Vilhelm Ekensteen, IfA – ”Samtalet förs vrålande över en avgrund”
Talet om stora problem i assistansreformens konstruktion kan leda till att det som fungerar rivs ner, anser Vilhelm Ekensteen. Och trots att det saknas konkreta bevis, fortsätter Försäkringskassan att påstå att det finns en omfattande kriminalitet.
– Ingenting är bevisat och ingenting går att bevisa, denna skymningszon är som ett drivhus för funkofobi och funkoförakt.
Försäkringskassans generaldirektör Anne Marie Begler sade på DN-debatt att det inte finns någon kris i personlig assistans. Vilhelm Ekensteen tycker det är viktigt att påpeka hur väl seriös personlig assistans fungerar för många av de som är beroende av den för att kunna leva ett människovärdigt liv.
– Krisen finns i den sviktande kostnadstäckningen, alarmerande svårigheter att rekrytera assistenter och inte minst ett försämrat samtalsklimat med utpräglat politiska motsättningar.
Generaldirektören menar att det faktum att kostnaderna och antalet timmar per brukare ökar visar att det inte är någon kris...
– Det belägget är inte övertygande, eftersom det generellt inte är vi med stora assistansbehov som förlorar assistansersättningen. Att de som har färre timmar faller ur ger per automatik ett högre genomsnitt.
Starka ord kan riva ner
I artikeln sägs det även att manipulationerna och brottsligheten inom personlig assistans tyder på stora problem i försäkringens konstruktion. Det är starka ord som kan leda till åtgärder som förändrar assistansen menar Vilhelm Ekensteen.
– Jag är rädd för de starka orden. Reformering blir lätt deformering. Vi vet vilken betydelse assistansreformens konstruktion har för vår delaktighet i samhället. Kriminaliteten ska bekämpas, men assistanslagstiftningen ska vi vara rädda om.
Guilt by association
Generaldirektören skriver att även om bara små belopp återkrävts behöver det inte tyda på låg brottslighet och jämför det med hur många som verkligen åker fast för fortkörning. Vilhelm Ekensteen är mycket kritisk till de ständiga antydningarna om en kriminalitet som det saknas konkreta bevis för.
– Denna guilt by association har varit vår följeslagare sedan 2010 efter att Hallandspolisens avslöjanden utmynnade i teorier om tiotals miljarder i fusk. Fakta blandas med spekulationer. Det går inte att värja sig. Ingenting är bevisat och ingenting går att bevisa, denna skymningszon är som ett drivhus för funkofobi och funkoförakt.
Legitimt behov av juridiskt stöd
Påståendet att antalet assistanstimmar ökar eftersom brukare får rådgivning och stöd av privata anordnare är enligt Vilhelm Ekensteen det bästa exemplet på att samtalet kan sägas föras vrålande över en avgrund.
– Jag vet av erfarenhet att assistansberättigade ofta behöver ett personligt stöd, också juridiskt, för att komma fram till rätt assistansnivå. Förekommande "uppumpning" av behoven är självklart förkastliga, men samtidigt är den assistansberättigades stödbehov ofta en högst legitim realitet. Jag vill peka på en rätt till oberoende brukarstöd som en möjlig väg.
Fastnar i semantik
Generaldirektör Ann-Marie Begler säger att de vill utveckla dialogen med brukarna för att kunna förklara Försäkringskassans ställningstaganden bättre. Men för att kunna samtala sägs det vara viktigt att utgå från den faktiska situationen, vilket är att det inte är kris i assistansen. Vilhelm Ekensteen tycker att man här fastnar i semantik.
– Den statliga assistansersättningen har lyft oss ur beroendet av kommunal ekonomi och gett oss mångfald, valfrihet och självbestämmande. Den reformen är värd att försvara. Krisen finns i enskildheter, jag har pekat på några. Att kommunicera är första steget mot att lösa problem, säger Vilhelm Ekensteen.
Vilhelm Ekensteen intervjuades av Kenneth Westberg 2016–09–11
Vidare läsning
Ann-Marie Begler och Adriana Lender, Försäkringskassan:
”Bolag och brukare har fel om kris i assistansen”
Företrädare för RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
”Grundlös demagogi”
Företrädare för Vårdföretagarna:
”Arrogans av sällan skådat slag”
Företrädare för assistanssamordnarna Jag och Stil:
”Viftar bort personliga tragedier”