Almedalen 2015 – ”En lagändring ska inte behöva vänta på att utredningen ska bli klar”
Mikael Dahlqvist, S-ledamot i Socialutskottet
Socialdemokraten Mikael Dahlqvist gav ett halvt löfte om att ”se över och justera” § 9a före den kommande LSS-utredningen blir klar. Det tillkännagav han på IfA.s seminarium 290 kommuner tolkar LSS. I övrigt bekräftade Karin Flyckt, Socialstyrelsen, bilden av ”spretigt Sverige” när det gäller insatser för personlig assistans i kommunerna.
Katastrof att hamna under gränsen
IfA.s andra seminarium i Almedalen tog upp frågan om de assistansberättigade som inte når upp till gränsen för att få assistansersättning från Försäkringskassan utan blir hänvisade till kommunerna. IfA.s ordförande Vilhelm Ekensteen inledde med en historiebeskrivning av LSS-reformens tillkomst. Samtidigt som han påminde om den stora positiva förändring som lagen inneburit konstaterade han att det på många sätt inte blivit som det var tänkt.
– Grunden till dagens debatt är att det finns kommuner som skjuter till väldigt låga timbelopp och inte lever upp till avsikten med reformen. För många har det inneburit en katastrof att hamna under tjugotimmarsgränsen.
Riktlinjer för LSS i hälften av kommunerna
Socialstyrelsen arbetar just nu på en rapport om hur LSS sköts, eller inte sköts, i kommunerna. Tanken är att rapporten som gäller personlig assistans ska komma under hösten. Karin Flyckt som är Socialstyrelsens samordnare för funktionshindersfrågor satt i panelen och kunde i hög grad bekräfta bilden av stora olikheter mellan kommunerna. På gott och ont, som hon sa, har ungefär hälften av kommunerna speciella riktlinjer för personlig assistans.
– Det kan förstås vara ett sätt att säkerställa sina insatser för medborgarna. Men för att vara rättsäkert måste de utgå ifrån LSS och förarbetena till den. Det får inte variera och se alltför olika ut i olika kommuner.
Kommuner begränsar ofta assistans
Karin Flyckt, Socialstyrelsen
Karin Flyckt tog upp olika sorters avgränsningar i olika kommuner. Till exempel avgränsar 30 % av kommunerna det som gäller för grundläggande behov, att den enskilde exempelvis måste var delaktig i hushållsysslor för att assistansen ska beviljas. I många kommuner finns avgränsningar för att kunna utföra sitt föräldraskap med texter som ”omvårdnaden av barn är inget som personlig assistans ska hjälpa till med”. När det gäller barn med funktionsnedsättningar krävs i vissa kommuner extremt omfattande behov för att personlig assistans ska beviljas. För att resa med assistans finns det i många kommuner begränsningar både ifråga om vart man åker och hur länge man ska vara borta. I nästan hälften av kommunerna finns olika sorts avgränsningar för fritidsaktiviteter exempelvis genom att neka ersättning för måltid i samband med biobesök. Ungefär var tionde kommun har lägre ersättningsnivåer jämfört med Försäkringskassan.
– Det är en väldigt spretigt bild man får, sa Karin Flyckt, och frågan blir hur rättsäkert det egentligen är.
Som döden att förlora sin frihet
Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig på IFA och också en av paneldeltagarna reagerade kraftigt på Karin Flyckts redogörelse:
– Jag känner att jag blir upprörd över de begränsningar som Karin berättar om. Jag förstår att kommunerna har en budget att ta hänsyn till men man glömmer rättighetsperspektivet, vad LSS egentligen handlar om. Vad händer om man skulle upprätta sådana riktlinjer för alla kommuninvånare och inte bara för funktionshindrade? Till exempel säga ”ja, du får resa, men bara till de här länderna under de här veckorna”? Många ser det som döden när de förlorar sin frihet. Vi vill att kommunerna ska ta sitt ansvar som de är ålagda enligt lag. De måste ta det. Det måste fungera.
Sophie Karlsson säger att IfA ibland får telefonsamtal ifrån sina medlemmar.
– De frågar oss ”vilken kommun ska jag flytta till, vilken kommun tar bästa besluten”? Man ska inte behöva tänka att man måste flytta, att man inte är välkommen i sin egen kommun.
Försvarar det kommunala självstyret
Efter denna inledning ställde moderatorn Karin Schlyter, IfA, frågan vad för åtgärder som behövs. Mikael Dahlqvist, Socialdemokraterna, började med att försvara det kommunala självstyret.
– Tanken är att medborgarna ska vara nära och kunna påverka besluten som fattas, med dess fördelar och dess nackdelar. Globaliseringen är snabbast i vårt land i Europa just nu så är det klart att kommuner, speciellt mindre, har det kämpigt ekonomiskt. Då kan man tyvärr se sådana här genvägar i vissa beslut.
Mikael Dahlqvist fortsatte med att kommentera ISS-rapporten som förra alliansregeringen hade beställt och som kom under hösten 2014:
– Tyvärr fick vi inte de svar vi ville. I rapporten står det, om jag ska generalisera lite, att de som nekas assistansersättning från Försäkringskassan får kommunal omsorg och service men sen står det inget mer. Nu har vi beställt kompletterande utredningar av socialstyrelsen bland annat för att se hur det går i kommunerna.
Förstatligande av assistansen
Även Helena Hagberg, Folkpartiet, reagerade på Karin Flyckts redogörelse. Hon menar att lagen har blivit urholkad år efter år.
– Intentionen i lagen var att alla som har en funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv som andra, kunna vara förälder, kunna arbeta, utbilda sig etc. och när vi ser att det inte följs så måste vi göra någonting åt det. Vi ska inte begränsas, det är inte okej 2015.
Helena Hagberg sa också att hon skulle vilja se ett ”omtag”, att ”strukturera om lagen till de förutsättningar som råder nu” och hon vill se ett förstatligande.
– Om vi återvänder till tanken som ledde fram till LSS-reformen så kan vi ju summera det med att det inte riktigt blivit som det var tänkt. När rapport efter rapport styrker att det inte funkar över hela landet så ser vi i Folkpartiet att det är viktigt att titta på ett förstatligande av hela insatsområdet.
Justering av § 9a akut fråga
Mikael Dahlqvist påminner om den kommande LSS-utredningen; ”med syfte att se över, modernisera och anpassa lagstiftningen”. Men han inser också att det kan ta tid innan utredningen blir klar och att det finns akuta frågor som inte kan vänta.
– Jag tror att regeringsrättsdomen 2009 påverkar otroligt mycket. Man har på många håll fått en mer hemtjänstliknande bedömning av grundläggande behov och det var inte så det var tänkt med intentionerna med LSS utan liknar mer tanken med Socialtjänstlagen. Så den paragrafen måste vi titta på och justera och jag och tror och hoppas att det inte ska behöva vänta på att utredningen ska bli klar utan något som kan vidtas snabbare.
Mikael Dahlqvist nämnde också att han tänkte ta initiativ till är att ordna ”någon form av hearing eller seminarium” i socialutskottet och bjuda in intresseorganisationer och olika experter.
Mer att göra för Socialstyrelsen
Karin Flyckt menar att även Socialstyrelsen kan göra mer ”inom ramen för myndighetens mandat”. Hon sa att så snart de släppt sin rapport i höst är det viktigt att göra allt som är möjligt för att förtydliga vad som gäller för att få en mer enhetlig tillämpning i landet exempelvis genom att ge ut vägledande material, en handbok, allmänna råd etc. Hon pekade även på ett annat viktigt ansvar för Socialstyrelsen:
– Att följa individerna och ta reda på vad som händer med personerna som mister sin assistans. Inte bara året efter utan fortsättningsvis. Vad får de för insatser? Vi har gjort det i liten skala och jag tror vi måste fortsätta med det men i större utsträckning.
Karin Flyckt tror också att det behövs ett arbete med attityder och synsätt i samhället.
– Just de frågorna, föräldraskap, arbete, fritidsaktiviteter… det har skavt lite i mig, jag tror det handlar mycket om attityder och synsätt på våra medmänniskor. Vad är det att leva som andra? Jag tror vi behöver jobba med attityder i samhället, inte bara med insatsen i fråga.
Sophie Karlsson och Vilhelm Ekensteen, IfA
Identifiera punkter där det brister
Vilhelm Ekensteen ser också gärna att det blir en översyn av LSS. Men han ville samtidigt varna för att inte skada de delar som är nödvändiga för att det ska fungera.
– LSS är i grunden en välkonstruerad reform. Det gäller att identifiera de punkter där det brister, som till exempel följden av regeringsrättsdomen 2009 och den rättosäkerhet det innebär.
Han menar också att lagen är konstruerad så att det finns en skillnad mellan statliga och kommunala insatser, att den statliga assistansen ska gälla personer med omfattande funktionsnedsättningar.
– Den statliga är till sin konstruktion sådan att man ska döma helt och hållet efter sina behov, inget annat. I kommunerna däremot finns alltid kommunalpolitiska synpunkter som vi aldrig kommer ifrån. Men mitt ställningstagande i frågan om den kommunala assistansen är tydligt: bort med alla riktlinjer! Det bör vara fullt självbestämmande som gäller utifrån de timmar man är berättigad, sade Vilhelm Ekensteen.