Ann-Sofi Nilsson, mamma till Alex – ”En smutsig utredning”
Ann-Sofi Nilsson med sonen Alex
Vid Alex omprövning byttes 77 timmars personlig assistans/vecka till 3 timmars ledsagarservice och 2 timmars avlösarservice. Detta trots att en ADL-bedömning intygat Alex behov av personlig assistans, och att handläggarens bedömning blivit sågad av kommunens egen kvalitetsutvecklingschef.
Alex är nyss fyllda 14 år, har Downs syndrom och har haft personlig assistans sedan 2011. Före den senaste omprövningen, hade han 77 timmar i veckan. Nu, efter omprövningen, har han ingen personlig assistans alls utan endast 3 timmar ledsagarservice, 2 timmar avlösarservice och korttids 1 helg/månad. Enligt Tranås kommuns bedömning har han inte några grundläggande behov, berättar hans mamma Ann-Sofi Nilsson.
– Detta trots att Alex inte kan borsta tänderna, torka sig efter avföring, tvätta händerna, duscha, klippa naglar, kamma håret, knäppa knappar eller klä sig utan hjälp. Dessutom är han rymningsbenägen vilket hans tidigare assistenter vittnat om.
Smutsig utredning
Den drastiska nedskärningen av antalet timmar är enligt Ann-Sofi Nilsson inte det mest iögonfallande utan historien bakom utredningen och bedömningen. Hon kallar hanteringen ”smutsig”.
– De har bortsett från ett uppvisat behov av assistans från läkare, 2 ADL-bedömningar, intyg från skola och kortis och gått sin egen väg. De har ljugit i utredningen, anklagat oss för att bryta mot lagen och sagt att vi inte är mån om vår son och att vi ska tänka oss för. De har dessutom struntat i att skicka in överklagan, inte dokumenterat rätt och vägrat lämna ut uppgifter som jag som vårdnadshavare har rätt att få.
Stora brister enligt kvalitetsutvecklingschefen
Vid kommunens omprövning under förra hösten hade kommunen begärt en ADL-bedömning. Den bedömningen beskriver enligt Ann-Sofi Nilsson Alex behov på ett helt korrekt sätt. Men handledaren tar ingen hänsyn till den utan skär ner Alex assistanstid från 77 till 11 timmar/vecka. Ann-Sofi Nilsson reagerar kraftigt på nedskärningen och på hennes begäran granskas ärendet av kommunens kvalitetsavdelning där hon får stöd för sin kritik.
– Bland annat skriver kvalitetutvecklingschefen att handläggningen ”har brister i metod, saklighet och vetenskaplig stringens” och föreslår en ny utredning.
Däremot får handläggaren stöd av chefen för biståndsenheten, och beslutet står fast. I det skedet överklagar Ann-Sofi Nilsson till Förvaltningsrätten.
– Men anmälningen, som skulle gå via kommunen, skickas aldrig vidare till Förvaltningsrätten. Detta utan att vi får veta det.
Extern konsult tar över
Däremot bestäms att en ”extern konsult” ska ta över fallet och att det ska göras en ny ADL-bedömning och enligt Ann-Sofi Nilsson går de återigen bakom hennes rygg.
– Av en slump får vi senare reda på att den nya bedömningen görs av en biståndshandläggare på kommunens biståndsenhet, säger Ann-Sofi Nilsson.
I den nya bedömningen hävdas det att Alex klarar sig helt utan personlig assistans och att han mest är i behov av ”påminnelser och påpuffning” och med det underlaget blir Alex under sommaren helt av med sin assistans.
Påverkas på ”alla tänkbara sätt”
Ann-Sofi Nilsson säger att förändringen påverkar Alex på alla tänkbara sätt:
– Han har blivit deprimerad som visar sig genom matvägran och förstoppning och genom känsloutbrott av ilska och gråt. Han är orolig och ledsen för att hans assistenter har försvunnit och han frågar fortfarande dagligen efter dem. Han är ledsen för att han måste vara på fritids varje dag efter skolan och han är rastlös och uttråkad när vi föräldrar, som båda arbetar heltid, inte hinner gå ut och leka med honom när vi kommer hem på kvällen.
Hur har ni andra i familjen påverkats av detta?
– Jag har gått ner i arbetstid för att kunna följa med honom på hans aktiviteter. Vi vill inte att han ska bli av med hans fritidsaktiviteter och riskera att bli isolerad, så därför fattade vi det beslutet. Hans syskon är äldre och har flyttat hemifrån, men de får vara ”barnvakt” när vi föräldrar behöver göra något, storhandla, träna, styra med trädgården, städa och sådant.
Bortsett från intyg
Enligt Ann-Sofi Nilsson så har hela ärendet dessutom kantas av en hel del märkliga detaljer. Förutom att de inte gett henne relevant information eller skickat in hennes överklagan till Förvaltningsrätten så har de inte tagit hänsyn till andra personers vittnesmål och som gett Ann-Sofi Nilsson stöd. Skolan som Alex går på är en träningsskola med personal utbildad på funktionshinderfrågor. Biståndsbedömaren besökte skolan då ADL-bedömningen gjordes.
– På skolan säger att biståndsbedömaren ljuger om besöket där. De har skrivit intyg och bekräftat att senaste ADL-bedömningen är fel och att det håller de med om att det är helt felaktigt att han inte får assistans.
Anmält till JO och överklagan till Förvaltningsrätten
Ann-Sofi Nilsson menar också att hon på det hela taget blivit mycket illa bemött. Bland annat har hon vägrats att skicka e-post direkt till handläggaren utan att de först går via chefen för biståndsenheten. Hon menar också att hon fått motta förtäckta hotelser. Ann-Sofi Nilsson har gjort en JO-anmälan och hon har fått tagit del av den förklaring som kommunen har gett till JO.
– De ljög sig genom hela brevet. Men jag har sparat mejlkonversationerna som visar historiken och lögnerna. Det var bara för mig att skicka det till JO… Så det är under utredning men det kommer att ta tid innan det tas upp. Det är lång kö eftersom så mycket JO- anmäls idag…
Hon har nu också, utan omväg via Tranås kommun, överklagat till Förvaltningsrätten, men även där är det väntetid.
– Man säger att det ”alltid går att överklaga” men det tar ju tid och det är Alex som hamnar mellan stolarna, säger hon.
Underskott i budgeten
Ann-Sofi Nilsson tror att det i grund och botten handlar om ekonomi. Enligt henne finns ett stort underskott i Tranås kommuns socialtjänstbudget, fast kommunen helt förnekar att det skulle ha med saken att göra. Även brist på kunskap tror Ann-Sofi Nilsson spelar en stor roll.
– Det man inte vet kan man blunda för. Tyvärr så drabbas de som inte själva kan tala för sig eller i vissa fall får betala dyra jurister som måste föra deras talan. Och det handlar om personer som kanske inte är arbetsföra och redan har dålig ekonomi.
Hon tror kommunerna följer Försäkringskassans exempel.
– Besparingskraven på Försäkringskassan gör att många tvingas söka hjälp i kommunen i stället. Problemet är bara att kommunerna följer Försäkringskassans sparkrav och hänvisar till deras regler i sina avslag. Många faller mellan stolarna trots att vi har en lagstiftning som säger att det inte får hända.
Risk för isolering
Ann-Sofi Nilsson säger ändå att hon ser positivt på framtiden.
– Jag kan inte göra annat. Det är bland annat jag som skapar framtiden och om jag börjar se negativt på saker så är det samma sak som att ge upp. Jag kan inte ge upp, då kommer min son att bli drabbad.
Men hur tror du det kommer att gå för Alex om ni får avslag och han inte kommer att få mer stöd?
– Jag vägrar tänka så… Då blir han isolerad på ett helt annat sätt. Hans aktiviteter kommer i så fall skäras ner. Han är en aktiv fjortonåring som vill göra mycket men det kan han inte utan stöd av andra. Så det får inte bara hända. Vi är måna om att han ska komma ut och träffa sina kompisar, säger Ann-Sofi Nilsson.