”Sveriges stöd till synskadade har gått in i väggen”
Idag beviljas synskadade/blinda i bästa fall 10–14 timmar ledsagning per månad i Sverige. Allt fler nekas färdtjänst. Att synskadade i Tyskland kan beviljas personlig assistans visar att Sverige har mycket att lära, säger Anna Quarnström, jurist på SRF.
Sabine Görg i Oldenburg i Tyskland berättar i en intervju på Assistanskoll att hon för sin grava synskada beviljats 95 tim personlig assistans per månad via egen budget och själv anställer sina assistenter. Detta är mycket mer stöd än vad som normalt beviljas en synskadad person i Sverige, konstaterar Anna Quarnström, jurist på SRF, Synskadades Riksförbund.
– Det är vårt mål i Sverige att kunna få det så här också, med självbestämmande och frihet på egna villkor.
Hur ser du på att Sabine Görg även har en sorts taxifärdtjänst via sin budget?
– Det är intressant och något att inspireras av. Många upplever att färdtjänst fungerar mindre bra än både kollektivtrafik och taxi. Det är också byråkrati och stigma kopplat till det. Att istället få beställa en vanlig taxi skulle för många vara det optimala.
Finns det andra saker du reagerar på i intervjun med Sabine Görg?
–Det är intressant att Sabine fick mer stöd för att hon engagerade sig i ett råd i stadsförvaltningen. I Sverige får personer inte ledsagning för detta, vilket prövats i domstol. Men något som också sticker ut är att det verkar vara en mycket byråkratisk process för att få tillgång till stödet. Den som får stöd får mycket men får alla stöd? .
Borde Sverige titta på hur stöd till funktionshindrade ser ut i andra länder?
– Absolut! Politiker, och allmänheten, tror i hög grad att vi är bäst i klassen. Men faktum är ju att vi backat. På många sätt känns det som att vi kört vår modell i väggen. Att öppna upp för nya sätt att gå vidare på vore positivt.
Synskadade/blinda i Sverige har aldrig fått personlig assistans
Synskadade/blinda utan andra funktionsnedsättningar har aldrig haft rätt till personlig assistans i Sverige, men dövblinda fick det fram tills att kommunikation inte längre ansågs vara ett grundläggande behov, säger Anna Quarnström.
– Ledsagarservicen, och ibland även stödet i SoL, kunde i vissa kommuner ges under friare former som påminde om personlig assistans. Den enskilde fick själv vara med och bestämma vem som skulle vara ledsagare och styra över när stödet skulle utnyttjas. Men det är så långt bak i tiden att det känns som historia där vi står nu.
Max 10–14 timmar ledsagning i månaden
Redan innan LSS kom 1994 fick synskadade och blinda med ledsagarservice mycket mer stöd än idag, men lagstiftningen har snävats in, säger Anna Quarnström.
– Synskadade får som huvudregel inte LSS-insatser idag, utan hänvisas till socialt bistånd via socialtjänstlagen, SoL. I många kommuner finns ledsagning som insats men i andra består stödet av hemtjänst. Via SoL får människor bara stödet som krävs för att säkerställa skäliga levnadsförhållanden, och i den mån som behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.
Vilket stöd talar vi om här?
– När jag började arbeta på SRF 2019 gavs personer relativt schablonmässigt 25 timmar ledsagning i veckan, kostnadsfritt. Nu beviljas människor som högst 10-14 timmar i månaden, men allt fler får inget stöd alls. Och den som får ledsagning enligt SoL får i allt större grad betala avgift för den.
”Allt fler tackar nej på grund av avgifter”
I SVT har rapporterat om hur synskadade avstår ledsagning pga kostnaderna. SRF har medlemmar som betalar närmare 500 kr i timman för sin ledsagning, säger Anna Quarnström.
– Det saknas begränsningar för avgift i SoL bortsett från att kommunen max får ta ut 2 642 kr per månad (och med det sk. förbehållsbeloppet som räknas ut i enlighet med SFB).
Vad leder det till?
– Allt fler tackar nej till skäliga levnadsförhållanden och insats för att de inte längre upplever sig ha råd.
LSS-ledsagarservice håller på att försvinna
Idag har 650 personer LSS-ledsagarservice i personkrets 3 (2025-4-9514-tabeller.xlsx) jämfört med 2 500 år 2010. Detta samtidigt som 10 000 personer har grava synskador i Sverige, säger Anna Quarnström.
– De enda synskadade som har ledsagarservice enligt LSS nu är den som har kvar beslut från mer generösa tider, däribland de som fick tillsvidarebeslut. Här kan det även finnas personer med flerfunktionshinder.
”Det känns som att man rastas”
Ofta avslås stöd till synskadade/blinda med hänvisning till att det inte anses ingå i skäliga levnadsförhållanden, tex träning, medborgerliga och politiska rättigheter, att få gå och bada eller att besöka sin sons begravningsplats, säger Anna Quarnström.
– Eller så avslås det för att annan huvudman anses ansvara för det. Förflyttning anses kunna tillgodoses genom färdtjänst, vårdbesök genom att sjukvården ska vara tillgänglig, att få handla är skäligt men påstås kunna tillgodoses genom att handla på nätet. Alla dessa undantag i rättsutvecklingen har gjort att många bara får stöd enbart för att bryta isolering och då för t.ex. en promenad eller så. En medlem har beskrivit det som ”det känns som att man rastas”. Och vi på synskadades riksförbund har konstaterat att såväl husdjur och interner har bättre rätt till utomhusvistelse i lagstiftningen.
Vilket råd ger du till synskadade/blinda som funderar på att flytta till Sverige?
– Oj det är så svårt, men jag måste vara ärlig med hur det ligger till. I kontakt med svenskar utomlands har många samtal slutat med att de inte vill flytta hem, att det är för riskfullt i väntan på ett fungerande stöd.
”Som andra klassens medborgare”
Det minskande stödet får stora följder, livet rutas in och det krävs ansträngning och planering för aktiviteter som borde vara enkla. Detta ökar den fysiska och psykiska ohälsan, men innebär också sämre förutsättningar till studier, arbete, fritid och utövandet av en rad rättigheter, säger Anna Quarnström.
– Jag hör allt fler beskriva sig som andra klassens medborgare. En frustration att inget görs och att lidandet osynliggörs. För många innebär det också att man känner sig som en belastning för anhöriga, vänner och arbetskollegor.
Även färdtjänst dras in
Ny rättsutveckling säger dessutom att blinda inte kvalificerar för färdtjänsttillstånd om de kan förflytta sig intränade sträckor, säger Anna Quarnström.
– Det kvittar om personer inte kan träna in alla de sträckor som behövs. Denna rättspraxis har nu ifrågasatts i flera domar men vi nu har allt fler synskadade som förlorar sina färdtjänsttillstånd.
För dem som alltjämt behåller sina tillstånd har villkoren snävats in, fortsätter Anna Quarnström.
– I allt fler områden får du t.ex. inte ta din färdtjänst över kommungränsen, antalet fritidsresor har minskats och taxan ökat. Det finns människor idag som inte vet hur de ska kunna ta sig till en arbetsintervju för att de varken har ledsagning eller färdtjänst.
Socialstyrelsen har kritiserat stödet till synskadade
Socialstyrelsen har kritiserat det minskande stödet till synskadade. I deras rapport Förändringar av ledsagning över tid – Rapport till regeringen som svar på uppdrag - Socialstyrelsen från juni 2023 rekommenderas regeringen att se över en ny lag om ledsagning och kritik riktas mot att stöd till synskadade delas upp i hemtjänst i bostaden och ledsagning utanför bostaden, säger Anna Quarnström.
– FN:s kommitté (CRPD) har kritiserat Sverige för att ledsagningen inte ges efter behov och att den är avgiftsbelagd. Socialutskottet ställde sig i mars 2024 bakom kostnadsfri ledsagning och att regeringen ska utreda detta men inget händer. Det borde vara självklart att stödet ska vara sammanhållet och ges av samma personer. Regeringen borde hörsamma Socialstyrelsens förslag och utreda en ny lag, säger Anna Quarnström.