läs skrivbordsversionen istället
Flera stabila företag med stora kassaflöden, ett stort antal små assistansföretag och en stabil bransch som inte är konjunkturkänslig. Detta är faktorer som gör det gynnsamt för uppköp av riskkapitalföretag menar Per Strömberg, professor på Handelshögskolan och forskare på SIFR, Institutet för Finansforskning.
- Standardersättningen till fonden varierar mellan 1.5-2.5 procent av fondens kapital i så kallat "management fee" (grundavkastning) plus 20 procent av fondens vinst.
Per Strömberg förklarar vidare skillnaden mellan buyout och venturecapital, eftersom båda företeelserna benämns som riskkapitalföretag. Vid uppköpen av Olivia och Frösunda LSS är det buyoutmodellen som är aktuell menar han.
- Dels finns venturecapitalfonder som satsar i nystartade företag där man chansar på att företag med nya idéer ska växa sig stora. Buyoutfonder däremot intresserar sig för mogna verksamheter som redan har vinster, kunder och omsättning, målet är då att försöka göra företagen effektivare. Buyoutköp finansieras vanligtvis med en stor andel lån, upp till 75 procent av köpesumman.
Rent tekniskt skapas ett skalbolag som lånar upp 75 procent av köpesumman samtidigt som riskkapitalföretaget betalar in 25 procent av sitt kapital i skalbolaget. Därefter köper skalbolaget det aktuella företaget. När ett köp finansieras med mycket lånekapital medför detta enligt Per Strömberg, om utvecklingen är god, en kraftig vinstutveckling.
- Det är vad man brukar kalla hävstångseffekt, om du köper ett företag enbart med eget kapital och dubblar värdet på företaget får du tillbaka dubbla insatsen. Om du däremot lägger in 25 procent och företagets värde fördubblas så har du i slutänden femdubblat ditt insatta kapital. Baksidan är att det är en mycket högre risk. Vid ett misslyckande kan bolaget gå i konkurs.
Det största riskkapitalföretagen förvaltar fonder på upp till tjugo miljarder dollar berättar Per Strömberg, svenska Procuritas fonder ligger totalt på runt tio miljarder kr. För att ett bolag ska vara attraktivt för ett riskkapitalföretag så ska en så kallad exit kunna göras, vilket innebär att riskkapitalföretaget säljer det uppköpta företaget.
- Investerarna som satsar vill ha tillbaka pengarna efter fem-tio år. När den tiden gått kanske man har betalat av mycket av de initiala skulderna och värdet på bolaget har ökat. Då säljs det antingen genom en börsintroducering vilket skedde med det privata vårdföretaget Capio, eller till ett annat bolag i samma bransch. Det kan även säljas till ett annat riskkapitalföretag som ser nya möjligheter att utveckla bolaget.
Per Strömberg berättar att de företag som är mest lönsamma att köpa upp för ett riskkapitalföretag vid en buyout är etablerade företag som inte är konjunkturberoende och som redan har vinst och stor omsättning. Detta är fallet med större assistansföretag eftersom verksamheten är likadan oavsett låg- eller högkonjunktur.
- En annan aspekt som jag tror gör att assistansbranschen passar in i det här mönstret är att riskkapitalföretag ofta strävar efter att göra förvärv av andra bolag och genom detta äga det marknadsledande företaget i branschen.
Kan man förvänta sig detta här?
- Ja, det är en idealsituation, riskkapitalföretagen ser här en fragmenterad marknad med en mängd mindre assistansföretag. I den bilden väljer de ut ett bolag som har potential att bli marknadsledande, i en ickecyklisk bransch, som redan generar stora stabila kassaflöden vilket möjliggör lånefinansiering, det är en perfekt situation.
Varför sker detta just nu?
- Riskkapitalbranschen kom till Sverige i mitten på nittiotalet, nu har man betat av ett antal naturliga branscher. I början var det mycket tillverkningsindustri, handel och under de senaste fem-tio åren har man tittat mycket på serviceföretag. Nu har man helt enkelt kommit till den här branschen.
Per Strömberg menar också att assistansbranschen hunnit mogna, 1994 kom LSS-lagen, antalet potentiella kunder har därefter accelererat genom att fler och fler byter från kommunen till privata företag. Och eftersom en mängd mindre assistansföretag bildats de senaste åren har nu planen blivit att köpa upp större assistansföretag och skapa stora nationella spelare som i en förlängning även kan bli internationella spelare. Per Strömberg tror att det även kan finnas en tanke att kommunala enheter i framtiden ska säljas ut eller bolagiseras. Om det politiska klimatet är vänligt inställt till detta förstås.
- Vi har sett det mönstret tidigare i privat sjukvård där exempelvis Capio vuxit sig stora. Där har en konsolidering skett av branschen, vilket innebär att ett antal aktörer vuxit sig stora och nu dominerar branschen.
Det finns två huvudstrategier för att öka vinsten berättar Per Strömberg. Antingen köper man upp andra företag i branschen och ökar därigenom företagets omsättning eller så arbetar man på att göra företaget mer effektivt.
- Om företaget expanderar genom att köpa upp konkurrenter kan man spara in pengar på att administrativa kostnader slås ut på större enheter, alltså stordriftsfördelar. Annars arbetar man på att effektivisera företaget.
Vad kan man då spara in på?
- Oftast genom att ta bort mellannivåer i den administrativa delen. Att få ner administrationen och istället prioritera de som utför själva verksamheten är en typisk åtgärd.
Kan man säga något om hur kunderna påverkas?
- Det kan man ha olika åsikter om, det som man vet är att ägarna brukar tjäna mycket pengar. Riskkapitalföretagets mål är inte att göra det så bra som möjligt för kunden utan målet är att öka värdet på företaget. Det kan vara på bekostnad av att priserna för kunderna går upp, å andra sidan är det bästa sättet att få en lönsam verksamhet oftast att ge kunderna den bästa produkten.
Finns det en begränsning på hur stora vinster som kan tas ut?
- Målet är vanligtvis inte att dra ut så mycket pengar som möjligt ur företaget, utan istället att öka företagets värde inför försäljningen. Finansieras köpet med stora lån kommer en stor del av vinsten att gå till och betala av lånen.
Ett vanligt orosmoment som Per Strömberg nämner är att lönsamheten ofta ökas genom att antalet anställda hålls nere. Sysselsättningstillväxten är vanligtvis lägre i bolag som ägs i riskkapitalföretag.
- I de här företagen är det främst i administrationen som personal sparas in, de personliga assistenterna är ju knutna till varje assistanstimme.
Hur har fackföreningarna i Sverige förhållit sig till riskkapitalföretag?
- I Sverige har facket hittills vara ganska positivt till riskkapitalägande till skillnad från övriga Europa och USA. Flera av de svenska fackens pensionskassor är själva investerare i riskkapitalföretagens fonder.
Det är även vanligt med frikostiga incitamentprogram till företagsledningen berättar Per Strömberg. Vid ett företagsköp ser riskkapitalföretaget ofta till att ledningen i det uppköpta företaget också investerar pengar.
- VD:n och styrelsen kanske köper optioner eller aktier så att de får en bra utdelning om det går bra för företaget. Företagsledningarna har ofta blivit mycket rika i den här typen av företag. Dessutom gör det ledningen mer motiverad att genomföra förändringsprocesser.
Eftersom riskkapitalföretaget är majoritetsägare och sitter i styrelsen kan det vara en aktiv ägare som har möjlighet att driva igenom förändringar. Bolaget har ofta möjlighet att utvecklas snabbare än ett börsbolag som har många passiva ägare.
- Riskkapitalföretaget kan ofta ge tillgång till ett nätverk av företagsledare, och i assistansbranschen kanske det tidigare inte funnits lika utvecklat affärstänkande eller strategiskt tänkande. Riskkapitalföretagen ha visat sig ha fördelar i ett stort industriellt nätverk och förmåga att plocka in bra personal.
Hur påverkas konkurrenterna i branschen?
- De får tuffare konkurrens, om konjunkturen är stark kommer många av konkurrenterna att få anbud om uppköp.
Om det däremot skulle bli en konjunkturnedgång kan situationen bli en annan berättar Per Strömberg. Då riskerar de riskkapitaluppköpta konkurrenterna att sitta med stora lån samtidigt som de ickeuppköpta konkurrenterna har en starkare finansiell position.
- I och med att lånekrisen i USA sprider sig hit skulle det kunna bli problem för företag som köpts upp av riskkapitalföretag, om för stor del av köpen lånefinansierats.
Vad händer då?
- Då tvingas man att sälja eller gå i konkurs. Här får man då skilja på vad som händer med ägarna och vad som händer med verksamheten. Tidigare studier från lånebubblor i USA i slutet av 80-talet och början på 90-talet visar att bankerna och riskkapitalföretagen förlorade pengar, men att verksamheterna, efter att röken lagt sig, oftast var mer livskraftiga än innan. Så de stora förlorarna vid kreditkriser är ofta investerarna och riskkapitalföretagen och inte de som arbetar i själva verksamheten, säger Per Strömberg.
Per Strömberg intervjuades av Kenneth Westberg 2008-03-28
Länk: SIFR, Svenska Institutet för finansforskning
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.