Margareta Persson, författare – ”Rättighetsperspektiv i assistans har ersatts av kostnadsperspektiv”
Sedan 90-talet har diskurser om rättigheter ersatts av diskurser om kostnader i statliga assistansutredningar. Margareta Persson ser orsaken i förändrade politiska åsikter. Diskurser om rättssäkerhet och standardisering ser hon som hitte-på för att legitimera försämringar.
– Jag får ytterst obehagliga känslor när jag hör det där, tror det är lögn faktiskt.
Uppsatsen "På tal om funktionshinder" från 2021 är ett examensarbete på Socionomprogrammet på Karlstads universitet av Erika Pettersson och Erik Rudin. Uppsatsen jämför diskurser i statliga utredningar om personlig assistans, dels på nittiotalet, dels på 2010-talet. Författarna anser att på 90-talet framställdes personer med funktionsnedsättning som individer med medborgliga rättigheter och på 2010-talet som kostnadsbärare. Margareta Persson satt med i handikapputredningen som lade sitt förslag om personlig assistans 1991.
– Jag deltog dels som politiker och efter en barnledighet som sakkunnig från handikapprörelsen. Jag höll i den skugg-grupp som vi hade med organisationerna.
Från rättigheter/självbestämmande till kostnader/rättssäkerhet
Författarna skriver att på 90-talet dominerade diskurser om rättigheter och självbestämmande i tex Handikapputredningen SOU 1991:46, som ledde fram till LSS-lagstiftningen. I senare utredningar (SOU 2018:88) (LSS-utredningen) dominerade kostnadsdiskursen. I Stärkt rätt till personlig assistans (SOU 2021:37) dominerade en rättsäkerhetsdiskurs och standardiseringsdiskurs.
Behövs en helhetsbild
Margareta Persson, författare till bland annat Gamla synsätt spökar än – funktionshinder genom tiderna och Demokratins styvbarn, Funktionshinderrörelsen under 150 år, säger att uppsatsen är mycket intressant men då den är fokuserad på utredningarna finns ingen helhetsbild med de stora samhällsperspektiven.
– Kort tycker jag att eftersom de inte har med de stora politiska förändringar som har skett i vårt samhälle under den här tiden, så kan man tro att allt handlar om en förändrad syn på funktionshinder. Så tror jag inte att det är.
Solidaritet och marknadslösningar
Hela samhället har genomgått en politisk förändring sedan 90-talet, då levde två synsätt eller diskurser samtidigt, säger Margareta Persson som anser att den personliga assistansen kom till i en kombination av vänsterns solidaritetstänkande och högerns marknadslösningar.
– Den tidigare vänstervågen med solidaritet i förgrunden fanns kvar när det gällde synen på sociala förbättringar. Samtidigt hade den nya högervågen gett utrymme för marknadslösningar, att inte allt behövde vara i samhällets regi, vilket gynnade synen på självständighet vilket kom till uttryck i assistansen.
Idag ska ”det löna sig att arbeta”
Idag har ordet solidaritet försvunnit ur den politiska debatten som istället domineras av att det alltid ”ska löna sig att arbeta” och att det tycks fult att leva på bidrag, fortsätter Margareta Persson.
– Allt det har påverkat hur man ser på funktionshinderfrågor. Fast det inte explicit är människor med funktionsnedsättningar man tänker på när man säger det där, blir konsekvensen att det drabbar dessa människor allra hårdast.
Handlar det om makt över vem som ska definiera funktionshindrades behov?
– Det är nog alltid så att den som har makten och pengarna, i det här fallet politiken, till sist avgör vilka behov som skattebetalarna ska stå för. Nu är det rådande synsättet att man inte kan få ”allt”. Under en period var man mer benägen att acceptera vad personen med funktionsnedsättning sa att hen behövde.
Rättigheter och självbestämmande
Att diskurserna om rättigheter och självbestämmande var så starka i slutet på 80-talet och början på 90-talet tror Margareta Persson beror på att människor med funktionsnedsättningar tills dess helt saknade bestämmande över sin egen personliga situation och att många fortfarande bodde på institutioner.
– Rättighetstänkandet hade visserligen börjat slå rot, men jag tror inte det var avgörande. Jag tror helt enkelt man ville ändra på den eländiga situation som så många människor med funktionsnedsättningar levde under.
Kostnadsdiskurs har tagit över
I början på 2010-talet dominerar istället en diskurs om kostnader i statliga utredningar om personlig assistans. Att det blev så tror Margareta Persson beror på att skattesänkningar och att ”vanligt folk” ska få det bättre nu styr politiken.
– Man har sett allt som kostar i välfärden som potentiella sparmål. Individen ska få bestämma mer över sitt liv, kanske liknande tankegångar som ledde fram till assistansen i början av 90-talet. Men nu har ”vanligt folks” ökade frihet skett på bekostnad av friheten för människor med funktionsnedsättningar.
”Hitte på” för att legitimera försämringar
I uppsatsen beskriv det även hur diskurser om rättssäkerhet och standardisering (dvs uppnå rättssäkerhet genom fastställda bedömningskriterier och regler) blivit starka under 2010-talet. De diskurserna liknar Margareta Persson vid snömos.
– Jag får ytterst obehagliga känslor när jag hör det där, tror det är lögn faktiskt. Jag tror det är ”hitte-på” för att legitimera försämringar. Detta kontrasterar verkligen mot den gamla handikapputredningen, där menade man ärligt vad man skrev.
Beror på vem politikerna lyssnar på
Men hur kommer de olika diskurserna att dominera i statliga utredningar? Handlar det om vilket inflytande representanter för funktionsrättsrörelsen respektive SKR, Försäkringskassan, eller andra aktörer har över utredningarna? Margareta Persson menar att det avgörs av vem det lyssnas på.
– I den gamla handikapputredningen på slutet av 80-talet och början av 90-talet var politikerna mycket intresserade av vad vi från rörelsen sa. Så egentligen är det inte fråga om vem av funktionshinderrörelsen, Försäkringskassan eller SKR som är starkast, utan det ligger i politikernas händer vem man vill lyssna på.
”Det blir skillnad på folk och folk”
Margareta Persson tror inte förändringen grundats i en förändrad människosyn på personer med funktionsnedsättningar, men resultatet har trots det blivit detta.
– Skattesänkningar, ”vanligt folk”, att det är fult att leva på bidrag, ger en förändrad människosyn. Politiken har inte fullt ut genomskådat att det fått den obehagliga konsekvensen att behov hos personer med funktionsnedsättning inte tillgodoses.
Vad menar du att konsekvensen blir?
– Det blir en skillnad på folk och folk, i praktiken nedvärderas alla som inte kan försörja sig själva eller ”ligger samhället till last”. Delvis är vi tillbaka i 30-talet med det synsätt som rådde då, fast det är inte tydligt uttalat.
”Precis som alla andra människor”
Margareta Persson anser att funktionsrättsrörelsen måste betona självbestämmande och självständighet mer än allmänt tal om rättigheter om dessa diskurser åter ska bli starka.
– Jag tror inte att rättighetsperspektivet riktigt bottnar hos folk, det blir lätt luddigt. Jag tror att man kan vinna gehör för att människor med funktionsnedsättningar måste ha rätt till självbestämmande och självständighet - precis som alla andra människor.
Att mer utgå från den retorik som används i dag…
– Ja att i någon mening ”haka på” det synsätt som råder idag, men utan att stryka skattesänkarna medhårs. Kanske kan man säga: ”Vi behöver få bestämma över våra högst personliga liv, precis som alla andra människor vill.
”Beror på förändrade politiska åsikter”
Författarna säger i uppsatsen att staten i utredningarna på 90-talet släppte ifrån sig för stor del av kontroll för att vara bekväm, och att den kontrollen återtogs på 2010-talet. Margareta Persson håller inte med om den slutsatsen.
– Nej, jag tyckte politiken, från vänster till höger, i början av 90-talet verkligen ”törstade” efter att ta del av funktionshinderrörelsens kunskaper, för att kunna föreslå bra reformer. Jag tror inte det handlar om att ”återta kontrollen”, jag tror det handlar om politiska åsikter. Nu vill man inte höja skatter, man talar inte om solidaritet, man blundar för alla som har annorlunda behov än ”vanligt folk”, säger Margareta Persson.
Margareta Persson intervjuades av Kenneth Westberg 2023-10-02
Vidare läsning