Mikael Klein, Funktionsrätt Sverige – ”Slöseri med människors tid och engagemang”
Det är onödigt att skicka ut LSS-utredningen på remiss och det kommer inte att leda till några konkreta politiska förslag, anser Mikael Klein, politisk chef på Funktionsrätt Sverige.
– De borde istället ha fortsatt att tillsätta utredningar på specifika frågor, säger han och ger en rad förslag på sådana.
Socialminister Lena Hallengren anser att det skulle vara slöseri att inte låta den stora LSS-utredningen som blev klar i fjol, gå ut på remiss. Mikael Klein tycker tvärtom att det är ett ”slöseri med människors tid och engagemang”.
– Jag kan inte se någon vettig orsak. Det känns inte som att det handlar om att komma vidare i ett politiskt arbete. Jag har svårt att se de vad det här ska kunna ge för matnyttigt åt regeringen att göra politik av. Utredningen är tämligen värdelös eftersom direktiven var så fokuserade på kostnadsbesparingar. Det finns mycket annat att arbeta med än att lägga tid på remissyttrande som ändå inte kommer att leda någon vart.
”För dåligt utrett helt enkelt”
Regeringen ber remissinstanserna att bortse från de största besparingsförslagen, borttagen assistans för barn och för femte grundläggande behovet samt en schablon på 15 timmar för andra personliga behov. De förslagen har regeringen lovat att inte gå vidare med.
Hur ser du på det?
– Tack och lov är de inte bara skickar ut utredningen helt ohämmat och vill ha synpunkter på alla förslag.
När utredningen nämns i olika sammanhang sägs ibland att man här och var resonerar klokt men att man kommer fram till tokiga slutsatser. Kan man inte använda dessa resonemang?
– Det finns intressanta axplock men den här utredningen är så grund i alla de delar som inte handlar om att begränsa personlig assistans. Det är för dåligt utrett helt enkelt, även om remissinstanserna är positiva så krävs det mer utredning.
Borde fortsätta på det sätt de börjat
På frågan vad regeringen skulle gjort i stället svarar Mikael Klein att de borde ha fortsatt på det sätt man börjat.
– Att tillsätta utredningar om specifika delar som behöver lösas. Det har man gjort i utredningen om hyreskostnader i LSS-bostäder och Utredningen om förstärkt assistans, med konkreta specifika frågor om egenvård, föräldraansvar och det femte grundläggande behovet. Man borde ta det bit för bit.
"Personlig service och boendestöd"
Mikael Klein nämner en rad olika områden som borde utredas vidare och som delvis tagits upp i den gamla LSS-utredningen, men utan att utredas tillräckligt. Bland annat förslaget på en ny insats, "Personlig service och boendestöd", som är tänkt att bland annat ersätta ledsagning. Han tycker att det är en intressant tanke.
– Flera av Funktionsrätt Sveriges medlemsförbund, bland annat FUB och Autism och Aspergerförbundet har efterfrågat en sådan elfte LSS-insats, ett boendestöd som innehåller personlig service - en sorts personlig assistans light. Idag finns personer, främst med psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser, som faller utanför LSS och som får stöd via SOL.
Inom personlig assistans-rörelsen fruktar man en sådan insats för att den skulle kunna användas istället för personlig assistans…
– Ja, det här förslaget, som det ser ut i utredningen, är riggat för att ersätta personlig assistans. De har lagt förslag för att minska personlig assistans och de har räknat på att "så här många färre personer kommer att få personlig assistans genom den nya insatsen”. Men en sådan elfte insats skulle verkligen behövas främst för personer som idag står utanför LSS. Det är ett typiskt exempel på något som är intressant men skulle behöva utredas vidare.
Frågan om huvudmannaskapet inte viktigast
Utredningen föreslår ett förstatligande av assistansen, vilket är något som de flesta i funktionsrättsrörelsen ser positivt på. Men även det menar Mikael Klein är utan värde eftersom utredningens förslag förutsätter att man redan skurit hårt i assistansen.
– Det bygger på att den personliga assistansen har blivit en så pass smal och begränsad insats att bara är en väldigt liten klick personer med mycket stora behov har den, inte personlig assistans så som den ser ut i dag.
Bland punkterna i januariöverenskommelsen mellan regeringspartierna, (L) och (C) finns en ny utredning om huvudmannaskapet med och regeringen har sagt att den ska komma igång under 2021. Men Mikael Klein är inte så entusiastisk och ser många andra åtgärder som borde gå före. Grunden till problemet menar han handlar om Försäkringskassans rättstillämpning.
– Hade inte Försäkringskassans rättstillämpning utvecklats så illa under senare år hade inte 20-timmarsgränsen varit så avgörande. Tills syvende och sist handlar det om frågan vad personlig assistans är och vilket innehåll den har.
”Omprövningar vart 300.e år”
Något som i många år varit avskytt i personlig assistansrörelsen är de omprövningar Försäkringskassan gjort vartannat år. I utredningen föreslås att det istället ska göras vart tredje år, något som Mikael Klein helt förkastar.
– Regelmässiga omprövningar ska inte förekomma över huvud taget. De ska göras vid förändrade behov eller förändrade förutsättningar. Om förutsättningarna inte har förändrats ska inte besluten kunna förändras. De har skapat en otrolig oro när omprövningarna under de senaste åren lett till förändrade beslut, inte på grund av att behoven har förändrats utan på grund av att rättstillämpningen förändrats. Det är visserligen bättre att det sker vart tredje år istället för vartannat men ännu bättre hade det varit om det skett vart 30.e eller vart 300.e år.
Christian Källström, God Juridik, föreslog i en intervju på Assistanskoll att man skulle skriva in i LSS lagtext att uppnådda rättigheter inte får försämras och att gynnande beslut ska gälla. Kan det vara en väg?
– Att gynnande beslut ska gälla är en tradition i svensk rätt. Det kanske skulle underlätta om man skrev in det i LSS men då måste man ställa frågan varför just i LSS och inte i all annan lagstiftning? Här har man tillåtit en tillämpning som är rättsvidrig. Då är min tolkning att det är inte är fel på lagen utan på tillämpningen.
Oskick med tidsbegränsade beslut för varaktiga behov
På det hela taget anser Mikael Klein att det är ett oskick att bevilja tidsbegränsade beslut för varaktiga behov.
– När det inte råder oklarhet om att behoven är varaktiga och det ändå leder till tidsbegränsade beslut är ett oskick. För ett varaktigt behov ska man få varaktigt stöd som kan omprövas om och när förutsättningarna eller behoven förändras. Det är det enda rimliga och logiska. Allt annat är i bästa fall onödig administration och i sämsta fall en rättsosäkerhet eftersom du kan råka ut för en omprövning som inte har med behoven att göra utan av en förändrad rättspraxis.
Ett argument för omprövningarna brukar vara att det är för den enskildes skull och att omprövningen kan resultera i ett utökat stöd...
– Det argumentet är ett sorts förmynderi: "vi omprövar bara för att vi tror att du kanske behöver mer än vad du själv förstår" - det är ett kvasiargument.
Viktigt schablonen följer löneutvecklingen
Mikael Klein anser att det är viktigt att schablonbeloppet höjs i takt med löneutvecklingen som utredningen föreslår. Han pekar på Lars Lööws utredning om yrket personlig assistans.
– Eftersom assistansen är en extremt löneintensiv bransch, där den överlägset största delen går till löner, är detta viktigt för att få en långsiktig stabilitet för branschen och yrket. Den nuvarande ordningen, att man fastställer schablonen i budgetpropositionen är ingen bra ordning, det blir otroligt ryckigt. Det måste finnas spelregler där alla vet vad som gäller.
Frågan borde utredas mer, säger Mikael Klein, dels för att det är en kostnadsfråga men också för att det handlar om att utveckla yrket personlig assistent. Han tar åter upp Lars Löws utredning, som han menar har många goda förslag.
– Alla de förslagen riskerar att undermineras om inte schablonen hänger med i löneutvecklingen. Det spelar ingen roll att man förändrar och förbättrar om det inte finns pengar.
Inte trovärdigt resonemang om 65-årsgränsen
I utredningen diskuteras det om att personlig assistans borde kunna beviljas efter 65 år, men att det inte fanns direktiv eller ekonomiskt utrymme för utredningen att föreslå detta. Mikael Klein ger inte mycket för det och påminner om de läckor som kom från utredningens arbete innan den var klar. Den första läckan visade att de tvärtom tänkte begränsa redan beviljad assistans för de över 65 år och ta bort den för barn under 12 år.
– Läckan slog ner som en bomb och väckte ett ramaskri i rörelsen. Man drog tillbaka begränsningen för de över 65 men för barn höjde de gränsen till 16 år. Tittar men på beräkningsunderlaget så är barn mellan 12 och 16 lika många som de över 65, så det var samma besparing i slutändan. Så utredningen var uppenbarligen också inne på att begränsa redan beviljad assistans för dem över 65. Så jag vet inte hur välgrundad den viljan verkligen var…
Även på det ämnet, menar Mikael Klein, skulle det behövas en ny utredning för att de över 65 med personlig assistans kan få den utökad efter behov.
– Alla som lever med personlig assistans behöver få en möjlighet att utöka den. Som det är nu fryses beloppet vid 65 trots att de allra flesta av dem har ett ökande behov av personlig assistans.
För låg ambitionsnivå?
Mikael Klein är som sagt positiv till de utredningar som regeringen hittills tillsatt och nämner särskilt att den om hyreskostnader i LSS-bostäder. Den fanns inte med i januariöverenskommelsen, utan är ett eget initiativ från regeringens sida. Väcker det då inte oro att de skickar ut denna så hårt kritiserade utredning på remiss? Mikael Klein svarar att han i och för sig tror att Lena Hallengren är ärlig i sin ambition att stärka assistansen. Men han menar att det är ord som går att tolka på flera sätt.
– Det beror på vad man har för perspektiv. Uttalandet ”assistansen ska stärkas” beror ju på frågan från vilket läge? Att säga att personlig assistans ska stärkas är i och för sig bra jämfört med att fortsätta spara. Men försämringarna har pågått under så lång tid så det finns stora brister, både när det gäller assistansen och de övriga LSS-insatserna. Jag hade hellre sett en politisk formulering om att ”LSS intentioner måste återupprättas”. På så sett som (S)-kongressen beslutade. Det är en mycket bredare politisk ambition och ett större politiskt projekt, säger Mikael Klein.