de som redan ligger. Deras funkispolitik är ett av de tydligaste exemplen på att deras solidaritetstanke har kollapsat. Vill man angripa partiet från vänster så finns det knappast något tydligare exempel att ta till. Därför är det minst sagt obegripligt att Reformisterna väljer att blunda för det som sker.

Sparivern på funkisområdet är något som går igen i EU-land efter EU-land oavsett färg på regering. Det är tacksamt att skära ner på den personliga assistansen. Traditionellt så betraktas funkisar som en grupp som inte protesterar. Dessutom kan man med relativt enkla medel utmåla dem som fuskare och därmed underblåsa en hatisk stämning som bäddar för att nedskärningar ses som befogade av allmänheten.

I en artikel från Dagens Eko beskrivs t.ex. läget i Storbritannien. På många punkter är den beskrivningen skrämmande lik utvecklingen här hemma i Sverige. Men på en väsentlig punkt skiljer sig läget i England från läget här. Inom det engelska Labourpartiet finns den s.k. Momentum-rörelsen. Precis som med Reformisterna så vill Momentum vrida Labour åt vänster, men inom Momentum finns en helt annan medvetenhet kring funkisfrågorna. Läs exempelvis artikeln We should and will do more for disabled members

Jag önskar mig nu att Reformisterna här hemma i Sverige skaffar sig samma medvetenhet så vi slipper se fler absurda krav som t.ex. kravet på "specialbostäder för funktionsvarierade".

Bengt Elmén 2019-02-12