Debatt
Funktionsrättsrörelsen: Ett ständigt misstroende mot assistansrättigheten
Mänskliga rättigheter och människors lika värde är en stark värdegrund i vårt svenska samhälle. När dessa värderingar ska omsättas i handling prövas i praktiken olika aktörers personliga människosyn. Nationellt underrättelsecentrum, NUC, har nyligen kommit med en rapport som tar upp frågan om organiserad brottslighet inom assistansen och arbetskraftsinvandringen.
Utan tvekan ger rapporten exempel på en brottslighet som måste bekämpas. Tyvärr färgas rapporten i allt för hög grad av rapportförfattarnas egen upprördhet. Istället för sakliga beskrivningar och analys tillåter man sig att glida på sanningen och drar sig heller inte för direkta överdrifter.
Ett sådant exempel på rapportförfattarnas ovarsamma förhållande till sanningen är att det i rapporten påstås att ökningen av kostnaderna för assistans under dess 25-åriga tid, med hänvisning till en rapport 2012 från Socialstyrelsen, inte kan förklaras genom naturliga orsaker utan att den största ökningen kommer från överutnyttjande och övervältring av kostnader. Källhänvisning saknas. Vi menar att dessa uppgifter är osanna och inte sakligt kan styrkas. Rapportförfattarna snuddar inte ens vid tanken att ökningen över tid av antalet assistansberättigade personer liksom ökningen av beviljade timmar är en följd av ett faktiskt behov. Den förklaringen till kostnadsökningen ges bland annat av LSS-utredningen, som nu är på remiss.
Rapportförfattarna ger vidare vid ett flertal tillfällen uttryck för uppfattningen att det utan egentlig behovsprövning är fritt fram att begära hur många timmars assistans som helst. Alla som befinner sig i en situation av att behöva personlig assistans i sitt dagliga liv vet att detta är medvetna överdrifter. Den allt restriktivare rättspraxis som tillkommit visar en helt annan verklighet.
Rapportförfattarna går till och med så långt i sitt ifrågasättande att de dömer ut rättighetslagar som brottsgenerande.
Hela assistansersättningen utsätts därmed för kritik och ifrågasättanden där man helt tappat perspektivet på den personliga assistansens avgörande betydelse för att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra.
Vi vill påminna om att LSS-reformen när den genomfördes var uttryck för en helt ny grundsyn på människor med funktionsnedsättningar. Den ger ett starkt uttryck för allas lika värde.
Personlig assistans är en frihetsreform som har gett oss med stora funktionsnedsättningar rätt att leva som andra. För oss som lever med personlig assistans, antingen själva eller i familjen, har den inneburit revolutionerande förändringar i vardagen.
Kampen mot organiserad brottslighet kräver saklighet. Myndighetsrapporter kräver saklighet och beaktande av den gemensamma välfärden, som LSS-reformen är del av.
Vi som undertecknar denna debattartikel är förbundsordförande i våra respektive organisationer.
FöR, Lars Hagström
Funktionsrätt Sverige, Elisabeth Wallenius
DHR, Rasmus Isaksson
FSDB, Amanda Lindberg
FQ, Maria Johansson
Riksföreningen Jag, Magnus Andén genom Cecilia Blanck
IfA, Sophie Karlsson
Neuro, Lise Lidbäck
RBU, Maria Persdotter
Reumatikerförbundet, Lotta Håkansson
STIL, Jonas Franksson
SRF, Håkan Thomsson