Assistansanordnares anmälningsplikt

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förslag till ändring av 110 kap. 46§ i Socialförsäkringsbalken om assistansanordnares anmälningsplikt till Försäkringskassan.

Motivering

Regeringen har i budgetpropositionen för 2013 föreslagit åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning. Det behövs kraftiga åtgärder mot den kriminalitet som uppmärksammats. Flera av de åtgärder som föreslagits kommer att ha stävjande effekt på fusk och felaktigheter. En av de åtgärder som föreslås bör inte genomföras eftersom åtgärden inte kommer att innebära önskad effekt. Effekten kommer istället att medföra ett långtgående intrång i den enskilde assistansberättigas integritet. Den åtgärd som avses framgår av förslag till förändrad lagtext 110 kap. § 46 i Socialförsäkringsbalken varav framgår följande förslag: Anmälan som gäller assistansersättning ska även göras av den till vilken assistansersättning har betalats ut enligt 51 kap. 19§, om denna har kännedom om de ändrade förhållandena.

I kombination med 108 kap. 2§ i Socialförsäkringsbalken, dvs. att ansvar föreligger för uppgifter som man insett eller skäligen borde ha insett, innebär att assistansanordnare ges ekonomiska incitament och direkt uppdrag att informera om enskilda assistansberättigas privatliv.

Assistansanordnare blir på samma sätt som den enskilde uppgiftsskyldig i förhållande till den insatsbeslutande myndigheten. Det innebär att anordnare kan komma att se sin roll som att de genom de personliga assistenterna och på andra sätt, till exempel genom hembesök och möten, behöver hålla sig informerade om den enskildes liv för att få information om eventuella ändrade förhållanden som anordnaren ska anmäla till Försäkringskassan föreligger. Assistansanordnare kommer på detta sätt att få en stor mängd överskottsinformation som inte är relevant. Den assistansberättigade kommer på så sätt att känna sig ständigt övervakad och begränsad av de personliga assistenterna och assistansanordnaren. Detta strider mot den personliga assistansens grundprinciper om självbestämmande och möjlighet att leva sitt liv som andra.

Propositionen nämner att det i praktiken torde handla om ytterst få fall. Det uttalandet tyder på att åtgärden inte står i rimlig proportion till förväntad effekt, eftersom åtgärden kommer att drabba alla assistansberättigade.

Assistansanordnare har sedan tidigare ansvar för uppgifter som de felaktigt lämnat och ansvaret bör inte utvidgas till att omfatta även underlåtenhet med tanke på den stora kränkning det innebär för den enskilde assistansanvändaren.

Genom övriga åtgärder som föreslås mot fusket kommer Försäkringskassan att kunna tillgodogöra sig information om de assistansberättigade, vilket innebär att den föreslagna förändringen av kapitel 11o 46 §, Socialförsäkringsbalken är överflödig.

Regeringen föreslås i och med detta att inte anta regeringens förslag till förändring av 110 kap. 46 § i Socialförsäkringsbalken.

Stockholm den 5 oktober 2012

Bodil Ceballos (MP)