Nyamko Sabuni, Liberalerna – ”Personlig assistans är en grundläggande frihetsfråga för Liberalerna”
Nyamko Sabuni känner sig inte låst av januariavtalet utan ser det som en början på något mycket större. Hon vill ha ett permanent stopp för tvåårsomprövningar, statligt huvudmannaskap och en lagändring där hela det grundläggande behovet är assistansgrundande.
– På längre sikt vill vi helt komma ifrån begreppet grundläggande behov.
LSS och personlig assistans kopplas ofta ihop med Liberalerna. Hur ser då den nya partiledaren på LSS? Assistanskoll har frågat Nyamko Sabuni om det fortfarande är en hjärtefråga för Liberalerna.
– Ja, vi ser LSS och den personliga assistansen som ”vår” reform. Det var min företrädare som partiledare, Bengt Westerberg, som drev igenom reformen och det är mitt parti som mest konsekvent försvarat och velat utveckla LSS genom åren. Personer med omfattande funktionsnedsättningar har samma rätt till självständighet och delaktighet som andra. Med personlig assistans kan det bli möjligt.
Så rättigheterna i LSS och personlig assistans fortsatt en central fråga för Liberalerna med dig som partiledare?
– Ja, självklart! Det är en viktig fråga för mig personligen, men framförallt så är det en helt grundläggande frihetsfråga för Liberalerna som parti. För oss har det alltid varit viktigt att öka friheten mest för dem som har allra minst. Det är inget som kommer och går beroende på vem som leder partiet.
”Vi försökte hålla emot 2006–2014”
Sedan 2009 har det utvecklats en allt hårdare rättspraxis i assistansbedömningarna. Nyamko Sabuni anser att den inte uppstått av sig själv utan i ett samspel mellan politiker, myndigheter och domstolar.
– Politiker i andra partier har sagt att assistansen har blivit för dyr, Försäkringskassan och kommunerna har lyssnat till detta och tolkat regelverken hårdare, och domstolarna har hållit med. Sedan har Försäkringskassan och kommunerna tolkat domarna ännu ett varv hårdare.
Nyamko Sabuni beklagar att denna utveckling startade redan under alliansregeringens tid 2006–2014.
– Mitt parti försökte hålla emot, och något lyckades vi väl med, men inte tillräckligt. Det hade sparat mycket lidande om fler partier hade velat förtydliga lagen redan då.
”En förfärlig utveckling”
Sedan 2015 har ca 1900 färre personer assistansersättning och antalet minskar varje månad, idag får över 8 av 10 avslag vid nyansökan.
Hur ser du på denna utveckling?
– Det är helt förfärlig utveckling. För att utvecklingen ska vända måste lagen ändras, och eftersom det arbetet inte kunde börja förrän i januari i år så har det inte kommit så långt än. Vi vet att det brådskar och gör vad vi kan för att det inte ska dra ut på tiden. Men samtidigt så får vi ju inte skynda på så mycket att man slarvar fram dåliga lagändringar.
Vill gå längre än januariavtalet
I Januariavtalet mellan regeringen, Centern och Liberalerna ingår det att sondmatning/andning ska bli grundläggande behov, stärkt rätt till assistans för egenvård och tillsyn, ett avsmalnat föräldraansvar och en utredning om statligt huvudmannaskap.
Räcker detta?
– Nej, det räcker inte men det är en bra början.
Har Liberalerna blivit låsta av Januariavtalet?
– Nej, snarare tvärtom. Genom Januariavtalet har vi i Liberalerna fått igenom att assistansen ska börja byggas upp igen efter många år av nedskärningar. Vi vill göra mer, men nu görs i alla fall något. Och det finns inget som hindrar oss från att berätta att vi därutöver vill göra mer.
Vad vill du förändra mer än det som ingår i Januariavtalet?
– På kort sikt vill jag att det tillfälliga stoppet av tvåårsomprövningar ska bli permanent. Hur ofta man ska ompröva assistansen borde avgöras från person till person, utifrån hur sannolikt det är att behoven ändras. Och när behoven ändras är det just de nya behoven som ska prövas, inte alltihop från grunden.
Statligt huvudmannaskap och helhetsbedömning
En annan viktig fråga är enligt Nyamko Sabuni att staten ska ta hela ansvaret för personlig assistans.
– Det ska inte som idag vara delat mellan staten och kommunerna. Vi har fått igenom i Januariavtalet att det ska utredas, vilket är ett första steg.
Skulle du vilja se en lagändring så att alla grundläggande behov är assistansgrundande i sin helhet, och inte delas upp i integritetsnära delar?
– Ja, och på längre sikt vill vi helt komma ifrån begreppet grundläggande behov. Vem som ska ha rätt till assistans bör grundas på en helhetsbedömning, inte genom att man räknar hur många minuter i veckan någon behöver hjälp på toaletten.
Bra att regeringen ändrade sig
På lite längre sikt vill vi Nyamko Sabuni alltså se en stor översyn av hela LSS för att som hon säger återupprätta den till den frihetsreform det en gång var tänkt.
– Stödet ska ha hög kvalitet, ges med kontinuitet och så stort självbestämmande som möjligt för den som behöver stödet. Gränsdragningarna mellan olika insatser behöver ses över och bli mer flexibla. Vi tycker också att man bör se över vilka som kan omfattas av LSS. Det är till exempel alldeles för svårt idag att få LSS–insatser för personer med grav synskada.
Är det något du vill tillägga?
– Ja! Jag är glad att Lena Hallengren nu sagt att regeringen inte vill ändra LSS på det sätt som föreslogs i den kritiserade promemorian, och att man inte skriver in i lagtext att grundläggande behov ska vara av ”mycket privat och integritetskänslig karaktär". Det har vi i Liberalerna också landat i.
Berodde det inte mycket kritiken i funktionsrättsrörelsens remissvar?
– Jo, och det är ju just därför saker skickas på remiss, för att kunna förbättra förslag innan de blivit verklighet. Departementets jurister är duktiga men de vet förstås inte allt, och den här gången hade man felbedömt förslagets effekter. Det är mycket bra att några av remissvaren hade konkreta förslag på andra sätt att göra andning och sondmatning assistansgrundande, säger Nyamko Sabuni.