Krönika

Adolf Ratzka

Var går gränsen för att få assistansersättning, och vad vill politikerna?

Att få assistansersättning från Försäkringskassan har blivit betydligt svårare. Inte för att lagstiftningen har förändrats så mycket utan för att Försäkringskassornas tillämpning och domstolarnas tolkning har blivit alltmer restriktiv. Vid omprövningen av assistansbehovet frågar Försäkringskassans handläggare om behoven har ändrats sedan sist. Är svaret nej, finns det risk att bli av med assistansen. Själva assistansbehovet har kanske inte ändrats under de gångna två åren men Försäkringskassans bedömningskriterier kan ha ändrats om vad som betraktas som grundläggande behov inför 20 timmarsgränsen.

En ny tolkning av lagstiftningen skiljer mellan assistentens så kallade aktiva och passiva tid. Tid när assistenten är till förfogande - passiv tid alltså - ska enligt denna tolkning inte längre ses som del av de grundläggande behoven. Assistanstiden för exempelvis förflyttning mellan rullstol och toalettstol och med byxorna, eventuell lavemang o dylikt ska tas med i beräkningen. Däremot inte den tid man sitter och väntar på resultatet.

Ett annat kriterium som nyligen tillkommit är integritetskänslighet. Att tvätta håret med assistans i sig är exempelvis inte integritetskänsligt men däremot om hårtvätt ingår i duschningen. Att ta på kalsonger och undertröja är integritetskänsligt men inte på- och avklädning av ytterkläder.

Enbart integritetskänsliga och aktiva moment ska ligga till grunden för de grundläggande behovens tidsåtgång. Därmed har det blivit betydligt svårare att komma upp till 20 timmar i veckan som är förutsättningen för assistansersättningen från Försäkringskassan. Det senaste tre åren har 300 personer trillat ur systemet. Varje år ökar antalet. Vilka assistansberättigade går säkra inför en behovsbedömning enligt dagens tillämpningar? Räcker det med att vara helt rörelsehindrad? Tveksamt. Ett räkneexempel:

• Dusch 15 min x 7 dagar: 105 min
• Toalettbesök inkl av- och påklädning 5 x 5 min x 7 dagar plus 10 min x 7 dagar: 245 min
• På- och avklädning av innerkläder 2 x 5 min x 7 dagar: 70 min
• Förflyttningar 6 x 5 min x 7 dagar: 210 min
• Assistans med maten 5 x 15 min x 7 dagar (tiden man tuggar och sväljer inte medräknad): 525 min
• Summa 1155 min eller 19:15 tim

En person med enbart dessa "integritetskänsliga", "aktiv assistans-" och "grundläggande" behov skulle alltså inte kunna få assistansersättning från Försäkringskassan.

Alla socialutskottsmedlemmar verkar välinformerade och kritiska mot utvecklingen. Med det blev inga ändringar i lagstiftningen när LSS-propositionen antogs i riksdagen den 27 maj. Socialutskottet nöjde sig i stället med att skriva ett tillkännagivande som man trodde skulle tvinga Försäkringskassan och domstolar att återgå till mindre restriktiva tolkningar. Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan kommenterar:

"som myndighet följer vi lagen och rättspraxisen på området. Visst kan ett utskottsbetänkande få betydelse, om det leder till en ändring i lagstiftningen, men i det här fallet har ingen ändring skett, det hade behövts en ändring i § 9a i LSS." (Intervju på Assistanskoll med Tomas Sundberg)

Mitt räkneexempel visar att de flesta assistansberättigade idag löper risken att förlora sin assistansersättning, om Försäkringskassans praxis och domstolarnas lagtolkning inte korrigeras genom en tydligare lagstiftning. Det vet även politikerna i Riksdagens socialutskott. Att personlig assistans inte blivit en valfråga, att alla partier verkar nöjda med den nuvarande lagen, att ingen riksdagsledamot eller annan politiker vill profilera sig i frågan är djupt oroväckande för oss.

Adolf Ratzka 2010-07-21