Jonas Franksson, STIL – ”Man borde tänka på vilka signaler en remittering av LSS-utredningen ger”
Jonas Franksson, Foto: Erik Groundstoem
Att låta LSS-utredningen gå ut på remiss anser Jonas Franksson är slöseri med tid som kunde ha ägnats åt att skriva direktiv till en ny utredning om rätten till assistans.
– Vi måste ha en utredning som kommer till rätta med behovsbedömningarna och rätten till personlig assistans. Vi måste komma ifrån den här grundläggande behovs-skiten, säger han.
Jonas Franksson, ordförande i STIL, säger att de länge hade förespråkat en ny stor LSS-utredning och att de hade höga förväntningar när den initierades. Men allt grusades när de läste utredningsdirektiven.
– Vi hade stora förhoppningar på att den skulle komma tillrätta med de problem som uppstod efter Högsta förvaltningsdomstolens dom 2009. Men det blev ju bedrövliga direktiv så vi förstod att det skulle bli en antingen bedrövlig eller en meningslös utredning och det var precis vad det blev.
Slöseri med tid och pengar
Regeringen har nu skickat utredningen ut på remiss och STIL är en av remissinstanserna. Jonas Franksson tror att orsaken till remitteringen mest handlar om prestige.
– Lena Hallengren motiverar det med att det skulle vara slöseri med tid och resurser att inte göra det, men det är ju tvärtom. Förutom att man redan slösat bort arbetstiden och kostnaderna för de 4 - 5 personer som gjort utredningen kommer man nu dessutom att slösa bort tid och pengar för alla som ska skriva remissvaren. Den tiden kunde vi ha ägnat åt att ta fram nya direktiv till en ny utredning som skulle komma till rätta med det som är de grundläggande problemen.
De största besparingsförslagen inte är med. Vad tror du är orsaken till att man inte lät hela utredningen gå ut på remiss?
– Man vill väl visa någon sorts anständighetsnivå. Regeringens samarbetspartier varit kritiska och ligger på om en utredning om statligt huvudmannaskap och rätten till personlig assistans. Jag tänker också att Lena Hallengren är en person med omdöme och att det här inte ligger i linje med vad hon egentligen vill.
Vill bort från grundläggande behovs-skiten
Några av LSS-utredningens förslag anser Jonas Franksson är intressanta att diskutera men på villkoret att man först utreder rätten till personlig assistans.
– Vi måste ha en utredning som kommer till rätta med behovsbedömningarna och rätten till personlig assistans. Vi måste komma ifrån den här grundläggande behovs-skiten, om jag får säga så.
Hela idén med grundläggande behov som kom ur av Assistansutredningen från 1996 menar han gav lagstiftningen ”en dålig medicinsk prägel”.
– Det var byggt på en hafsig och slafsig utredning som var upplagd för att stycka upp LSS på ett rent rasbiologiskt sätt. Det är den som gjort att det är så svårt att få assistans idag och att tvåårsomprövningarna måste stoppas för att inte tusentals ska förlora sin assistans. Vi måste få ett helt nytt system där man sätter människan i fokus. Du kan inte göra porten så smal så att det knappt går att ta sig in.
Dragkamp mellan rättigheter och kommunalt självstyre
Ett av LSS-utredningens förslag, som är svårt att ta ställning till om inte rätten till assiststans först utreds, är att staten helt ska överta huvudmannaskapet av den personliga assistansen. I grund och botten handlar detta, menar Jonas Franksson, om en dragkamp mellan två starka principer: att staten ska garantera mänskliga rättigheter å ena sidan och det kommunala självstyret å den andra.
– Vi kan se hur starkt det kommunala självstyret är i Sverige. Det behövs ett statligt huvudmannaskap för att det ska fungera. Men det innebär också att man måste göra om kriterierna för rätten att få assistans och vidga de möjligheterna. Som det ser ut nu så kommer det bli väldigt svårt för de drygt 4000 som har assistans via kommunerna att få personlig assistans via staten. Och om omprövningsstoppet upphör riskerar tusentals halka ut och istället få den nya LSS-insats som utredningen föreslår, personlig service och boendestöd.
Riggat för att ersätta assistans
Just LSS-utredningens förslag om en ny LSS-insats: personlig service och boendestöd (”elfte insatsen”) är ytterligare en fråga som påverkas av att rätten till assiststans inte är utredd. Jonas Franksson har förståelse för tanken att insatsen skulle kunna fungera som en förbättrad ledsagarservice för de som behöver det, men han tror att den, som det ser ut nu, skulle missbrukas i kommunerna.
– Det här är riggat för att ersätta personlig assistans för många i kommunerna. Först måste man lösa frågan om rätten till assiststans. Den nya insatsen är ju bara en extrem dålig kopia på assistans, det är mycket bättre att förbättra ledsagningen så man kan få beslut i tid istället för aktivitet och garanteras rätten att anställa vem man vill.
”Lönedumpning ingen lösning”
Utredningen föreslår att timmar som utförs av anhörigassistenter ska betalas med endast 93,5 % av timbeloppet. Jonas Franksson är kritisk och menar att man på det sättet skapar ett A- och ett B-lag bland assistenter.
– Det finns anhörigassistenter som gör ett fantastiskt arbete. Sedan finns ett fåtal som hindrar självbestämmande men det problemet måste lösas på ett helt annat sätt än med lönedumpning. Lönerna är ju skrämmande låga ändå.
Vad anser du om förslaget att beredskap ska ersättas med hemtjänst?
– Också ett konstigt förslag. Det handlar ju bara om att staten ska spara pengar genom att lägga utgiften på den kommunala hemtjänsten. Det innebär att flexibiliteten för de som använder beredskap går miste om den möjligheten eftersom du med hemtjänst inte koll eller kontroll över vem som kommer.
Leva under hot
Förslaget att assistansbeslut ska omprövas vart tredje år istället för vartannat gör ingen skillnad menar Jonas Franksson som inte vill ha några omprövningar alls.
– Det handlar ju om människors liv och rätten att kunna leva och den rätten ska inte kunna omprövas. Om man ser att det är ett kontinuerligt behov så ska stödet vara tills vidare eller till något förändrats. Omprövningen, vare sig den görs vart tredje eller vartannat år, innebär att du inte kan ha kontinuitet i ditt liv och får leva i en ständig psykisk press. Det blir inte ett värdigt liv. Du måste få vara säker på att rätten att leva ditt liv står bergfast.
April 2018 infördes omprövningsstopp som gör att assistansberättigade slipper omprövningarna. Jonas Fransson ser hur det påverkar personer i hans omgivning.
– Jag märkte det hur de personerna kunde slappna av när man drog in tvåårsomprövningarna. Men det finns en ständig rädsla att man ska börja ompröva igen. Det är att leva under hot. Så kan vi inte ha det. Själv har jag kommunal assistans som alltså inte omfattas av omprövningsstoppet. För närvarande har jag omprövningar en gång i halvåret, så jag vet verkligen vilken terror omprövningarna innebär. Du lever ditt liv på nåder.
65-årsgränsen åldersdiskriminering
I LSS-utredningen diskuteras det om att personlig assistans borde kunna beviljas efter 65 år, men att det inte fanns direktiv eller ekonomiskt utrymme för dem att föreslå det. Jonas Franksson ser det som ett tecken på att man inser att det åldersdiskriminering.
– Nu när vi ratificerat FN-konventionen, som inte tillåter det, så det är bra att man för ett resonemang kring det. Men direktiven krävde att kostnaderna, budgetmässigt skulle hållas nere till varje pris. Men makroekonomiskt skulle assistans efter 65 knappast vara en ekonomisk förlustaffär.
Förutbestämda OB-timmar en inskränkning
Schablonbeloppet behöver höjas ”rejält”. Det har sedan flera år tillbaka inte täckt de avtalsmässiga löneökningarna säger, Jonas Franksson.
– Det har släpat efter i många år och eftersom större delen ska täcka löner till assistenterna är en höjning nödvändig för att de ska kunna leva på sitt arbete.
LSS-utredningen säger att ett 35 kr högre schablonbelopp ska betalas ut för timmar med Ob-ersättning. Vad anser du om det?
– Det är ytterligare en inskränkning. Som jag förstår det ska man då i beslutet bestämma hur många OB-timmar som ska finnas. Det är oerhört viktigt att det finns en flexibilitet. Ibland behöver man mycket tid på kvällarna, ibland mindre. Att låsa fast det är inte hållbart.
Dålig signalpolitik
Även om Jonas Franksson inte tror att några av utredningens förslag kommer att genomföras hyser han oro inför reaktionerna på att den går på remiss.
– Man måste tänka på vilka signaler som går ut. När man skickar ut så dåliga förslag på remiss kan SKR säga ”jamen kommunerna vill inte ha det här i iallafall så det är inte så viktigt, vi kan införa några former av punktinsatser och ledsagarservice i stället”.
Jonas Franksson säger att LSS-kommitténs slutbetänkande 2008 hade ett liknande budskap, och vill påminna om vad som hände efter den gick ut på remiss.
– Då började kommunerna behandla personlig assistans mycket mer styvmoderligt. Visserligen gick det hand i hand med andra negativa saker för assistansen så det är svårt att veta vad som var vad. Men det är klart att det ger signaler. Det hade varit betydligt bättre med signaler som sa ”det här är så dåligt så vi skickar inte ens ut det på remiss, nu kör vi igång en annan utredning istället”, säger Jonas Franksson.