läs skrivbordsversionen istället

Barbro Lewin, funktionsrättsforskare – ”Hur väcker man en politisk vilja att följa LSS goda intentioner?”

LSS goda intentioner började begravas när de grundläggande behoven infördes 1996 säger Barbro Lewin. Hon anser att det från början saknats en statlig styrning av hur LSS intentioner ska genomföras.
– Försäkringskassan följer instruktioner om att strypa kostnader och det kommunala självstyret gör att kommunerna fritt kan välja ambitionsnivå.

I en DN-debattartikel nyligen skrev Barbro Lewin, med dr, fd föreståndare för Centrum för forskning om funktionshinder vid Uppsala universitet, att vi måste tillbaka till de ursprungliga intentionerna i LSS. Assistanskoll frågar Barbro Lewin vad hon menar med LSS intentioner.
– Jag menar LSS–lagens anda och mening som uttrycks i 5 och 6 § i LSS under rubriken Verksamhetens mål och allmänna inriktning.

5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

6 § Verksamheten enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

De goda intentionerna begravdes

En avgörande orsak till att de goda intentionerna begravdes var politikernas reaktioner på kostnadsutvecklingen, säger Barbro Lewin. Hon anser att det gick snett redan med Assistansutredningen (SOU 1995:26).
– Assistansutredningen tillsattes för att begränsa kostnaderna och ledde till att de grundläggande behoven infördes 1996. Det innebar svårtolkade begrepp och kränkande minuträkning. Utvecklingen har sedan accelererat när grundläggande behov delats in i integritetsnära delar. Många har upplevt detta som maktmissbruk från handläggarnas sida. LSS–tankens anda och mening med ett starkt medborgarfokus med autonomi och inflytande har försvunnit.

Ifrågasätter uppdelning av behov

Barbro Lewin anser att uppdelningen i grundläggande och andra personliga behov går emot det biopsykosociala synsättet för mänskligt fungerande enligt ICF (Internationell klassifikation för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa)
– Utifrån den ursprungliga värdegrunden i LSS, som fortfarande gäller, är individen i centrum. Hur just den individens behov – deras karaktär och omfattning ska tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt. Socialstyrelsens rapport Individens behov i centrum, IBIC som uppdaterades 2021 utgår från ICF och har nu även med inriktning och mål för planerat stöd. Hur länge ska vi behöva vänta innan all LSS- och SoL verksamhet inklusive handläggning tillämpar denna vägledning?
Hur ser du på att en riksdagsmajoritet (C, L, KD, V, MP och SD) gett regeringen ett tillkännagivande om att alla grundläggande behov ska räknas i sin helhet och att detta bör utredas av Lars Lööws huvudmannaskapsutredning?
– Jag förstår inte varför det måste vara en uppdelning i grundläggande och andra personliga behov. Varför ska det då inte vara en sådan uppdelning i andra LSS-insatser, tex LSS-boende? Det vore bra om Lars Lööw kunde besvara den frågan.

Viljan saknas i kommunerna

LSS–reformen beslöts i total partipolitisk enighet en vårdag 1993 säger Barbro Lewin. Men en viktig aktör, dåvarande Svenska kommunförbundet (idag SKR) motsatte sig reformen.
– Även om man i ord anser sig följa LSS visar sig den goda viljan inte alltid i handläggning och myndighetsutövning. Personer åker ur LSS, förlorar stödet totalt eller får ett sämre, icke fungerande stöd.

Rutinsvar – överklaga till förvaltningsdomstol

Eftersom den kommunala självstyrelsen är grundlagsreglerad, kan kommunerna fritt välja sin ambitionsnivå säger Barbro Lewin. Hennes aktuella forskning om klagomålshantering av LSS-beslut visar att den enskildes möjlighet till kommunikation, samverkan och påverkan inte existerar i kommunerna idag.
– Rutinsvaret är ”Överklaga till förvaltningsdomstol” i stället för att kommunen använder sitt ett eget system för synpunkter och klagomål. Ofta ges ett icke användbart SoL–stöd i stället för personlig assistans. Handläggarna verkar överhuvudtaget inte fundera över det föreslagna stödets ändamålsenlighet.

Nationell styrning av LSS saknas

Barbro Lewins avhandling Funktionshinder och medborgarskap (1998) var en tidig utvärdering av LSS–reformen. Redan då var hon pessimistisk eftersom hon ansåg att det från början saknades en tydlig nationell styrning i LSS.
– Försäkringskassan följer lydigt åtstramande instruktioner att begränsa kostnader. Socialstyrelsen verkar inte anse sig kunna vara särskilt styrande i sina vägledningar. Och de kommunala myndigheternas tjänstemän bortser i många fall helt från ändamålsenligheten i sitt beslutsfattande, det viktiga är istället att budgeten hålls.

Hur väcker man en politisk vilja att följa lagens intentioner?

Vad behöver då ändras för att en statlig styrning av LSS ska fungera? Det är en svår fråga säger Barbro Lewin som istället ställer en motfråga.
– Hur väcker man en politisk vilja att följa lagen? Enligt min uppfattning ger det kommunala självstyret möjlighet för handläggarna att genom oprecisa hänvisningar till ”regelverket” balansera mellan lagtrots, som kan vara svårt att beivra, och direkt olydnad. Kanske skulle anmälningar till JO och IVO vid brister i rättssäkerheten vid handläggning kunna vara en sorts styrning.
Finns det andra vägar?
– Betänkandet Styrkraft i funktionshinderspolitiken, SOS 2019:29, diskuterar hur den nationella styrningen kan stärkas. Om och när förslagen där blir verklighet skulle vi kanske äntligen få ett genomslag för Funktionsrättskonventionen.

Vissa positiva förändringar

Barbro Lewin är samtidigt positiv till förändringar som sker just nu, tex förslagen i utredningen stärkt rätt till personlig assistans, där regeringen nu lägger fram lagändringar med stärkt rätt till assistans för tillsyn, föräldraansvar och egenvård. Och Lars Lööw utreder just nu ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans.
Bör ett statligt huvudmannaskap införas?
– Jag anser att samtliga LSS-insatser bör behandlas på samma sätt. Dvs kommunalt eller statligt huvudmannaskap för hela LSS. Jag förutsätter att Lööws utredning ger en grundlig genomgång av argumenten för och emot olika förslag med beskrivning av vilka olika intressen som står bakom, säger Barbro Lewin.

Barbro Lewin intervjuades av Kenneth Westberg 2022-03-22

Vidare läsning

Assistansutredningen - Kostnader för den statliga assistansersättningen SOU 1995:26
Den utredning som ledde till införandet av de grundläggande behoven

Skicka sidan till: