Ska integritetsnära delar bli lagtext eller avskaffas?

Dessa frågor rör ju en promemoria som just nu är ute på remiss. De politiska partierna i riksdagen, inklusive Socialdemokraterna, har därför ännu inte tagit ställning till innehållet i promemorian. Vi måste först se hur förslaget ser ut, när regeringen fattat beslut om propositionen. Svaren som jag ger här är därför mina bedömningar och inte ställningstagande från partiet, eftersom det ännu inte finns några förslag att ta ställning till.

Socialdepartementet har försökt hitta en lösning som ska ge dem som behöver assistans vid andning och sondmatning också ska få det och att det ska räknas in i det grundläggande behovet. Det ska heller inte i framtida lagprövning riskera att anses vara del i ett föräldraansvar. Jag har i dagsläget inga invändningar.

Syftet med just det här förslaget är att andning och sondmatning ska bli assistansgrundande, varken mer eller mindre. Detta är bra och viktigt. Dels är det ett viktigt vallöfte som skall infrias, dels är det ett litet men ack så viktigt steg att återupprätta rätten till assistans för personer med stora behov.

Detta är en förändring Centerpartiet ser positivt på och som har sin grund i Januariavtalet. Vi har haft en tydlig ambition om att andning och sondmatning i sin helhet ska ge rätt till personlig assistans utan att delas upp i integritetsnära delar eller innebära avdrag för föräldraansvar. Vi anser att den rättspraxis som utvecklats varit för snäv då den inte tagit hänsyn till det för- och efterarbete som varit nödvändigt för att kunna ge hjälp med andning och sondmatning. I detsamma har den rättspraxis som utvecklats i förhållande till föräldraansvaret rörande fall där barn behöver hjälp med andning och sondmatning gjort att ett antal familjer förlorat personlig assistans vid behov av hjälp med andning och sondmatning. I enlighet med Januariavtalet har samarbetspartierna kommit överens om att personlig assistans för grundläggande behov i form av hjälp med andning och sondmatning ska återställas. För oss är det viktigt att lagen om rätt till stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) återgår till att uppfylla den ursprungliga intentionen om att vara en rättighets- och frihetslagstiftning.

Om ett sådant förslag skulle bli verklighet så är det slutet för den statliga assistansen. Att skriva in i lagtext den praxis som gör det i princip omöjligt att få assistans och som bidragit till ett mycket kränkande beslutsförfarande ser vi som en katastrof. Vad man i så fall gör från regeringens och C,L är att rädda ett drygt 100 tal genom att undanta för sondmatning och andning men slå undan benen för 1000-tals genom att lagstifta om praxis.

Det skulle dessutom betyda ett stort skifte i förhållningssättet från politiken när det kommer till den personliga assistansen. Den förra S ledda regeringen har försvarat sig med att ingen lagändring har gjorts som har förändrat bedömningarna. Man har bara följt praxis. Men nu skulle man då ändra genomföra en lagändring som i princip blir slutet för assistansen som den var tänkt. Det är väldigt allvarligt. Som jag ser det innebär det att man bryter mot Funktionsrättskonventionen eftersom det här innebär att Sverige fråntar människor rättigheter det en gång haft rätt till.

Vi vet att det finns en stor oro för att det förslag som är aktuellt just nu istället kommer att försämra möjligheterna till assistans för andra grupper. Det är inte syftet men vi i Liberalerna tänker inte gå med på att det ens blir en oönskad effekt.

Regeringen menar att det är nödvändigt att föra in rådande rättspraxis angående mycket privat och integritetskänslig karaktär i lagen för att kunna göra undantag för andning och sondmatning. Samtidigt är det oroande att den rättspraxis som är orsaken till att många människor med omfattande funktionsnedsättning idag inte har rätt till personlig assistans nu föreslås skrivas in i lagen. Vi kristdemokrater vill istället se över andra lagtekniska möjligheter angående andning och sondmatning och lagstifta bort denna rättspraxis för att återupprätta intentionen med LSS. Det vore ett högt pris om rätten till assistans för andning och sondmatning räddas på bekostnad av övriga grundläggande behov.

Jag är emot det därför att jag menar att det är viktigt att upprätthålla de ursprungliga intentionerna med reformen, där det framgår att alla de grundläggande behoven är av mycket personlig karaktär. Jag vill snarare att det förtydligas att de grundläggande behoven i sig själva är kvalificerade och integritetskänsliga. Av förarbetena står följande gällande personlig assistans och ”grundläggande behov”:
Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Avgörande bör vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra.

Ja det innebär att det blir en kommunalisering av den personliga assistansen. Då är denna fantastiska frihetsreform faktiskt förlorad.

Syftet med detta endast att det ska bli möjligt att förbättra för dem som behöver hjälp med andning och sondmatning, utan att det blir sämre för någon. Liberalerna har varit pådrivande för att detta ska vara tydligt i texterna. Det står t ex att ”Tillägget är endast en kodifiering av gällande rätt och någon ändring i sak är inte avsedd (se prop. 1992/93:159 s. 64 och 174 f., RÅ 2009 ref. 57 och HFD 2018 ref. 21).” (och liknande formuleringar på ett par ställen till).

Många funktionshinderorganisationer är ändå mycket oroliga att detta i praktiken ska innebära en skärpning av principen om integritetsnära. Även om domen från 2009 redan gäller lika tungt som lag har det ett symbolvärde att en dålig princip lyfts in i lagen, och de är oroliga över att det skulle det ännu svårare att ändra den.

Kodifieringen av praxis innebär inte en förändring i sak, och ska inte innebära en tolkningsförändring för de som idag är beviljade personlig assistans enligt rådande praxis. Detta förtydligande i lag är till för att reglera ett undantag från praxis för de som förlorat sin personliga assistans för hjälp med andning och sondmatning. Kodifieringen i lagtext är en nödvändighet för att reglera detta undantag, varför detta nu skrivits in i den promemoria som gått ut på remiss. Centerpartiet kommer också att ta stor hänsyn till den remissomgång som nu genomförs för att lyssna in eventuella synpunkter. Är det så att lagförslaget kan komma att påverka ytterligare delar i LSS på ett oönskat sätt kommer vi självklart att se över hur detta kan förhindras.

Vi har nästan dagliga kontakter med företrädare för funktionshinderorganisationer och assistansanordnare (och deras jurister), och vi lyssnar mycket noga på vad de säger. Vi lyssnar också på regeringskansliets opolitiska tjänstemän och på oberoende assistansjurister, men då en hel del av dessa samtal förs i förtroende kan jag inte redogöra för vem som sagt vad. Många verkar göra bedömningen att lagförslaget i sig inte skulle försämra för någon (eftersom praxis redan gäller lika tungt som lag), men en del, framförallt från funktionshinderorganisationer, befarar att det på sikt skulle göra det svårare att göra andra förbättringar av lagen.

Vi bedömer att den enda vägen för att frångå rådande praxis för de i behov av hjälp med andning och sondmatning, och återställa stödet till dessa, är genom att reglera ett undantag i lagstiftningen. Detta kräver en kodifiering av rådande praxis för att säkerställa att myndigheter inte kan applicera tidigare rättspraxis i framtida bedömningar av detta hjälpbehov. Då det är myndigheter och rättsväsende som har i uppgift att tolka lagen är den rättspraxis som utvecklas inte styrd av politiken. Politiken kan därför i lagstiftning enbart markera undantag från praxis eller förändra hela lagstiftningen på ett sådant sätt att rådande rättspraxis blir omöjlig att applicera. Det senare skulle kräva en större utredning vilket riskerar att förlänga processen ytterligare och skapa en osäkerhet för alla de som idag förlorat assistansen för hjälp med andning och sondmatning. Samtliga riksdagspartier har ställt sig bakom tillkännagivanden om att den personliga assistansen till personer som har rätt till hjälp med andning och sondmatning bör återställas skyndsamt, detsamma framgår även av januariavtalet, varför vi valt att föreslå ett undantag från praxis i lag. Centerpartiet vill dock vara tydliga med att vi framgent önskar ta ett helhetsgrepp om lagstiftningen för att se över i vilken mån lagstiftningen uppfyller sitt syfte med att vara en rättighets- och frihetslagstiftning. Vi ser dock också ett akut behov av att säkerställa assistansen till de i behov av hjälp med andning och sondmatning idag.

Det var inte så det var tänkt från början och det är politikens uppgift att ta kommando över frågan för att upprätthålla lagens ursprungliga intentioner, att de grundläggande behoven per definition är såväl kvalificerade som integritetsnära.
Jag hoppas att regeringen tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på den massiva kritik som redan finns och återkommer med ett omarbetat och väl genomtänkt förslag där det framgå att alla de grundläggande behoven ska ses som kvalificerade och integritetskänsliga

Har inte kollat närmare på det men min spontana reaktion är att jag inte begriper hur det ska mätas. För mig låter det som att det helt enkelt inte längre kommer vara assistansgrundande med ingående kunskap om den funktionshindrade.

Liberalerna har inte "godkänt lagförslaget", vi har godkänt att lagförslaget skickas på remiss så att fler (framförallt funktionshinderorganisationerna) får möjlighet att påverka det så att det fyller sitt syfte. Syftet med just det här förslaget är att andning och sondmatning ska bli assistansgrundande, varken mer eller mindre. (sen finns det, som jag beskrivit mer utförligt i den pm du kommenterar, andra förslag på gång som syftar till större förbättringar för fler). Sista ordet är verkligen inte sagt.

Vi kommer att ta all den hjälp vi behöver för att säkerställa att vi kan göra det som utlovats i januariavtalet -- i detta steg, att rätten till assistans vid behov av andning och sondmatning ska återställas.

Personligen skulle jag vilja det. Det optimala är ju att varje människas enskilda situation ska ge rätt till det stöd som just den enskilda unika individen behöver. Och att slippa fyrkantiga bedömningsinstrument som inte blir bra.
Stöd och insatser skulle behöva utformas så att det känns bra, tryggt och begripligt hur ens liv ska fungera i vardagen. Att få tillgång till så bra hjälpmedel som möjligt gör också att självständighetsgraden kan öka på ett sätt som tidigare var omöjligt. En väldigt viktig del.

Ja, självklart. Liberalerna har krävt det så länge den funnits, sedan 2009. Men det kräver att man gör om hela LSS i grunden och det är ett arbete som skulle ta lång tid – samtidigt som det inte finns tillräckligt stort stöd för bland andra partier att sedan få igenom förändringarna. Därför har vi valt att nu medverka till de stegvisa förbättringar som det finns ett brett stöd för, som kan genomföras snabbare.

Vi vill att lagen ses över utifrån alla de domar från 2009 och fram tills idag. Därefter vill vi att lagen justeras så att vi återgår till det som var grundintentionen med lagen. Vi vill också att den personliga assistansen förstatligas.

Ja, vi vill se en rad förändringar. Bl. a. vill vi att staten tar ansvaret för hela den personliga assistansen. Vi vill införa en behovsprövning istället för personkretsarna och att betydligt fler behov skall bli assistans-berättigande. Detta och annat är inget som kan införas över en natt utan kräver ett gediget lagstiftningsarbete med en helt ny och modern LSS-lag.

Centerpartiet har som ambition att återställa assistanslagstiftningen till dess ursprungliga intention. Assistanslagstiftningen är i grunden till för att garantera en rättighetslagstiftning, och denna är sprungen ur en tydlig frihetsreform. Centerpartiet vill se till att lagstiftningen återgår till att uppfylla detta syfte. Om ytterligare lagändringar behövs för att återgå till dessa grundintentioner är vi beredda att se över samtliga av dessa.

Dessa frågor rör ju en promemoria som just nu är ute på remiss. De politiska partierna i riksdagen, inklusive Socialdemokraterna, har därför ännu inte tagit ställning till innehållet i promemorian. Vi måste först se hur förslaget ser ut, när regeringen fattat beslut om propositionen. Svaren som jag ger här är därför mina bedömningar och inte ställningstagande från partiet, eftersom det ännu inte finns några förslag att ta ställning till.

Att den unika rättighetslagen ska värnas. Jag ser kommande förslag om andning och sondmatning som ett steg på vägen. Men mer återstår att göra.

Vi är oändligt trötta på den här smyg nedmonteringen som successivt sker med den personliga assistansen. I två mandatperioder i rad har den S, MP ledda regeringen nu tillsammans med C och L låtit assistansen haverera. När kritiken sen blivit för hård har de ljutit lite olja på vågorna för att dämpa den värsta kritiken men sen i nästa steg fortsätt sänka den här rättighetslagstiftningen.

Det är fullständigt inhumant att låta 1000-tals människor liv och rättigheter slås i spillror på det här sättet utan att agera för långvarig förändring.

Centerpartiet vill framgent även se över huvudmannaskapet för hela assistansen. Det finns en uppenbar problematik i att assistanslagstiftningen idag har ett delat huvudmannaskap. Centerpartiet skulle vilja se ett statligt huvudmannaskap för hela assistansen.