Almedalen 2016 – ”Gisslansituation om funktionshinderrörelsen tvingas vara med att föreslå besparingskrav”

Henrik Petrën

Socialdemokraten Lennart Axelsson beklagade hur direktiven till den nya LSS–utredningen var skrivna men uttryckte samtidigt en vädjan om att ”vi alla” skulle se mera positivt på utredningen. Uttalandet väckte spridda skratt i publiken och Henrik Petrén, RBU, svarade att det knappast fanns anledning att vara positiv.

Sophie Karlsson, Ifa, inledde seminariet med att beskriva den oro som finns bland assistansberättigade. Deras liv påverkas av andra, exempelvis politiker och jurister och det görs hela tiden förändringar som påverkar livsvillkoren.
– Förändringar sker utan någon koppling den assistansberättigades individuella förhållanden. Det är generella förändringar och ett ständigt pågående spel om våra liv utanför vår egen kontroll, sade hon.

Rätten att kunna delta i samhället grunden för politiken

Enligt devisen anfall är bästa försvar slog Lennart Axelsson (s) redan i presentationen fast att regeringens övergripande mål är att alla människor har rätt att var delaktiga i samhället och att det innebär att en del behöver stöd och hjälp. Han fortsatte:
– Då är det också viktigt att varenda krona går till att få bort de hinder det innebär att ha en funktionsnedsättning. Det är bakgrunden till hela vår politik inom funktionshinderområdet. Det är viktigt för er att känna det och inte känna oro för att vi skulle ha någon dold agenda som det ibland låter sig förespeglas, för det är inte sant.

”Ser LSS från statens och ekonomins sida”

Första frågan som behandlades var ”Kan den nya utredningen innebära förbättringar för assistansberättigade?” Bengt Eliasson, Liberalerna, svarade att han hoppades men tvivlade.
– När man läser direktiven till utredningen så ser man LSS från ”andra hållet”; från statens och ekonomins sida. Det är utgångspunkten och det är därför jag är tveksam. Det handlar inte om den enskildes behov. Jag skulle vilja se direktiv som sätter brukarna i centrum och har ett fokus på funktionaliteten istället för ekonomin.

Uttryckliga krav på besparingar

Sophie Karlsson tar upp att det i direktiven uttrycks att besparingar på assistansersättningen ska bekosta reformer inom LSS.
– Vi är naturligtvis positiva till bra insatser som inte gäller personlig assistans men det är många som vill ha assistans för att man tycker att det är den ultimata insatsen och att andra insatser inte ger det stöd man behöver. Det finns en rädsla att assistansen ska försämras och att det inte kommer att kompenseras av andra insatser.
Henrik Petrén, generalsekreterare, RBU, fortsätter:
– Dessutom säger direktiven att man ska göra ytterligare besparingar på assistansen så det är svårt att vara positiv, jag hade önskat helt andra direktiv.

Olyckligt formulerat

Lennart Axelsson svarade på kritiken genom att säga att anledningen till att utredningen tillsattes är utvecklingen med ett antal domar som inte tagit hänsyn till lagens intentioner. Han tyckte dock att det fanns brister i hur direktiven hade formulerats, att det blivit ett ”fokus på ekonomin som varit olyckligt” men att innehållet egentligen lever upp till det som många kritiker tycker sig sakna.
– Man borde ha skrivit i inledningen av direktiven att det absolut viktigaste är att se till att de som behöver stöd och hjälp verkligen får det. Det finns med i direktiven, det är ingen tvekan om det, men samtidigt är det andra saker som sagts under den här tiden så jag har full förståelse för att man är orolig.

Bakbunden funktionshinderrörelse

Lennart Axelsson menar att det är viktigt att funktionshinderrörelsen tar möjligheten att finnas med under utredningstiden och lämna synpunkter till vad man kommer fram till. Att funktionshinderrörelsens synpunkter vävs in i slutbetänkandet menar han är ”en form av garanti”. Henrik Petrén är dock skeptisk och menar att besparingskraven ger rörelsen ”bakbundna händer”.
– Jag kan inte se jag att det går att påverka. Det blir snarast en gisslansituation där man tvingas vara med att föreslå besparingskrav. Det framgår om man läser direktiven och jag har läst de noggrant.

Utmärkta förstajobb

Nästa ämne var assistenternas löner. Moderatorn Ulrika Hall formulerade frågan:
– Det är viktigt att kunna erbjuda en assistent en bra lön. En assistent som arbetat länge har stor betydelse för den assistansberättigade. Arbetet som utförs måste medföra en lön som motsvarar den kunskap de har efter flera år i yrket. Hur ska det gå till med 1,4 procents ökning av assistansersättningen och 2,2 procent i löneökning i kollektivavtalen?
Bengt Eliasson svarade att liberalerna i deras budgetförslag har en miljard extra till ett LSS-konto för att kompensera.
– Det här är en jättestor bransch som ger ungefär 100 000 arbetstillfällen. Det är precis det som alla vi politiker, oavsett partitillhörighet, efterlyser: utmärkta förstajobb för väldigt många ungdomar som en första försörjning. Men utan en vettig löneutveckling innebär det bara nedskärningar så därför vill vi skjuta till de pengarna.
Lennart Axelsson replikerade:
– Det är ofta väldigt lätt att vara i opposition, det tyckte vi också när vi var det. Det är faktiskt också så att de 140 miljarder som Bengt och hans kompisar sänkte skatten med under förra mandatperioden påverkar möjligheterna att ha en bra generell välfärd. Och de partierna har förslag på ännu mer skattesänkningar.
– Budgetdokumentet är väl genomräknat och finansierat rakt igenom och kan sättas i sjön dagen efter beslutet. Det handlar om prioriteringar, svarade Bengt Eliasson.

”Det är tufft”

Lennart Axelsson förklarar det låsta schablonbeloppet med hänvisningar till Agneta Rönns utredning Förändrad assistansersättning – en översyn av ersättningssystemet från 2014 som kom fram till att ersättningen tidigare varit för hög. ”Det var det utredaren slog fast då” sade Lennart Axelsson samtidigt som han uttryckte en medvetenhet om att det finns delade meningar i huruvida slutsatsen var relevant eller inte. Att låsa schablonen menar han innebär en möjlighet att kunna planera.
– Jag förstår att det inte går att göra några stora löneökningar för den gruppen som de kanske skulle vara mycket väl betjänta av. Det är tufft och också något som måste finnas med i framtida diskussioner om funktionshinderpolitiken: hur ser vi till att de som jobbar både får utbildning och rimlig lönesättning?

Dåligt go i debatten

I publiken satt Birgitta Andersson, bl.a. f.d.ordförande i Handikapphistoriska föreningen, och hon var inte alls nöjd med det som sades på podiet om assistenternas löner. Hon jämförde med en debatt hon varit på tidigare där hon menade att det var ett ”helt annat go” och hon undrade om de personliga assistenterna ska ha det tufft för att hon har det tufft.
– Är det jag, som har personlig assistans, som är anledningen till att också mina assistenter hamnar i bakvattnet? Det skulle jag vilja att Bengt och Lennart kunde reflektera över politiskt. Varför ska vi dra ner våra assistenter i skiten?
Anförandet drog ner en applåd från publiken och Lennart Axelsson svarade:
– Jag vet inte riktigt hur du kom fram till den slutsatsen. Jag försökte på något vis förklara bakgrunden till utvecklingen av schablonbeloppet. Det ska också nämnas att det finns långtgående diskussioner om att göra en differentiering av schablonbeloppet så att de som har mer insatser ska få en högre schablon.

Inget enkelt jobb

Lennart Axelsson fortsatte med att ge Birgitta Andersson rätt i mycket av det hon sa. Med hänvisning till diskussionen om ”enkla jobb” sade han att assistentyrket inte alls ska räknas som ett sådant:
– Det är inga höga löner för assistenterna trots att det är ett svårt arbete, man jobbar nära människor och det är många svåra beslut som ska fattas. Det är inte alla som klarar av det.
Bengt Eliasson höll med om Birgitta Anderssons verklighetsbeskrivning.
– Bekymret är att det här är ett av de få statliga konton där nästan allt går rakt ut i lön. Så följer man inte lön och prisindex är det en besparing. Att skära bort en procent av assistentersättningen betyder färre assistanstimmar eller färre assistenter.

Se utredningen med mer positiva känslor

När seminariet skulle avslutas och var och en i panelen på en halv minut fick välja slutord valde Lennart Axelsson att vända tillbaka diskussionen om utredningen. Han tycke att alla borde ”gå in i den här utredningen med lite mera positiva känslor och inse att det faktiskt går att göra något av den”. Uttalandet väckte spridda skratt i publiken. ”Hur?” skrek någon. Lennart Axelsson fortsatte:
– Om man redan från början säger att det inte kommer att gå för att direktiven ser ut som de gör, att det inte hjälper att lämna synpunkter, blir det betydligt besvärligare.
Henrik Petrén svarade:
– I en kontext där vi har en regering som beordrat Försäkringskassan att göra besparingar på assistansen är det svårt att vara positiv till direktiven. Det finns en del som handlar om kvalité och det skulle vi mer än gärna vilja vara med att diskutera men här är en fokusering på kostnaderna och krav på besparingar. Det finns andra sätt att se på kostnaderna på assistansen, nämligen som investeringar för samhället. Det perspektivet borde ha funnits mycket mer.

Text: Erik Tillander