läs skrivbordsversionen istället
– Vad socialministern har sagt får stå för henne men jag vet ju hur vi resonerar internt och vi är överens att vi måste se över hela lagstiftningen.
Under politikerveckan i Almedalen möttes Mikael Dahlqvist (S), Pia Steensland (KD) och Sofia Nilsson (C) i en debatt under rubriken ”Ska LSS-utredningen eller assistansberättigade hamna i den parlamentariska sopkorgen?”. Sophie Karlsson, IfA, var moderator och inledde med att redogöra för den oro som finns bland assistansberättigade. Hon berättade om Jonathan, en man med funktionsnedsättning i Kanada, som bor på ett sjukhus. Sophie Karlsson undrade om vi är på väg mot en liknande utveckling i Sverige.
– Vilken utveckling är vi på väg att ta? Är vi med väldigt omfattande behov på väg mot ett liv på institution?
På frågan om LSS-utredningen ska ut på remiss eller ej hade ingen av debattörerna klara svar på vad deras partier vill. Däremot hade de själva klara ståndpunkter. Mikael Dahlqvist sade sig vara övertygad om att utredningen i sin helhet borde gå ut på remiss. Främsta argumentet var att det sparar tid.
– Vi behöver få in bra synpunkter från de berörda för att kunna gå vidare med skarpa lagförslag. Alternativet är att det blir fördröjt ytterligare.
Han poängterade samtidigt att det inte är det samma som att han anser att innehållet i utredningen i sin helhet var bra:
– Det betyder inte att vi för den skull ställer oss bakom utredningens slutsatser och förslag utan det här är en utredning som en utredare ska göra. Det finns både bra och dåligt med den men framför allt finns ett resonemang. Det är enklare att komplettera än att börja på nytt igen.
Annars var det sparsamt med positiva omdömen om utredningen. Sofia Nilsson sa helt frankt att det berodde på de direktiv utredningen hade fått:
– Med de direktiven kunde vi knappast förvänta oss ett bättre resultat eller slutsats än det vi faktiskt har fått.
Både Sofia Nilsson och Pia Steensland ansåg ändå att vissa delar skulle kunna vara värda att låta gå ut på remiss. Pia Steensland nämnde till exempel resonemanget kring ett statligt huvudmannaskap.
– Där har man hamnat rätt. Nu har vi ett beredningsunderlag som faktiskt visar att staten bör ha ansvar för hela assistansen.
– Min fråga till socialministern var om hon var villig att ta tillfället i akt och ge besked om att bereda helheten för samtliga grundläggande behov och tyvärr var ministern väldigt tydlig med att de inte kommer att påbörja ett sådant arbete nu eftersom hon ansåg att det är ”alldeles för komplicerat”.
Pia Steensland fortsatte:
– Jag har svårt att förstå vad som är så komplicerat med det jämfört med att göra en särreglering för vissa behov som andning och sondmatning.
Pia Steensland menar att det öppnar vägen för att värdera olika behov på olika sätt.
– Att vissa grundläggande behov skulle bli bättre eller mer grundläggande än andra. Då är jag rädd att man permanentar den rättspraxis som vi har idag. Jag är djupt bekymrad över att socialministern uttrycker att de inte tänker ta detta nödvändiga initiativ.
Mikael Dahlkvist svarade att det socialministern sagt ”får stå för henne”.
– Jag vet ju hur vi resonerar internt och vi är överens att vi måste se över hela lagstiftningen.
Han fortsatte:
– Vi har kämpat med det här i tio år och då måste vi utgå ifrån det underlag vi har. Det som är problemet är att Högsta förvaltningsdomstolen har gjort tolkningar som Försäkringskassan måste följa oavsett vad vi tycker om det.
Pia Steensland replikerade:
– Vi kan inte bortse ifrån att den dramatiska förändringen som skedde 2016 är historisk och är ett resultat av regleringsbrevet till försäkringskassan.
Mikael Dahlqvist skakade på huvudet och Pia Steensland fortsatte:
– Jo, så är det, det går inte att bortse från, och rapporter från myndigheten visar också att personer med de absolut största behoven inte får den hjälp de behöver från samhället och då menar jag att regeringen måste var mer aktiv än vad den är idag.
– I grunden är vi ganska överens men vi har olika syn på hur vi ska göra det. Det viktigaste nu är att få ut den här utredningen på remiss. Det är viktigt att vi får en bred uppgörelse. Vi måste få verkstad nu.
Också Sofia Nilsson lät optimistisk och sade att LSS behöver komma ”tillbaka till det den en gång var menad för”.
– LSS handlar det inte om att spara minuter och sekunder och att man ska behöva redogöra för hur lång tid de olika momenten tar. Den handlar om att kunna vara delaktig i samhället. Det måste vara utgångspunkten när vi fortsätter vårt arbete framåt. Det är också positivt att vi fått (S) att gå i den riktningen, så nu har vi förhoppningsvis en gemensam grund att stå på så vi kan komma framåt.
Sophie Karlsson frågade panelen vilka som bär ansvaret just nu. Kanske med adress till Sophie Karlssons inledande ord svarade Sofia Nilsson att alla har ett gemensamt ansvar.
– Man ska inte behöva gå och fundera på eller vara rädd för att assistansen försvinner beroende på vilken regering eller kommun man har.
Pia Steensland hyllade funktionshinderrörelsen för sin kämpaglöd:
– Ni i rörelsen gör ett fantastiskt jobb. Utan ert jobb skulle vi inte alls ha kommit så här långt. Hoppas ni har kraften att fortsätta.
Hon fortsatte med att ta upp sitt eget och andra politikers ansvar:
– Vårt ansvar är att hålla trycket uppe och sprida kunskap till allmänheten om att problemen är mycket större än det här med andning och sondmatning, sade Pia Steensland.
Se seminariet: ”Ska LSS-utredningen eller assistansberättigade hamna i den parlamentariska sopkorgen?”
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.