Hans Eriksson, anhörig - "Osäkerheten är traumatisk för assistansberättigade och deras anhöriga"

Karin Eriksson har personlig assistans dygnet runt och 21 timmar grundläggande behov per vecka. Hon ligger således mycket nära den gräns på 20 timmar för grundläggande behov som i slutbetänkandet föreslås avgöra om man får assistans eller den nya LSS-insatsen "personlig service med boendestöd".

Varför Hans Eriksson skrev ett remissvar till slutbetänkandet

Hans Eriksson skrev i samråd med sin dotter "En fars remissvar på SOU 2008:77" . Efter att 1993 varit ansvarig för Älvsborgs läns landstings remissvar till den dåvarande LSS-propositionen har Hans Eriksson arbetat både som LSS-handläggare och enhetschef inom funktionshinderområdet i Trollhättans kommun. Hans kritik mot slutbetänkandet är hård.
- Jag anser att ledande politiker medvetet vilselett om att den nya lagen är en förbättring för assistansberättigade. Desto mer jag läser i slutbetänkandet får den karaktären av besparingsförslag och revisionsrapport.

Om Karin Erikssons situation

Karin Eriksson är 25 år och sedan födseln dövblind och rörelsehindrad av en CP-skada. Efter att kommunen inte klarade att ge henne ett bra stöd i gruppboende beviljades hon assistans inklusive sovande jour dygnets alla timmar av kommunen i november 2007. I mitten av 2010 kommer hennes assistans att omprövas av Försäkringskassan, vilket skapat en mycket osäker situation enligt Hans Eriksson.
- Eftersom hon har 21 timmars grundläggande behov per vecka, främst för kommunikation, ligger hon strax över gränsen på 20 timmar.
Slutbetänkandet talar om att det genomsnittliga antalet assistanstimmar ligger för högt och ska ner till 100 timmar i genomsnitt. Besparingen ska genomföras genom att assistanstimmarna minskas vid individuella omprövningar.
- Slutbetänkandet är i sina stycken en hyllningskör till de försäkringskassor som har lägst antal assistanstimmar beviljade. Utan analys insinuerar utredningen att behovet av assistans måste ligga mellan det högsta och lägsta antalet beviljade timmar och att genomsnittet måste sänkas.

Om osäkerheten kring den nya LSS-insatsen

Osäkerheten har skapat en stark oro och utsätter enligt Hans Eriksson många assistansberättigade och deras anhöriga de för ett veritabelt trauma. Han är särskilt kritisk mot den nya LSS-insatsen "personlig service med boendestöd" som definieras som hemtjänst och där det inte finns någon rätt att välja vem som ger stödet.
- Eftersom min dotter har större behov än de 40 timmar per vecka som den nya LSS-insatsen är maximerad till skulle hon istället erbjudas en kombination av "personlig service med boendestöd" och hemtjänst om hon förlorar sin assistans. Det innebär att vissa timmar skulle ge "goda levnadsvillkor" enligt LSS och andra timmar "en skälig levnadsnivå" enligt Socialtjänstlagen.
Idag har Karin Eriksson valt ett privat företag, Amanda assistans, som assistansanordnare. Skulle hon få "personlig service med boendestöd" i kombination med insatser enligt SoL har hon enligt slutbetänkandet ingen rätt att välja vem som ska ge stödet, det blir istället upp till kommunen att avgöra detta. Konsekvenserna skulle enligt Hans Eriksson bli att hans dotter inte längre kan anlita Amanda assistans och att hon kanske måste släppa sina assistenter hon lärt sig att kommunicera med.
- Det blir överhuvudtaget upp till kommunerna, med dess olika förutsättningar, att ersätta assistansen med den nya LSS-insatsen. Hur den i slutänden ser ut kommer att bero på vilken kommun du bor, vilket ger en stark rättsosäkerhet.

Vad händer när den nya Lss-lagen träder i kraft?

Hans Eriksson tror inte att hans dotter kommer att kunna få den hjälp hon behöver med "personlig service med boendestöd", han tror det kommer att krävas betydligt mer. Före 2008 bodde Karin Eriksson i ett gruppboende där de medboende var dubbelt så gamla och hade intellektuella funktionsnedsättningar. Karin Eriksson kände då att hon blev behandlad som om hon själv hade en intellektuell funktionsnedsättning. Hon förlorade sin självkänsla och mådde mycket dåligt berättar Hans Eriksson.
- Det blev med tiden så illa att kommunen själva klart sade ifrån att det inte längre gick att verkställa hennes beslut i ett gruppboende. Hon fick då, med stöd av kommunen, flytta till en egen bostadsanpassad lägenhet med personlig assistans.
Vilka möjligheter har assistansen gett din dotter?
- Karin har fått ett helt annat liv i och med flytten från gruppbostaden. Idag kan hon så långt det är möjligt leva som andra och bestämma vilka som skall vara hennes assistenter. Hon har återigen kunnat börja rida. Hon är även föreningsaktiv i Duns Trollhättan/Vänersborg som hon är med och startar upp. Karin är också aktiv i Dövblind ungdom.
Hur ser du och Karin på framtiden?
- Vi undrar vad som kommer att hända när den nya lagstiftningen kommer 2010. Vår osäkerhet är mycket stor, liksom många andra personer med funktionsnedsättning.
I remissvaret återkommer du till ett stycke i slutbetänkandet där effekter av förslaget beskrivs.
- Det stämmer, på sidan 700 talas det om konsekvenser för olika grupper. Här sägs det i klartext att anhöriga, på grund av skiftande stöd i olika kommuner, återigen kan behöva ta ett större ansvar för sina vuxna barn. Det sägs "Även den enskildes anhöriga kan komma att påverkas. Studier visar att det ofta är anhöriga kvinnor som ersätter den offentliga omsorgen vid åtstramningar". Detta är förmodligen en riktig analys, säger Hans Eriksson.

Hans Eriksson intervjuades av Kenneth Westberg 2009-03-25

Vidare läsning

Hans Erikssons remissvar till LSS-kommitténs slutbetänkande

LSS-kommitténs slutbetänkande SOU 2008:77 "Möjlighet att leva som andra"

Skicka sidan till: