Sture Jonasson, STIL - "Extrema kommuner får inte normera beviljandet av assistansersättning"
STILs Ordförande Sture Jonasson är kritisk till att LSS-kommittén refererar till kommuner med extrema förhållanden när man hävdar att biståndsbedömningarna av LSS-insatser skiljer sig kraftigt i landet. Han fruktar att den lägre nivå som blir norm ska utgå från förhållanden som inte motsvarar riksgenomsnittet.
Om huvudmannaskapet
Sture Jonasson är mycket positiv till att assistansen förstatligas, en förhoppningsvis likartad bedömning ger en trygghet och skillnader mellan olika kommuner undviks. Han är däremot kritisk till att de övriga LSS-insatserna förblir i kommunal regi.
- Det hade varit att föredra att hela LSS blivit förstatligat, eftersom det finns orimliga skillnader mellan olika kommuner.
Resultatet hade dock kunnat bli annorlunda anser Sture Jonasson och hänvisar till uttalanden från förre kommittéordföranden Jan Andersson.
- Jan Andersson skrev nyligen i en artikel att LSS-kommitténs "förslag inte är tillräckligt effektiva för att komma tillrätta med kostnadsutvecklingen" och att han velat se ett kommunalt huvudmannaskap.
Vilka konsekvenser hade det fått?
- Vi ser idag hur kommunernas ekonomi styr vad som prioriteras, därmed skulle LSS som rättighetslag i praktiken upphört. Då skulle varje kommun haft sin egen norm, istället för att som nu få samma för alla via Försäkringskassan.
Om risken att jämföra kommuner med olika villkor när en norm för assistanstimmar ska sättas
Frågan är dock hur normen för beviljande av assistanstimmar ska se ut. LSS-kommittén vill se en likartad bedömning i hela landet och den största besparingen innebär att det genomsnittliga timantalet per assistansberättigad och vecka ska minska från 106 till 100. I det sammanhanget redovisar LSS-Kommittén kommuner som har ett lågt respektive högt antal assistansberättigade och menar att bedömningarna skiljer sig åt i landet. Sture Jonasson är här kritisk till hur LSS-kommittén beskriver förhållandena.
- Jag är förvånad över att de två kommunerna Hedemora och Habo lyfts fram i betänkandet som exempel på "oförklarligheter". Visst finns det avsevärda skillnader i deras nettokostnader för LSS; 6 300 kr respektive 600 kr per invånare, men det är fråga om orter med extrema förhållanden.
I Hedemora har enligt Sture Jonasson personer med olika funktionsnedsättningar tidigare bott på landstingsinstitutioner trots att de fortsatt att vara skrivna i sina hemkommuner. Efter att institutionerna lagts ner har många stannat kvar i Hedemora.
- Där kan en del av Hedemoras relativt höga kostnader förklaras. Hedemora har fört talan inför Falu tingsrätt och fick 2006 rätt i att få det så kallade länsvisa avtalet prövat, det är fråga om en extrem ort som inte nödvändigtvis har varit slapp med biståndsbedömningar.
På kommunen Habos hemsida kan man läsa att "Vår så kallade ålderspyramid stämmer dåligt med genomsnittet i Sverige. Vi har enkelt uttryckt förhållandevis mycket barn och få gamla invånare." Habo kommun har cirka två tredjedelar av antalet pensionärer jämfört med proportionen för riket, medan de omvänt har ungefär en tredjedel fler barn än genomsnittet för landet.
- Om man utgår från en sådan kommun när normen för behovsbedömningar sätts finns det en uppenbar risk att assistansberättigade i landet som helhet dras ner till en oacceptabel nivå.
Om den nya insatsen personlig service med boendestöd
LSS-kommittén föreslår att en ny kommunal LSS-insats "personlig service med boendestöd" skapas och flertalet av de som idag har kommunala LSS-beslut bedöms hamna där. Sture Jonasson är mycket kritisk till att på detta skapa ett golv på 20 timmar för att kunna få assistans och att dessutom ta bort det grundläggande behovet "ingående kunskap".
- Det skulle innebära att uppåt 4000 personer som idag har personlig assistans förlorar möjligheten att leva ett liv där de kan välja sina assistenter, det skulle få förödande följder för de individerna, som skulle bli beroende av hur den kommun de bor i utformar insatsen.
Kenneth Johansson ansåg att det fria valet borde utvecklas genom LOV att välja - Lag Om Valfrihetssystem, men han medger samtidigt att de kan bli skillnader mellan kommunerna…
- Ja, det kommunala självbestämmandet kommer in här, därför är det oerhört viktigt att påverka detta.
Om strategi för att påverka förslagen i slutbetänkandet
Vilhelm Ekensteen, Ordförande i IfA - Intressegruppen för Assistansberättigade har kritiserats för sin roll i LSS-kommittén eftersom han där varit med i arbetet kring de besparingar som nu föreslås. Sture Jonasson anser dock att han hamnade i en roll där han fick kompromissa för att kunna vara med och påverka.
- Som jag förstår Ekensteen gjordes det klart redan från början att utredningens fokus var besparingar och inte att utveckla reformen i enlighet med den retorik som vi annars hör i valtider som ex vis "från patient till medborgare". Valet för Ekensteen var att antingen lämna uppdraget eller följa den linje han gjorde. I vilket fall som helst är det mycket viktigt att vi assistansberättigade nu följer förslaget till ny LSS-lagstiftning ända in i "mål" tills riksdagen tar beslut.
Sture Jonasson anser att handikapprörelsen tyvärr inte alltid förstår hur lagstiftningsarbete går till.
- Om var och en talar för sin sak så blir man oerhört svag, man måste enas kring ett program och driva det. Det kommande året avgörs mycket kring assistansen, remissvaren ska in, Socialdepartementet ska skriva en proposition som sedan ska ut i partigrupperna inför Socialutskottets slutliga ställningstagande. Då måste vi och handikapprörelsen vara där och tala med politiker och vara med hela vägen.
Sture Jonasson ser trots allt möjligheter att samla flera grupper till en gemensam linje kring personlig assistans.
- IL-rörelsen, kooperativen och IfA bör kunna samordna insatserna.
Borde man samarbeta med de privata assistansanordnarna också?
- De hakar väl på, Assistansia har velat vara med och sponsra intressepolitiska projekt som marschen för tillgänglighet. Det är positivt, men jag tror inte att de gör det intressepolitiska jobbet, det är här IL-rörelsens och kooperativens styrka ligger.
Om konsekvenser för STIL som assistansanordnare
LSS-kommittén föreslår att kostnaden för sjuklöner ska bakas in i schablonbeloppet, det tror inte Sture Jonasson kommer att medföra några större konsekvenser för STIL.
- Det är enklare för en större organisation som STIL att bygga upp reservbuffertar för eventuella sjuklöner, dessutom anser jag att vi erbjuder en bra arbetsmiljö för assistenterna och anordnare med god arbetsmiljö och låga sjukskrivningstal kommer att belönas med det här förslaget.
Att kommunen inte längre har det yttersta ansvaret för vikarier kan dock ge vissa förändringar tror Sture Jonasson.
- Eventuellt måste vi ändra något på våra tidigare principer och själva eller tillsammans med någon annan organisation bygga upp en vikariepool. Det finns också en del av våra medlemmar som önskat detta.
Hur ser du på att schablonersättningen delas upp i två delar (med och utan OB-ersättning)?
- Jag ser det inte som orimligt att de som inte har kostnader för OB får en lägre assistansersättning.
Hur ser du på att anordnaren inte behöver redovisa för kunden hur assistansersättningen använts?
- För oss i STIL är det en självklarhet att assistansberättigade har insyn i ekonomin. De anordnare, dit hör väl också en del kommuner, som inte erbjuder insyn borde enligt min mening väljas bort av de assistansberättigade.
Hur ser du på att förslaget att minst 85 % av assistansersättningen ska gå till lönekostnader togs bort?
- Det skulle ha inneburit att staten bestämmer assistentlönerna och det skulle vara märkligt, men att 85 procent bör tjäna som ett riktmärke tror jag alla seriösa assistansanordnare är ense om, säger Sture Jonasson.
Sture Jonasson Intervjuades av Kenneth Westberg 2008-10-27
Vidare läsning
LSS-kommitténs slutbetänkande SOU 2008:77 "Möjlighet att leva som andra"
Stefan Pelc - "en lång tid av osäkerhet väntar många assistansberättigade"