Norge får rättighetslagstiftning för personlig assistans
Den 16 juni beslutade norska Stortinget att Brukerstyrt Personlig Assistanse, BPA, från 1 januari 2015 blir en rättighet som kommunerna måste bevilja om timbehovet är tillräckligt stort.
Vibeke Marøy Melstrøm, daglig leder i och grundare av Uloba, Norges största samvirkeforetak för funktionshindrade gläds över detta men vill se fler förändringar.
BPA i Norge
BPA infördes i norsk lagstiftningen i maj 2000. Hittills har ca 3000 beviljats BPA, av dessa har 900 valt kooperativet Uloba, 5-10 % privata företag, uppåt 30 personer är egna arbetsgivare för sina assistenter, resten har kommunen som arbetsgivare.
Kommunen beviljar BPA är huvudfinansiär, staten betalar dock 80 % av den kostnad som överstiger 900 000 per person och år.
BPA måste beviljas om behovet är 32 timmar per vecka
Från 1 januari 2015 måste BPA beviljas om timbehovet är mer än 32 tim/vecka hos en person med långvariga och varaktiga funktionshinder. Andra nyheter är att assistans kan beviljas på natten och som dubbelassistans. Barn och personer med kognitiva funktionshinder omfattas samtidigt som det blir en åldersgräns på 67 år. Vibeke Marøy Melstrøm på Uloba har jobbat för och följt utvecklingen av lagförslaget och önskar det gått ännu längre.
– Om behovet är mellan 25 och 32 timmar ska kommunen bevisa att BPA blir dyrare än annat stöd. Om behovet är under 25 timmar får kommunen välja om de vill beviljar BPA, det är mindre bra.
Lagförslaget lades fram av den nya norska regeringen med Höyre och Fremskrittspartiet.
Vad anser du om att Höyre/Fremskrittspartiet lade lagförslaget?
– Det är lite överraskande att den här regeringen lägger fram det, men det har visat sig att Höyre och Fremskrittspartiet är positiva till personlig assistans.
Önskar man gått längre
BPA blir alltså en rättighet för personer under 67 år med ett assistansbehov på mer än 32 timmar/vecka. Att kommunen slipper bevilja BPA mellan 25 och 32 timmar om de kan bevisa att BPA är dyrare anser Vibeke Marøy Melstrøm kommer att leda till onödig byråkrati, överklaganden och försenade insatser.
– Det som kan vara positivt är om kommunerna får se att assistans är billigare än tex hemtjänst.
Hur ser du på att det blir en åldersgräns på 67 år?
– Det borde inte varit någon åldersgräns, det är åldersdiskriminering enligt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man borde sett på om personen kan vara arbetsledare för assistansen, många är aktiva och arbetar långt upp i åldrarna, pensionsåldern har dessutom höjts till 70 år.
När det blir en åldersgräns kräver Uloba att man åtminstone ska få rätt att behålla den assistans man beviljats före 67 år.
– Detstår inget om detta i den nya lagen, kommunen kan välja och så länge de tror att det är dyrare kommer många att undvika att bevilja assistans efter 67 år.
Vad sker med de som har mindre behov än 25 timmar/vecka?
– Många unga med mindre behov skulle ha stor nytta av assistans för att kunna arbeta och vara aktiva. Det kan leda till att de inte kommer in i arbetslivet. Detta är också något vi kommer att arbeta vidare för att ändra på.
Friare för assistenters arbetsuppgifter och resor
I fjol lade den rödgröna regeringen fram ett lagförslag om rättighetslagstiftning som var katastrofalt enligt Vibeke Marøy Melstrøm. Det fanns bland annat begränsningar på vad man kunde göra med personlig assistans.
– I den nya lagen finns en grundläggande princip att det som du skulle kunna göra själv ska assistenterna kunna göra.
Det låter som att det blir ganska fritt…
– Det är intentionen och det hoppas vi på, assistenterna ska tex kunna klippa gräs, köra bil, handla och tvätta bilen precis som jag själv skulle ha gjort.
En stor diskussion ute i kommunerna är om assistenterna kan göra saker som räknas som hälsotjänster, och till skillnad från det rödgröna lagförslaget sägs det nu att assistans inte ska anses vara en hälsotjänst.
– Man ska även här kunna göra det man kunnat göra själv om man inte haft en funktionsnedsättning. Idag vill vissa kommuner ha särskild hälsovårdspersonal för många uppgifter som man normalt kan göra själv.
I den nya lagen finns även en rätt att resa med assistans, idag sätter kommuner olika begränsningar.
– Vissa kommuner kan säga att man tex inte får resa utanför kommunen, inte mer än fyra veckor eller anmäla en resa i förhand.
Kommunala bedömningar mycket olika
Det är kommunen som avgör timbehovet. Det tyckerVibeke Marøy Melstrøm är en dålig lösning eftersom kommunen betalar.
– Vi kommer att driva för en ändring. Idag sker en förhandling mellan kommunen och den sökande, där kommunen vill hålla nere kostnaderna och den sökande vill ha så det räcker för att leva ett normalt liv.
Hur görs bedömningarna?
– Mycket olika, beroende på den som handlägger ärendet.
Hur ser du på bedömningsinstrumentet i Sverige där alla behov ska täckas med lika frågor till alla?
– Jag känner inte till alla frågor som ställs men iden med att alla får samma frågor är bra. Vi har krävt att det kommer föreskrifter som instruerar kommunerna i hur bedömningen ska göras.
Hur ser du på att man räknar minuter i Sverige för hur lång tid tex ett toalettbesök tar?
– Det är helt absurt, det sker i många norska kommuner också. Vårt största problem är att kommunerna ofta beviljar tid för med hygien, mat och avpåklädning men inte att komma ut och delta i samhället.
Kommunerna har fortfarande för stor makt
Det finns mycket mer som behöver förändras,Vibeke Marøy Melstrøm anser att kommunerna fortfarande har för stor frihet att styra hur assistansen ser ut.
– Vi ser rättigheten komma, men ser samtidigt att kommunerna vill kontrollera och urvattna så mycket som möjligt. Vi vill ha föreskrifter om att man tex använder standardiserade avtal mellan kommunen och brukaren.
Vibeke Marøy Melstrøm vill även att lagstiftningen ska höra ihop med lagar som rör arbete och inkludering och inte som idag ligga som en del i Helse og omsorgstjenesteloven.
– I Sverige ligger LSS-lagstiftningen i en egen lag skild från Socialtjänstlagen, det tycker vi är en bättre lösning.
Sverige både visar vägen och skrämmer
Det är inte så känt i Norge att den svenska rättspraxisen för hur assistansersättning ska beviljas har ändrats sedan 2008, säger Vibeke Marøy Melstrøm.
– Det vet vi inte så mycket om. Det var funnits en dialog med Sverige när den rödgröna regeringen lade fram sitt tidigare lagförslag, då hänvisade man mycket till Sverige. Det positiva är att assistans är en rättighet där, samtidigt har de ökande kostnaderna skrämt.
Ulobajobbat mycket för att få fram realistiska siffror på vad kostnaden skulle bli i Norge, säger Vibeke Marøy Melstrøm.
– Man har sett assistansen som liggande extra på toppen av de traditionella tjänsterna istället för att tänka att mycket tidigare tjänster försvinner om BPA beviljas. Assistans blir billigare än hemtjänst eftersom det inte blir gångtid mellan brukarna, journalföring eller administrativa kostnader för kommunerna. De ökande kostnaderna i Sverige tror jag beror mycket på att man inte räknat alla kostnader som ersattes av personlig assistans. Om det sedan blir fler timmar med assistans visar också att man inte beviljat tillräckligt tidigare.
Privata företag kommer in mer och mer
Kommunen har ett stort inflytande på vem som kan vara arbetsgivare för assistenterna. BPA-brukaren kan alltid vara egen arbetsgivare men kommunen kan avgöravilka företag som kan vara arbetsgivare i en kommun. Det blir en utmaning för Uloba att ändra på säger Vibeke Marøy Melstrøm
– Uloba faller utanför i kommuner som gör upphandlingar. De som gör upphandlingar ställer villkor som vi inte alltid kan acceptera, tex att assistenter alltid ska ha vårdutbildning. Då kan vi uppmana brukaren att, med vårt stöd, anställa assistenterna själv, om kommunen tillåter detta.
Har privata företag börjat komma in på marknaden?
– Ja, det blev tillåtet 2007, idag finns det ca 40 företag, tex Aleris, Adecco, Citymaid. De har inte så stor del ännu, kanske 5-10 %.
Hur stort är timbeloppet?
– Genomsnittet ligger på 386 kr, i det ingår assistenternas löner och lönekostnader med pension, försäkringar, administration, assistansomkostnader mm. Timbeloppet är högre än i Sverige men lönerna är samtidigt högre här.
I Sverige har ca 50 % valt privata anordnare och det blir mer och mer debatt om deras vinster. Detta ha bland annat lett till att en utredning om schablonbeloppet anser att nivån på assistanserättningen kan sänkas.
Är du rädd för att detta ska upprepa sig i Norge?
– Den debatten kommer nog hit också när vinsterna ökar, jag är inte så glad i att man lägger assistans på anbud och privata. Det förutsätter tydliga riktlinjer om vad BPA ska vara och vilka krav de privata ska leva upp till, och det är jag inte så säker på kommer att fungera, säger Vibeke Marøy Melstrøm.
Vibeke Marøy Melstrøm intervjuades av Kenneth Westberg 2014-06-16
Länkar til Stortingets hemsida
Se opptak fra første del av debatten (begynner på 5:08:29)
Se opptak fra andre del av debatten
Se opptak fra voteringen (begynner på 58:23)
Tidigare artiklar på Assistanskoll om assistans i Norge
Bente Skansgård, ULOBA, Norge - "Kommunala upphandlingar hotar assistansanvändares självbestämmande"
Assistansen i Norge - På väg mot rättighetslagstiftning?