Första utläckta utkastet från LSS-utredningen

OBS! Detta utkast läckte ut i februari 2018. Ett andra utkast har läckt ut i oktober 2018.

Kommunalt huvudmannaskap. Personlig assistans ska inte ges till barn under 12 år, äldre över 80 år och personer med mindre än 20 tim grundläggande behov. Assistanskoll har läst delar av ett första utkast (se nedan) från LSS-utredningen 2016: 40 som leds av Gunilla Malmborg och som ska vara klar 1 oktober 2018.

Låt förslagen diskuteras innan riksdagsvalet i sep så att politiska partier kan ta ställning och väljarna får en möjlighet att påverka utvecklingen!

Förslagen i korthet

• Personlig assistans ska inte beviljas under 12 års ålder. Barn upp till 12 år ska istället kunna få en ny LSS-insats: ”omvårdnad och stöd för barn”.
• Vid 80 års ålder ska all assistans upphöra, äldreomsorgen tar över.
• Assistans bör inte beviljas om grundläggande behov understiger 20 tim/vecka. (innebär att kommunalt beviljad assistans försvinner)
• Inför en schablon på 15 tim/vecka för aktiviteter som dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter.
• Assistans ska inte ges för behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet (femte grundläggande behovet).
• Aktiv tillsyn av övervakande karaktär ska inte ingå i personlig assistans. Istället ska detta ges i en helt ny LSS-insats: ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär”
• Dubbelassistans ska beviljas endast om anpassning och hjälpmedel inte täcker behovet.
• Kommunerna bör ha huvudmannaskapet för LSS-insatsen personlig assistans (även om utredningen diskuterar nackdelar med att kommunerna tar ansvaret).

All text nedan i kursiv stil är direkta citat från det utkast av utredningen som nu gått ut till bland annat experter i utredningen.

Personlig assistans ska inte beviljas till barn under 12 år

Citat: Endast den som har behov av stöd i form av personlig assistans och har fyllt 12 år men inte 80 år ska ha rätt till insatsen.

När barn och unga får stöd i form av personlig assistans skiljer sig insatsen delvis från när vuxna får sådant stöd, innehållet är ofta i större utsträckning inriktat på omvårdnadsåtgärder och det är alltid en företrädare för barnet som bestämmer av vem stödet ska ges. De behov av stöd som barn har, och som också beskrevs i de ursprungliga förarbetena, är i stor utsträckning av ett annat slag och innebär till stor del olika omvårdnadsåtgärder. Vi föreslår därför att det stöd som barn med stora omvårdnadsbehov behöver ska ges genom en särskild insats i LSS, ”omvårdnad och stöd för barn”.

Utgångspunkten bör enligt vår mening vara att personlig assistans kan ta vid där föräldraansvaret normalt sett kan anses upphöra när det gäller praktisk hjälp och stöd med grundläggande behov och när barn kan förväntas klara sig på egen hand. En övre åldersgräns på 12 år överensstämmer också med exempelvis regelverket för den tillfälliga föräldrapenningen. Det finns nämligen i dag möjlighet att få tillfällig föräldrapenning när en förälder behöver avstå förvärvsarbete för att ett barn under 12 år är sjukt eller smittat.

Ta bort assistans helt vid 80 års ålder

Citat: Utifrån resonemanget att villkoren för personer med funktionsnedsättning ska vara likvärdiga andra människor i samma ålder skulle rätten till personlig assistans kunna upphöra när en person fyller 80 år.

Mot bakgrund av vårt uppdrag anser vi att en bortre tidsgräns för personlig assistans är en acceptabel förändring för att värna insatsen. Att personer med funktionsnedsättning över 80 år får stöd inom ramen för äldreomsorgen i stället för personlig assistans innebär enligt vår mening att de kan anses få stöd på likvärdiga villkor.

Inför en schablon på 15 tim/vecka som beviljas för andra personliga behov som avser dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter

Citat: Vi föreslår således att stöd för andra personliga behov för sådana aktiviteter som dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter i första hand ska beräknas genom en schablon. Vi anser därför att den som har rätt till personlig assistans ska beviljas 15 timmar per vecka för andra personliga behov som avser dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter i form av en schablon. Den som har behov av ytterligare stöd för specifika aktiviteter ska som nämnts ovan ha rätt till detta.

Man kan tänka sig olika sätt att tydligare reglera för vilka andra personliga behov som personlig assistans ska beviljas för och i vilken omfattning. Allt från att ange vilka aktiviteter som ska ge rätt till stöd till att ett visst antal timmar för vissa angivna aktiviteter alltid ska ingå i den personliga assistansen. Att schablonisera rätten till stöd har flera fördelar, det förenklar bl.a. bedömningen och ökar förutsägbarheten. Det finns också nackdelar med schabloner då de alltid i några fall kommer att innebära att en del personer får mer stöd än de behöver men också att en del personer ibland inte kan få fullt ut det antal timmar som han eller hon har behov av. Det ligger i sakens natur att en schablon inte ger exakt ”rättvisa” i varje enskilt fall. Det handlar om en avvägning mellan ”rättvisa” och enkelhet/hanterbarhet som kan få acceptans bland dem som berörs. Att tillämpa en schablon innebär också att delvis frångå den princip om en individuell prövning av behovet som är utgångspunkten i LSS.

Av SCB:s tidsanvändningsundersökning framgår hur mycket tid befolkningen i genomsnitt lägger på olika aktiviteter, bl.a. hemarbete, fritidsaktiviteter och s.k. fri tid där TV-tittande är en stor del. Av den framgår att kvinnor lägger i genomsnitt 4 timmar på hemarbete per dag medan män lägger 3 timmar 15 minuter på motsvarande aktiviteter. Ungefär 5 timmar per dygn i genomsnitt ägnar sig kvinnor och män, i åldern 20–64 år, åt olika former av fritidsaktiviteter Den fria tiden utgörs till störst del av aktiviteterna TV och radio, social samvaro och hobbyer. Det gäller för både kvinnor och män även om det skiljer en del mellan könen. Att utgå från cirka två timmar per dag i genomsnitt för sådana aktiviteter framstår som rimlig.

Assistans ska enbart ges för praktiska hjälpbehov, och inte till stöd som förutsätter ”ingående kunskaper” (femte grundläggande behovet)

Citat: Personlig assistans ska vara en insats som ger stöd för praktiska hjälpbehov och där ingår inte det stöd som idag anges som behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet.

Den praktiska hjälpen där de enskilde har avgörande inflytande och som är inriktad på delaktighet i samhället och självbestämmande måste därför vara kärnan i insatsen personlig assistans. När det gäller andra delar av vad som kommit att ingå i den personliga assistansen, t.ex. hälso- och sjukvårdsåtgärder i form av egenvård och aktiv tillsyn av övervakande karaktär, finns det enligt vår mening skäl att överväga om detta är behov som bör mötas med personlig assistans eller på något annat sätt, med en annan insats i LSS eller genom annat stöd

Vi anser därför inte att s.k. medicinsk tillsyn bör vara ett behov som ger rätt till insatsen personlig assistans. När det gäller barn har vi föreslagit en särskild insats för omvårdnad och stöd. Vår bedömning är att den reglering med grundläggande behov som en förutsättning för rätten till personlig assistans på ett rimligt sätt preciserar vad som är sådana stora och varaktiga funktionsnedsättningar som ger behov av stöd i krävande eller komplicerade situationer. För att tydliggöra att det är behov av praktisk hjälp som personlig assistans är avsedd för bör det framgå av regleringen.

Aktiv tillsyn av övervakande karaktär ska inte ge assistans

Citat: Det kan ifrågasättas om användningen av personlig assistans för att tillgodose behovet av aktiv tillsyn av övervakande karaktär kan anses ligga helt i linje med dessa intentioner. Vi anser därför att denna form av aktiviteter inte bör ingå i personlig assistans.

Vi föreslår därför att det införs en särskild insats i LSS, utöver personlig assistans, som benämns ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär”, se avsnitt 13.x.x.
En annan del i det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde” är aktiv tillsyn av övervakande karaktär för att förmå den enskilde att själv utföra något av de grundläggande behoven. . Vi anser därför att även denna del av behovet av annan hjälp som kräver ingående kunskap om den enskilde bör ligga utanför den personliga assistansen.

Bevilja inte assistans när grundläggande behov är lägre än 20 tim/vecka (idag personer med kommunalt beviljad assistans)

Citat: När det gäller rätten till assistansersättning är den begränsad till dem som har behov av stöd för sina grundläggande behov under mer än 20 timmar per vecka. En möjlig begränsning skulle vara att ha den utgångspunkten för all personlig assistans vilket var något som LSS-kommittén föreslog.

Ett alternativ för att begränsa antalet personer som får personlig assistans är att i ännu högre grad reservera insatsen för dem som har mycket stora behov av hjälp och stöd i vardagen. När det gäller rätten till assistansersättning är den begränsad till dem som har behov av stöd för sina grundläggande behov under mer än 20 timmar per vecka. En möjlig begränsning skulle vara att ha den utgångspunkten för all personlig assistans vilket var något som LSS-kommittén föreslog.
Vi föreslår att den som har fyllt 12 år, har behov av praktisk hjälp med hygien, att klä sig och klä av sig, att äta och för att kommunicera med andra under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka ska ha rätt till personlig assistans.

Egenvårdsinsatser ska kunna ges som personlig assistans

Citat: För den enskilde med rätt till personlig assistans är det också av stor betydelse att kunna få stöd även med sådana hälso- och sjukvårdsåtgärder som bedöms kunna utföras som egenvård. Vi anser därför att sådant stöd även i framtiden bör kunna utgöra en del av den personliga assistansen.

När det gäller hälso- och sjukvårdsåtgärder i form av egenvård finns möjlighet att den enskilde kan utföra sådana åtgärder med stöd av t.ex. en personlig assistent och det finns också en reglering som tar sikte på att sådana aktiviteter ska kunna ges inom ramen för personlig assistans på ett säkert sätt. Mot bakgrund av att Socialstyrelsen avser att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att reglerna om hälso- och sjukvårdens beslut om och uppföljning av egenvård vid bl.a. personlig assistans efterlevs måste de risker och problem som förknippats med denna del av den personliga assistansen anses vara väl omhändertagna.

Funktionsförmågan bedömd via ICF avgör i större grad assistansens omfattning

Citat: Regeringen bör låta utreda frågan om att skapa en stödorganisation när det gäller bedömning av rätten till personlig assistans med utgångspunkt från bedömningsinstrumentet ICF.

En möjlighet är att använda bedömningsinstrumentet ICF fullt ut och ange vilken funktionsförmåga som ger rätt till personlig assistans och i vilken omfattning insatsen ska ges. När en bedömning gjorts med utgångspunkt från ett sådant instrument skulle den i de flesta fall kunna gälla framöver när det gäller rätten till personlig assistans och en ny bedömning skulle då bara ske i särskilda fall, när någon större förändring som påverkat funktionsförmågan inträffat.

Vid ett kommunalt huvudmannaskap för personlig assistans förefaller det naturligt att använda Socialstyrelsens metodstöd IBIC som används vid bedömning av behov av stöd enligt SoL och LSS. IBIC erbjuder ett behovsinriktat och systematiskt arbetssätt med ett strukturerat sätt att dokumentera information som utifrån ICF beskriver nuläge, mål och resultat.

Assistans ska kunna beviljas till personer som behöver stöd via god man

Citat: Vi anser därför att personlig assistans kan vara en ändamålsenlig insats även för personer som inte utan stöd kan definiera det faktiska innehållet i insatsen.

Finns det skäl att överväga att reservera personlig assistans för en mindre målgrupp där utgångspunkten skulle vara möjligheten till självständighet och att leda och kontrollera sin assistans genom inflytande över vem som ger stödet och dess innehåll? En fråga som då skulle behöva besvaras är hur man kan avgöra vem som skulle ha rätt till personlig assistans. Bland dem med god man har forskning visat att de som har personlig assistans anger högre grad av upplevt självbestämmande än de med god man som har andra insatser enligt LSS. Detta innebär att personlig assistans även för personer som har behov av stöd av god man kan ge inflytande och självbestämmande, en viktig del av intentionerna vid införandet av insatsen.

Dubbelassistans ska beviljas endast om anpassning och hjälpmedel inte täcker behovet

Citat: Rätt till personlig assistans som ska utföras av fler än en person ska endast föreligga i den mån behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, genom att bostaden anpassas eller genom användning av hjälpmedel.

För att ha rätt till stöd av mer än en assistent bör det därför stå klart att dessa behov inte kan tillgodoses genom en anpassning av bostaden eller genom hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen. Vi föreslår därför att rätt till personlig assistans som ska utföras av fler än en person endast ska föreligga i den mån behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, genom att bostaden anpassas eller genom användning av hjälpmedel.

Personlig assistans bör finnas kvar som LSS-insats

Citat: Personlig assistans är en ändamålsenlig insats för i vart fall vissa grupper i personkretsen och bör även fortsättningsvis ingå i LSS.

Personligt utformat stöd som utmärks och avgränsas från andra insatser i LSS genom stödets och servicens personliga karaktär. Vid sidan av stödets personliga utformning har det två andra egenskaper, det ska ges i olika situationer och av ett begränsat antal personer.

Den personliga assistansen ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Avsikten är dock att personlig assistans också ska ges i andra situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet. Personlig assistans ska också ges för väntetid och beredskap under dygnsvila samt tid mellan aktiviteter utanför hemmet.

Ny LSS-insats: ”aktiv tillsyn av övervakande karaktär som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet”

Citat: Stöd ska ges till den som har ett aggressivt och utåtagerande beteende och har behov av att en personlig assistent finns till hands för att förebygga eller bryta situationer som kan vara farliga. Aktiv tillsyn av övervakande karaktär för personer med psykisk funktionsnedsättning ska vara en insats där både den som tillhandahåller stödet och den som ger det faktiska stödet har de särskilda kunskaper som krävs för att enskilde ska få stöd av god kvalitet.

En annan del i det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde” är aktiv tillsyn av övervakande karaktär för att förmå den enskilde att själv utföra något av de grundläggande behoven. Även detta bör vara ett behov som kan mötas med en insats för aktiv tillsyn.
En insats för aktiv tillsyn bör endast vara till för dem med ett stort behov av sådant stöd, där de som i dag får assistansersättning med hänsyn till det behovet är den främsta målgruppen. Det innebär att endast de som har behov av stöd för aktiv tillsyn av övervakande karaktär i 20 timmar per vecka eller mer bör ha rätt till insatsen.

Ny LSS- insats: ”omvårdnad och stöd för barn”

Citat: Den nya insatsen, omvårdnad och stöd för barn, är i första hand avsedd för barn upp till tolv år som i dag får personlig assistans, antingen efter beslut av kommunen eller efter beslut om assistansersättning.

Det gäller barn med omfattande omvårdnadsbehov under hela dygnet eller stor del av dygnet och som på grund av t.ex. hjärnskada, genetisk skada eller sjukdom har flera funktionsnedsättningar samtidigt. Det gäller också barn som har behov av aktiv tillsyn av övervakande karaktär till följd en psykisk funktionsnedsättning som medför ett utåtagerande och aggressivt beteende med risk för att skada sig själv eller andra. Även mycket stora omvårdnadsbehov som i dag i stor utsträckning inte ger rätt till personlig assistans bör enligt vår mening kunna tillgodoses inom ramen för den föreslagna insatsen.
Dessa barn ska ha rätt till en insats som gör det möjligt att få stöd i hemmet av få personer med lämplig kompetens. En sådan insats bör även den beräknas utifrån ett genomsnittligt antal timmar per vecka. Förutsättningarna för rätten till insatsen bör motsvara dem som gäller för rätten till personlig assistans, dvs. det bör endast vara barn med omfattande och varaktiga behov av stöd som har rätt till den.

Insatsen har till främsta syfte att säkerställa att barn med stora behov av omvårdnad och stöd får hjälp i hemmet och därigenom kan bo kvar hemma.

Kommunalt huvudmannaskap bästa alternativet

Kommunerna bör enligt utredningen ha hela ansvaret för LSS-insatsen personlig assistans även om de diskuterar nackdelar med att kommunerna tar hela ansvaret.

Citat: Vid LSS-reformens tillkomst gjordes bedömningen att kommunerna var väl ägnade att ansvara för insatser enligt lagen, inte minst utifrån ett resonemang att personer med funktionsnedsättning ska få stöd och service av samma huvudman som alla andra. Dessa argument får alltjämt anses giltiga:

• LSS-insatserna är av samma slag som kan ges av kommunerna inom ramen för deras verksamhet enligt socialtjänstlagen, varför det även av den anledningen framstod som naturligt att kommunerna gavs ett grundläggande ansvar även för insatser enligt LSS.
• Genom det lokala ansvaret har LSS-insatserna knutits till ett större sammanhang av planering, information, uppsökande och förebyggande aktiviteter m.m. som kan bidra till att lagens syften och mål uppfylls på bredare front än vad enskilda insatser kan göra.
• Genom att samla ansvaret hos kommunen skulle undvikas att enskilda hamnar i kläm vid ansvarsdiskussioner mellan huvudmän.
• En modell där kommunen ges ett samlat ansvar för att besluta om och tillhandahålla personlig assistans skulle därmed kunna sägas fullfölja och stärka de grundläggande ambitionerna i LSS.

De viktigaste argumenten för att kommunerna bör ha allt ansvar för beslut om rätt till och omfattning av personlig assistans:

• Beslut, verkställighet och ansvar för finansiering bör följas åt
• Fördelar i fråga om god kostnadskontroll
• Bättre incitament och möjligheter till uppföljning av om insatsen utförs
  med tillräcklig kvalitet.
• Möjligheterna till lokalt ansvarsutkrävande stärks.
• Kommunernas drivkraft att hålla en tillräckligt god kvalitet i övriga insatser enligt LSS och socialtjänstlagen stärks
• Drivkrafter att åtgärda kostnadsineffektivitet stärks
• Administrativa samordningsvinster som uppstår om kommunen kan återanvända delar av utredningen vid prövningen av andra kommunala insatser.
• En sådan förenklad administration gynnar dem som ansöker om insatser, som behöver ägna mindre tid och kraft åt att förse handläggarna med intyg och information.

Positiva effekter av ett samlat kommunalt ansvar för personlig assistans:

• De oklarheter och organisatoriska komplikationer som uppkommit genom det dubbla huvudmannaskapet för personlig assistans försvinner utan att de principer som ligger till grund för LSS-reformen
• För den enskilde och för de många olika utförarna inom den personliga assistansen koncentreras kontakterna till en huvudman. Det nuvarande dubbelarbetet vid utredningar av och beslut om rätt till personlig assistans försvinner.
• Den personliga assistansen knyts närmare till LSS i övrigt.
• Ett samlat huvudmannaskap ger också bättre förutsättningar för mer enhetliga krav på utförande och assistansanordnare.
• Ekonomiska incitament för kostnadsförskjutningar mellan stat och kommuner inom LSS-området försvinner.
• Ett kommunalt huvudmannaskap skulle också kunna innebära att någon timgräns för grundläggande behov inte behövs för att avgöra rätt huvudman och därmed försvinner behovet av alltför integritetskänsliga beräkningar.
• Om kommunerna ansvarar för både all personlig assistans och för övriga insatser enligt LSS får kommunerna sunda drivkrafter att utveckla andra insatser, t.ex. ledsagarservice, korttidstillsyn, avlösarservice och daglig verksamhet av god kvalitet (därmed inte sagt att individen ska tvingas välja en annan insats än den han/hon önskar, vilket vore i strid med LSS).
• Om en kommun ansvarar för och finansierar samtliga insatser, gynnas drivkraften att informera om och diskutera lämpliga insatser utifrån en samlad bedömning. Det handlar såväl om vad brukaren behöver och önskar som vad som är mest kostnadseffektivt i det enskilda fallet, t.ex. i relation till andra huvudmän.
• Det är kommunens ansvar att följa upp kvaliteten i insatser enligt LSS, exempelvis att insatserna verkligen leder till goda levnadsvillkor, ett aktivt liv eller delaktighet i samhällslivet för de enskilda. (Försäkringskassan saknar helhetsansvar och i praktiken sker inte heller någon uppföljning.

Farhågor förknippad med ett kommunalt ansvar

• Det skulle bli jämförelsevis svårare att få tillgång till jämförbar och tillförlitlig statistik över exempelvis antalet mottagare, antalet timmar och kostnader. Problemet skulle vid ett kommunalt huvudmannaskap i någon mån kunna avhjälpas genom att staten ålägger kommuner att ta fram vissa uppgifter för statistikändamål.

Negativa aspekter vid ett samlat kommunalt ansvar för personlig assistans

• En tydlig risk är att likvärdigheten i beslut om personlig assistans kan försämras till följd av skillnader i olika kommuners bedömningar.
• En annan risk är att personlig assistans finansierad genom statlig assistansersättning inte ersätts med personlig assistans enligt LSS utan med andra insatser, såsom hemtjänst, vilket skulle strida mot reformens intentioner. I det här sammanhanget ska dock framhållas att LSS är en rättighetslagstiftning och att kommuner som bryter mot LSS kan få se sina beslut upphävda i domstol.
• Lokala ekonomiska förutsättningar - för dem som har personlig assistans har statens delansvar för finansieringen bidragit till att även mycket omfattande behov kunnat tillgodoses utan hänsyn till lokala ekonomiska förutsättningar
• Det finns ett motstånd mot kommunen som huvudman. Representanter för handikappförbunden har till utredningen framfört att man föredrar staten som huvudman, mycket beroende på historiska erfarenheter. De som hade stora behov fick inte sina behov fullt ut tillgodosedda tidigare. Man sågs som en ekonomisk belastning av kommunen.
• Erfarenheterna visar att det är svårt att få sin rätt i kommunen. Bedömningarna brister i förutsägbarhet och rättssäkerhet.
• Det är komplexa beslut, samtidigt som det är stor omsättning på LSS-handläggare i kommunerna.
• Kommunerna saknar i nuläget ekonomiska möjligheter att svara för all personlig assistans.

Fördelar med assistansersättning

• Försäkringskassan gör kanske inte bättre bedömningar, men det är bättre med bara en myndighet. Med Försäkringskassan som huvudman skulle övervältringen från kommunerna minska.
• En fördel med assistansersättning jämfört med kommunen är att det inte uppstår någon inlåsningseffekt utan man kan flytta till valfri annan kommun och också inom Europa.

Skäl som talar emot att förändra nuvarande regler

• förändringar inte sällan skapar nya, ibland oförutsedda, problem. Det bör tydligt framgå att fördelarna överväger nackdelarna innan förändringar görs.
• En annan aspekt att beakta i sammanhanget är att det tar tid och resurser i anspråk att iscensätta större förändringar och att verksamheten under en övergångsperiod kan fungera dåligt för de berörda.
• Många inom personkretsen är dessutom i extra stort behov av förutsebarhet och stabilitet.

Om finansieringen av ändringar i huvudmannaskapet

• Om kommunerna får hela ansvaret för att besluta om rätt till och omfattning av personlig assistans bör staten, i enlighet med den kommunala finansieringsprincipen, kompensera kommunerna för deras ökade kostnader. Om istället staten får hela ansvaret bör pengar överföras från kommunsektorn till staten motsvarande kostnadsminskningen. Om en lösning väljs som innebär att hela ansvaret för en del av personkretsen läggs på kommunerna och ansvaret för en annan del av personkretsen läggs på staten, bör nettoeffekten beräknas och överföras.

Ytterligare resonemang om huvudmannaskapet

Likvärdighet

• Beslut om en insats som individen har rätt till bör inte påverkas av beslutsfattarens budgetrestriktion eller avsaknad av sådan. Det gäller oavsett om beslutet blir för återhållsamt till följd av en ovilja att belasta den egna budgeten, eller för frikostigt till följd av att kostnaden belastar ”någon annan”.
• I teorin skiljer sig inte kommunerna och Försäkringskassan åt vad avser möjligheterna att ta budgethänsyn. Ingen av dem får ta sådana hänsyn, eftersom LSS är en rättighetslagstiftning.
• Det saknas tydliga kriterier för att avgöra vilka lokala variationer som är acceptabla i LSS och lagstiftaren har uttryckligen inte heller eftersträvat någon fullständig likhet utan tvärtom räknat med geografiska skillnader.
• Det förekommer till synes betydande skillnader mellan kommuner när det gäller insatser enligt LSS, bl.a. personlig assistans.
• Lokala skillnader kan inte tydligt kopplas till frågan om huvudmannaskap,
  även om det i teorin finns bättre förutsättningar för statlig styrning av en statlig förvaltningsmyndighet än av kommuner (vilket också är förväntat med tanke på den kommunala självstyrelsen).
• Oavsett vem som är huvudman går det att minska möjligheterna till lokala prioriteringar och bedömningar.
• En risk med ett kommunalt huvudmannaskap för personlig assistans, är att brukare kan tveka inför att flytta från en kommun till en annan till följd av osäkerheten. Det noteras att den osäkerhet som kan upplevas vid flytt om personlig assistans kommunaliseras helt, redan existerar för de åtta LSS-insatser som kommunerna ansvarar för.
• Hur stort problemet är beror på hur enhetligt kommunerna bedömer behov. Sådana olikheter kan motverkas om än inte elimineras genom tydligare lagregler om insatsernas innehåll.
• Ett sätt att öka förutsättningarna för likformighet, eller snarare likvärdigheten, mellan kommunerna vad gäller beslut om personlig assistans är att Socialstyrelsen tillhandahåller beslutsstöd inom området.
• Det finns en möjlighet för den som funderar på att flytta från en kommun till en annan att få ett förhandsbesked om hur den nya kommunen ser på rätten till bl.a. personlig assistans. En brist som påtalats är att det kan vara svårt att få ett förhandsbesked trots att kommunerna är skyldiga att lämna ett sådant.
• Det bästa sättet att uppnå en ökad likvärdighet i viktiga avseenden att tillskapa tydliga lagregler. LSS är på många sätt otydlig, inte minst när det gäller insatsernas innehåll.

Ekonomiska aspekter m.m.

• Ett samlat statligt ansvar för personlig assistans skulle kunna ge kommunerna nya eller ökade ekonomiska incitament att skjuta över kostnader från andra LSS-insatser till personlig assistans. Den insats som är mest intressant i det sammanhanget är bostad med särskild service för vuxna.
• Ytterst handlar det om människors möjligheter att välja mellan t.ex. boende och personlig assistans. Det valet kan påverkas av det lokala utbudet av LSS-insatser och kvaliteten på dessa.
• Ekonomiska incitament till följd av huvudmannaskap och finansieringslösningar kan vara en viktig faktor, i synnerhet som det är kommunen som har ansvar för att informera enskilda om tillgängliga insatser.
• Möjligheterna att begränsa dessa ekonomiska effekter har att göra med hur insatsen personlig assistans avgränsas och med de krav som ställs på bostäder med särskild service. LSS-kommittén
• Ett långtgående alternativ skulle därvid vara att införa en delad finansiering för både personlig assistans och de verksamheter som kan vara alternativ för personer med omfattande funktionshinder, t.ex. boende och daglig verksamhet. I praktiken skulle det innebära att incitamenten för både kommunerna och staten att förmå personer att välja insatser hos den andra huvudmannen skulle försvinna.
• Dessa former av delad finansiering skulle dock innebära avsteg från principen om att hålla ihop ansvaret för beslutsfattande och ansvaret för finansiering.
• I fråga om att förebygga och upptäcka brott och missbruk, talar det kanske till Försäkringskassans fördel att myndigheten har resurser och kompetens för att göra systemkörningar och anställa experter som kan förebygga och upptäcka felaktigheter och misstänkta bedrägerier.
• Till Försäkringskassans nackdel talar att myndighetens handläggare, jämfört med kommunala handläggare, saknar personlig kännedom om brukarna och anordnarna, vilket gör det svårare att genomskåda bedrägerier och flagranta överutnyttjanden.
• Försäkringskassan har heller inte i lagstiftningen givits ett lika tydligt ansvar att följa upp och kontrollera verksamhet som finansieras med assistansersättningen.
• En aspekt som LSS-kommittén pekat på är behovet av kontroll och uppföljning av anordnare, något som inte går om ersättningen är del av den individuella socialförsäkringen