Anna Barsk Holmbom – ”Cynism som inte hör hemma i en myndighetsrapport”
Anna Barsk Holmbom, Foto: Linnea Bengtsson
Anna Barsk Holmbom tvivlar inte på att brottslighet som den som tas upp i NUC-rapporten existerar men hon anser att rapporten präglas av en cynism och att författarna verkar ogilla assistansreformen.
– Rapporten riskerar att leda till åtgärder som slår blint mot alla berörda. I värsta fall skapas misstro mot hela reformen, säger Anna Barsk Holmbom, specialist på assistansfrågor på ABH-utbildning.
I slutet av september kom Nationellt underrättelsecentrum, Nuc, med rapporten ”OLLE”. Rapporten beskriver hur organiserad brottslighet med hjälp av arbetskraftsinvandring utnyttjar assistansersättningen och, som de skriver: ”hur arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier, illegal migration, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning.”
Anna Barsk Holmbom tvivlar inte på att det finns problem med brottslighet men hon är kritisk mot hur personlig assistans beskrivs i rapporten.
– Jag tycker att det är en oerhört problematisk rapport, skriven av personer som väldigt tydligt inte tycker om assistansreformen.
Kritisk mot framställningen
Anna Barsk Holmbom är främst skeptisk mot själva framställningen, tex hur människor beskrivs i NUC-rapporten.
– Rapporten innehåller cynism på ett sätt som inte hör hemma i en offentlig myndighetsrapport, säger hon och pekar på ett exempel: ”Vissa arbetsgivare avstår även för att rekrytera inhemsk arbetskraft, då tredjelandsmedborgare är enklare att exploatera”.
– Vad grundar man ett sådant påstående på, undrar Anna Barsk Holmbom som även är kritisk till ordet brukarimport som används i rapporten.
– Det är ännu ett ord som används i syfte att väcka upprördhet och har inte så mycket med verkligheten att göra.
Har funnits rekryteringsproblem
Ett annat exempel menar hon är hur rapportförfattarna uttrycker sig angående arbetstillstånd: ”Trots en ökande arbetslöshet hänvisar assistansanordnare till en upplevd brist på arbetskraft inom personlig assistans: ett yrke som saknar kravprofil”.
– Kan man dra någon annan slutsats här än att assistansanordnare ljuger?
Anna Barsk Holmbom säger att svårigheten med att rekrytera assistenter länge varit ett känt faktum för anordnare och assistansanvändare vilket också bekräftats då hon själv ställt frågor om rekrytering då hon genomfört enkätundersökningar.
– I en enkätundersökning 2016 svarade 70 av 76 anordnare att det har blivit svårare eller mycket svårare att rekrytera. Jag har senare följt upp frågan och den senaste, från 2019, visar att problemen kvarstår. Det är bara nu i sommar som trenden tycks tillfälligt bruten på grund av servicepersonal som mist sina arbeten under Covid19-pandemin.
Skapar misstro
Hon tycker det framgår tydligt att författarna, genom det språk som används i rapporten, varit ute efter att söka effekt.
– De hade kunnat skriva de fakta som framkommit, dvs att det uppgavs arbetsbrist som skäl till att söka arbetstillstånd för personer från tredje land. Men det upprör naturligtvis inte lika mycket som den skrivning man valde, säger Anna Barsk Holmbom och fortsätter:
– På det viset finns en risk att man dels skapar en skeptisk inställning mot utlandsfödda personer som fått arbetstillstånd för att arbeta i Sverige, dels att det krävs ”hårdare tag” för att försäkra att statliga medel används på avsett sätt och att detta blir åtgärder som slår blint mot alla berörda. I värsta fall skapas misstro mot hela reformen.
”Vem skulle inte ta chansen?”
Den brottslighet som tas upp i rapporten, skulle i vissa fall kunna ses i helt andra perspektiv, säger Anna Barsk Holmbom.
– Om man har en anhörig som bor i ett land utan fungerande välfärd, utan assistans och utan annat fungerande stöd till personer med omfattande funktionsnedsättningar och får reda på att det är möjligt att flytta till Sverige, arbeta som assistent och sen ta över sin anhörige eller vän med funktionsnedsättning så ska det mycket till för att man inte tar den chansen.
I rapporten beskrivs det som: ”Brukare blir handelsvaror och intäktsgeneratorer som utnyttjas i ”genomströmnings-fabriker” som vanligen involverar många individer, och med stora ekonomiska vinster för huvudmännen.” Det som beskrivs här är fruktansvärt säger Anna Barsk Holmbom.
– Jag tror alla som läser det blir djupt upprörda. Det kanske man blir även om det sker av god vilja men sättet att beskriva det gör att det som kanske inte med nödvändighet sker av ondo upplevs som djupt kriminellt.
Rapporten tar också upp det som brottsligt att överdriva sitt assistansbehov, fortsätter Anna Barsk Holmbom.
– Det är brottsligt att medvetet uppge felaktiga behov. Men om det upplevda behovet är större än vad Försäkringskassan anser att det är i ett senare skede, är det brottsligt? Det är Försäkringskassan som ska göra bedömningar av den enskildes beskrivning av sitt assistansbehov.
Upprörande brottslighet
Samtidigt säger Anna Barsk Holmbom att hon inte tvivlar på den brottslighet som beskrivs i rapporten. Problemen, säger hon, är oerhört upprörande och måste tas på allvar.
– Om en anordnare till exempel tar hit personer med omfattande funktionsnedsättningar och inte ger dem det stöd de behöver, då är det riktigt illa.
Förslag riskerar slå mot självbestämmandet
Anna Barsk Holmbom kan tänka sig att ställa ytterligare krav på arbetstillstånd för personliga assistenter mot den brottslighet som finns. Hon är samtidigt oroad över förslag som begränsar självbestämmandet för assistansanvändare.
– Det är till exempel nödvändigt att man inte tar bort möjligheten för personer som inte talar svenska att anställa assistenter som talar det språk man behärskar. Även om rapporten talar om en ökad arbetslöshet i Sverige så innebär ju inte det med säkerhet att gruppen arbetslösa är personer som är anställningsbara hos alla personer. Jag anser att det måste vara möjligt att erbjuda anställning åt personer i 3:e land om det går att visa att det inte finns lämpliga kandidater i Sverige som kan eller vill ta arbetet.
Lagstifta mot att kunna anlita anordnare utan tillstånd
Idag kan assistansberättigade få ersättningen utbetald till sig själva efter att ha anlitat en anordnare som saknar tillstånd. Att stoppa den möjligheten vore en viktig åtgärd mot organiserad brottslighet, anser Anna Barsk Holmbom.
– Den här möjligheten har funnits sedan tillståndsplikten infördes men det har inte riktigt uppmärksammats som det borde. Det är upprörande eftersom anordnare med detta upplägg sätter assistansberättigade (som officiellt blir egna arbetsgivare) i ett stort risktagande samtidigt som anordnare utan tillstånd tjänar pengar utan motsvarande risktagande.
Borde regeringen lagstifta mot detta?
– Ja, men det är inte så enkelt som man kan tycka. Om regeringen stoppar utbetalning till enskilda kan det bli det svårt för det som är ”äkta” egna arbetsgivare. Om de bara får anlita godkända anordnare som administratörer blir det bekymmersamt med gränsdragningen. Får t ex revisionsbyråer hjälpa egna arbetsgivare då?
Anna Barsk Holmbom anser att det här finns ”serviceföretag” för egna arbetsgivare som kan jämställas med assistansanordnare.
– Om en verksamhet utan tillstånd har administration av assistans som sin huvudsakliga sysselsättning och är den som t ex rekryterar, betalar ut löner, räknar ut semester och bokför så borde det kunna jämställas med icke tillståndspliktiga anordnare.
Mer omfattande första utredning
När det gäller begreppet ”överutnyttjande”, som hon visserligen förhåller sig skeptisk till, menar hon att det redan finns ett förslag som skulle kunna hindra det.
– Det är förvånande att man inte har anammat det gamla förslaget om att göra en omfattande utredning första gången någon söker assistans, för att därefter göra enklare uppföljningar. Särskilt i fall då det inte finns långvarig dokumentation av personens funktionsnedsättning i Sverige, säger Anna Barsk Holmbom.